Miljöpartiet föreslår idag att jobbskatteavdraget ska fasas ut. Med det menar de inte att det ska avvecklas, utan att avdraget ska bli lägre vid högre inkomster och att inget avdrag ska utgå vid inkomster över 30.000 kr per månad. Avsikten med jobbskatteavdraget är ju att det ska riktas till låginkomsttagare och stimulera deras arbetsutbud. Tanken med utfasning är alltså tilltalande. Men ändå inte rätt.
Problemet med utfasning är att man i praktiken höjer marginalskatten i den inkomstregion där utfasningen sker — de som tjänar runt 25.000 kr i månaden får lägre avdrag om de arbetar extra eller skaffar ett bättre jobb. I Finanspolitiska rådets rapport undersökte vi effekterna av att fasa ut avdraget (jag tror att vår utgångspunkt var densamma som miljöpartiets, dvs att utfasning var en bra idé). I tabellen till höger visas hur sysselsättningen enligt beräkningarna påverkas med och utan utfasning. Vi fann alltså att utfasningen skulle medföra betydande problem och att de positiva sysselsättningseffekterna nästan skulle utebli. Enligt våra beräkningar skulle utfasningen inte ens reducera inkomstojämlikheten. Vi skriver:
En utfasning innebär visserligen att höginkomsttagare i mindre grad får tillgång till avdraget, men samtidigt tenderar utfasningen att minska inkomsterna för medelinkomsttagare, främst därför att de väljer att arbeta färre timmar.
Ekonomistas 
“Främst därför att de väljer att arbeta färre timmar”.
Just detta är en av den gröna ideologins grund: att arbetet skall fördelas på fler människor och att vi skall få mer fritid över till vår familj, vänner och våra personliga aktiviteter. Så det i sig behöver inte vara fel.
Mvh Heiti
Observera dock att de negativa effekterna på antal timmar som teori och simuleringar förespår i stort uteblivit i USA som tillämpar utfasning i sin motsvarighet till jobbskatteavdraget.
Eva: Det amerikanska systemet är ju mycket snävare än det svenska. Om jag förstått rätt (men du vet nog mer än jag om detta) så är deras avdrag ju främst riktat till ensamstående föräldrar med små barn. Där kan man tänka sig dels att få personer är i avfasningsregionen, och dels att de som är där har ett beteende som avviker från normalpersonens. Dessutom är ju de amerikanska skatterna på en betydligt lägre nivå – de snedvridande marginaleffekterna blir då mindre problematiska. Men visst är simuleringarna bakom våra resultat förknippade med ett antal osäkerhetsfaktorer.
Heiti: Som du säger verkar sysselsättningseffekten bli ungefär densamma med och utan utfasning. Sedan är det kanske mest en smakfråga om man tror att individerna själva kan välja rätt nivå på sin timinsats. Vi har ju haft ett antal ekonomistas-inlägg (inte av mig!), t ex här och här, som har antytt att indviderna med hjälp av höga skatter behöver avskräckas från att arbeta för mycket.
Martin: håller med om att det är svårt att dra inferens från USA som har helt andra skattesatser än oss. Dock så rapporter Bruce Meyer i att 73.4 procent av de som fick EITC 1994 hade inkomster i det inkomstintervall där de teoretiskt skulle minska sin arbetstid på grund av utfasningen. Så det handlade i alla fall om rätt många