Rapport från Finanspolitiska Rådets konferens

Förra veckan presenterade Finanspolitiska Rådet sin rapport för år 2013. På den efterföljande konferensen diskuterades rapporten av tre inbjudna kommentatorer och en engagerad publik. Flera intressanta frågor togs upp och i detta inlägg återges några av dessa.

imageEn av de inbjudna kommentatorerna var Jens Henriksson, vd på Stockholmsbörsen och i höst ny koncernchef för Folksam. Jens var inte överdrivet kritisk, vare sig mot rapporten eller heller mot regeringens finanspolitik. Men han instämde ändå i Rådets ganska skarpa kritik av finansdepartementets bristfälliga prognoser. Som bilden till höger visar (från sid 63 i rapporten) har dessa avvikit markant från andra bedömares, och med tanke på att en sittande regering har klara intressen av att skönmåla konjunkturen, eftersom detta ger ökat reformutrymme vilket är särskilt gynnsamt under valår, är skönmålningen klandervärd.

Jens Henriksson hade flera andra kommentarer. Rådet kritiserade regeringen för att inte uppnå överskottsmålet även om utgiftstaket inte är hotat. Enligt Henriksson är dock dessa spörsmål kanske något mindre viktiga när regeringen är borgerlig än när den är socialdemokratisk. Något stiliserat tenderar borgerliga ministrar vara mer av skattesänkare, och i förlängningen utgiftssänkare, medan socialdemokratiska ministrar (utom finansministern) kan förväntas vara utgiftshöjare. Därmed kanske diskussionen borde gälla om vi idag, då vi har en borgerlig regering, inte borde komplettera utgiftstaket med ett utgiftsgolv. Därmed inte sagt att borgerliga regeringar inte kan bedriva underskottspolitik, vilket historien sett prov på.

Vidare noterade Henriksson från sin läsning av vårbudgeten att NAIRU verkar ha ökat, alltså ett misslyckande för regeringen som få tycks ha uppmärksammat. Han kritiserade även OECD (rätteligen!) för att ta betalt för sina rapporter, trots att dessa är skattefinansierade och därmed borde vara fritt tillgängliga för ländernas medborgare.

En annan inbjuden kommentator var jag själv. Mitt fokus låg på det fördelningspolitiska kapitlet, som för första gången inrymdes i rapporten. Även jag var överlag positiv till rapporten (min presentation finns här). Jag påpekade att det egentligen är ganska anmärkningsvärt att fördelningsperspektiv inte alls förekommit i Finanspolitiska Rådets uppdrag förrän nyligen. Enligt regeringsformens andra paragraf ska det allmänna verka för att “alla ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället” och därmed borde alltså jämlikhet och fördelning vara centrala även i det finanspolitiska ramverket.

Ett starkt intryck är hur viktiga mikrosimuleringar är för såväl utformande av fördelningspolitiken som granskningen av densamma. Rådet har uppdragit åt Konjunkturinstitutet att i mikrosimuleringsverktyget FASIT kolla både jobbskatteavdragens effekter (vilka visade att regeringen verkar överdriva dessa) samt vilken betydelse en övergång från prisindexering till lönekostnadsindexering av olika bidragsformer skulle få i fördelningshänseende (förvånansvärt liten). Betydelsen av mikrosimuleringar för att utforma och studera politik står emellertid i skarp kontrast till dess roll inom svensk nationalekonomisk forskning. Idag finns endast ett fåtal svenska nationalekonomer vid universitet och högskolor som behärskar mikrosimulering och som därtill integrerar den i sin forskning. Även om detta delvis kan motiveras av att mikrosimulering är behäftad med problem gällande strukturella antaganden, har vi idag inom svensk akademi en metodologisk slagsida mot den form av empirisk nationalekonomisk forskning som är avhängig exogen variation i form av reformer eller andra experimentliknande situationer. Som ett första steg mot en ökad bredd vore att göra jämförande analyser av de förlopp som både kan studeras experimentellt  och mikrosimuleringstekniskt.

Denna metodologiska ensidighet är dock inte enbart en brist för svensk forskning utan kanske i ännu högre grad för utbildningen av svenska nationalekomer, vilka idag inte lär sig använda och utveckla dessa utanför (den svenska) akademin så vanliga analysverktyg.  Jag hoppas att svenska universitetsinstitutioner ser över detta så att såväl master- som forskarstudenter lär sig dessa verktyg i högre utsträckning än vad som idag sker.

Därutöver konstaterade jag att Rådet lyfte fram flera befogade poänger gällande behoven av förbättrad registerstatistik för att kunna utforma och utvärdera politiken. Särskilt beklagligt är avsaknaden av förmögenhetsstatistik, vilken innebär att vi inte kan bilda oss en fullständig uppfattning om vare sig välfärdens fördelning eller förutsättningarna för dynamiska processer såsom entreprenörskap (som tenderar öka när folk har eget kapital) eller utsatthet mot inkomstchocker. Nu är inte enbart regering och välfärdsforskare i behov av förmögenhetsdata på individ- och hushållsnivå, utan även Riksbanken behöver dem i sina analyser av den finansiella stabiliteten. En av rådsmedlemmarna, Anders Björklund, konstaterade dock lite syrligt att medan fördelningsforskare hela tiden kritiserar och kritiseras för brister i mikrodatamaterial sker sådan källkritik inte i alls lika hög grad gällande annan data, exempelvis nationalräkenskaper, trots att problemen med dessa är i många fall monumentala.

Slutomdömet från konferensen gällande Finanspolitiska Rådets rapport var positivt. Rådet har ett litet kansli och består av ledamöter med fast anställning på andra ställen. Som ordförande Lars Jonung påpekade är det svenska rådet därmed det minsta och billigaste av alla i sitt slag i hela världen. Jag tror att det vore positivt om extra medel kunde tillföras Rådet, kanske framför allt genom ett kraftigt förstärkt kansli. Inte minst skulle detta kunna motiveras av att Rådets uppdrag inte längre enbart gäller finanspolitiken i strikt bemärkelse, utan numera även miljöekonomisk och fördelningspolitisk analys.

Comments

  1. Niklas K says:

    Att, som Henriksson menar, borgerliga regeringar skulle vara bättre på budgetbalans eftersom deras skattesänkningar ”i förlängningen” leder till utgiftssänkningar känns något långsökt/tendensiöst. (Och jag tror inte historien ger honom rätt heller.) Huruvida överskottsmålet är vettigt i sig är en annan sak…

  2. Var det inte ett skattegolv som Henriksson föreslog? Det har ju i så fall ingenting att göra med att borgerliga regeringar skulle ha bättre finanspolitisk disciplin utan att den eventuella bristen på disciplin tar sig andra uttryck för en skattesänkande regering.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s