År 2010 formulerade handelsminister Ewa Björling regeringens mål att exporten fram till 2015 skulle fördubblas från 2009 års nivå. Även om finanskrisen gjorde 2009 till ett år med exceptionellt låg exportnivå så var målet ytterst ambitiöst och då 2015 närmar sig med stormsteg är det dags att konstatera att det knappast kommer att uppfyllas.
Figuren visar varu- och tjänsteexportens utveckling i fasta priser (2013) jämfört med exportmålet. Det finns vissa oklarheter i om målet gällde enbart varor eller både varor och tjänster samt och det avsåg fasta eller rörliga priser. Då varu- och tjänsteexporten vuxit i samma takt och inflationen legat nära noll så lär detta dock inte påverka bilden.
Är då den bristande måluppfyllelsen på exportsidan något att gråta över? Knappast. Som diskuterades av Martin Flodén här på Ekonomistas när målet presenterades så var det inte bara orealistiskt utan även märkligt till att börja med. Exporten är inget självändamål och den går som bekant inte att leva på.
Ekonomistas 
Hur skulle världen se ut om alla länder hade ett överskott i sin bytesbalans?
Det skulle vara en intressant värld där vi idkar handel med andra planeter!
sumAllaLänder(import)-sumAllaLänder(export)=0.
Exportmålet är lika hål-i-huvudet som Överskottsmålet och tyder på låg kompetens i makroekonomi hos våra ledande befattningshavare.
Om Exportmålet hade varit viktigt på riktigt för regeringen så hade den gjort allt den kunnat för att förhindra avindustrialiseringen efter finanskrisen genom att t.ex. stödja fordonsindustrin under de kritiska åren (alla länder utom Sverige som har en bilindustri såg till att stödja denna på ett eller annat sätt under krisen), ökat istället för att minska infrastrukturinvesteringarna efter krisen, sett till att hålla efterfrågan uppe och motverkat massarbetslöshet på industriorterna, sett till att riksbanken inte förde en vanvettig penningpolitik med högre räntor än omvärlden så att kapitalkostnaden för svensk industri var högre än i andra länder samt att kronan inte pressats upp pga av räntedifferenserna mot omvärlden, etc.
Överskottsmålet tyder på att våra ledande politiker inte har förstått att vi har en egen centralbank, en egen valuta (och därför inte har samma restriktioner som länder i en valutauniuon), ett behov av att penningmängd och likviditet ökar i takt med att ekonomin växer med växande befolkning, växande välstånd över tiden, etc. När den privata sektorn sparar ska inte staten samtidigt spara utan använda budgetbalansen för att utjämna konjunktursvängningar, inte förstärka dessa.
Stötte på en representant för Folkpartiet i Europaparlamentet i helgen och hon tyckte att det var viktigt att Europa nu följer Merkels exempel och sparar mer i sina statsfinanser…
Man blir bara trött…
Finns det inte en viss logik ändå i att försöka stimulera export (egentligen nettoexport) under kristider? Ett mindre politiskt kontroversiellt alternativ till statlig stimulans alltså. Även om Sverige inte direkt har varit i kris sedan 2009 är det onekligen så att vi har haft lite för hög arbetslöshet samt att riksbanken har fastnat i en likviditetsfälla.
Annars håller jag med monsieur ovan.
Är det inte lite intressant att diskutera hur “merchanting” har blivit en allt större komponent i exportstatistiken? Javeus på SEB har en enklare förklaring här:
http://sebgroup.com/sv/Press/Nyheter/2014/Merchanting–nya-insikter-om-var-export/
I min mening skulle den “utom-svenska” handel som merchanting är (i brist på ett bättre ord) lika gärna kunna representeras som en verifikation på den finansiella balansen, utan att man blandar in export och bytesbalansen överhuvudtaget. Jag tror (till skillnad från Javeus hos SEB) att det bidrar inte särskilt mycket till svensk BNP utan snarare till investeringar i andra länder än Sverige (vilket Javeus också gör). Lite tråkigt för regerings exportmål kanske, som hade blivit än mer avlägset.
Bara en tanke!
Någon som har koll på exportstatistiken?
Om jag minns rätt så låg exporten på runt 30% av BNP under 1980-talet för att idag ligga på 50%.
Vad är huvudförklaringen till detta?
Ökad världshandel och strukturomvandling efter 90-talskrisen är förklaringar som man kan tänka sig, men är det någon som studerat frågan närmare?
Globala makrotrender, minskad inhemsk efterfrågan och en 25-procentig depreciering under 1990-talet är mina kandidater.