I helgen lovade alliansen att satsa 5 miljarder för att ge landets pensionärer sänkta skatter. Jag håller mig för god att spekulera i om detta plötsliga intresse för pensionärerna är genuint eller snarare förorsakat av höstens val. Däremot konstaterar jag att alliansen inte direkt har gjort det enklare för individer att förstå sig på hur deras val av t ex arbetsutbud påverkar deras inkomst efter skatt.
En av alliansens hjärtefrågor har varit att det ska löna sig att arbeta. Detta har varit extra tydligt för personer över 65 år som har fått dubbla jobbavdrag om de väljer att arbeta, men som inte fått ta del av de skattesänkningar som följt av jobbavdraget. Om detta påverkat arbetsutbudet bland äldre vet vi ännu inte idag. Martin har tidigare här på Ekonomistas diskuterat om det är troligt att folk faktiskt förstår sig på det minst sagt komplicerade konstruktionen av jobbskatteavdraget och därför förmår reagera.* Alliansen väljer nu att ytterligare försvåra ett redan komplicerat system med ett utökat grundavdrag för personer 65 och äldre.
Ett av målen med “århundradets skattereform” var att förenkla skattesystemet. Med tanke på hur systemet sen dess så är det förmodligen dags för en ny skattereform.
* I senaste numret av Ekonomisk Debatt presentar också Christian Andersson och Jesper Antelius evidens för att folk i allmänhet var sig känner till eller förstår jobbavdraget.
Ekonomistas 
Det enda man behöver känna till är väl att de som jobbar får lägre skatt än de som inte jobbar och att det därmed ger en drivkraft för människor att arbeta mer?
Är du ironisk eller menar du allvar?
Jag är inte ironisk. Visa lite förbannad respekt.
Jag tror nog att Andreas har förlorat sig i incitamentdjungeln…
…visa lite förbannad respekt.
Valle och Andreas: alla bör naturligtvis visa varandra respekt här på Ekonomistas. Med detta sagt, så tror jag att Andreas förenklar bilden allt för mycket. Det må så vara att man får lägre skatt när man arbetar än när man inte arbetar, men det intressanta är ju vad man får behålla efter skatten och hur ett förändrat beteende påverkar denna faktor, för att man sen ska kunna värdera den ökade inkomsten mot förlusen av fritid. Detta är verkligen inte enkelt med dagens skattesystem som har kommit att allt mer sakna transparens.
Bra rutet Eva
Ökad fritid kan vara ett mycket starkare incitament än tex några kronor i handen
Det är inte alls osannolikt att ökad fritid är ett starkare incitament än några kronor i Handen. I innerstaden så är dock ofta kronorna mer värda än fritiden.
Hur många människor har öht möjlighet att välja mellan mer eller mindre arbete, mer eller mindre fritid? Av dem som nu ändå har det – för hur stor del väger öht ekonomiska skillnader introducerade via jobbskatteavdraget in? Förmodligen inte alls.
Det är en konstig syn på arbete och individers val på arbetsmarknaden som valsar runt. Väldigt ekonomisk och akademisk. Jag skulle vilja påstå att hur vi beter oss på arbetsmarknaden styrs ffa av sociala faktorer och val gjorda långt före vi faktiskt befinner oss på densamma. Säg till en bibliotekarie eller ett vårdbiträde att det skall löna sig att arbeta.
Det lönar sig långt mer än alternativet att inte arbeta. (duh)
Att inte arbeta lönar sig i form av mer fritid. Dock minskar inkomsten kraftigt. Det är ett personligt val man måste ta i senare år och det är inte alldeles självklart att man då väljer mer arbete. Det har tex jag inte gjort. men som man bäddar får man ligga. I mitt fall har jag inget att bevisa längre och då kan det kvitta…
En detalj: Jag har inte sett något färdigt förslag på det förhöjda grundavdraget, men jag tror inte att skattesystemet blir så mycket krångligare med det nya förslaget. Personer som är 65 år och äldre har redan fått höjt grundavdrag i två steg (2009 och 2010), så det rör sig nog inte om så stora förändringar i regelverket.