I helgen var jag på en intressant konferens i Milano på temat ekonomisk ojämlikhet. Huvudtalare var Yale-professorn John Roemer vars plenarföreläsning behandlade huruvida den amerikanska ojämlikheten har påverkats av mångåriga ideologiska och politiska kampanjer som förts av konservativa tankesmedjor som t ex American Enterprise Institute, Cato Institue, Manhattan Institute och Hoover Foundation.
En för mig överraskande anekdot var att det var dessa institutioner som såg till att den österrikiske ekonomipristagaren Friedrich von Hayek blev professor vid Chicagouniversitetet 1950. Enligt Roemer fick Hayek sin professur på grund av att den finansierades av privata pengar:
The Mont Pelerin Society had its first American Meeting in 1948, and brought Friedrich Hayek to the University of Chicago. (Incidentally, his salary at Chicago was paid for ten years by private right-wing money, and when that grant lapsed, Chicago released him).
Jag frågade Roemer om källan för detta påstående, och han hänvisade till Invisible Hands skriven av NYU-historikern Kim Phillips-Fein som skriver om hur den konservativa William Volker Fund finansierade Hayeks professur: “The Volker Fund paid Hayek’s salary for ten years, as promised, after which Hayek left the University of Chicago.” (s 51).
Naturligtvis behöver det faktum att Hayeks akademiska positioner delvis varit avhängiga privata pengar från högertankesmedjor inte påverka värdet av hans vetenskapliga bidrag. Men det är ett intressant exempel på hur tankesmedjor kan ha en direkt inverkan på inte bara den politiska debatten (vilket är deras syfte) utan även forskningen på universiteten (vilket inte är universitetens syfte).
Finns liknande exempel på särintressefinansierade professurer i Sverige? Jag är inte säker. För några år sedan gick vågorna höga i Ekonomisk Debatt när frågan om adjungerade professorer debatterades av Lars Calmfors (här och här), Marian Radetzki (här) och Lars Bergman (här). Visserligen är dessa professorer (del-)finansierade utifrån men jag har inte hört talats om att det rört sig om pengar från politiska tankesmedjor. Tack och lov.
Ekonomistas 
Kuriosa: professuren i parapsykologi vid Lunds universitet skulle knappast ha kommit till stånd utan privat finansiär.
Kanske finns det någon poäng i att Hayek inte var verksam vid den nationalekonomiska avdelningen tillsammans med Frank Knight, Milton Friedman och de övriga utan vid The Committee on Social Thought som snarare ligger närmare att vara en tankesmedja.
För övrigt verkar Roemers tidslinje vara knepig. Det gäller även om man jämför med vad som står i Invisible Hands.
Osvuret är nog bäst…
William Volker verkar ha varit den typ av “ruggad individualist” som är USA när det är som bäst. Att framställa honom och hans likar som särintressen som hotar forskningens oberoende är nog lite grann att göra svart till vitt. Finansieringen av Hayek måste väl betraktas som en av de bästa investeringarna i allmänintresset som någonsin gjorts!
Hotet mot forskningens oberoende kommer knappast från privata pengar. Är inte alla statligt avlönade professorer idag kuvade att ha med ett genusperspektiv i all sin forskning? Det är därför som mellanvästerns ruggade individualister behövs för att forskare skall kunna stå emot makten, särintressena, tidsandan.
Per, jag pratade inte om William Volcker personligen utan om Volcker Fund. Och det är inte jag som framställer den som särintresse utan de (iofs fåtaliga) sajter på Wikipedia o dyl som gör det. Det är bara att läsa innantill.
Sedan håller jag med dig helt och fullt om att det inte bara är privata pengar som hotar forskningens oberoende. Det finns andra hot, bl a från statligt håll. Men poängen med mitt inlägg handlade inte om att kartlägga alla hot mot den fria akademin, utan att redogöra för ett enskilt men välkänt fall och dra en parallell till Sverige.
Daniel,
Jag tycker att det är du som framställer William Volker Fund som ett särintresse. Tycker också att det är lite missvisande att jämställa den med tankesmedjor. Dessa senare är slukare av resurser, snarare än givare av dem.
Men den intressanta fråga du väcker är huruvida stiftelser av WVF:s typ är bra eller dålig för den fria forskningen. Och med tanke på den rådande situationen i Sverige, där man för att få tillgång till statliga forskningsmedel är tvungen att böja sig för den könsmarxistiska agendan, tror jag att de har blivit än viktigare.
Per Hortlund ser nog oxo sig själv som en “ruggad individualist” som stàr emot makten, särintressena, tidsandan … precis som Glenn Beck.
…För övrigt verkar Yale-professorn John Roemer vara marxist:
http://sv.wikipedia.org/wiki/John_Roemer
Och ?
Jag har lite svart att forsta det har med att det skulle vara battre att ta pengar fran folk mot deras vilja for att finansiera professurer an att folk som vill betala finansierar dem.
Precis som Per ar inne pa grundar sig hela det har resonemanget pa ett antagande om att staten ar opartisk. I sjalva verket vet vi mycket val att den inte ar det.
Vidare, sa finns det gott om privat finansierade professurer och instutioner aven i Sverige, framforallt pa tekniska hogskolor, det borde vi enbart vara glada for.
Att påstå att Hayek skulle stå för någon sorts allmänintresse är förstås inte mindre ideologiskt än att påstå att Tiina Rosenberg skulle göra det. Bägge har en hel del teser kvar att leda i adekvat bevis. (Det hindrar förstås inte att det kan ligga i allmänintresset att ge bägge professurer.)
Och den som menar att (den svenska) staten per se är olämplig som finansiär av offentlig (i bemärkelsen publik) information ber jag tipsa om en frekvens som skulle göra de svenska väljarna och medborgarna mer upplysta än P 1 (eller SR:s och SVT:s andra kanaler).
Axess-TV har ett litet men utmärkt utbud som slår Melodifestivalen och På Minuten varje dag. Eller P1:s förment intressanta program, se tex http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/nar-robinson-pal-blev-expert-i-p1-morgon_5912167.svd
Båe SvT och P1 skulle kunna vara bra om de siktade på en publik på 5% och inte 50%
Fast jag vill att fler än 5 procent av befolkningen röstar någorlunda upplyst i våra val.
Det vore väl ännue bättre om politiska beslut påverkade våra lite så lite att valdeltagandet inte spelade någon roll?
Det tycker du. Det tycker inte jag. Och jag tror inte heller att det är möjligt. Samhället är ett lagspel. Vad du gör påverkar mig och vice versa. Gäller såväl i nattväktarstaten som i Reinfeldts rike.
Nej, jag gör extremt lite som påverkar dig.
För övrigt påverkar väl i så fall danskar förmodligen skåningar mer än stockholmare påverkar skåningar men skåningar har inget inflytande över dansk politik. Vad är bästa lösningen, att skåningar får rösträtt i Danmark eller att dansk politiks inflytande över danska samhället minimeras så att skåningar inte längre påverkas?
Ja, kan man inte generalisera fångarnas dilemma till allmänningarnas tragedi kommer man att ha svårt att följa mitt resonemang om samhället som lagspel. Eller rentav de flesta analyser av organisationer överhuvudtaget. (Man kommer till exempel ha mycket svårt att förstå poängen med att finländska soldater riskerade livet under Vinterkriget, eller att någon gick i land i Normandie.)
Och varför skåningarna skulle påverkas mindre av danskar om dansk offentlig sektor bleve mindre förstår jag inte alls – så länge du inte pratar om den del av dansk offentlig sektor som 50 procent av Öresundsbron utgör. För övrigt är det min mening att så länge skåningarna (som kollektiv) väljer att tillhöra Sverige styrs deras inflytande över broderlandet lämpligen via EU och det nordiska samarbetet. Om det senare bör utvecklas i federativ riktning à la Wetterberg lämnar jag därhän.
Per S.
1) Att jamstalla Hayek’s forskning med Tiina Rosenberg’s ar nog bland det dummaste jag last pa lange
2) Jag har inget emot offentlig finansiering av professurer, man jag har annu mindre emot privat finansiering av densamma
3) Det finns oerhorda mangder av informationskanaler som jag foredrar fram SR / SVT. Om vi bara skall halla oss till svensk gammelmedia kan man tex namna SvD, TV8 men det finns aven oerhort mycket internationell och elektroniska kallor (tex ekonomistas) som kan namnas
Det här är kanske relevant endast på marginalen, men SvD fick för år 2010 statligt presstöd, 62 miljoner kronor.
Det är tio år sedan TV8 var en “kvalitetskanal”. Tyvärr.
http://sv.wikipedia.org/wiki/TV8
1. Nu blandar du bort korten. Jag har inte jämställt deras forskning – bara sagt att båda är mer ideologiska än empiriska. Att du föredrar den ena före den andra är tämligen irrelevant.
2. Fick ett annat intryck av ditt första inlägg.
3. Jag frågade inte efter personliga preferenser utan efter kanaler med jämförbar tillgänglighet och bredd som realistiskt kan utgöra en bas för folklig bildning och ett offentligt samtal.
Hur pass insatt är du i det Hayek sysslade med fram till och med, säg, 1950?
Lite. Liksom så gott som all Rosenbergs forskning till dags dato.
Per S: Då är jag mindre förvånad av ditt påstående.
Vilket av dem?
“Jag har inte jämställt deras forskning – bara sagt att båda är mer ideologiska än empiriska.”
En förutsättning för påståendet är ju att du inte känner till deras forskning.
Kanske dumt att välja Rosenberg som jämförelseobjekt när jag inte är insatt i hennes forskning. Men för att inte behöva vänta på någon som läst samtliga verk av dessa bägge storheter så kan jag väl presentera min läsning av de stora tankar Hayek fört fram när han fick professuren i Chicago (vilka ju för diskussionen är mer relevanta än senare ställningstaganden om privat penningutgivning och det önskvärda i en chilensk militärdiktatur.)
1. Prismekanismen är oftast överlägsen centralplanering vad gäller ekonomisk effektivitet. (Viktig, ideologisk, teori med hög empirisk relevans, av allt vi vet i dag att döma.)
2. Strävan mot offentlig kontroll av en större del av ekonomin (än vad fallet var i början av förra seklet) leder automatiskt till en minskad eller avskaffad personlig frihet. (Viktig, ideologisk, teori med samma empiriska relevans som Marx teori om kommunismens oundvikliga seger – med mycket få mått mätt kan människorna i dagens samhällen med 45-50-procentig skattekvot sägas besitta mindre personlig frihet än i historiska eller aktuella samhällen med 10-20-procentig skattekvot.)
3. Konjunkturcykler beror främst på en släpphänt penningpolitik och kreditgivning. (Viktig, ideologisk, teori vars empiriska relevans får anses begränsad om vi ska tro Friedman och Krugman.)
Jag har säkert missat något; läser sällan vetenskapliga arbeten som är äldre än några decennier. Blir gärna uppmärksammad på det jag missat.
Som pàpekats tidigare var Hayek vid Commitee on Social Thought. Huruvida has arbeten kan karakteriseras som “forskning” i annan mening än teoriformulering med starkt inslag av normativ socialfilosofi bör vara öppet för debatt. I den meningen har Hayek samma status som Rosenberg (vad den är är en annan debatt).
För övrigt, prismekanism som överlägset centralplanering är väl inte en orginaltanke fràn Hayek … eller är jag förvirrad pà den punkten?
Ulf,
Hayek skrev en artikel 1945 som är en klassisk artikel om ekonomiska system:
Hayek, F. A. 1945. “The Use of Knowledge in Society.” American Economic Review, 35(4): 519–30.
Hayeks poäng är att informationen är utspridd i små bitar hos företag och hushåll som prismekanismen koordinerar på ett effektivt sätt. Egentligen var det ett svar till Oskar Lange i den sk. socialistiska kalkyleringsdebatten där Lange hävdat att en planmyndighet kunde simulera en marknadsekonomi.
Hayek visade – tycker jag – på begränsningarna i dåtidens neoklassiska ekonomiska teori.
Per S: Jaha, det får väl ses som populär-versioner då, det kan ju tänkas att det är lite mer knepigt än så. I all fall, det jag tänkte på var ditt svepande omdöme “ideologisk” och vad det innebär i sammanhanget. Att utgångspunkterna är valda utifrån ideologi, att man bestämt sig för slutsatserna redan från början? Att slutsatserna har ideologiska implikationer? Det sistnämnda torde vara trivialt och i det närmaste ointressant.
Med ideologisk avser jag här ungefär ‘betydelsefull för maktförhållandena i samhället’, på gott (mycket relevant) och ont (vidöppet för intressepolitik).
Har någon här mer än popinsikt i queerteoretisk forskning? (Inte jag i alla fall.)
@Ulf: Jag skulle tillskriva Smith huvudcreden för insikter om prismekanismen, men Hayeks bidrag får (med min ringa kunskap) ändå betecknas som ganska betydande. Att från det dra fram ‘vägen mot träldom’ som corollary är, som jag argumenterat ovan, däremot mer betingat av ideologi än empiri – och inget som har med akademisk nationalekonomi att göra.
Staten är demokratisk. Staten är oss. Hayek är en galen ultraliberal.
Det finns mycket “pop austrian”-idéer och andra libertarianska strömningar som flödar omkring på nätet och har påverkat många människor, kanske utan att de vet om var idéerna kommer ifrån och hur dåligt underbyggda de faktiskt är. Då brukar jag tänka på det här roliga citatet:
“There are two novels that can change a bookish fourteen-year old’s life: The Lord of the Rings and Atlas Shrugged. One is a childish fantasy that often engenders a lifelong obsession with its unbelievable heroes, leading to an emotionally stunted, socially crippled adulthood, unable to deal with the real world. The other, of course, involves orcs. “
hahaha, jag dör!!
Jag läste det citatet för ett par månader sedan på Krugmans blogg, när han förklarar varför den österrikiska skolan inte lärs ut på universiteten: därför att den inte tillägger ngt vettigt i debatten och bara förvirrar med massa onödigt konstiga resonemang.
Mattias:
Det finns mycket revolutions romantiska-idéer och andra marxistiska strömningar som flödar omkring på nätet och har påverkat många människor, kanske utan att de vet om var idéerna kommer ifrån och hur dåligt underbyggda de faktiskt är.
See what I did there?
Misunderstood me?
Självklart finns det många dåligt underbyggda vänsteridéer som påverkar folks uppfattningar (t.ex. Michael Moores antifrihandelsidéer). Det behöver väl knappast påpekas på en blogg som besöks huvudsakligen av nationalekonomiskt intresserade.
Nu är ju Hayeks (och Ayn Rands) uppsving senaste åren lite mer intressanta tycker jag eftersom de tycks ha haft väldigt stort inflytande på hur folk tänker. Jag vet inte hur ofta jag läser om “sedelpressarna går varma”, “inflationen väntar runt hörnet”, “nu bygger vi upp en ny bubbla” etc. Och det hos folk som borde kunna hålla huvudet lite kallare. Hur det ser ut på DI:s kommentatorsfält när bostadsmarknaden diskuteras är kanske mindre överraskande.
Scott Sumner hade en intressent post om varför Hayek, Mises m.fl. fått en sån renässans just senaste åren. Jag tror det ligger mycket i hans observationer. Se
http://www.themoneyillusion.com/?p=3316
Per S. skrev:
“3. Konjunkturcykler beror främst på en släpphänt penningpolitik och kreditgivning. (Viktig, ideologisk, teori vars empiriska relevans får anses begränsad om vi ska tro Friedman och Krugman.)”
Vad gäller denna teori skulle jag hålla den för högst empiriskt relevant. Hayeks konjunkturcykelteori säger att om räntan sätts under jämviktsräntan leder det till kreditexpansion med påföljande kris. Är inte detta en klockren beskrivning av den senaste krisen?
En klockren överförenkling snarare.
När man fràn praktikerns stàndpunkt försöker bygga en modell över konjunkturcykeln och kreditrisk med hjälp av penningpolitiken och ränteförändringar kommer man ganska snabbt till korta. Residualen är helt enkelt för stor vilket modellförsök man tillämpar.
Jag har uppdaterat ett antal modeller vid det här laget (stresstestmodeller som är i bruk pà riskmanagementnivà), för att ta in den senaste krisen i modellerna. Jag kan helt enkelt inte sätta ränteförändringarna i första rummet utan màste använda variabler som hushàllens konsumtion-, spar- och skuldsättningsbeteende, bankernas hävstàngseffekter och andra tekniker som har gett kreditexpansionen en ordentlig boost, fastighetsprisbubblan etc … En speciellt intressant variabel är kapitalrörelser och överflöd av (billig) likviditet pà interbankmarknaden, speciellt länkade till makroekonomisk obalans pà globalt plan.
Man kan nog argumentera att alla dessa instrumentella variabler är proxys för en ränta under jämviktsräntan. Men visa det i en konjunkturmodell som spänner över flera cykler är inte lätt. Speciellt eftersom att, a posterori, hitta jämviktsräntan är inte sà speciellt lätt det heller.
Dessutom, om man filtrerar disponibel BNP data hàrt (med ett HP-filter t.ex.) framträder ett ganska intressant mönster: en làng cykel som ligger under NBERs datering av recessioner och expansioner. Dom kriser som vi oftast hanskas med i debatten är oscillationer runt en längre trend/cykel som för mig förklarar mer av varför den senaste krisen blev sà tung. I det sammanhanget blir argumentet att vi skulle ha haft en värre kris 2001-2002 när internetbubblan sprack. Vi hoppade över det, delvis med penningpolitisk hjälp, och surfade loss pà nästa bubbla. Sen betalade vi en dubbel recession istället.
Autrement dit, taskigt kalibrerad penningpolitik har nog en del att göra med förstärking av bubbeleffekter. Men mycket mindre med cykeln, dess utveckling och spänningar/obalanser i sig själv. Skuldsättningsbeteendet hos amerikanska hushàllen, speciellt den sen 70-talet ständigt ökade skuldsättningen gentemot disponibel inkomst nàdde sin paroxysm mellan 2000-2009. En kreditbubbla pà 35-40 àr, tvärs igenom flera penningpolitiska cykler.
Jag har svàrt att pressa in detta in en Hayekiansk världsbild. Däremot, om man skall gà tillbaka till macroekonomins stora teoribildare sà är Keynes, Kalecki, Kaldor, Goodwin, Robinson ganksa mycket mera användbara. Och om man vill vara riktigt jävlig sà är det Hyman Minsky som gäller.
… och för övrigt är det är sàna här stàndpunkter man kommer fram till när ens utredings och analysverksamhet är sponsrad 100% av privata pengar. Neo-keynesianska och marxistist färgade analyser klingar mer med erfarenheterna hos dom som har levt den här krisen inifràn.
Försök bara förklara vad som händer för en riskmanager med panik i ögonen med hänvisning till Hayek. Dà är du snabbt utan jobb i den verkliga världen….
Kul att den marxistiska ekonomiska analysen är hårdvaluta därute i den ekonomiska verkligheten! Man kommer att bli glad att höra detta i det forna Sovjet. Måste ha varit en härlig känsla att före krisen få använda de marxistiska verktygen, korrekt förutspå krisen och på så sätt rädda skinnet på arbetsgivaren.
Vad gäller Hayeks teori är mitt intryck att den inte är helt obegriplig för verklighetens folk. Jag har testat den på en del bankmän och de har nickat instämmande. Jag har hört att man även har börjat ta till sig den på BIS.
Det som förvånar mig är att inte fler nationalekonomer omhuldar den. Teorin är bara vanlig enkel mikro tillämpad på tidsmarknaden: en ränta under jämviktsräntan leder till en intertemporal snedvridning som gör att företagens investeringsplaner tidsmässigt inte stämmer överens med konsumenternas vilja att konsumera i nuet. Enligt mig borde Hayeks teori utgöra det grundläggande ramverket för penningpolitiken. Räntan är ekonomins viktigaste relativpris vars uppgift är att jämka samman konsumenters och producenters tidsplaner. Den rådande krisen (och även 90-talskrisen) beror huvudsakligen på att centralbanker har agerat utifrån en tankeram där räntan anses vara makroekonomers styrvariabel som de godtyckligt kan använda till att pricka statistiska aggregat som BNP och KPI.
Att sedan Hayeks teori inte förklarar allt är en annan sak. Den låga soliditeten och andra oegentligheter i den finansiella strukturen har spelat roll för att förklara krisens djup.
Ideologiska stàndpunkter har inget med saken att göra, och renodlade marxister finns det knappast bland dom nämdna namnen.
Vad en modell är designad att göra och vilka postulat den bygger pà intresserar mig föga. Det är vad modellen k a n göra rent praktiskt som intresserar mig. Och ja, en smula icke-ortodoxt tänkande har hàllit en del institutioner ett par steg fràn avgrunden.
Hayeks teori är verklingen inte oförstàelig för verklighetens folk. Den är däremot inte “aktionabel” i meningen i sig själv en bas för beslutsfattande. När du förlorar marknadsandelar för att du inte expanderar din utlàning i situationen där ränteläget är skevt blir du snabbt ersatt av nàgon annan som vill. Bättre att ha fel med marknaden än rätt själv… att referera till en idealvärld är inte ett beslutsunderlag.
Om du stàr inför uppgiften att kortsiktigt strukturera om en korrelationstradingportfölj som helt tappat sin marknadslikviditet sà är Hayek làngt bakom kurvan i förklaringskraft och beslutsunderlag.
Jag hàller f.ö. med om att penningpolitik inte kan användas för att finlira med tillväxt och prisutveckling. Innan krisen hördes ofta argumenten om “death of the business cycle” och att penningpolitisk var nu sà tekniskt avancerad att vi i alla fall tämjt den nàgorlunda. En “finansiarisering” av ekonomin skulle ocksà ha bidragit, speciellt genom mera likviditet pà aktivsidan genom kreditderivativer … den boomerangen kom tillbaka med ganska bra kraft.
Däremot är idén att “nu blir vi alla österrikare” lite överdriven. Och det är inte bara Hayekianska idéer som florerar pà BIS om man ser pà vad Basel III regelverket innehàller.
Man kan förstås tycka vad man vill om Hayek, men det besvarar inte frågan om privat finansiering av professurer per se är mer problematisk än offentlig finansiering. Som sagts tidigare förutsätter uppfattningen att offentlig finansiering är oproblematisk att staten är opartisk. (Ett ännu mer öppet mål torde vara Jean Monnet professurer i europeisk integration som finansieras av EU-kommissionen, jag är jurist och inte ekonom så min kunskap om åsikter bland ekonomer med dessa tjänster är begränsad, men bland Jean Monnet professorer i juridik som jag känner till finns en (1) som skulle kunna beskrivas som EU-skeptiker.)
Den givna invändningen blir då att frågan är hur professurer tillsätts (öppet granskningsförfarande eller pengar specialdestinerade till en given person) inte vem som finansierar dem. Samtidigt är det knappast okänt att även professurer tillsatta med normala förfaranden kan ha så smala befattningsbeskrivningar/kompetenskrav att enbart enstaka personer de facto kan komma ifråga för tjänsten. Så jag har svårt att se att denna typ av privatfinansierade tjänster är ett stort problem sålänge lärosäten besitter ett rimligt mått av integritet. Jag har dessutom svårt att tro att Hayeks närvaro i Chicago var ett stort problem på universitetet.
En annan (hayekiansk) slutsats skulle kunna vara att oberoende samhällsvetenskaplig forskning är beroende av en rentierklass som kan ägna sig åt intellektuella sysselsättningar fria från såväl marknaden som staten.
För att inte tala om hur det gick till när Hayek fick Nobelpriset. Oj oj oj.
Baphomet, med myrdal?
Kanske kan man se den österrikiska konjunkturcykelteorin som den neoklassiska allmänna jämviktsteorin i sin mest framskridna form. John Hicks skrev på äldre dar (i Capital and Time):
“The Austrians were not a peculiar sect, out of the main stream; they were in the main stream; it was the others who were out of it.”
Förhoppningsvis kommer den senaste krisen att leda till att många nationalekonomer återvänder till huvudfåran.
Varför hoppas på en utveckling där man biter sig fast i de neoklassiska antaganden vi i dag vet ofta brister i realism (som fullständiga marknader, fullständigt informerade och rationella hushåll eller kostnadsfritt opartiskt rättsväsende)? Varför inte återvända till 1700-talets merkantilistiska huvudfåra, eller till arbetsvärdeläran?
Eller är det månne en önskan om mindre stat för sakens egen skull som ligger bakom? Och vad gör i så fall en sådant postulat på en blogg om nationalekonomi?
“… probably nothing has done so much harm to the liberal cause as the wooden insistence of some liberals on certain rules of thumb, above all of the principle of laissez-faire capitalism.” Friedrich Hayek
varför tycker du att det är förhoppningsvis?