Dagens överenskommelse om elproduktionen är onekligen politiskt viktig. Men hur viktig är egentligen den för de svenska elpriserna och därmed för den elintensiva industrin? Frågan beror helt på hur integrerade de europeiska elmarknaderna är och kommer att bli. Om marknaderna integreras fullständigt kommer elpriserna inom Europa att utjämnas och billig inhemskt producerad el upphöra att vara en konkurrensfördel för svensk industri.
På grund av tekniska hinder för överföringen kommer elmarknaderna antagligen aldrig att bli helt perfekt integrerade, varför priserna alltid kommer att vara något lägre i länder som har gott om el. Däremot går vi mot en alltmer integrerad elmarknad och priserna mellan Sverige och Europa har utjämnats. En nog så viktig fråga för den elintensiva industrin som dagens överenskommelse torde därför vara att hålla borta kablarna från Östersjön och motverka forskning kring bättre elöverföring.
Överenskommelsen är däremot viktig ur miljösynpunkt. Och det finns ju inget som säger att export av el skulle vara sämre än exporten av varor som använder sig av el. Inom handelsteorin brukar detta till och med betraktas som samma sak.
Uppdatering 2009-02-11
Det verkar som om Mona Sahlin läser Ekonomistas och förespråkar nu att vi isolerar den svenska elmarknaden från den europeiska. Varför det skulle vara bättre att exportera varor vars produktion kräver el snarare än el i sig låter hon dock vara osagt.
Ekonomistas 
för att avgöra det är export av el eller varor där el utgör en insats som är bäst för ett land måste man väl ta hänsyn till vilken effekt intäkterna från exporten har på framtida tillväxt. och det beror väl i sin tur på en mängd landspecifika faktorer. zambia skulle kanske haft en långsiktigt högre tillväxt om en del av förädlingsvärdet som landets kopparfyndigheter ger andra länders industriproduktion stannat i landet och spridits till en större andel av befolkningen. det hade kunnat bygga upp en inhemsk efterfrågan på konsumtionsvaror och tjänster och lett till effektiviseringar i ekonomin. i norge å andra sidan, kanske det inte skulle varit så smart att satsa på en plastindustri bara för att man har olja, om andra produktionsfaktorer inte är gynnsamma. där har man å andra sidan fungerande institutioner som skapar stabilitet och långsiktighet i större utsträckning än i många andra länder (däribland sannolikt zambia). jag förespråkar inte importsubsitution men jag tycker att en del handelsteoretiska modeller är väl generella. å andra sidan var det väl sverige du skrev om så norgesituationen kanske är den mest rättvisande. kabel, således?
Elförsörjningen är en tung infrastruktur som det tar ett halvsekel att förändra i grunden. Att i betydande grad förlita sig på produktion utomlands är ett vågspel, men på marginalen har det ingen större betydelse.
El producerad i Sverige har betydelse för försörjningstryggheten. Det är lättare att strypa eltillförseln om den produceras i andra länder. En sådan strypning kan t.ex. ske genom att andra länder inte vill leverera (jämför avstängning av gasleveranser från Ryssland), genom avbrott på överföringskablar (oavsedda eller som en följd av sabotage).
Svenskproducerad el kan ha betydelse för stora konsumenter, främst för basindustrin, som genom egenägd produktion får en kostnadsprissatt elenergi istället för en marginalkostnadsbaserad. Men denna “svenskproducerade” elenergi kan ha sin produktion i t.ex. Finland. Men den kan väl ändå anses vara svenskproducerad om det är svensk basidustri som äger produktionen.
För de svenska elpriserna till övriga konsumenter har numera det mindre betydelse att elenergi är svenskproducerad.
Göran. Det låter som ett vettigt argument, som dåligt låter sig analyseras med traditionell cost-benefit analys. En invänding skulle kunna vara att argumentet bygger på antagandet att svenskproducerad el tryggare än elen som finns att tillgå på en integrerad marknad. Givet hur snårigt det politiska spelet kring elen sett ut under lång tid är det inte ett självklart antagande.