Lönegapet mellan kvinnor och män – ett sista kapitel?

Att kvinnor fortfarande har lägre löner än män även om de har samma arbete är ett ämne som ofta återkommer i samhällsdebatten (senast i DN i måndags, signerat Gudryn Schyman (Fi) och Per Bolund (mp). Men löneskillnaden har stadigt minskat i takt med att kvinnor blivit alltmer produktiva, välutbildade och välrepresenterade också i höglöneyrken. Harvardekonomen Claudia Goldin hävdar i en ny uppsats att bara en sak återstår att göra för att gapet ska stängas.

I uppsatsen ”A Grand Gender Convergence: A Last Chapter” börjar Goldin med att konstatera att lönegapet mellan kvinnor och män i USA har minskat. För dem som nu kommer ut i arbetslivet gäller att kvinnor i genomsnitt tjänar ca 85 procent av männens löner – för 35 år sedan var motsvarande siffra 75 procent. Om man kontrollerar för skillnader i utbildning och för att kvinnor arbetar färre timmar reduceras gapet ytterligare – till ca 93 procent (för 35 år sedan var motsvarande siffra 85 procent).

Det är flera saker som har lett till förbättringen enligt Goldin. I en tidigare uppsats pekar hon på att det faktum att kvinnor nu har högre utbildning och gifter sig senare som viktigt. Men även om utvecklingen har gått framåt om man jämför nutid med 35, 50 eller 70 år tillbaka så är det inte så att det kvarvarande lönegapet kommer att stängas ”av sig självt”. Hon pekar på att förändringen inte har varit särkilt stor under de senaste 15-20 åren och ställer frågan vad som egentligen krävs för att mäns och kvinnors löner ska hamna i paritet.

Enligt Goldin handlar det hela om flexibilitet. Kvinnor, särskilt sedan de fått barn, efterfrågar i högre grad än män flexibilitet vad gäller sitt arbete. Det handlar inte främst, som man kanske kan tro, om att kvinnor vill kunna jobba färre timmar. Istället handlar det om flexibilitet kring vilken tid på dygnet arbetet utförs, hur många timmar i sträck man arbetar och var det sker. Goldin hävdar att det som återstår av lönegapet mellan kvinnor och män är det pris som kvinnor betalar för denna flexbilitet och pekar på att lönegapet är störst i de yrken där flexibiliteten i grunden är lite och ”face-time” är viktigt.

Det som behövs för att lönegapet ska stängas är alltså antingen att kvinnor slutar att efterfråga flexibilitet eller att flexibilitet blir lättare att erbjuda. Goldin tror att det senare alternativet är mer realistiskt och pekar på att den teknik som kan göra detta möjligt i princip redan finns på plats.

Comments

  1. Olof Johansson-Stenman says:

    Intressant, men hur är det med statistisk diskriminering relaterat till barnledighet etc? Det är förmodligen en mindre effekt av detta i USA, men jag har svårt att tro annat än att denna effekt borde vara betydande i Sverige.

  2. Kalle says:

    Övertro på teknik. Ju mer man vet om IT dest mer vet man att det inte ersätter f2f möte.

    Framgångsrika IT bolag är inte så utspridda som många utanför IT industrin tror. 24/5 utveclingen är stendöd. Överlämningar mellan olika tidszoner gör den totalt ineffeltiv och dyr i Llängden.

    • Christian E says:

      Men här handlade det bara om 7% av arbetsmängden, ca en halvtimma per dag, många högre tjänstemän arbetar ju redan med den flexibiliteten via tex att beta av mailboxen efter att barnen har somnat.

  3. Pontus says:

    Men har inte marknaden redan prissatt flexibiliteten nu då? Männen får hela sin ersättning som lön och kvinnorna får 93% som lön och 7% i form av extra flexibilitet, vilket leder till att totalkompensationen är den samma för bägge könen.

    Hur kommer män som även framöver hellre tar mer lön än mer flexibilitet kompenseras om samma flexibilitet erbjuds alla löntagare? Åtminstone skulle jag själv i löneförhandlingarna peka på att jag kan avstå från flexibilitet men att jag då förväntar mig bli kompenserad med högre lön än de som väljer att hålla kvar flexibiliteten.

    • Johanna Möllerström says:

      Det Goldin memar är (om jag tolkar henne rätt) att om flexibilitet blir enklare att tillhandahålla och därmed billigare så kommer det inte kosta (säg) 7% av lönen utan mindre, och såsmåningom kanske ingenting. Då blir det inte heller ett argument i en löneförhandling att man kan tänka sig att avstå från flexibiliteten, eftersom den ändå är billig (eller t.o.m. gratis).

  4. Ett tredje alternativ är att män tar mer ansvar för barnen (och därigenom hushållet), vilket skulle leda till att män efterfrågar flexibilitet mer än de gör idag, medan kvinnor skulle efterfråga det mindre. Den vägen har vi redan börjat vandra på i Sverige och jag tror att vi kommer att fortsätta gå den. Gärna förstås i kombination med en ökad möjlighet till flexibilitet (100 procent flexibilitet från arbetsgivaren är dock en omöjlig dröm, vi kan inte gärna låta t.ex. sjukvårdspersonal och kassabiträden arbeta hemifrån…).

    Sedan tror jag också att en viktig faktor är lönen i kvinnodominerade branscher. Antingen måste den upp, eller så måste kvinnodominansen (och motsvarande mansdominans i andra branscher) minskas.

  5. Hur ser det ut i andra länder, tex i Sverige, Indien, Japan eller Afghanistan?

    Goldin själv säger att resultatet är allmängiltigt, men att en ekonom tycker att det hen säger är allmängiltigt är ett mycket svagt bevis, i synnerhet när det gäller ett komplext socialt förlopp som en människas kumulativa inkomstfördelning över sitt liv (i kontrast mot uttalanden om att en viss klass av räntemodell har någon bra egenskap).

  6. Henrik says:

    Den här flexibliteten gäller ju mestadels i yrken där denna flexiblitet är möjlig, dvs framförallt relativt högt kvalificerade arbeten. Och för övrigt en del andra också….läkare har nog svårt att inte vara på plats oftast.

  7. Oantastlig says:

    Såg att det kommit ut en studie (2016) som titta på om kvinnor är beredda att betala för ökad flexibilitet, svaret på frågan är föga förvånande ja: ”we find that women on average have a higher willingness to pay for jobs with greater work flexibility (lower hours, and part-time option availability) and job stability (lower risk of job loss), and men have a higher willingness to pay for jobs with higher earnings growth.” https://www.nber.org/papers/w22173#fromrss

    Bra i vilket fall att Golding helt verkar ha släppt diskriminering som en systematisk orsak till löneskillnaden (även om enskilda individer givetvis kan drabbas).

Trackbacks

  1. […] komma till rätta med de återstående skillnaderna mellan män och kvinnor (som Johanna skrivit om här). Hon tryckte speciellt på ett antal förändringar av arbetslivet i termer av flexibilitet och […]

  2. […] Möllerström, skriver på sajten Ekonomistas om studien ”A Grand Gender Convergence: A Last Chapter” av Harvardekonomen Claudia […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s