Den sämsta av världar

Den stora faran med tidiga betyg och elevbedömningar är att den enskilda eleven stigmatiseras och blir nedslagen i skorna tidigt i skolgången. En fördel är att omdömena kan göra det svårare för elever, föräldrar och lärare att blunda för uppenbara problem. Det riktigt stora värdet av utvärderingar ligger emellertid i att de kan ge skolledning, skolpolitiker, föräldrar, skolbyråkrater och enskilda lärare verktyg att utvärdera skolans verksamhet. Detta kräver dock att utvärderingarna är möjliga att jämföra och möjliga att summera (jag har skrivit om detta här).

När nu regeringen bestämt att skriftliga omdömen ska ges redan från ettan, verkar skollagen (eller åtminstone Skolverkets tolkning av denna) kräva att dessa utformas på ett sätt så att de inte kan jämföras. Detta garanteras genom att den enskilde rektorn själv ska utforma utvärderingarna.

Vi riskerar alltså att hamna i situation där elever stigmatiseras utan att en av de stora fördelarna med dessa omdömen utnyttjas. Fast det är klart, från och med nästa år ska nationella prov införas från årskurs 3 så man kanske inte ska gnälla för mycket. Och eftersom stigmatiseringsbiten redan är avklarad från ettan behöver man ju inte oroa sig för det.

Comments

  1. Anonym says:

    Det absolut viktigaste är att man använder ett mjukt språk och använder ett gemensamt mått för de yngre grupperna. De nationella proven kan gälla en klass eller en skola där man kan få ett hum om var satsningar bör göras. Alltså inte, Peter eller Erik 8 år är himla dumma och kan inte matematik, det borde istället stå, rektor A (vuxen) har inte klarat av målen och bör satsa generellt mer på dessa ämnen. Man kommer att mäta intelligent och anamma ett holistiskt betraktelsesätt så att incitament för lärare och ledning inte leder till att man plockar low hanging fruit, dvs premierar de elever som enklast ger bättre värden för ledning, skola och klass.

    Vi utvecklas alla olika och en stigmatisering i tidig ålder är en fruktansvärt dålig idé, det kan om det vill sig illa bli en riktig brain drain inom vissa ämnesområden.

  2. Min egen erfarenhet när det gäller betyg är att jag lite väl sent fick reda på att jag behövde prestera bättre. Mina dåliga betyg i åttan stämde inte alls överens med min självbild och jag blev tvungen att prestera vilket ledde till att jag också började plugga bättre. Dock blev mina slutbetyg i nian sänkta av mina dåliga betyg i åttan. Jag undrar om det hade gått bättre för mig om detta uppvaknande kommit tidigare.

  3. Hej!

    Jag vet inte när Björn Axén gick i sjätte och sjunde klass, men sedan flera år i grundskolan och gymnasieskolan kallas eleverna och inbjuds föräldrarna till utvecklingssamtal varje termin.

    Utvecklingssamtalen är mer omfattande till innehåll och tidsomfång än de tidigare kvartssamtalen som då enbart gällde ett ämne i taget (högstadiet). Vid utvecklingssamtalet ges en samlad bild för eleven i alla ämnen (högstadiet) eller kurser (gymnasiet), en mer nyanserad bild kanske än vad betyg ger. Dessutom ges omdömen och betyg. (I en kurs omfattande två terminer på min gymnasieskola får varje elev tre omdömen och ett kursbetyg.)

    Dessutom har lärare telefontid när föräldrar är välkomna att ringa.

    Erik Lidbaum, gymnasielärare

  4. Jo visst var det många kvart- och utvecklingssamtal (under 90-talet) men det blev så mycket tydligare med betyg om var man stod. Jag såg mig som minst lika bra som mina gelikar men när betyget inte visade på detta så var det ett större incitament att satsa på att visa mina kunskaper än på de ”snälla” samtalen som inte heller behövde presenteras för sina vänner. Jag säger inte att detta är en generell reaktion men det är min reaktion och den är viktig att påpeka.

  5. Erik: Som sagt, jag tror det finns andra vägar för enskilda föräldrar och elever att få en god bild av hur det går för eleven. De mer formella utvärderingarnas främsta syfte bör därför vara att sprida denna information till andra aktörer i systemet. Eftersom dessa inte kan delta på 1500000 utvecklingssamtal varje år behövs en siffra, ett provresultat eller likanande, för att förmedla informationen på ett hanterbart sätt.

  6. von Mises says:

    Den samsta av varldar ar val den ordning vi har nu med en komplett soclialisering av utbildningsproduktionen? Svensk utbildning ar inte battre av osttyska trabanter pga i mangt och mycket samma anledningar.

  7. David Rosenlund says:

    Hur utvecklingssamtalen är organiserade skiljer sig från skola till skola så att lita på en sådan instans för resultatrapportering förefaller mig riskabelt. Jag tror inte heller att det räcker med att utifrån nationella prov i till exempel svenska i årskurs tre säga att rektor X måste skärpa sig. Det är, enligt min mening, viktigt att komma ihåg att det inte är hela klasser eller hela skolor som har problem med att läsa, skriva och räkna, det är enskilda individer.

    De nationella proven kommer att ”tvinga” lärare och skolledare att se vilka elever som inte når målen och därigenom möjliggöra insatser för att få med dem på tåget redan från början.

  8. Rille says:

    Angående utvecklingssamtal: Jag gick på gymnasiet under 90-talet och mig veterligen fanns det aldrig några utvecklingssamtal. Mina föräldrar har visserligen frågat mig hur det går i skolan och så, men de har aldrig varit på några utvecklingsamtal. Jag kommer bara ihåg att det var kvartsamtal på mellanstadiet, men lärarna hade ju inte direkt någon stake att säga hur det går, utan nöjer sig med ”han är snäll, men kan vara lite busig ibland”. Slutsats är att jag inte heller skulle lita ett dugg på kvart-/utvecklingssamtal, utan vill nog se någon slags standard här.

  9. Jag gick på gymnasiet under 2000-talet och då hade vi utvecklingssamtal en gång om året.

  10. David har naturligvis rätt i att utvecklingssamtalen aldrig kan ligga till grund för någon mer sammanställd utvärdering. Precis som Rille också poängterar kan det nog även på individnivå ibland finnas skäl till det hårda besked ett nationellt prov kan lämna. Men, risken att en del elever får en stämpel – både av sig själva och omgivningen – är högst reell. Tyvärr vet vi ganska lite om hur viktiga sådana stigmatiseringseffekter är empiriskt.

  11. STIGMATISERING!!!???? OJ OJ OJ OJsingen då!!!! Stackars Hugo blir knäckt för livet pga ett dåligt betyg på lågstadiet!!! Hur fjantiga, löjliga och larvigt svagsinta kan detta folk egentligen bli????

    Har ni kanske dåligt samvete för att ni stjälper av ungarna på dagis kl 0700 på morron??

    Dumvänsterns sabotage av skolan har tydligen satt djupa spår hos dem som inte kan tänka själva.

    Vi som fick betyg från 1:a klass blev vi knäckta för det ?? I Finland har man det. Är finnarna ett knäckt folk??

    Två sjuåringar som intervjuades: ”Det är väl inte så farligt om man för dåligt betyg. Då får man väl bli bättre…”

    Exakt. De fattade galoppen till skillnad från skolvänstern.

  12. Reflektioner: Att ha en kritisk inställning till sina egna fördomar om hur världen hänger ihop verkar uppenbarligen inte vara något som gynnades av tidiga betyg. Du får gärna referera till någon mer substantiell forskning som visar på effekterna av tidiga betyg. Positiva som negativa sådana, troligen finns båda. Att basera skolpolitiken på vad ett par sjuåringar på stan säger känns inte särskilt förtroendeingivande. Även om dessa sjuåringar fått betyg.

Trackbacks

  1. […] Se även “26-faldig ökning av andelen toppstudenter”, “Osunt elev och betygsfokus” och “Den sämsta av världar”. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s