Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen
1. Raj Chetty hävdar att nationalekonomi visst är en vetenskap.
2. Krugman recenserar Nordhaus bok The Climate Casino.
2. Angus Deaton sammanfattar budskapet i sin bok The Great Escape.
4. Clive Crook recenserar Deatons bok.
Nu även med konsumtionskvoten! I en rapport till Stockholms Handelskammare (sammanfattning här) har jag visat att Finansinspektionens … [Läs vidare]
I onsdags presenterades årets nummer av Nordic Economic Policy Review (NEPR). Temat för årets nummer är de ökande inkomstklyftorna i Norden. Då jag … [Läs vidare]
English translation. Riksbanken har systematiskt åsidosatt inflationsmålet genom att låta inflationen i genomsnitt bli klart lägre än målet på 2 … [Läs vidare]
Idag kommer Ekonomisk Debatt nr 3 2011 ut. Numret innehåller en ledare om beeteendepolitisk ekonomi samt artiklar om den svenska ägarmodellens … [Läs vidare]
Under den, givet innehållet, något genanta rubriken ”Analys” uppmanade DNs ekonomisidor i förra veckan alla att vara mer aktiva i sitt pensionsval. I … [Läs vidare]
Ekonomistas
Från 2:
—
And one of the nice things that those of us who deeply respect both Nordhaus and Stern will discover in this book is Nordhaus’s conclusion (to his own surprise), based on his models, that the whole issue of how much to discount costs to future generations is something of a red herring—it turns out that the rate at which you discount the distant future doesn’t make much difference to optimal policy, only slightly raising the amount of global warming that we should, in the end, allow to take place.
—
Jag blir också förvånad. Någon som vet mer om detaljerna? Intuitivt så spelar ju diskonteringsfaktorn en enorm roll över längre tidsperioder.
Fast om varje sparad krona nu motsvarar en enorm kostnad sedan så hjälper ju inte diskonteneringsfaktorn: dina pengar har visserligen växt men det har även kostnaden.
Som femte paragraf i länk ett finner vi detta:
”That view is unfair and uninformed. It makes demands on economics that are not made of other empirical disciplines, like medicine, and it ignores an emerging body of work, building on the scientific approach of last week’s winners, that is transforming economics into a field firmly grounded in fact.”
Det känns lite som om författaren vill erkänna vissa empiriska brister i nationalekonomisk teori, men inte riktigt kan svälja sin stolthet nog att göra det öppet och istället stannar vid implikationer:
”[…] is transforming economics into a field firmly grounded in fact.”
Kan vi läsa detta ”transforming […] into” som betydande annat än att nationalekonomi kommer från ett tillstånd av mindre empirisk soliditet? Varför detta smygande erkännande av brister?