Jag befinner mig i Barcelona på den europeiska nationalekonomiska föreningens årsmöte. Hundratals presentationer i allsköns ämnen tampas om uppmärksamheten från tusentals forskare som sliter med att tänka klart i den tryckande sensommarhettan.

Dagens intressantaste seminarium var studien Driving under the influence of our fathers som undersöker huruvida rattonykterhet är ett beteende som går i arv från förälder till barn. Studien, skriven den svensk-amerikanske nationalekonomen Matthew Lindquist och amerikanska Randi Hjalmarsson, baseras på ett unikt svenskt datamaterial över barn födda 1953 vars sociala bakgrund och uppväxt följts inom ett forskningsprojekt vid Stockholms universitet.

Studiens huvudfråga baseras på detaljerad information från socialtjänst och polis om bl a registrerad rattonykterhet och andra alkoholrelaterade förseeleser gällande såväl föräldrar som barn. Genom att statistiskt rensa bort effekterna från en rad personliga egenskaper och socio-ekonomiska faktorer visar forskarna att söner vars fäder åkt fast för rattfylleri uppvisar 2.56 gånger större risk att själva åka fast för rattfylleri än andra, särskilt före 20 ålder. Kvinnlig (dvs mammans eller döttrars) rattfylla och alkoholproblem verkar följa liknande mönster, men är betydligt svårare att fastställa statistiskt eftersom så pass få sådana fall observerats.

Fortfarande återstår dock viktiga komponenter för att fullt ut förstå varför alkoholproblem “ärvs” mellan generationer. Är det gener eller social inlärning som driver resultatet? Vilken roll spelar skolkamrater eller slitna uppväxtområden? Som Lindquist och Hjalmarsson också påpekar behövs mer detaljerade data över bl a tvillingar för att sådana frågor ska kunna besvaras. Kanske något att se fram emot på kommande konferenser?