av Jonas Vlachos (ED 2012:4)
Vlachos utgångspunkt är att skolan är svårstyrd och i behov av en hög grad av professionell autonomi. Sådan autonomi öppnar dock för missbruk som konkurrens och valfrihet på grund av informationsproblem och skolans uttalade samhällsmål knappast kan motverka. En neutral hållning inför utförarens motiv ökar därför behovet av en hårt reglerad och standardiserad skola. Detta löper stor risk att både sänka kvaliteten och minska den faktiska valfriheten. Det kan därför vara önskvärt att styra mot skolägare som primärt är kvalitets- snarare än vinstmotiverade. En modell baserad på kostnadsersättning och ägarprövning är en möjlig väg mot detta mål.
Läs artikeln här.
Ekonomistas 
Jag träffade en kollega som arbetar på en friskola i en av de största svenska koncernerna för en dryg månad sedan. Skolan han arbetar på är en väletablerad mellan- och högstadieskola i en mellanstor svensk stad. Den startade i kommunal regi, men övergick i personalkooperativ ägo när kommunen ville lägga ner skolans rätt utmärkande profilering. Sedan flyttades ägandet av rent driftsmässiga skäl (obetydlig försäljningssumma) till en mindre koncern med välutvecklade stödfunktioner för skoladministration. Därefter köptes dock den mindre koncernen upp av en av Sveriges största friskolekoncerner och med det startade det som läraren ifråga upplever som problem.
Andelen av intäkterna som skolan ifråga använder till sina egna driftskostnader har sedan dess minskat kontinuerligt och uppgick till 92% det senaste driftsåret. Detta menade läraren att var helt omotiverat då det motsvarade mer än en fördubbling av andelen som gick ut från skolan jämfört med tiden i den lilla koncernen och därtill menade han att servicen från de centrala funktionerna snarast försämrats.
Skolan är fortsatt populär, profileringen drar lättarbetade elever och läraren upplevde att han var mycket nöjd med sin arbetssituation på det hela taget. Det enda som gnagde var just vetskapen om att det skulle kunna vara ännu lite bättre. Jag antar att den minskade andelen skolinterna kostnader inte beror på att den lilla koncernen underprissatt sina ägartjänster utan att den hänger ihop med en större vinst för nuvarande ägare. Att den vinsten skulle konkurreras bort är rätt osannolikt. Profileringen tillsammans med det goda ryktet har satt skolan i en gynnsam marknadssituation och för mig tycks det som att det enda egentliga hotet består i att skolan på något vis faller på eget grepp.
En typ av reglering som dock hade utgjort ett direkt hot mot den eventuella övervinsten vore ett särskilt snabbförfarande hos skolinspektionen om en personalgrupp vill ta över en verksamhet. Hela vinstmaskinen bygger på skolans varumärke som är helt lokalt. Det vore alltså en smal sak för en relativt enig personalgrupp att flytta över verksamheten i egen regi. Det enda av värde som efter en sådan uppstart skulle finnas kvar hos koncernen är hyreskontraktet (med kommunen) och inventarierna. Men eftersom processen skulle ta mer än ett år och behöva vara offentlig så är den omöjlig. Skulle den däremot gå på ett par månader under en vårtermin vore den svårstoppbar för ägaren.
Mer pedagogiskt innovativa skolkedjor som Kunskapsskolan med sina stora centrala datatillgångar eller möjligen Internationella engelska skolan med sitt regionala varumärke skulle stå sig mycket bättre mot en sådan reglering än de koncerner som saknar annan sammanhållning än (eventuellt dyra) ägartjänster.