Funkar verkligen insättningsgarantin?

Insättningsgarantin ses som en självklar del av ett sunt finansiellt system. Garantin ska förhindra att blotta misstanken om att en bank är på obestånd ska utlösa panikuttag som gör banken insolvent. Nu tyder en del på att garantin inte funkar som tänkt, utan att vi befinner oss i den sämsta av världar: En värld där garantin gör kunderna oförsiktiga i goda tider men ändå flyttar pengarna när ryktena börjar gå.

Den där garantin är nog bra...

Den där garantin verkar bra

En bank håller bara en liten del av insättarnas pengar i kontanter, resten investeras i olika värdepapper. Så länge inte många insättare samtidigt vill ta ut sina pengar funkar detta bra. Om kunderna exempelvis börjar oroa sig för bankens investeringar i Baltikum och USA kan det däremot gå undan. För varje insättare som tömmer sitt konto blir situationen allt värre och snart är bankens kontanter slut, konkursen ett faktum och senfärdiga kunder får börja gneta ihop ett nytt sparkapital (se teori). Förhoppningen är att insättningsgarantin ska hindra sådana panikuttag.

Att Swedbank nu vädjar till kunderna att inte ta ut sina pengar är ett tecken på att detta kanske inte funkar i en krissituation. Att flytta pengarna kräver bara några snabba knapptryck på internetbanken och hur säker är den där garantin egentligen? Kanske tar det tid innan pengarna betalas ut? Blanketter ska fyllas i och kontoutdrag letas fram. Jobbigt. Samma mönster fanns när Northern Rock var på väg utför. Trots att staten snabbt var ute och garanterade insättningarna växte sig köerna långa.

Så garantin kanske inte funkar, men ingen skada är väl skedd? Jo. Garantin gör att småspararna under goda tider inte behöver bekymra sig om var de sätter in pengarna. Kanske beror den där extra procenten i ränta på att banken tar stora risker, men vem bryr sig? Staten garanterar ju insättningen.

Det är alltså inte otroligt att insättningsgarantin sått fröet till en finansiell kris genom att tvinga fram överdrivet risktagande i kampen om småkunderna. I värsta fall alltså utan att garantin skyddar från de problem den är satt att hantera.

SVD1234

Comments

  1. Jag håller med om att det verkar finnas brister i insättningsgarantins utformning. Men den svenska garantin har knappast bidragit i någon större utsträckning till Swedbanks nuvarande problem. Och givet den situation Swedbank har hamnat i är de nog glada att garantin finns…

    En annan möjlig tolkning av det som sker (åtminstone enligt ryktena) är att insättningsgarantin är för snål och att det huvudsakligen är de med mer än 250.000 kr hos Swedbank som för pengar till andra banker. Som jämförelse täcker den amerikanska garantin $100.000 och den brittiska £35.000.

  2. Per Hortlund says:

    Insättningsgarantin är väldigt mycket ett amerikanskt fenomen, som p g a landets dominans nu kommit att omfattas i hela världen. Redan på 1800-talet fanns det inlåningsförsäkring i USA. Detta p g a att många delstater hade så kallad unit banking, d v s att en bank bara fick ha ett kontor. Bankerna blev små och sköra, och inlåningsförsäkring infördes som ett sätt att komma åt den följande finansiella instabiliteten.

    Att insättningsgarantin idag finns i alla känder är mycket ett verk av den s k Diamond-Dybvig-modellen, som var på modet från mitten av 1980-talet och som fick mycket stort inflytande. Denna modell anses visa hur banker kan drabbas av självuppfyllande profetior: om alla tror att alla andra skall rusa på en i och för sig solvent bank, kommer banken tvingas sälja tillgångar till reapriser, varför banken blir insolvent. Insättningsgarantin stoppar detta.

    I verkligheten finns emellertid centralbanker vars uppgift det är att ge likviditetsstöd åt illikvida men solventa banker. Insättningsgarantin är därför onödig. Och om det uppstår rykten om insolvens kommer människor ändå att rusa. Jag håller med dig Jonas: i goda tider gör insättningsgarantin att alla banker betraktas som lika säkra, och människor invaggas i falsk säkerhet. När det börjar storma kommer människor ändå att ta ut sina pengar. Är det mer rationellt att göra sig besväret att logga in på sin internetbank för att flytta sina pengar, eller att kallt vänta in konkursen väl medveten om att insättningsgarantinämnden om några månader kommer att betala ut ens pengar?

  3. Martin: Det är sant, vi hade troligen sett ännu mer panikuttag utan insättnigsgarantin men samtidigt är det inte klart att krisen är ett faktum i Swedbank. Washington Mutual gick omkull i natt. Den akuta orsaken var att insättarna började fly, detta trots att de kommer att hållas skadeslösa. Det är alltså en helt öppen fråga huruvida garantin funkar för att hindra panikuttag. Det är rtots allt väldigt enkelt att ta ut pengarna. Om det är detta som ligger bakom Swedbanks aggresiva Baltikum-strategi är även det oklart (mitt inlägg är spekulativt) men någon effekt borde kundernas oförsiktighet föra med sig.

    Per: Tack för vidare fördjupning. Länken under (se teori) i inlägget länkar till en förenklad version av Diamond/Dybvig-modellen.

  4. Har någon kollat vad som händer med de pengar som panikslagna människor tar ut från bankerna? Stoppar man dem i madrassen, eller passar man på att handla lite extra när man ändå har mer i plånboken? Betalar man av en del skulder? Skulle i själva verket en ”bank run” kunna ha stimulanseffekter på det lokala näringslivet?

  5. Per Hortlund says:

    Angående insättningsgarantins eventuella snedvridande effekter mellan banker. Här är vad Chicago Clearing House Association hade att säga när man år 1932 diskuterade att införa federal inlåningsförsäkring:

    ”[det nationella garantisystemet] föreslår att beskatta bra banker för att belöna dåliga; att bestraffa ärlighet, duglighet, erfarenhet och övning för att kompensera inkompetens, oärlighet
    och okunskap; från bankverksamhet tar det bort det väsentliga kännemärke på vilket framgång i branschen har berott, nämligen ett rykte för klokhet, framsynthet, visdom och konservatism, det föreslår att man skall sätta dumdristiga och spekulativa banker på samma nivå som de bäst administrerade och mest konservativa, vilket leder till en tävlan beräknad att dra alla ner till de minst förtjänstfulla.”

  6. Anders Åkerman says:

    Angående insättningsgarantin kan man också se det tvärtom, varför sätter inte sparare in mer av sina pengar i mindre, nischade och ofta mer riskabla banker? Såvitt jag vet har svenska sparare nästan allt sitt sparande på konton hos storbankerna eller hos andra mer säkra institut. I teorin borde ju de flesta istället ha så mycket de kan på konton (upp till 250 000) hos mer riskabla institut som ger mer ränta eftersom detta (i teorin) är helt riskfritt pga insättningsgarantin.

    Det finns ett antal mindre banker i Sverige som erbjuder just sparande till högre ränta än mer etablerade banker men som samtidigt är mer riskabla. Ett exempel är Custodia vars tillstånd drogs in av Finansinspektionen i januari 2006.

    En förklaring kan vara att det tar tid för en småsparare att få ut sina pengar under insättningsgarantin (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Custodia_Credit). Banken eller låneinstitutet måste försättas i konkurs vilket i sin tur kan överklagas vilket kan leda till en lång fördröjning. Detta hände just i Custodia-fallet härom året.

    Anders

  7. Det har varit mycket skrivet här nu om moral hazard inom finanssektorn från ett teoretiskt perspektiv. Har ni bra exempel på empiriska upptsatser som har studerat detta på ett övertygande sätt? Hur stort är det potentiella problemet? De som tar besluten på t ex banker, i vilket utsträckning påverkas egentligen deras beteende av sådant här i verkligheten?

  8. Spik: Högst relevant fråga. Jag har dålig koll ska erkännas men ska försöka undersöka saken. Kanske blir det ett eget inlägg framöver. Området är dock svårforskat eftersom det har med något svårobserverbart — aktörernas förväntningar — att göra. Just därför är Per Petterson-Lidboms studie på svenska kommuner så snygg.

  9. Anders says:

    ”Att Swedbank nu vädjar till kunderna att inte ta ut sina pengar är ett tecken på att detta kanske inte funkar i en krissituation.”

    Inte i någon av artiklarna vädjar Swedbank till sina kunder att inte ta ut sina pengar. Mycket märklig formulering, för att inte säga rent felaktig.

    Intressant inlägg annars.

  10. Anders: Från DI, länkat ovan: ”Ordföranden Ingrid Dahlberg uppmanar kunderna att inte ta ut sina pengar”.

  11. Det är till och med värre än så. En sund och välskött bank överlever en panik, om än att den kanske tvingas ta upp dyra lån för att kunna betala kontant, men en illa skött bank överlever inte en panik.

    Alltså spelar det ingen större roll om paniken är rationell eller irationell. En sund bank klarar nämligen av en irrationell panik utan att duka under, medan en osund aldrig klarar av att hantera en panik.

    Att Swedbank vädjar till sina kunder att inte ta ut pengar är alltså ett gott tecken på att oron för Swedbanks solvens är befogad.

  12. Anders says:

    >Anders: Från DI, länkat ovan: “Ordföranden Ingrid Dahlberg uppmanar kunderna att inte ta ut >sina pengar”.

    Ingrid Dahlberg är knappast någon officiell talesman för Swedbank, utan representerar storägaren Sparbankstsiftelserna. Det hon sa var ett svar på en fråga från E24.se (ej DI), och knappast ett vädjande:

    ”Vad skulle du vilja säga till de kunder som nu enligt rykten tar ut sina pengar från Swedbank och sätter in hos andra banker?

    – Det har jag inte hört, men om så är fallet är det verkligen ingen bra idé. Swedbank har ju väldigt bra sparprodukter med en hög sparränta, så det tycker jag inte att man ska göra, säger Ingrid Dahlberg. ”

  13. Anders: Det förekommer rykten (även här) om att kunderna flyr Swedbank. Men jag håller med om att jag nog läste rubriken snarare än texten vad gäller Dahlbergs kommentar. Och vad skulle hon kunna säga, frågan är ju av ”har du slutat slå din fru?”-kaliber.

    Hursom, meningen var inte att hänga ut Swedbank utan att ifrågasätta om insättningsgarantin funkar. Frågan är öppen för det är inte orimligt att dessa rykten (välgrundade eller inte) hade resulterat i en bankrun om vi inte haft garantin på plats.

  14. Mårten Lewander says:

    Hej! Denna diskussion är mycket givande att läsa! Verkliga exempel på mer eller mindre omfattande bank runs, insättningsgarantier till trots, gör debatten om garantins vara eller inte vara aktuell. Per H: Jag har även uppskattat ditt försvar av en friare bankmarknad och citatet från 1932 är ju fenomenalt i sin formulering. ”De som inte har koll ska inte premieras”. Dock en fundering: Ponera att garantin avskaffas och att banker får leva på sin självuppnådda cred på marknaden. Kräver inte det att vi som kunder kan avgöra om en bank är solvent eller inte? Hur ska sms-lånande ungdomar fixa det? Banker har även utan insättningsgarantier incitament att ta större risker än vad vi andra önskar och jag kan lätt se framför mig hur ett antal cowboy-banker attraherar sparkapital till bra räntor och dessa bankers återkommande småkrascher drabbar de som inte hade koll, dvs mindre välinformerade/insiktsfulla småsparare.
    Kanske är detta ett exempel på vad som komma skall: Kapthing gör nu stor och spacig reklam både i Norden och London för ”Edge-konton” -Be there or be square, typ, och vad jag förstår så rullar pengarna in i bra takt. Kontona lär nu, åtminstone till del, enligt det finstilta täckas av någon svårtolkad mix av de svenska och isländska insättningsgarantierna. Jag misstänker att det är få med mig som har brytt sig om att kontrollera detta..

Trackbacks

  1. […] (vi har nu ungefär samma gräns som Danmark, men betydligt lägre än Norge), även om viss kritik tidigare har framförts mot insättningsgarantin här på Ekonomistas. Men jag undrar om beloppsbegränsningen är trovärdig. Kommer inte obegränsade belopp att […]

  2. […] Vad är då haken? Så vitt jag kan se kommer den enda osäkerheten ifrån hur insättningsgarantin fungerar — d.v.s. hur snabbt du får loss pengarna om Parex skulle gå i konkurs och om du då också får ut din räntefordran. Dessutom krävs förstås att du har möjlighet att använda bostaden som säkerhet. Men det senare borde bankerna kunna lösa — de skulle i princip kunna erbjuda speciella “Parex-lån” som kunderna kan använda för att sätta in sina pengar hos Parex (så att insättningen där fungerar som säkerhet i stället för bostaden). De som betalar för kalaset är förstås skattebetalarna eftersom den statliga insättningsgarantin medför subventionerat risktagande (vilket Jonas skrivit om förut). […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s