Vaccin mot externaliteter

Mycket har skrivits om mässlingsutbrotten i USA under de senaste veckorna (Metro, Washington Post, NY Times, för att nämna  några). Men ytterligare några ord är värda att säga, ur det nationalekonomiska perspektivet. Frågan om vaccin och om huruvida föräldra bör låta sina barn vaccineras är nämligen ett i det närmaste perfekt exempel på det som i nationalekonomi kallas en negativ externalitet. Och frågan är om staten bör göra något åt det marknadsmisslyckande som då uppstår – och i så fall vad.

En externalitet (eller en extern effekt) föreligger om en transaktion eller ett beslut påverkar nyttan för en tredje part på ett sätt som inte speglas i kostnaden för transaktionen eller beslutet. Externaliteter kan vara negativa eller positiva. Ett klassiskt exempel på det förra är luftföroreningar – till exempel en fabriksägare som saknar incitament att begränsa utsläpp eftersom skadorna huvudsakligen drabbar någon annan.

Vaccinationer är ett annat exempel på en kontext där negativa externaliteter kan uppstå. Om det är relativt få som låter bli att vaccinera sina barn är kostnaden för dem själva liten (eftersom risken är låg att deras barn blir sjuka eftersom alla andra är vaccinerade och deras barn förhoppningsvis har ett normalt immunförsvar). Men samtidigt kan kostnaden för någon som skulle velat ha vaccinera sina barn men som inte kan göra det (t.ex. om barnet är för litet, eller är sjukt i exempelvis cancer, eller av andra anledningar har ett dåligt fungerande immunförsvar) vara enormt höga om smitta sprids därför att andra frivilligt avstår från vaccinationer.

Förekomsten av externaliteter kan leda till marknadsmisslyckande, dvs att en fri marknad inte uppnår en samhällsekonomiskt optimal resursanvändning. I fallet med luftföroreningar är handel med utsläppsrättigheter en möjlighet. I fallet med vaccin (som redan är gratis för barn i de flesta västländer, och så även i USA) är det förmodligen inte kostnaden för vaccin som i första hand bör påverkas. Istället skulle man kunna tänka sig modeller där föräldrar skulle behöva betala för att låta sina barn förbli ovaccinerade.

En annan variant som skulle kunna lösa problemet är att barn som inte är vaccinerade måste signalera detta på något sätt (en skylt runt halsen?), men det känns som en integritetskränkande och osmaklig lösning. Alternativt kan bevis på vaccination behöva uppvisas för att få vistas på platser där många andra finns samtidigt (som till exempel på Disney-land, där det senaste mässlingsutbrottet i USA startade). Det verkar dock också svårt att genomföra, inte minst eftersom många besökare på sådana platser kommer ifrån länder där möjligheterna att vaccinera sina barn är mer begränsade.

En enklare, men också mer hårdhänt, lösning heter tvång. I Sverige är vaccination frivilligt, men eftersom det är så stor andel som trots allt vaccineras har detta inte uppfattats som ett problem. I USA är det lite annorlunda eftersom anti-vaccinationsrörelsen är starkare. Samtidigt så finns en stark majoritet, såväl bland Demokrater som Republikaner, för att det ska göras olagligt att inte vaccinera sina barn om det inte finns medicinska skäl. Även om jag sällan ställer mig på de statliga tvångsförespråkarnas sida tycker jag faktiskt att de har en poäng i det här fallet.

Comments

  1. Erik S says:

    Just smittskydd är ju ett sånt område där även vi som betraktar oss som liberaler när det gäller det mesta gärna skulle se att staten ibland tog till tvångsåtgärder.

    Dock är jag som inte är nationalekonom lite skeptisk till att se det som ett ”marknadsmisslyckande” så fort något i samhället inte fungerar. ”Politiskt misslyckande” ligger väl närmare till hands i så fall eftersom det i stor utsträckning saknas ekonomiska incitament för någon annan än staten.

    • Det saknas inte incitament för den enskilde att vaccinera sig: man får trots allt ett skydd mot smittan. Däremot tar man sannolikt inte alla med det skydd den egna immuniteten ger andra när de fattar sitt vaccinationsbeslut. Värdet av denna effekt på andra prissätts inte på någon marknad och är därför ett marknadsmisslyckande. Att staten inte fullt ut lyckas motverka detta marknadsmisslyckande är synd, men det det grundläggande problemet är fortfarande ett marknadsmisslyckande.

  2. Det är väl tvärtom egentligen? Vaccinering har positiva externaliteter – I första hand skyddar jag mig själv men indirekt också andra genom att göra något. Det är först när samhället/det offentliga/normer har bibringat en kostnad för vaccinering som är försumbar och i stort sett alla vaccinerar sig och sina barn som beslutet att inte handla får en omvänd effekt. Är det då ens ett marknadsmisslyckande?

  3. Joakim says:

    Borde man inte kunna använda s.k. nudges som policyinstrument inom detta område? Till exempel genom att ha väl placerade lapar som påminner om risker för ens äldre släktingar ifall man inte har vaccinerat sig och sina barn?

  4. Johan Grönlund says:

    Det största problemet med en modell där föräldrar får betala för att låta bli att vaccinera sina barn är att man då inte ser till barnets intresse eftersom det är barnet som drabbas vid en eventuell sjukdom. Ett annat problem med den modellen är att föräldrarna tycker att de gjort rätt för sig om de betalar. Jämför med studien (http://rady.ucsd.edu/faculty/directory/gneezy/pub/docs/fine.pdf) där man införde en avgift för föräldrar som hämtade sina barn sent på dagis. Man tänkte att det skulle minska antalet sena hämtningar men det blev precis tvärtom då föräldrarna ansåg att de ju gjorde rätt för sig då de betalade. Den moraliska biten att tycka det var jobbigt att låta dagislärare jobba över försvann. Och jag misstänker att man kan få samma effekt här.
    Eftersom modellen med ett kort runt halsen är en osmaklig lösning och ett vaccinkort inte funkar när man har människor från många olika länder så är den enda lösningen ovan tvång om man nu vill rätta till problemet.
    Sen så har jag ännu inte kommit så långt i mina studier att jag börjat läsa beteendeekonomi på djupet ännu men borde väl finnas någon lösning inom den där man på något sätt gör så att den som inte vaccinerar sina barn känner att den gör fel jämfört med alla andra. Men kanske är svårt med tanke på den makt och de pengar som antivaccin rörelsen har i USA.

  5. Simon says:

    Resonemanget om att beteendet som medför den negativa externaliteten kan tillrättaläggas, genom att höja dess ”kostnaden”, förutsätter väl att konsumenten gör ett rationellt val? Paranoian för vaccination som finns i vissa grupper är inte rationell och därför känns ditt ”nationalekonomiska perspektiv” är väldigt endimensionellt. Varför finns inte något så enkelt som förbättrad information med bland lösningarna? Upplysning. Visst, det går att höja kostnaden för att avböja vaccination, men om föräldern (1) har köpt myten om att vaccinet orsakar autism, och (2) handlar rationellt, så borde det ju krävas att kostnaden är i paritet med sjukdomen autsim för att fylla sitt syfte. Ska staten hota att stympa barnen? Jag överdriver lite, men poängen är följande: Det finns bättre lösningar när individen handlar uppenbart irrationellt, och mot sitt eget intresse. Då behöver man inte ta kostsamma omvägar med straff och tvång utan enkel information hade sannolikt fungerat bättre.

    Denna text ger en viss klangbotten åt dem som säger att man bland nationallekonomer, tack vare sitt antagande om marknadens ständiga rationalitet, missar uppenbara lösningar på vissa problem.

    • Niklas Bengtsson says:

      Hej Simon.

      Du har fel om effektiviteten av ”upplysning”.

      http://pediatrics.aappublications.org/content/133/4/e835.short

      http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0264410X14015424

      De fältexperimentella resultaten är relativt entydiga: de visar inte bara att effekten av information är negligerbar utan även att den kan vara kontraproduktiv. Inte ens när människor uppdaterar sina åsikter i ljuset av korrekt information ändrar de sitt beteende.

      Det är irrationellt att tro att mässlingsvaccin leder till autism, men det är inte nödvändigtvis irrationellt att undvika vaccinering av andra skäl (tex spruträdsla). Eftersom resultaten som länkas till ovan visar att just kunskapen om vaccin inte verkar ha haft en central betydelse för vaccineringsbeslutet ligger det närmare tillhands att tolka bristen på vaccinering som uttryck för något annat.

      Jag tror att det antivaccinerings-människor egentligen efterfrågar är en känsla av att få tillhöra ett socialt eller religiöst sammanhang. Kanske är detta behov underblåst av en känsla av att de inte förstår sig på syftet med moderniteten och samhället i övrigt. För att värdet av att tillhöra en sådan ”klubb” inte ska deflateras av oengagerade posörer krävs det någon form av uppoffringskrav.

  6. Niklas Bengtsson says:

    Jonas,

    Ja, precis. jag tror antivaccineringsrörelsen ska förstås utifrån en slags ”costly signaling”-theory:

    http://ccr.sagepub.com/content/37/2/211.short

    Om religionen som klubb-vara skriver Laurence Iannaccone (i JEL 1998) pedagogiskt så här:

    ”In many ways, this model turns the standard club story on its head. Rather than emphasize problems of congestion, it emphasizes the positive externalities associated with religious participation. In congregational settings, an active member (who attends regularly, sings wholeheartedly, and greets others enthusiastically) increases the utility of other members. Conversely, free (or ”easy”) riders, who participate less frequently and less energetically, threaten to undermine the viability of most religions-a problem well-documented by sociologists of religion. It can be shown, both formally and empirically, that apparently gratuitous sacrifices can function to mitigate a religion’s free-rider problems by screening out half-hearted members and inducing higher levels of participation among those who remain.

    Perfectly rational individuals may thus find it in their interest to join so-called ”sects” and ”cults” that demand stigma, selfsacrifice, and bizarre behavioral standards concerning dress, diet, grooming, sexual conduct, entertainment activities, and social interaction. At the same time, other people (particularly those with higher market opportunities) will find it optimal to form less demanding groups, such as mainstream churches (lannaccone 1988, 1992, 1994; Murray
    1995a, 1995b).”

    Att upplysa en vaccinskeptiker om att vaccin har medicinska fördelar är som att upplysa en Degerforssupporter om att Degerfors IF sällan vinner. Hälsa eller bra fotboll har ingenting att göra med produkten de ”köper” med sitt engagemang.

Trackbacks

  1. […] ett tidigare inlägg här på Ekonomistas diskuterade jag frågan om huruvida det ska vara tillåtet för föräldrar att låta bli att […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s