Ekonomistas om Economista

I dagarna utkommer boken Economista skriven av den välkända bloggaren Isabella ”Blondinbella” Löwengrip och civilekonomen och journalisten Pingis Hadenius. För att ytterligare spä på namnlikheten med Ekonomistas lanserar Löwengrip och Hadenius i samma veva även webbsidan economista.se, podcasten En economistas podcast och En economistas bloggVad är då skillnaden mellan en economista och en ekonomista?

Bokens devis är ”Från shopaholic till saveaholic” och boken är lite som Sparbankens gamla serie Spara och Slösa i modern tappning. Boken vänder sig främst till unga tjejer och målsättningen är att få fler unga kvinnor att intressera sig för ekonomi. I stora drag handlar det om att ta kontrollen över sin ekonomi och hushålla på ett medvetet sätt med sina pengar. Allt från spartips, bostadsköp, löneförhandlingar, försäkringar till att köpa kläder och välja partner avhandlas i boken. Ganska torra fakta blandas med mer uppfriskande avsnitt och författarnas personliga reflektioner.

Economista är ett mycket vällovligt initiativ. Om bara en bråkdel av Löwengrips bloggbesökare tar sig igenom bokens 227 sidor är det många som kommer fatta bättre ekonomiska beslut än de annars skulle gjort. Visst finns det enskilda råd som kan diskuteras och boken kommer garanterat reta gallfeber på en del (särskilt på vänsterkanten skulle jag tro), men på det stora hela bjuds ändå på många vettiga råd.

Ett genomgående tema i boken är att man noga ska tänka igenom sina konsumtionsval och att hålla reda på sina inkomster och utgifter. Dessutom återkommer författarna ständigt till vikten av att spara. De trummar in att det är möjligt för alla att spara — har man låg inkomst gäller det att ha ännu lägre utgifter — och att det är viktigt att bygga upp en ekonomisk buffert som de kallar Pippi-pengar.

Den starka fokuseringen på att spara kan vid en ytlig betraktelse förefalla något paradoxal med tanke på bokens avsändare. Hadenius låter till exempel meddela att hon har accessoarer, skor och kläder av bland annat märkena Chanel, Hermes och Gucci. Detta låter onekligen som en shopaholic av värsta Slösa-typ, men Hadenius insisterar på att det hon köper är noga utvalt och de används under många års tid. Författarna rekommenderar läsaren att köpa få kvalitetsvaror som håller länge och har ett bra andrahandsvärde, men att man ska undvika impulsköp.

En sak som slår mig vid genomläsningen av Economista är att den typ av privatekonomisk rådgivning som förekommer i boken är ett område som nationalekonomer oftast undviker. Vi nationalekonomer ger gärna råd till politiska beslutsfattare, men däremot är vi mindre benägna att ge råd till privatpersoner.

Till exempel vet vi att väldigt många inte har några Pippi-pengar alls — som visas i diagrammet nedan (knyckt från SCB:s ULF/SILC-undersökningar) är det mer än var fjärde kvinna mellan 25 och 34 år som uppger att de inte skulle klara en oväntad utgift på 8000 kronor utan att behöva låna eller be om hjälp (se SCB:s . Nationalekonomers ryggmärgsreflex är att försöka rationalisera detta faktum, till exempel med hänvisning till att vi har så omfattande socialförsäkringar att det kanske därför inte är optimalt att ha så värst mycket sparade slantar som ung. Instinktivt tror jag de flesta ändå känner på sig att det nog är klokt och skänker lite extra trygghet och lugn att åtminstone ha en rudimentär ekonomisk buffert även i unga år.

På liknande vis vet vi nationalekonomer att många unga använder sig av svindyra SMS-lån och att många köper dyra tilläggsförsäkringar. Även i dessa fall känner nog många av oss spontant att detta inte är rimligt, men vi avstår ändå från skarpa privatekonomiska rekommendationer. I dessa frågor är Löwengrip och Hadenius föredömligt tydliga: se till att spara ihop till Pippi-pengar, ta aldrig SMS-lån och tänk efter väldigt noga innan du köper dyra tilläggsförsäkringar!

Det finns dock några frågor där nationalekonomer skulle kunna ge ganska tydliga råd, men där Löwengrip och Hadenius förordar något annat. Till exempel finns det ganska övertygande stöd för att det är klokast att köpa indexfonder i stället för aktivt förvaltade fonder, vilket Löwengrip och Hadenius inte är så tydliga med. I sin analys av Ralph Lauren-aktiens utveckling ger författarna dessutom sken av att det kan vara en god idé att investera i enskilda aktier som man tror på, vilket förmodligen inte är så klokt för de allra flesta. Ett annat exempel är att författarnas sparnit kan gå lite väl långt. Till exempel förordar Löwengrip och Hadenius att man ska jobba extra under studietiden för att slippa ta så mycket studielån. En sådan överdriven rädsla för att skuldsätta sig förfaller ganska obefogad, i synnerhet om man likt Hadenius själv valt en utbildning med hög förväntad framtida lön.

Till sist kan jag inte undgå att själv komma med ett spartips som förståeligt nog inte nämns i boken. Man ska naturligtvis inte slösa pengar på att köpa boken Economista. I stället bör man, likt undertecknad ekonomist, kontakta förlaget och säga att man driver en blogg och därför vill att de skickar ett gratis recensionsexemplar.

Comments

  1. Mats Pettersson says:

    ” I stället bör man, likt undertecknad ekonomist, kontakta förlaget och säga att man driver en blogg och därför vill att de skickar ett gratis recensionsexemplar.”

    Så tänker en sann nationalekonom. En företagsekonom hade kontaktat förlaget och sagt: vad får jag om jag skriver fina recensioner om boken? Nåja……

    Jag tror dock att boken har viss betydelse. Inte för sitt innehåll i sig, utan för det faktum att många unga tjejer kommer att läsa den och bli påverkade. Därigenom får man en delförklaring till unga tjejers beteende.

  2. Andreas SO says:

    ”En sådan överdriven rädsla för att skuldsätta sig förfaller ganska obefogad, i synnerhet om man likt Hadenius själv valt en utbildning med hög förväntad framtida lön.”

    Om man får ett jobb ja, vilket är betydligt lättare att få om man jobbar extra under studierna. Men visst finns det en överdriven rädsla för skuldsättning.

    • Det är väl dessutom betydligt lättare att ha is i mage och vänta in ett matchande jobb/löneförhandla lite hårdare om man har ett par månadsutgifter på kontot. Är inte effekten av första heltidsjobbet otroligt stor både vad gäller löneutveckling och karriär?

  3. Min initiala reaktion är mycket positiv. I min vänskapskrets är händer det ofta att tjejerna pekar på sina pojkvänner när frågor gällande amorteringar och räntor kommer upp. Den ena parten i ett förhållande kan vara genuint ointresserad eller känna sig underlägsen och oinformerad. Oavsett vilket, kan det vara problematiskt att den ena parten inte har koll på de ekonomiska förutsättningarna, framförallt vid eventuell separation.

    Kvinnor måste även bli bättre på att ta för sig på jobbet och löneförhandla. Detta måste man vara medveten om när man träder in på arbetsmarknaden. Dels att man tjänar på att be om att få löneförhandla, och dels hur man ska bete sig i förhandlingssituationen så att man inte halkar efter i löneutveckling jämfört med sina manliga kollegor, och jämfört med sin ev, manliga partner.

    Nu har jag inte läst boken, men jag har en fråga till Robert. Varför tror du att folk på vänsterkanten kommer att irritera sig på boken?

    • Jag håller med dig om dessa observationer, Lisa. Jag tror en del på vänsterkanten skulle kunna haka upp sig på lite olika saker, men t.ex. att den livstil som författarna företräder och som är målet för allt sparande är lite ytlig och materialistisk. Boken handlar även en del om mode och skönhet och kvinnlig fåfänga i sig, i synnerhet när den kostar pengar, brukar ju också ibland leda till en del upprörda reaktioner (såsom ”väskdebatten” om dyra handväskor och moralisk indignation inför skönhetsoperationer).

      • Författarna känner att de behövt ”feminisera” estetiken, språket, och analogierna för att unga tjejer på bred front ska intressera sig för ekonomi. Då gäller det att man har gjort en korrekt analys av sakernas tillstånd så att man inte förolämpar fler än man lockar till sig. Jag är kluven till utformningen, men är nog övervägande positiv ändå. Fast jag noterar samtidigt att det finns gott om kvinnliga förebilder på SvD näringsliv. Kanske blir economista-boken inaktuell och förlegad inom kort.

      • Mats Pettersson says:

        Jag får uppfattningen att tipsen till stor del bygger på att man måste ha pengar för att kunna spara. Vilket i och för sig är naturligt. Exempel på detta är tipset i boken om att pruta när man ska köpa en säng för 18000 kr. ”Deala” och få ner priset med 4000 kr är tipset. Det innebär att man måste ha minst 14000 kr för att kunna spara 4000 kr. Ju dyrare saker man prutar på, desto mer sparar man.

        Ett annat råd i boken är att undvika killar med skulder. Rådet borde istället vara att undvika killar med skulder utan motsvarande tillgångar.

        Jag har redan mött några som blandat ihop bloggen Ekonomistas med Economista. Jag tror att Ekonomistas drar störst nytta av förväxlingen när det gäller att dra till sig nya läsare. 🙂

    • Nu har min profetia besannats på den nya vänsterbloggen politism.se: http://politism.se/story/egoism-ar-en-dygd/.

  4. Intressant text, jag hade ingen aning om denna boks existens.

    Robert, om man köper indexfonder snarare än aktivt förvaltade och dessutom undviker enskilda aktier, får vi inte ett väldigt passivt ägande då? Det kan man ju vilja beakta.

    F ö tycker jag man ska följa ditt spartips endast om man faktiskt driver en blogg…

    • Men både småsparare och aktivt förvaltade fonder är väl vanligtvis också ganska passiva ägare, eller? Visst skulle det dock uppstå problem om alltför mycket ägande skedde genom indexfonder…

      Jag håller med dig om att ett bättre spartips om man inte har en blogg är att gå till biblioteket och låna boken!

      • Mats Pettersson says:

        Jag tror inte att man ska dra för stora växlar av betydelsen av deras råd beträffande fondsparande och hur det påverkar ägarstrukturen. Målgruppen för boken är unga tjejer, och deras betydelse på aktiemarknaden ska inte överskattas.

        Skulle vara intressant att se statistik över trafiken till ekonomistas.se

    • Arvid says:

      Menar du passivt ägande på så sätt att man inte deltar i styrningen av bolaget (dvs bolagsstämmor) eller passivt i form av passivt sparande (dvs inte ser över sina investeringar så ofta)?

      Vad gäller det första så är det sällan rationellt använd tid att utnyttja sitt ägarinflytande som småsparare. Men det tror jag inte du tycker heller.

      Vad gäller det andra så uppfattar jag just det vara skribentens poäng: att man som icke-expert inte kan förvänta sig att genom stock-picking slå index (och knappast som expert heller), och det därför är en dålig idé att vara aktiv på aktiemarknaden.

      Eller menade du något annat?

      • Micke says:

        Jag tror han menade ”om alla sparar enbart i indexfonder finns det ingen kvar som är aktiv, och då kan man inte utgår från att priserna på marknaden är rationella (oavsett vilken definition man har på ”rationell”)”.

        Det torde vara sant om andelen indexsparare verkligen blir extremt högt, men det finns ingenting som pekar på att vi någonsin kommer att komma dit. Och om vi kommer dit får väl investeringsråden bli annorlunda. Det är ju ingenting som säger att kloka investeringsråd kommer att vara kloka i all framtid.

  5. Nya skribenter, ny kommentarspolicy och nu Economista.se, allt nästan samtidigt. Att utvärdera enskilda skolreformer eller jobbskatteavdraget ter sig som en baggis i förhållande till det utvärderingsproblem vi nu står inför.

    drbergh: Att det är kollektivt bra att några aktivt förvaltar sina aktieinnehav innebär inte att det är individuellt rationellt att göra det.

  6. Det är ganska roligt att läsa deras bok, är att slösa pengar enligt nationalekonomen.

Trackbacks

  1. […] lästips är nationalekonomerna Ekonomistas blogginlägg om Löwegrips och Hadenius Economista. Jävligt bra slutkläm måste jag säga. Ekonomistabloggen är faktiskt ganska bra och upplysande, […]

  2. […] vår bok Economista fick en fin recension av Robert Östling som är forskare inom nationalekonomi. Recensionen som han skrev kan ni läsa här. Jag tror att varför vår bok redan på kort tid har blivit så läst och uppskattad (boken har […]

  3. […] vår bok Economista fick en fin recension av Robert Östling som är forskare inom nationalekonomi. Recensionen som han skrev kan ni läsa här. Jag tror att varför vår bok redan på kort tid har blivit så läst och uppskattad (boken har […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s