Coronapandemins nedstängningar skadade alla länders ekonomier och störde viktiga handelskedjor runtom hela världen. Transportkostnaderna ökade och handeln i varor och komponenter minskade, vilket orsakade en utbudschock som har bidragit till den inflation vi ser idag. Men under det senaste året har läget förändrats. Vaccinet och de fallande inkomsterna har lett till att många länder nu har öppnat sina gränser för att återupprätta handeln, och detta har gett resultat. Fraktkostnaderna faller kraftigt samtidigt som handelsvolymerna ökar. Mycket talar för att det ökade utbudet kommer att trycka tillbaka inflationen och förbättra den ekonomiska konjunkturen.

Ekonomipriset 2022 går till nationalekonomerna Ben Bernanke, Douglas Diamond och Philip Dybvig för deras bidrag till vår förståelse för hur bankväsendet fungerar och hur bankkriser påverkar den övriga ekonomin. Pristagarna är alla välrenommerade och kända i den internationella forskarvärlden. I detta inlägg beskriver vi olika aspekter av deras bidrag.

Ekonomistas har varje år sedan 2009 genomfört en omröstning om årets ekonomipris. Under flera år var Paul Romer favorittippad, men efter att han till slut fick priset 2018 har Daron Acemoglu varit den stående favoriten. Detta gäller även i år, hela 21% röstade på honom. På andra plats kom Thomas Piketty (7%), på tredje plats Robert Barro (6%) och på fjärde plats Partha Dasgupta (5%). På delad femteplats kom Claudia Goldin och Marianne Bertrand (båda 5% vardera). Placeringen för övriga kandidater finns i ursprungsinlägget. Om ett par timmar får vi reda på vem som faktiskt tilldelas 2022 års pris.

Måndagen den 10:e oktober tillkännages 2022 års ekonomipristagare. Det är därför hög tid för Ekonomistas traditionsenliga omröstning. Du kan rösta på upp till tre kandidater från listan nedan, men lägg gärna till egna kandidater på listan och motivera ditt val i kommentarstråden. Omröstningen avslutas på söndag kväll och resultatet från omröstningen presenteras innan årets ekonomipris tillkännages.

Det pratas mycket om den pågående energikrisen men det är inte alltid nyhetsrapportering och politiska utspel är så enkla att förstå eller bedöma. Den här texten är ett försök att reda ut några fakta om vad som sker och använda grundläggande ekonomi för att tänka kring vad som är mer eller mindre lämpliga politiska förslag för att dämpa negativa effekter av det som sker.

För ett år sedan, den 7:e september 2021, fick vi veta att vår kära vän och tidigare kollega Lena Lindahl, docent i nationalekonomi, hade gått bort efter en tids sjukdom. Lena var under många år verksam vid Institutet för social forskning (SOFI) på Stockholms universitet, och det var på SOFI vi lärde känna henne. Lena var en forskare med stort samhällsengagemang. Hon tog sig an jordnära, konkreta frågor med social prägel och policyrelevans. Hennes dörr stod alltid öppen, och hon var en mycket uppskattad kollega – varm, rolig och generös. Lenas tidiga bortgång lämnar ett stort tomrum både forskningsmässigt och för oss vänner och tidigare kollegor.

En stigande inflation har gett upphov till braskande rubriker om sänkta reallöner och en allt dyrare tillvaro. Men situationen är inte fullt så allvarlig som vissa vill göra gällande. Många av våra utgifter som rör vård, skola och omsorg har inte påverkats alls, och de totala levnadsomkostnadernas ökning är därför mindre än konsumentprisinflationens.