Granskning utifrån resultat eller elevunderlag?

En nyligen publicerad rapport från Skolinspektionen granskar vad som i media kommit att kallas ”Sveriges 28 sämsta skolor”. Dessa högstadieskolor har valts ut för granskning utifrån deras svaga betygsresultat under åren 2010-2019. Urvalet väcker emellertid viss förundran. Elevunderlaget har en avgörande betydelse för en skolas resultat och bristande likvärdighet i skolornas betygssättning har diskuterats i åratal. Ett urval som hade tagit hänsyn till dessa båda faktorer hade lett till en granskning av helt andra skolor än de som nu hängs ut i media.

Elevunderlaget är centralt för skolors resultatnivå. För något år sedan visade till exempel både Skolverket och IFAU att några procent av den totala resultatspridningen bland svenska elever kan hänföras till vilken skola som eleverna går på. En skola i ett tryggt område vars elever har välordnade hemförhållanden och välutbildade föräldrar med förmåga och vilja att ge sina barn stöd i skolarbetet kommer att uppvisa mycket bättre resultat än en skola för vilken motsatsen gäller. Detta gäller även om undervisningen på den senare skolan är betydligt mer högkvalitativ. Föga förvånande visar också Skolinspektionen i sin rapport att utbildningsnivån bland elevernas föräldrar är låg och att andelen nyanlända elever är hög på de granskade skolorna.

Vidare påverkas skolors betygsresultat av hur generös eller strikt betygssättningen är. Att betygssättningen skiljer sig markant mellan olika skolor är något som har diskuterats i många år, men denna diskussion har inte letat sig in i Skolinspektionens rapport.

Vilken roll spelar då dessa aspekter i praktiken? Ett sätt att undersöka frågan är att dela in alla landets skolor i tio lika stora grupper utifrån olika typer av resultat. Den första indelningen sker utifrån skolornas betygssnitt och kommer därför nära Skolinspektionens ansats. Den andra indelningen sker däremot utifrån resultat på de nationella proven i matematik, efter att dessa justerats för skillnader i elevunderlag. Även om matematik bara utgör en del av skolans uppdrag så är de nationella proven i detta ämne någorlunda likvärdigt bedömda. Dessutom är matematik ett ämne som är svårt att kompensera för i hemmen varför det ger en hyfsad bild av skolornas undervisning.

Skillnaderna i hur skolorna placeras beroende på vilket mått som används är slående. Som ses i figuren nedan hamnar en förkrossande majoritet av de granskade skolorna i de lägsta två grupperna när ojusterade betyg från läsåret 2018/19 används för att rangordna skolor. Används istället elevjusterade resultat på de nationella proven i matematik är däremot de granskade skolorna jämnt fördelade över hela skalan. Med justerade matteresultat hamnar till och med fler granskade skolor i den högsta resultatgruppen än i den lägsta.

Detta är naturligtvis ett helt generellt mönster. Av de 146 skolor som befinner sig i den lägsta resultatgruppen när indelningen baseras på ojusterade betyg, hamnar bara 43 i den lägsta gruppen när skolorna istället delas in utifrån justerade matteresultat. Motsvarande återfinns knappt 20 procent av skolorna från den högsta betygsgruppen även i den högsta gruppen avseende justerade provresultat i matematik.

Eftersom både elevunderlag och betygssättning skiljer sig systematiskt mellan fristående och kommunala skolor får valet av resultatmått genomslag också i detta avseende. Med ojusterade betyg är bara 12 procent av skolorna i lägsta resultatgruppen fristående medan andelen ökar till 37 procent när justerade matteresultat används. I den högsta betygsgruppen är hela 74 procent av skolorna fristående men med justerade matteresultat sjunker andelen till 34 procent. Den horisontella linjen i figuren nedan visar den totala andelen friskolor (26 procent) och därmed hur höga staplarna hade varit om friskolorna vore jämnt fördelade över resultatgrupperna.

I diskussionen av granskningens resultat är Skolinspektionen inte helt blind för elevunderlagets betydelse. Till exempel framhålls att ”Granskningen visar att många av de granskade huvudmännen har gjort insatser i försök att motverka skolsegregationen.” Vad granskningen också visar är emellertid att skillnaderna i elevunderlag mellan skolorna istället ökat över tid. När myndigheten konstaterar att ”Få huvudmän har genomfört en bredd av insatser till skolorna för att komma tillrätta med orsakerna till långvarigt låga kunskapsresultat”, så kunde det vara på sin plats att konstatera att skollagen inte ger huvudmännen i uppdrag att verka för en mer allsidig elevsammansättning och att de verktyg som erbjuds därtill är begränsade. Istället handlar merparten av diskussionen om huvudmännen ska stödja skolornas arbete med att lyfta elevernas resultat och hur skolornas pedagogiska arbete fungerar. Inget fel i det, men även helt andra huvudmän och skolor borde fått frågan hur de arbetar i dessa avseenden.

Att föra en politik som å ena sidan förstärker skolsegregationen och sen granska de skolor som hamnar längst ner i resultatfördelningen innebär i princip att skolor granskas på grund av vilka elever de har. Det kan ses som rimligare att istället granska utifrån indikationer om svagheter i undervisningen. Slutligen så är det kanske inte Skolinspektionens roll att ta ansvar för medias vinklingar men granskningens upplägg bjuder in till rubriker som ”Sveriges sämsta skolor”. Som här visas är det en djupt orättvis etikett att sätta på de skolor som har att utbilda eleverna med svagast förutsättningar för framgångsrika studier.

Comments

  1. Niklas Z says:

    Tidigare idag tänkte jag att det var ett tag sedan JV skrev något om skolfrågor här på ekonomistas, vilket jag saknat mycket. Glädjande att så snabbt få ett mycket bra inlägg att läsa. Dessutom ett inlägg med viktigt budskap.

  2. Björn Abelsson says:

    De förstärker segregationen, motverkar integration och bidrar till betygsinflation.

  3. Håkan Malmrot says:

    Tacksam för att fler belyser detta då det får stora negativa effekter för en skola där man får reaktioner som påverkar elevers självkänsla och självförtroende och framförallt när det inte stämmer! Vårdnadshavare som blir oroliga och ifrågasätter vad är det som är så dåligt och ev byte av skola. Lärare och personal som får detta ”kastat” på sig i olika sammanhang där de behöver försvara och förklara hur det verkligen är.
    Jag som skolledare har tillsammans med alla som är på skolan lagt ned väldigt mycket arbete för att åstadkomma den fantastiska utveckling vi åstadkommit de senaste åtta åren, med resultat klart över förväntan (SALSA värde) eller utifrån den mätning som skolinspektionen valt att granska, vilket jag och de även konstaterade själva i sin uppföljning av vår skola.
    Jag blev sedan otroligt arg över Expressens artikel som utifrån en sådan rapport väljer rubrik och förmedlande budskap om sämsta skolor. Jag har skrivit till chefredaktör och journalist för att förklara vad som händer när man gör på det här sättet men funderat mycket kring detta och därefter gått igenom många rapporter och statistik från skolverket vilket gör detta än mer märkligt.
    Jag kan inte svara för alla skolor men har samma bild som du tagit upp, att det här verkligen inte ger en rättvis bild av våra skolor.
    Håkan Malmrot, rektor , Hovsjöskolan i Södertälje

  4. Björn Abelsson says:

    Finns det några studier om hur duktiga eller halvduktiga elever bör välja skola för att få så höga betyg som möjligt, alternativt lära sig så mycket som möjligt? Min teori är att dessa elever snarast bör välja en skola med dåliga elever och resultat. Bland dåliga elever blir den halvduktige en stjärna och får troligen högre betyg än han skulle ha fått på en skola med fler duktiga elever. Kanske lär han sig också mer, eftersom lärarna skulle ha högre förväntningar på honom och han skulle tycka att skolarbetet var roligare. Bland fler duktigare elever skulle han vara en medelmåtta, inte få någon speciell uppskattning av läraren och kanske tycka att skolan är rätt trist.

    • Niklas Z says:

      Jag tror inte det finns ett enkelt svar på den frågan. Det beror på hur undervisningen läggs upp. Jag undervisar gymnasieelever som är mycket duktiga i matematik. För att de ska få komma till min undervisningsgrupp måste de ha läst minst en av gymnasiets mattekurser medan de går i högstadiet. Gruppen blir därmed starkt selekterad. Fördelen, som jag ser det, är att dessa elever får en undervisning som är lagd på A-nivå. Vi läser alltså inte kurserna på samma sätt som en normal klass, utan vi har betydande inslag av sådant som är anpassat för mycket duktiga elever. Då tror jag (men kan inte anföra vetenskaliga belägg för detta) att de duktiga eleverna tjänar på att gå i en särskild grupp. Om detta stämmer, så följer dock inte att det generellt måst vara en fördel för dem.

    • Christoffer Rydland says:

      Tänk mer cykelklunga, läsesal på bibliotek, gruppass på gymmet etc. Jag tror att klass ofta betyder mer än lärare och skolenhet. Gruppdynamiken påverkar ungdomar väldigt mycket. Jag har sett även duktiga elever underprestera i klasser som har spårat ur. Betygen är inte relativa numer, och de främjar snarare samarbete än konkurrens mellan elever. Oavsett om målet är att eleven skall maximera sitt lärande, eller sina betyg, verkar det bättre att placera en elev i en högpresterande miljö. Elever med stor prestationsångest kan möjligen må bättre av en mer lågpresterande miljö. Men jag grundar inte ovanstående på forskning utan egna iakttagelser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: