Hej då till lockpriser?

2008-04-18 av 13 kommentarer

”Aj, aj, aj, nu blir livet komplicerat”, tänkte nog en och annan nationalekonom nyligen. Antonio Rangel presenterade då hårda bevis för att folk tycker att vin som de tror är dyrt smakar bättre än vin de tror vara billigt. Inte bara påstod de grundlurade försökspersonerna att det ”dyra” vinet var godare, den förhöjda smakupplevelsen kunde även observeras i hjärnans lustcentrum.

Att priset påverkar upplevelsen av – och därmed efterfrågan på – en vara gör att vår traditionella beskrivning av hur utbud och efterfrågan bestämmer priset blir tokig. För att inte tala om hur svår en analys av välfärdseffekterna blir – priserna går upp, det konsumeras mindre men man uppskattar det man får mer. Hur tusan ska man reda ut denna härva? Måste vi börja om från början och bygga upp en helt ny analysapparat?

Även om vår uppgift som forskare är att förstå verkligheten, inte att leverera enkla analyser baserade på felaktiga antaganden, måste man fråga sig hur vanliga denna typ av effekter är. Blir en biltur verkligen mer njutbar om jag tankat på en dyr bensinmack? Känns huset varmare och skönare för att jag missat extrapriset på mineralull vid tilläggsisoleringen? Skulle den olycka en arbetsgivare upplever av att ha råkat anställa en slarver mildras av att denne samtidigt råkat få alldeles för hög lön?

Nja, det är väl tveksamt. Snarast beror det nog på att just vindrickande är behäftat med så mycket status och att tvivlet på den egna smakförmågan stort. Men det är bäst att vara på sin vakt. Man vill ju inte att midsommarfirandet ska förstöras av att man lockats att köpa (för) billig sill.

Filed Under: Beteendeekonomi, Metod

Ekonomipriset till Elinor Ostrom?

2008-04-12 av 8 kommentarer

I dag föreläser statsvetaren Elinor Ostrom i gamla Börshuset i Stockholm. Det är Nobelmuseet som har bjudit in henne. Hon ska tala om sin brännande aktuella forskning om hur vi ska hushålla med gemensamma resurser såsom begränsning av fisket i havet och koldioxidutsläppen i atmosfären. Detta är inte bara högaktuella ämnen, det är också ämnen som ligger inom nationalekonomins huvudfåra.

Elinor Ostrom är en synnerligen produktiv forskare inom ett för nationalekonomin central ämne (se hennes CV för att förvissa dig om detta). Trots det tror jag inte att hon kommer få ekonomipriset inom överskådlig framtid. Dels beror det på att hennes intressantaste forskning ännu inte har tillräckligt många decennier på nacken. Men huvudskälet tror jag är att hon inte har formaliserade teorier och kvantitativ empiri som huvudsaklig metod.

De flesta ekonomipris har delats ut till forskare som använder deduktiv snarare än induktiva metoder samt till forskare som utvecklat empiriska kvantitativa metoder (läs mer om detta i Assar Lindbecks utmärka genomgång av ekonomipristagarna). Förvånansvärt få ekonomipris har delats ut för empiriska upptäcker, vilket är i skarp kontrast till de naturvetenskapliga prisen. Det finns dock undantag mot dessa generaliseringar, vilket under de två senaste decennierna framförallt gäller prisen till ekonomhistorikerna Robert Fogel och Douglass North samt experimentalisterna Daniel Kahneman och Vernon Smith.

Vem som kan få ekonomipriset handlar förstås om vad det är som betraktas som nationalekonomi. I många läroböcker definieras nationalekonomi utifrån de företeelser i verkligheten som vi studerar, t.ex. ”hushållning med begränsade resurser”. I praktiken definieras dock nationalekonomi av en blandning av både angreppssätt och ämnesområde, även om jag tror att det är angreppssättet som oftast är avgörande.

Ariel Rubinstein har en lite speciell syn på vad nationalekonomi är (läs hans ”Presidential Adress” till Econometric Society om du vill förivissa dig om den saken). I en kommande artikel i tidskriften Economics and Philosophy skriver han:

[E]conomics is a culture and not a science. By ”culture” I mean a collection of accepted ideas and conventions that are used in our thinking.

Jag tror på gott och ont att Ariel Rubinstein har ganska rätt i vad nationalekonomi är. Däremot tycker jag det är ganska märkligt att det förhåller sig på detta sätt. Visst finns det fördelar med att alla nationalekonomer talar samma språk. Men samtidigt är det lite märkligt att nationalekonomer inte nödvändigtvis har den bästa och mest allomfattande kunskapen om ämnen som tillhör ämnets kärna, till exempel hur man bäst löser sociala dilemman, utan bara har kunskap som bygger på ett speciellt sätt att tänka.

Uppdatering: Efter att ha lyssnat till Elinor Ostroms föreläsning tror jag det är något mer sannolikt att hon kan få ekonomipriset. Dels har hon en stor metodologisk bredd och kombinerar fältstudier med bland annat spelteori och experiment, dels fanns delar av ekonomipriskommitten i publiken…

Filed Under: Metod Tagged With: , ,

Fluortanten kan göra oss fattigare

2008-04-07 av 6 kommentarer

Aldrig får man vara riktigt glad. När nu nationalekonomin tagit det fantastiska klivet till att bli en empiriskt orienterad vetenskap där forskarna gör sitt yttersta för att bygga sina analyser på experimentliknande situationer, ja då inser man att detta har ett pris. Vi tenderar att glömma bort den allmänna jämvikten – nationalekonomins andra stora bidrag till mänskligheten.

Ta studien som låg till grund för Roberts inlägg om fluortanten. Allmän jämviktsteori lär oss att även om de som fått tänderna fluorbehandlade tjänar fyra procent mer, betyder det inte nödvändigtvis att Sverige skulle bli fyra procent rikare av fluorsköljning. En sådan slutsats stämmer bara om fluoren gör oss alla mer produktiva. Robert gör den betydligt rimligare tolkningen att den negativa särbehandlingen av de som annars skulle haft dåliga tänder minskat, vilket höjt deras relativa löner. I den mån förbättrad tandhälsa minskar obefogad diskriminering är det utmärkt, men möjligheten finns att fluortanten istället gjort oss alla fattigare.

Anledningen är att förmågan att hålla sina tänder i gott skick utan statlig inblandning kan vara en bra signal om egenskaper som arbetsgivare gillar. Noggranhet, ansvarstagande, uthållighet – bara för att nämna några. Att fluortanten kommer och förstör denna signalmekanism är naturligtvis toppen för alla slarvrar, men inte för alla andra. De måste då hitta på ett nytt sätt att signallera sina attraktiva egenskaper. Kanske genom att läsa dubbla utbildningar, kanske genom att förvärva djupa kunskaper om whiskey, vin och olivolja. Något jobbigt, tråkigt och resurskrävande måste det i varje fall vara, annars funkar inte signalen.

Så även om den generella välfärdstaten har många etiskt tilltalande och effektivitshöjande drag, leder den även till oönskade kulturella sidoeffekter. Om det är värt priset? Antagligen, men jag kanske ändrar mig nästa gång någon börjar mala på om någon obskyr single-malt.

Filed Under: Arbetsmarknad, Metod, Välfärd

Vad kan vi lära från tvilling-studier?

2008-04-01 av 6 kommentarer

När vi som forskare empiriskt vill skatta effekter av olika åtgärder, t ex en viss utbildning eller en viss organisation, står vi inför utmaningen är försöka förstå vad som hade hänt i frånvaron av åtgärden. Eftersom vi inte ta tidsmaskinen tillbaka i tiden och genomföra en alternativ åtgärd och därefter jämföra de två utfallen behöver vi något annat att jämföra med. Problemet är bara att just det faktum att individerna har fattat olika beslut kan tänkas bero på bakomliggande faktorer som även kan förväntas påverka utfallet. Att därför bara jämföra två individer som fattat olika beslut kommer knappast ge en rätt uppfattning om effekter. Ett stort antal forskare har här valt att studera tvillingar.

Vid första anblick låter detta genialt. När annars kan man hitta två individer som delar såväl bakgrund, uppväxtsituaiton som genetisk uppsättning? Detta är särskilt viktigt då t.ex. Peter Nilsson häromdagen visade att redan påverkan på fosterstadiet spelar roll för framtida utfall.

 Problemet är ju bara att för att vi som forskare ska kunna uttala oss om effekter utifrån studier av tvillingar så krävs det att tvillingarna har fattat olika beslut. Om dessa inte är exogent givna utifrån (t.ex. om en tvilling vinner på lotto och inte den andra när bägge har spelat) så står vi kvar inför samma problem som tidigare. Det faktum att tvillingarna fattar olika beslut tyder på att de faktiskt skiljer sig åt, även fast vi har kontrollerat för den gemensamma bakgrunden. Kan vi vara säkra på att dessa skillnader inte också kommer att påverka utfallet? Knappast.

Man kan dessutom fråga sig vilken extern validited resultat från tvillingstudier har. Vi vet att tvillingarna typiskt väger mindre vid födseln. Det finns dessutom ett flertal studier, se t.ex Johnson & Schoeni (2007) som visar att låg vikt vid födseln leder till sämre framtida arbetsmarknadsutfall.

Så ska vi sluta att göra tvillingstudier? Jag tycker inte det, men vi bör komma ihåg svagheterna med denna typ av studier och jämföra de resultat vi får här med resultat från andra typer av studier innan vi uttalar oss med säkerhet om hur stora effekterna av olika åtgärder är.

Filed Under: Metod Tagged With: , ,

Framtidens nationalekonom är…

2008-03-10 av 3 kommentarer

Två nationalekonomer har undersökt hur framtidens nationalekonomi kommer te sig genom att studera CV:n för forskarassistenter (assistant professors) vid de tio högst rankade nationalekonomiinstitutionerna i USA. De finner att merparten är tillämpade och empiriskt inriktade. Detta måste sägas vara en positiv utveckling som kontrasterar mot den kritik som (delvis med rätta) brukar utmåla nationalekonomin som alltför teoretisk och verklighetsfrånvänd. Vidare uppskattar de att 75 procent av dessa personer inte är amerikaner, men att nästan alla har disputerat i USA. Framtidens nationalekonom verkar vara en kvinnlig empirisk makroekonom som har flyttat till USA för att doktorera.

Filed Under: Kuriosa, Metod

Experimentera lagom

2008-03-04 av 7 kommentarer

Få saker kan få det att vattnas i munnen på en empiriker som ett fullskaligt experiment ute i verkligheten. Med slumpmässigt skapade kontrollgrupper kan de exakta orsakssambanden redas ut och frågor verkligen besvaras.

Så tror många, inte minst av oss nationalekonomer. Och så trodde även polisen i Minnesota. För att utreda vilken metod som fungerade bäst vid anmälningar om bråk i hemmet slumpades polisernas handlingsmönster ut. I vissa fall skulle de båda kontrahenterna får råd och stöd av polisen, i andra fall skulle de skiljas åt, och i en del fall skulle den misstänkte (nästan alltid mannen) arresteras. Uppföljningen visade att den tredje strategin – obligatorisk arrestering av den misstänkte – ledde till en betydligt lugnare hemmiljö framöver.

Saken avgjord och delstat efter delstat anammade obligatorisk anhållning vid denna typ av anmälningar. Med konsekvensen att antalet mord mellan nära anhöriga ökade med sextio procent…

Vad som gick fel? Jo, när det blev allmänt känt att den misshandlande mannen skulle arresteras om polisen kontaktades drog sig kvinnan helt enkelt för att anmäla. Med ödesdigra följder för just dem man försökte skydda.

Experiment i all ära, men lite teori skadar aldrig som komplement.

Filed Under: Metod
«Föregående sida