Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen
1. Raj Chetty hävdar att nationalekonomi visst är en vetenskap.
2. Krugman recenserar Nordhaus bok The Climate Casino.
2. Angus Deaton sammanfattar budskapet i sin bok The Great Escape.
4. Clive Crook recenserar Deatons bok.
På senare år har nationalekonomer börjat att fästa allt större vikt vid kulturella förklaringsfaktorer. Det finns åtminstone två problem med den typen … [Läs vidare]
Marvin Goodfriend och Mervyn King presenterade sin utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2010-2015 den 19 januari. De kommer med en del allvarlig … [Läs vidare]
Många universitetsforskare spenderar frivilligt ganska mycket tid åt annat än forskningen, t.ex. att skriva på bloggar, skriva rapporter, verka som … [Läs vidare]
I krisens spår har kapitalismens framtid diskuterats flitigt. En del av denna diskussion har handlat om i vilken mån studiet av ekonomin, ämnet … [Läs vidare]
Det här är ett gästinlägg av Harry Flam som är särskild utredare och professor i internationell ekonomi vid Institutet för internationell ekonomi, … [Läs vidare]
Ekonomistas
Från 2:
—
And one of the nice things that those of us who deeply respect both Nordhaus and Stern will discover in this book is Nordhaus’s conclusion (to his own surprise), based on his models, that the whole issue of how much to discount costs to future generations is something of a red herring—it turns out that the rate at which you discount the distant future doesn’t make much difference to optimal policy, only slightly raising the amount of global warming that we should, in the end, allow to take place.
—
Jag blir också förvånad. Någon som vet mer om detaljerna? Intuitivt så spelar ju diskonteringsfaktorn en enorm roll över längre tidsperioder.
Fast om varje sparad krona nu motsvarar en enorm kostnad sedan så hjälper ju inte diskonteneringsfaktorn: dina pengar har visserligen växt men det har även kostnaden.
Som femte paragraf i länk ett finner vi detta:
”That view is unfair and uninformed. It makes demands on economics that are not made of other empirical disciplines, like medicine, and it ignores an emerging body of work, building on the scientific approach of last week’s winners, that is transforming economics into a field firmly grounded in fact.”
Det känns lite som om författaren vill erkänna vissa empiriska brister i nationalekonomisk teori, men inte riktigt kan svälja sin stolthet nog att göra det öppet och istället stannar vid implikationer:
”[…] is transforming economics into a field firmly grounded in fact.”
Kan vi läsa detta ”transforming […] into” som betydande annat än att nationalekonomi kommer från ett tillstånd av mindre empirisk soliditet? Varför detta smygande erkännande av brister?