Medborgarlön, eller basinkomst, är en inkomst som staten betalar ut till alla medborgare i ett land utan krav på motprestation. Tanken är att medborgarlönen ska vara tillräckligt hög för att en person ska kunna leva på den utan att behöva andra inkomster. Konceptet är omdebatterat men enbart teoretiskt eftersom det inte finns något land som tillämpar basinkomst fullt ut. I Sverige driver inget parti frågan om medborgarlön, men sympatisörer finns främst i vänsterpartiet och miljöpartiet (de senare hade införandet av medborgarlön som en punkt i sitt partiprogram fram tills förra året). Men i andra länder finns stöd för idén om medborgarlön också från högerkanten.
De argument som i Sverige oftast lyfts fram av förespråkare för medborgarlön är att det skulle leda till arbetsdelning, ett mer hållbarhet samhälle och till att individer får mer tid för hobbies och kreativ verksamhet. Enligt ”Nationell Websida för Basinkomst i Sverige” skulle medborgarlön skapa ekonomisk, social och ekologisk jämlikhet. Det är med andra ord inte helt förvånande att förespråkarna för medborgarlön i Sverige inte huvudsakligen är medlemmar i moderaterna eller röstar på ett allians-parti.
Men i andra delar av världen ser det annorlunda ut. Tidningen Boston Globe skrev i förra veckan om medborgarlönsdebatten i USA. Där beskrivs hur det under 1970-talet fanns relativt konkreta planer på medborgarlön i USA från såväl republikanerna som från demokraterna. Att de förslagen inte blev verklighet berodde enligt artikeln på att de två politiska partierna hade olika åsikter om hur generös medborgarlönen skulle vara.
Anledningen till att medborgarlön diskuterades intensivt under sent 60- och tidigt 70-tal var att konceptet strukturell arbetslöshet hade dykt upp. För första gången i historien växte inte mängden jobb lika snabbt som ekonomin (känns problemet igen?), hela brancher blev obsoleta och det verkade troligt att medborgare i vissa samhällssegment skulle stå utan jobb även om ekonomin tuffade på i god takt. Det ledde till förslag om medborgarlön från först demokraterna (president John F Kennedys ekonomiska rådgivare var tidiga på bollen) och sedan även från republikanerna. Ekonomen Milton Friedman förespråkade också en medborgarlön, men i form av en negativ inkomstskatt.
Dagens stöd från höger för medborgarlön baseras på liknande observationer. Ekonomen Charles Murray på den konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute menar att den nuvarande välfärdsstaten i USA är ekonomiskt ohållbar. Han föreslog redan för några år sedan i boken ”In our hands” att välfärdsstaten bör monteras ner helt. Istället ska varje medborgare över 21 år få en årlig medborgarlön på $10.000 per år.
Han menar dessutom att detta är något som företrädare för hela det politiska spektrat bör kunna enas kring:
[This] grand compromise […] will involve the libertarian right saying, “we’ll give you on the left big government in terms of the amount of money we spend on people, if you will give us small government in terms of the ability of the government to screw around with people’s lives”.
Ett system med medborgarlön är, enlig Murray, ett realistiskt sätt att göra sig av med den alltför stora, dåligt fungerande välfärdsstat som han menar att USA har utvecklats till. Dessutom lyfter han fram andra argument som ofta hörs från högerförespråkare för medborgarlön: att ett sådant system skulle kunna ta bort de ofta märkliga incitamentseffekter som mer riktade välfärdsåtgärder, som t.ex. arbetslöshetsförsäkring eller socialbidrag, har.
Det skulle vara intressant att höra vad basinkomst.nu anser om hans tankar.
Ekonomistas 
Även Hayek! http://www.libertarianism.org/columns/why-did-hayek-support-basic-income
Bakgrunden till högerns stöd för någon typ av medborgarlön, är såvitt jag förstår saken, att man genom detta skulle kunna avveckla de ersättningstyper som idag ligger på inkomstgrundad nivå, a-kassan och sjukförsäkringen, och därigenom reservationslönerna. (om detta har jag skrivit tidigare, se http://www.fredtorssander.se/fredpress/2012/09/12/hojd-a-kassa-ett-brott-mot-nairu-lagen/) Men den trend som den praktiskt verksamma nationalekonomin i stället kommit att följa är att utvidga kraven på dem som får ersättning från försäkringarna – och faktiskt också på dem som saknar annan möjlighet att försörja sig än socialens ekonomiska bistånd – att dels underkasta sig allt mera intensiva kontroller och allt oftare utsättas för sanktioner samt att dessutom utföra nyttigt arbete utan anställning och utan avtalsrätt som motprestation. Workfare som det heter i bland dem som vågat sig på att ta upp saken till debatt.
Ett ytterligare skäl för högern att eftersträva medborgarlön kan vara rent taktiskt i Sverige idag. Det skulle i så fall kunna vara att motverka utvecklingen av motsvarigheten till kommunala beredskapsarbeten. Att även borgerliga kommuner som här i Uppsala har inrättat “välfärdsjobb” (se http://www.unt.se/debatt/arbetslinjen-ger-resultat-2895466.aspx ) vilka förutom att avlasta kommunernas socialtjänst från kostnaden för att försörja (arbetsföra) arbetslösa som saknar andra sociala problem, också medför att de som får dessa beredskapsjobb (för den statliga utredningen i frågan om statliga beredskapsarbete från 1931 se http://weburn.kb.se/metadata/232/SOU_1368232.htm) även efter att detta tillfälliga arbete är avslutat kommer att få ersättning på inkomstgrundad nivå. Vilket alltså i sin tur bidrar till att fortsättningsvis upprätthålla en reservationslön.
Vilket högern inte önskar.
Det finns ytterligare en aspekt som är förvånande att inte högerpolitiker nappar på när det gäller en basinkomst på säg 9000–12000 kr/månad och vuxen individ. Man skulle med detta skapa ett evigt starta-eget-bidrag (där medfinansiering egentligen är ett bättre ord än bidrag). Småföretagsamheten kunde blomstra och med den kunde man bromsa den accelererande urbanisering Sverige idag lider under. Man kan gå ner i arbetstid, driva småjordbruk och andra småföretag, klara tidsödande pendlingar, avlasta både sjukvård, barn- och äldreomsorg och skapa utrymme för ett livslångt kompetensutvecklande i takt med arbetsmarknadens förändringar och sist men inte minst avlasta vår underdimensionerade bostadsmarknad i städerna. Detta skulle innebära en frigörelse av individen och främja all den inneboende kreativitet som varje människa i grunden är utrustad med.
5 * 10^6 * 10^5 = 500 000 000 000 = 500 miljarderna?
Du glömde nog räkna på ditt exempel.
Va?
Inte alls. Kommer med beräkningar när timmen inte är så sen som nu.
Det är 3 dagar sedan du pratade om dina fantasisiffror du tar upp. Ännu har du inte kommit med några beräkningar, troligen så har du inga. Vi pratar om utgifter i storleksordningen dagen statsbudget som dels ska existera och dels finansieras. Dessutom lär du inte presentera någon makroekonomiska analys, varken kortsiktig eller långsiktig i anslutning till dina siffror. Moa så var mitt initiala påpekande om 500 miljarder fullt korrekt. Du hade inte räknat.
Även i Sverige förespråkas medborgarlön ivrigt från mitten och höger. Konceptet PSML (Platt Skatt + Medborgarlön) diskuterades ivrigt bland liberala bloggare för några år sedan, drivet av Liberaldemokraterna, då med Alexander Bard (som numera är centerpartist) i spetsen.
När jag hör någon förespråka medborgarlön idag så kommer det lika ofta från libertariansk höger som socialistisk vänster men det är också en idé som verkar gå hem (dock främst hos ungdomsförbuden) över hela spektrat, utom möjligtvis hos de mest konservativa (kd/sd).
Även diskuterat i Låginkomstproblemet (SOU 1972:77) av Lars Söderström som en del i Låginkomstutredningen (1971). Diskuterads även av Peter Bohm i Dagens Nyheter 1970 där negativ inkomstskatt jämföredes med ett allmänt bidrag.
http://libris.kb.se/bib/7257491
Man har faktiskt data på vad Negative Income Tax (NIT) gav i USA när man provade från 1968 och tio år framåt, i en enda jämförande studie. Det finns tydligen inga andra. Se Charles Murray, Losing Ground, kapitel 11, kring sidan 150 och framåt.
För gifta män totalt gick antalet “desired hours of work” ner med 9%, för gifta kvinnor med 20%. Negativt, men inte så mycket.
Men för dem man verkligen ville hjälpa, svaga grupper, var resultatet katastrofalt. För män som inte var familjefäder gick antalet verkligen arbetade timmar ner med 43% för dem som förblev icke gifta under experimentets gång, och med 33% för dem som tidigare inte var gifta, men gifte sig under studiens gång.
Det är värt att understryka två saker. För det första är detta, enligt Murray, det enda jämförande experiment som gjorts i USA. För det andra så skulle det verkliga utfallet varit mycket större om man jämfört med en grupp som inte fick några socialbidrag och andra bidrag alls. I detta fall fick grupperna man jämförde med de normala bidragen som också reducerar incitamentet att arbeta.
Om vi anser att även sjuka, handikappade, arbetslösa, arbetsoförmögna och andra som inte kan försörja sig själva ska ha rätt ill mat och bostad, så borde en medborgarlön vara ett alternativ att överväga, i stället för arbetslöshetsersättning, sjukpenning,aktivitetsstöd, socialbidrag och alla andra bidrag vi ger till folk som behöver det. Enklare och kanske inte särskilt mycket dyrare.
Medborgarlönen räcker inte till mat husrum sjukvård mediciner hemhjälp för svårt sjuka.
Självmorden skulle öka dramatiskt.
Att ta bort socialförsäkringarna och införa en medborgarlön fungerar inte för dom sämst ställda.
Socialförsäkringar och medborgarlön kan diskuteras vidare.
Ett humanistiskt samhälle kan helt enkelt inte ta bort socialförsäkringarna och införa en medborgarlön.
Den som är frisk skulle få för mycket och den som är sjuk skulle inte ens överleva, Man dör utan livsviktiga mediciner och såna mediciner brukar vara dyra.
Den som har socialbidrag, skulle få en mycket stor inkomstökning med medborgarlön, sjukvård, skola till barnen, tandvård med mera kräver pengar, den som inga barn har och är frisk skulle leva gott på medborgarlönen och aldrig mer behöva jobba, arbetslinjen blir bidragslinjen.
“ett sådant system skulle kunna ta bort de ofta märkliga incitamentseffekter som mer riktade välfärdsåtgärder, som t.ex. arbetslöshetsförsäkring eller socialbidrag, har.”
Dom som inte vill jobba köper en husvagn och bosätter sig vid havet och lever ekonomiskt.
Incitamenten kan bli mycket dåliga med en medborgarlön.
Högerns intresse i detta är ett sätt att avveckla välfärdsstaten.
Medborgarlön i en liten omfattning kan diskuteras men detta fungerar inte om en person är sjuk för inga försäkringsbolag tecknar sjukförsäkringar, hur ska man kunna leva om läkemedlet kostar mer än basinkomsten.
Arbetsoförmögna människor, lämnas åt ett hemskt öde.
Extrema lösningar brukar inte vara bra, en saklig diskussion om en medborgarlön i mindre omfattning kunde föras det kan få något gott med sig.
Medborgarlön hur är det med gulfstaterna? är det inte något av dom länderna som har något liknande.
Jag är motståndare till medborgarlön. Tydligen bara liberal och inte höger. Yes!
Livsstilen medborgarlön + svartarbete kan ge mycket fritid och hygglig inkomst. Om inkomstskatten är hög (vilken den kanske måste bli för att finansiera medborgarlönen) blir den här livsstilen naturligtvis extra intressant. Tror det är en extra farlig fälla att hamna i om man är ung och inte har hunnit skaffa sig så stora utgifter.
Det vore faktiskt lite intressant i fall någon av alla modellbyggande nationalekonomer försökte undersöka vad som skulle kunna bli resultatet över tid för förmögenhets- och inkomstfördelning av plattskatt och medborgarlön, utgående från att detta införs i en befolkning med normala (dvs. enligt enligt en paretofunktion fördelade) inkomster och förmögenheter.
De effekter som räknas fram med hjälp av detta kunde sedan jämföras med den effekt som uppstår idag genom skärpta villkor och försämrad ersättning i de inkomstgrundade sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna och övervältring av kostnaderna för försörjning av sjuka och arbetslösa på kommunernas socialtjänstkonto.
Det är inte alls otänkbart att ekonomer som gav sig in på sådant modellbyggande skulle komma fram till att en förutsättning för att systemet med medborgarlön skall fungera är att det också införs tvångsarbete för medborgarlönetagarna. Uttrycket medborgararbete eller innevånartjänst har faktiskt redan lanserats. Dvs. redan i Sverige idag. (se http://www.24unt.se/debatt/alla-som-kan-ska-gora-invanartjanst-1083319.aspx )
I Tyskland kallades det däremot redan på 1930-talet för Arbeitsdienstpflicht. Parollen för den verksamhet som utvecklades inom RAD kunde vara hämtad från dagens svenska arbetslinje “Keine Wohlfahrtsunterstützung ohne Arbeit”. (se http://de.wikipedia.org/wiki/Reichsarbeitsdienst )
Jag har svårt att föreställa mig en nivå på medborgarlön som inte bara ger en ordentlig försäkring, men också skapar bra incitament. Just att bidrag är starkt kopplade till utfall är ju precis till för att minska de adversa incitamentseffekterna av höga bidrag (det är exempelvis ganska oproblematiskt att ge en 90% ersättningsnivå till cancersjuka, men en motsvarande medborgarlön hade nog gjort ett och annat för arbetsutbudet).
Lösningen på “de adversa incitamentseffekterna av höga bidrag” har av staten avlönade nationalekonomer redan funnit på. Det är att öka kontrollen av och repressionen mot arbetslösa – och sjukskrivna (ang “repression” se http://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2013/07/ESO-2012-6-till-webben.pdf . Det ytterligare steg som inte ännu har getts någon formell bekräftelse från den nationalekonomiska vetenskapen är sådant som Fas3. Tvångsarbete är inte ekonomiskt lönande ur någon synpunkt. Vare sig för deltagare, anordnare eller skattebetalare. För att över huvud taget få fram anordnare ges sådana dessa därför extrabidrag.http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.1bb00beb13eefdbe4bc495c/Ll-Jobb-+och+utvecklingsgarantin-AG.pdf
Medborgarlön kan inte fungera idag, den måste vara för hög då man måste kunna betala basutgifterna på den. Dessutom har vi allvarligare problem vad gäller sjuka, arbetslösa, förvandling av arbetslivet där olika myndigheter är och hattar och det sker väldigt lite verkstad.
Fördelarna med basinkomst torde vara uppenbara, hälsa, delaktighet, trygghet, studier, tid med barnen etc går upp, studielån, byråkrati, utestängning från arbetsmarknaden etc går ner. Så vi kan gå direkt på lämplig utformning för Sveriges del.
Hela Sverige: Då är 9000 kr för alla vuxna en bra riktpunkt, men där studenter till en början får lägre av pragmatiska skäl. Barn får givetvis lägre, typ 3000, och utöver detta behövs endast minimala komplement i form av handikappbidrag och möjligen något socialförsäkringsliknande (där jag dock hellre ser ett nytt system baserat på att runt 20 procent av de sociala avgifterna går till ett personligt omställningskonto, som man kan ta ut från när man är sjuk, arbetslös etc, som då toppar upp basinkomsten).
Regionalt, lokalt: Om inte hela Sverige inför basinkomst ganska snart tycker jag att kommuner, regioner och län kan gå före. T.ex. Västerbotten eller Västerbottens inland. Om det blir den senare regionen så tycker jag att 10.000 kr är lagom. Men då bör alla andra bidrag och socialförsäkringar gå bort, och 20 procent av beloppet som skall ut i basinkomst varje månad bör komma från staten. Som kompensation för att det inte går att höja moms mm lokalt.
Skatt: Det är viktigt att skilja på preliminärskatt och realskatt när man inför basinkomst. I de två exempel jag givit tänker jag mig preliminärskatten 60 procent i ena fallet (vid nivån 9000) och 65 procent i det andra fallet (nivån 10.000). Detta är baserat på att nästan hela finansieringen klaras genom att existerande bidrag fasas ut samt höjd preliminärskatt. En mindre momshöjning eller annat kan dock också bli nödvändigt, lite beroende på hur man gör med studentnivån, eller om man trixar på annat sätt. Detta låter farligt men är det egentligen inte. 9000 + 60 procents preliminärskatt ger nettoinkomsten 17000 vid bruttolönen 20.000, dvs realskatt 15 procent. Dvs mycket LÄGRE realskatt än idag. Även vid preliminärskatten 65 procent blir realskatten lägre för de flesta.
Alternativ: Istället för 60-65 procents preliminärskatt, även om jag inte ser det som farligt i sig, är följande: höjda konsumtionsskatter, punktskatter, energi- och miljöskatter, landskatt, bankreform mm. Av dessa är det bankreform som har potentialen att ge mest pengar, som jag ser det. Men det kräver en genomgripande reform, vilket i sin tur kräver omfattande debatt. Momsen och en del andra intäkter som redan finns i systemet skulle kunna ändras snabbare. Dock tror jag i vilket fall inte att allt detta kan ge större bidrag än att den preliminära inkomstskatten ändå måste sättas till minst 50 procent. Vilket dock, om man räknar med realskatter, skulle innebära väldigt kraftiga skattesänkningar gentemot idag. Tänk t.ex. 9000 kr, bruttolön 20.000 kr, så får vi nettolönen 19.000 kr, dvs realskatt fem procent. Det vore förstås trevligt, men det är som sagt inte heller farligt med 15 procents realskatt, vilket “skattenivån” 60 procent skulle ge.
Summa summmarum: Vi höjer preliminärskatten till 50-65 procent, inför basinkomst i en region eller i hela landet på 9-10.000, och i den mån som pengarna inte räcker efter att vi skrotat de flesta bidrag, då ökar vi moms och annat några snäpp.
Att komma med abstrakta räkneexempel på hur medborgarlön skulle kunna införas är knappast tillräckligt för en nationalekonomisk analys. Det går att genomföra skarpt formulerade, synbarligen radikala reformer med helt nya namn, vilka när de väl genomförs ute i realiteten visar sig bara vara more of the same.
Medborgarlön skulle dock – med reservation för att det inte finns någon enighet bland förespråkarna om mera exakt vad förslaget innebär – medföra en radikal försämring.
Den målsättning som fortfarande idag gäller bland dem som strävan efter social rättvisa är att tillgångar bör fördelas utgående från vilka behov människor har. Den som har extrema behov, till exempel på grund av handikapp, anses vanligtvis också böra få till extremt stor tilldelning. För att ta det omdiskuterade, att uppehålla något icke livkraftigt genom bidrag – konstgjord andning, så verkar många fortfarande anse att den som genom sjukdom eller olyckshändelse förlorar förmågan att andas bör få tillgång till respirator. Och detta även i fall den drabbade saknar de ekonomiska medel som krävs för inköp och underhåll av en sådan. Och till och med understöd till det egna uppehället, i fall detta skulle behövas.
Medborgarlönen anvisar så vitt jag förstår inte någon sådan extratilldelning för extra stora behov. Snarare tvärt om då de förutsätter att den administration som krävs för sådant skulle avskaffas som en del av reformen.
det förekommer också en annan strävan efter rättvisa – det finns även idag en slags arbetslinje – även om den är något helt annat än en strävan efter arbete åt alla, och arbetslinjen bygger teoretiskt på principen att var och en skall bidra efter förmåga till samhället. Skillnaden idag är att denna skyldighet inte längre motsvaras av någon skyldighet för det allmänna att reglera det ekonomiska så att denna skyldighet kan uppfyllas av alla dem som önskar arbeta.
Medborgarlönens anhängare – självklart med samma reservationer som tidigare om vilka som är anhängare och av vad – står tvärt om för att det nödvändiga (löne-)arbetet enbart skall utföras av en mindre del av dem som är kapabla att arbeta.
Ur den synpunkten kan man säga att det radikala förslaget om medborgarlön bara är more of the same.
Slutligen kan man säga att medborgarlönen är radikalt ideologisk – ideologi i betydelsen falskt medvetande – då den inte erkänner förekomsten av socioekonomiska klasser eller över huvud taget motstridiga gruppintressen inom det idag existerande samhället.
Framför allt är medborgarlönens anhängare fanatiska som motståndare mot de arbetslösas krav: Dela på jobben!
Är det stopp på kommentarer sedan den 17/2 kl. 13.47? Saknar svar jag skickat in och inga andra kommentarer finns med sedan dess.
Kommentarer på ett liberalt förslag på negativ inkomstskatt (basinkomst)?
https://christianengstrom.wordpress.com/2015/01/23/basinkomst-kostnad-134-miljarder-finansierat-med-200-miljarder-video/