[English translation]

Ett av Riksbankens argument för en högre styrränta är att detta skulle minska risken för ett framtida fall i priset på bostäder. Ett framtida prisfall skulle nämligen kunna leda till lägre framtida inflation och högre arbetslöshet. Men hur stora skulle effekterna på inflation och arbetslöshet kunna bli av ett prisfall på t.ex. 20 procent? Det finns en hel del information om detta, inklusive Riksbankens egna utredningar och beräkningar. Det mesta tyder på att effekterna av ett fall i bostadspriserna på 20 procent skulle vara relativt begränsade. Effekterna är knappast större än den högre arbetslöshet och lägre inflation som nuvarande penningpolitik orsakar.  [Read more…]

English translation.

Tidigare har jag redovisat en s.k. kontrafaktisk analys, där jag visat att en styrränta på 0,25 procent från juni/juli 2010 istället för Riksbankens räntehöjningar och högre räntebana av allt att döma skulle ha lett till ett mycket bättre utfall, med inflationen betydligt högre och nära målet och arbetslösheten betydligt lägre och närmare en rimlig långsiktigt hållbar nivå. Dessutom – kanske något överraskande för somliga – skulle av allt att döma skuldkvoten ha blivit något lägre, inte högre. Denna analys har nyligen kritiserats i ett tal av direktionsledamoten Per Jansson. Men kritiken tar sig en ovanlig och oväntad form. Jansson ifrågasätter nämligen inte själva beräkningen av effekterna av en låg räntebana, och presenterar inte någon egen bättre analys av effekterna. Istället skulle enligt hans uppfattning en sådan låg ränta ”inte vara realistisk”:

I min värld skulle en sådan politik [med en ränta på 0,25 procent från juni/juli 2010] helt enkelt inte vara realistisk och den faller därmed också bort som en meningsfull jämförelsenorm.

Nya ledamoten Cecilia Skingsley har i SVT också uttalat sig på liknande sätt. Men Jansson och Skingsley gör sig skyldiga till ett tankefel, genom att blanda ihop två mycket olika sätt att utvärdera penningpolitiken.

Det ena sättet, s.k. ex post-analys, utvärderar penningpolitiken i efterhand, med facit i hand. En sådan analys jämför den faktiska penningpolitiken och dess utfall  och måluppfyllelse med en kontrafaktisk alternativ penningpolitik  och dess skattade utfall och måluppfyllelse. Det är en sådan ex post-analys som jag har gjort.

Den andra sättet, s.k. ex ante-analys, utvärderar penningpolitiken enbart utifrån den information som fanns vid beslutstillfället. En sådan analys bedömer om Riksbanken, givet den information som fanns vid beslutstillfället, gjorde rimliga prognoser för inflation, arbetslöshet och andra storheter, och om Riksbanken, givet dessa prognoser, fattade beslut om styrränta och räntebana som kunde förväntas leda till bäst måluppfyllelse. Det verkar vara en sådan analys som Jansson (och Skingsley) hänvisar till. Att blanda dessa olika sorts analyser leder till stor förvirring i diskussionen. Här försöker jag reda ut begreppen. Det visar sig att Janssons (och Skingsleys) argument inte tål en närmare granskning.

[Read more…]

I veckan presenterades utredningen SOU 2013:78 ”Överskuldsättning i kreditsamhället?” av särskilda utredaren Anna Hedborg, huvudsekreteraren Sebastian de Toro och sekreteraren Paula Roth. Den presenterar och analyserar bland annat data om hushållens ekonomiska förhållanden från UC:s uppgifter om bostadslån och andra lån, vilka har ställts samman med SCB:s uppgifter från olika register. Utredningens resultat är av stort intresse i diskussionen om hushållens skulder och eventuella risker med denna. Utredningens egna detaljerade undersökningar av hushållens skuldsättning bekräftar den bild som mindre fullständiga data tidigare gett. Utredningen finner till exempel att:

De stora lånen innehas oftast av grupper som kan förväntas ha bättre förutsättningar att klara av stora lån, som höginkomsttagare och högutbildade.

De största lånen är mycket starkt koncentrerade till dem med de högsta inkomsterna.

[Read more…]