Något jag tror många som flyttar till Sverige har svårt att vänja sig vid är omklädningsrummens duschar utan avskiljande väggar eller draperier. Detta nakna umgänge är kringgärdat av vissa oskrivna regler. Man bör noga kontrollera blicken och inte kommentera varandras kroppar, men annars är det okej att prata om det mesta även med sådana man knappt känner. Till exempel kan man passa på att fråga en nationalekonom om inflationsstatistik.
Den fråga jag fick vid mitt senaste besök på badhus var om man verkligen kunde lita på inflationsstatistiken. Personen som frågade hade upplevelsen att priserna stiger betydligt mer än inflationssiffrorna ger sken av. Jag tror många delar samma erfarenhet och själv gör jag det definitivt när det gäller vissa saker, kanske framförallt priset på dagens lunch och kaffet på stan. Inflationsupplevelsen påverkas förmodligen av hur ögonfallande prisförändringarna är, men den faktiska inflationen beror också på vad vi konsumerar.
Den inflationssiffra som brukar redovisas, konsumentprisindex (KPI), är ett ju sammanvägt prisindex för den genomsnittliga svenskens konsumtion. Men vi konsumerar alla lite olika saker och därmed skiljer sig prisförändringarna från person till person. Ett sätt att tydliggöra detta är att betrakta några av KPI:s delkomponenter och hur olika priserna utvecklas för olika varor och tjänster. I figuren visar jag prisförändringar för några komponenter som ingår i KPI för perioden 1980-2017. Den svarta streckade linjen visar hur KPI har utvecklats under samma tid. Bilden visar att om man är storrökare, äter på restaurang, värmer huset med el och ofta går till tandläkaren är inflationen skyhög. Om man däremot bara konsumerar TV-apparater och datorer råder ganska kraftig deflation.
För att ge en mer rättvisande bild visar nedanstående figur samtliga huvudkomponenter i KPI, med undantag för sjuk- och tandvård vilket undantagits för att göra figuren mer läslig. (Sjukvård finansieras huvudsakligen offentligt i Sverige och utgör därför en liten del av den privata konsumtionen. Klicka på figuren för att se den högre upplösning.)
Från figurerna ovan kan man skönja några faktorer som påverkar prisutvecklingen av varor och tjänster. Sådant det krävs mycket inhemsk arbetskraft för att producera, till exempel hotell och restaurang, har ökat mycket i pris. Varor som däremot kan produceras med billig arbetskraft i andra länder, såsom kläder och skor, har blivit relativt billigare. Teknisk utveckling förklarar varför det kvalitetsjusterade priset på hemelektronik sjunkit. Skatter påverkar också prisutvecklingen för en del varor, till exempel tobak.
Man kan känna sig blottad i ett omklädningsrum, men frågan är om inte den inflation man upplever kan vara nästan lika avslöjande eftersom den säger något om ens konsumtion. I ett av de allra första inläggen här på Ekonomistas visade Daniel att inflationen för de riktigt rika var betydligt högre än den genomsnittliga inflationen. Det är onekligen frestande att fundera över om personen i omklädningsrummet kanske var en av dessa riktigt rika?
Ekonomistas 
Intressant artikel, som väcker lika många frågor som den besvarar. Jag kan bara tänka mig ett mycket litet antal produkter som har funnits relativt oförändrade från 1980 till idag. En slips är en slips är en slips. För alla andra måste ju gälla att man jämför äpplen av sorter som fanns då med äpplen av sorter som finns nu. Eller med päron. Med andra egenskaper. Alltså: Hur i hela friden kan man göra ett ‘reprentativt’ urval priser???
Exakt hur detta går till känner jag inte till, men tanken är att jämföra priset på de äpplen man konsumerar nu med de äpplen man konsumerade förr, och sedan vikta detta utifrån hur stor del av budgeten som äpplen utgör. Men om äpplena blivit bättre över tid så ska äppelpriset justeras därefter och detta tycker jag förefaller vara det allra klurigaste (och det har givit upphov till kontroverser, se till exempel https://www.dn.se/arkiv/debatt/svensk-tillvaxt-grovt-overskattad-forskare-slar-larm-om-att-skonmalande-scb-siffror-for/).
Så här skriver SCB på sin hemsida att de går till väga: “Eftersom prismätningarna av praktiska skäl inte kan omfatta alla varor och tjänster som konsumeras, samlas prisnoteringar in för ett urval av varor och tjänster, s.k. representantvaror. Den relativa betydelsen av olika representantvaror anges genom vägningstal. Dessa tal visar hur stor värdemässig andel de olika utvalda varorna representerar av den totala privata inhemska konsumtionen. Varje år sker en uppdatering av de representantvaror som mäts och deras vägningstal. Genom detta förfarande tas successivt hänsyn till förändringar i konsumtionens sammansättning och andra förändringar på konsumtionsmarknaden. För livsmedel och andra dagligvaror görs en årlig uppdatering av olika livsmedelsvarianter. Även urvalet av butiker uppdateras årligen.”
Planet Money har gjort ett bra podcastavsnitt om hur detta går till rent praktiskt. Det är från USA, förstås, men jag tror mig ha förstått att det är en inte helt olik process i Sverige. (Någon som vet säkert får gärna rätta mig!)
https://www.npr.org/sections/money/2015/01/07/375653397/episode-222-the-price-of-lettuce-in-brooklyn
Det här var upplysande och borde få större spridning!
Hur stor del av indexet utgörs av bostäder och hur beräknar man dess kostnad (hyresnivåer, bostadspriser, uppskattade månadskostnad på ett lån?)?
Boendeutgifter finns med. Och utgör en tung del av KPI.
För HR mäts hyresförändringar.
Tidigare använde man hyresförändringar för att approximera även förändring i boendeutgift för BR. Men för något år sedan så försöker man mäta även förändring i boendeutgift för BR, genom att uppskatta förändring i utgifterna.
För småhus så beräknas ändring i utgifter som el, vatten, avlopp, renhållning, försäkring och kapitalutgift.
SCB har en beskrivning som är mer detaljerad.
Köpeskilling ingår inte i KPI. Man vill mäta hushållens utgifter snarare än reavinster. Hade man velat ha med köpeskilling i KPI hade stigande priser varit kraftigt deflatoriskt i och med att hushållen säljer bostäder till högre pris än de köper och reavinsten innebär sänkta boendeutgifter.
Stigande bostadspriser skulle alltså då leda till att Riksbanken fick sänka räntan.
När man pratar inflation idag, glömmer många penningmängden M3 (det gjorde man förr). För även om KPI ”bara” stiger 1-2%. OM penningmängden ökar mer så har du blivit ”fattigare” om ditt kapital inte ökat mer än penningmängden.
Nästan alla missar detta…
M3 redovisar väl SCB, om jag inte missminner mig. Så M3 lär inte vara bortglömd.
Om mängden obligationer, med löptid på max 2 år ökar, så har M3 ökat. Dvs allmänheten har större sparande i räntebärande tillgångar.
Något oklart varför vi skulle bli “fattigare” av att ha ett större sparande.
M3 är ett mått på penningmängd och innefattar
sedlar och mynt
avistainlåning
bankcertifikat
Så vitt jag vet är bankcertifikat inte ”allmänhetens” sparande i räntebärande tillgångar, snarare så är det certifikat som banker skapar när dem ”trycker” pengar vid utlåning.
Intressant!
Kan det möjligen också ha att göra med att konsumtionsmönstret har förändrats avsevärt? Jag tänker att det som har blivit billigare är icke-nödvändig konsumtion, såsom elektronik och flygresor. Vilket i sin tur innebär att vi spenderar mer på sådant, vilket i sin tur håller nere inflationen.
Människor i allmänhet kanske bryr sig mer om priserna på mer nödvändiga produkter, såsom mat och dagliga resor (buss, bil, pendeltåg)? Och då blir det inflationen på de produkterna man jämför med.
Även om många köper ny telefon varje år och flyger till Thailand, så är de allra flesta någonstans beredda på att dra ner på de sakerna, t ex ifall de skulle bli arbetslösa. Men maten och kortresandet är svårare att minska på, så där slår oron för framtiden igenom.
En alternativ förklaring är människans tendens att märka och komma ihåg negativa förändringar, men inte positiva. Vilket väl har visats i många olika studier.
Jag tror dock inte att det är någon större skillnad på vad rika och fattiga känner om inflationen. (Jag har inga belägg dock)
Kan man säga ex att det råder deflation om man ser till priset på TV-apparater? Är prisförändring samma sak som inflation/deflation ex om det är en enskild produktkategori som får lägre pris till följd av teknisk utveckling? Inflationen tänker jag är den allmänna minskningen av värdet på pengar men den mäts genom att titta på breda produktkategorier. Men det är väl egentligen inte samma sak som att säga att det råder olika inflation i olika produktkategorier? Onödigt petigt kanske, men frågan är egentligen vad inflation är och vad det inte är.
Möjligen leder det tanken lite fel, men det blir inte så galet om du tänker att du bara konsumerar TV-apparater. Du kommer då uppleva att pengarnas värde i reala termer hela tiden stiger, du kan köpa allt fler TV-apparater för varje krona ju längre tiden går. I resten av ekonomin kanske det råder inflation, men om det bara är TV-apparater som har värde för dig kommer du uppleva det som pengar blir alltmer värda.
SCB försöker mäta hur hushållens kostnader förändras. Om dessa ökar i nominellt så ökar KPI och man talar om prisinflation.
SCB viktar olika varor och tjänster i enlighet med deras kunskaper om hushållens konsumtionsvanor. En vara som konsumeras i liten utsträckning slår därför inte igenom särskilt mycket i KPI.
Jag har för mig att SCB skriver att de kan mäta 95% av hushållens konsumtion och resterande 5% får de uppskatta. Om det stämmer så lyckas SCB mäta just hur hushållens kostnader ändras mycket väl, och KPI ger en bra indikation på hur hushållen känner av prisförändringar.
Ett mätproblem som tidigare nämnts är funktionstillväxt och kvalitetsförändringar. En TV av idag har inte mycket likhet med en TV för 30 år sedan. Samma med bil och mobiltelefon. Kvalitet och funktionshöjd är en helt annan.
Mycket av dessa förbättringar verkar konsumenter bara ta för givna. Och man tänker inte på att produkterna med samma kvalitet och funktionshöjd har blivit enormt mycket billigare. I den mån de ens hade gått att köpa för pengar förr.
I stället beklagar folk sig över att priset på lunchrestaurangen gått upp en krona.
Rasmus Fleischer och Daniel Berg är i uppstart av ett 3-årigt forskningsprojekt om “Kvalitetsvärderingar i konsumentprisindex och dess betydelse för social och ekonomisk historia”.
För en utomstående lekman verkar det finnas ruskigt stora inslag av godtycke i urval, viktning, kvalitetsbedömningar etc för att beräkna KPI och även stora och omotiverade variationer över tid inom enskilda länder och mellan länder. Ändå framställs inflationssiffror i många sammanhang som okontroversiella och beslutsavgörande, “Inflationen har ökat mer än väntat, därför borde vi … “. Kanske borde all rapportering och användning av KPI i forskning och politisk och ekonomisk debatt föregås av en varning om hur flummigt och oklart det är? Borde KPI över huvud taget användas kan en undra?
Ett sätt att mäta inflationen så att säga utifrån sett, utanför penningväsendet, är att mäta å ena sidan arbetstiden per sysselsatt, å den andra sidan antalet arbetade timmar som utförs (konsumeras) per person i befolkningen. I fall det pågår en reell inflation minskar både den genomsnittliga arbetstiden och (kostnaden i timmar räknat för) försörjningen av befolkningen. En sådan inflationsutveckling var det typiska för Sverige från 1870 till 1990 (eller 1984 om man vill räkna övergångsåren) se http://www.fredtorssander.se/fredpress/2018/09/05/restaurationen-i-borjan-av-1990-talet-slutpunkten-for-den-svenska-kapitalismens-tillvaxtsaga/ Men denna utveckling medförde samtidigt en tämligen automatisk omfördelning av förmögenheterna från privata till allmänna, statliga eller “Governemental” som det heter i det övre diagrammet på https://ekonomistas.se/2015/10/06/nar-blev-sverige-rikt-sveriges-nationalformogenhet-under-200-ar/
Förutom de privata förmögenheternas minskande andel av nationalförmögenheten och därmed minskade inkomster av kapital, förorsakar den speciella typen av inflation att de enskilda individerna (både som sysselsatta och konsumenter) blir allt mer oberoende av den ekonomiska cirkulationen. Michal Kalecki analyserade detta redan på 1940-talet och kom då fram till att den fulla sysselsättningens politik inte kunde bli varaktig under kapitalismen. Sverige var av allt att döma det sista landet som genomförde vad Kalecki kallade en politisk konjunkturväxling till den globaliserade kapitalismen.
Ett intressant ämne som jag egentligen hade tyckt varit kul att se från insidan (jobbar med helt andra saker). Att olika typer av varor / tjänster spretar med avseende på inflation känns inte förvånande. Som några nämnt tidigare så är jag en av de som tänker att arbetet med att jämföra varor från förr och nu bör vara extremt komplex.
Många produkter förändras, exempelvis mobiltelefonerna får ger funktioner etc och det medför att de inte bidrar till någon inflation även om den faktiskt prisbilden skulle ha ökat (vilket den väl kanske inte i det här fallet gör), eftersom dess ”kvalitet ökar”.
Samtidigt som ovanstående sker så blir det väldigt svårt för någon som ska hänga med i dagens samhälle att stå vid sidan av och hävda sin rätt att använda sin Ericsson 788.
En enkel sak som en tavelram gick man till rammakaren nere på gatan år 1906. Idag får man ”samma” produkt producerad i ett låglöneland med tvivelaktiga anställningsförhållanden, transporter, och något sämre kvalitet. Det finns möjligheten att köpa en likadan tavelram idag hos finsnickaren (de sista som är kvar) för 10-20 gånger pengarna, vilket då blir något likande som förr. Bör man i kvalitet över räkna med parametrar såsom känslan av att den som har producerat din vara har en skälig lön? Att den är närproducerad eller odlad på ett sätt som är långsiktigt hållbart?
Eller är bara en tavelram en tavelram och en tomat en tomat. Förr fanns det bara ekologiska tomater, men idag finns det även billiga tomater.. betraktar man att kvaliteten är lägre på dessan tomaterna förr?
Tack! Efterlängtat! Borde man inte styra räntan efter inhemsk inflation? Dvs man räknar bort den importerade inflationen eller deflationen. Det borde inte vara så svårt för skor tex att räkna endast med den kostnadsökning som skett i Sverige. Då får man dessutom bort valutakursens påverkan på allt importerat. Bara för att kronan stiger och importerar sjunker i pris innebär det ju tex inte att vi inte har överhettning här i Sverige. Vi kan ju dessutom bara påverka en liten del av en importvaras kostnad så det vore ju rimligare med ett inflationsmått som endast tog hänsyn till den förädling som skett i Sverige. Finns kanske redan ett sådant mått?
Lite fler frågor man kan ställa sig.
Varför mäta och försöka styra prisinflation? I stort sett omöjligt då den som sagt är olika för olika människor. Om något ska mätas kan det väl räcka med att redovisa hur penningmängden inflateras istället. Vilket är mycket lättare och också praktiskt taget alltid sker med de styrandes stöd. Inflation drabbar så gott som alltid de svagaste människorna i samhället och gynnar främst inflytelserika, politiker och banker. Varför något sådant här ska centralplaneras utifrån aggregatsiffror är obegripligt (men svaret ligger nog tyvärr i föregående mening…). För vad är annars logiken i att just priset på pengar inte kan få sköta sig självt? Varför funkar det inte på den marknaden när det gör det på alla de marknader som fungerar (där priserna för konsument stadigt faller).
Viktigt område. Min första iphone för 10 år sedan kostade ca 3000. Nu kostar de 10 000 plus/minus ett par tusen beroende på modell. Jag får det 13% per år. Samtidigt hävdas att modellerna har blivit så mycket bättre (trots att alla är missnöjda med batteritid och skärmens hållbarhet). Hur mobiltelefonerna i KPI utvecklats på 10 år egentligen?
Mobiltelefoner som KPI har sjunkit med ca 90% på ca 2 decennium. Detta då teknikutveckling gör att du kan köpa 90-talets höjdartelefon för några hundralappar, trots att den kostade 3000kr då. KPI bryr sig inte om att folk vill ha fler funktioner idag. Du omfattas inte längre av KPI, eftersom du inte köper en KPI-telefon för 300kr. Likadant med bredband som sjunkit med 70-80% på samma tid. Tanken med KPI är att se hur levnadskostnaden utvecklas. RB tänker sig då vad det kostar om du har samma standard som för 20 år sedan. Då köper man inte iphone x, utan istället billigaste modell för 300kr. Bredband 10Mbit. Charter till mallis en vecka varannat år som enda resa. Restaurangbesök 5/år. Latte 5/år. Ingen lever så här längre. Att sedan försöka styra inflationen till 2% för denna mongokonsumtion är idioti. KPI är ett så dåligt styrmedel att det endast borde användas i akademiska sammanhang
Nu har jag läst en del, men inte allt, om de index vi använder som mått på inflation och noterar att det i samband med kvalitetsförändring aldrig nämns kvalitetsförsämring. Betyder det att vi antar att det inte finns?