Finansiell analfabetism

I en ny uppsats av Johan Almenberg och Olof Widmark presenteras resultaten från en enkät som undersöker svenskarnas räknefärdighet och finansiella förmåga (se även Johans debattartikel i Expressen idag och en krönika i SvD i helgen). Till exempel visar det sig vara 69 procent som korrekt lyckas dela två miljoner på fem, medan 96 procent förstår att de ska få 15 kronor i växel på en hundralapp om de handlat för 85 kronor. 88 procent svarar att aktier brukar gå upp och ner mer i värde än obligationer, medan det bara är 68 procent som förstår att det är säkrare att köpa andelar i en aktiefond än aktier i ett enskilt företag. Det finns stora skillnader mellan olika grupper — det är rika, välutbildade, medelålders män som har bäst färdigheter.

Författarna visar också att det finns ett positivt samband mellan räknefärdighet/finansiell förmåga och sannolikheten att man äger sin bostad respektive att man äger aktier. Förmodligen går orsakssambandet i båda riktningar. De med goda färdigheter och kunskaper vågar satsa på bostadsköp och aktier och kommer därmed tendera att bli (ännu) rikare. Men förmodligen är det också ganska lärorikt att själv äga aktier och bostäder och det gör oss kanske bättre både på att räkna och tänka finansiellt (till exempel höll jag själv aldrig koll på repo-räntan innan jag köpte bostad).

I mina ögon är det här angelägen forskning, bland annat för att kalibrera nationalekonomers ögon för människors kognitiva begränsningar. I en del nationalekonomisk forskning görs hårresande antagande vad gäller rationalitet och framåtblickande, till exempel i modeller för livscykelsparande, och då kan det nog vara nyttigt att få reda på att det bara är drygt två av tre som på rak arm kan dela två miljoner med fem och vet att fondsparande är mindre riskfyllt än sparande i enskilda aktier.

Comments

  1. Andreas says:

    Hur många sekunder fick de på sig att räkna ut två miljoner delat med fem? Får man fem sekunder på sig att svara på en sån fråga kan man ju svara fel enbart på grund av stressen.

    • Jag vet inte, men frågorna ställdes i telefonintervjuer vilket förmodligen ger sämre resultat än om folk fått svara skriftligt i lugn och ro. I just den frågan nämndes också att det var en lotterivinst, vilket inte hade med saken att göra, och eventuellt förvirrade detta en del.

  2. Inom livcykelsparandemodellerna är det onekligen märkligt att anta extremrationalitet. De vanliga feedbackmekanismerna av att man gör beslutet många gånger och lär sig gradvis är ju på intet sätt tillämpbara.

    Det verkar vara ett exempel när man har ett koncept, ”rationalitet”, som erkänns vara orimligt i sig men som motiveras med övning och marknadsinlärning. Sedan när motiveringen är klar glömmer man varför konceptet var OK att använda, och börjar använda det på situationer där det inte alls är applicerbart på samma sätt.

    • Jag håller helt med, jag kunde inte sagt det bättre själv. Ska något sägas till deras försvar kan man dock tänka sig att folk skulle kunna lära sig att fatta bättre livscykelbeslut genom att lära av andra, till exempel tidigare generationer. Något som pekar på detta är en experimentstudie jag skrev om för ett tag sedan, men det är förstås oklart hur man kan generalisera från labexperiment till verkliga livets betydligt mer komplexa beslut (https://ekonomistas.se/2009/03/31/torstslackande-makroekonomi/).

      • Jag tror att det kan finnas någon lärandeaspekt i det, om man tänker på sparandebeteenden i bondesamhällen med avseende på hemgift och liknande lär det ha krävt viss framförhållning.

        Problemet med inlärningsargument, vilket gäller så länge inlärningen inte berör att man lär sig ett sätt att analysera problem, är att det blir en dålig bas för comparative statics. Ok att man lär sig ett klokt beteende, men utan kunskap om konvergenstakten kan vi intr veta hur relevant modellen är under förändrade förutsättningar. Samma gäller ju argumentet ”företag kommer agera som om de maximerar vinsten”: är detta sant direkt efter en förändring i inflationstakten?

  3. Gunnar Brandén says:

    ”Det finns stora skillnader mellan olika grupper — det är rika, välutbildade, medelålders män som har bäst färdigheter.”

    Hur mycket bättre var färdigheterna hos rika, välutbildade, medelålders män än hos rika, välutbildade, medelålders kvinnor?

    Frågan är retoriskt ställd, (och medvetet lite elakt, jag hoppas du ursäktar) för att göra dig uppmärksam på det faktum den här uppsatsen inte ger stöd för att män skulle ha bättre finansiella eller numeriska färdigheter än kvinnor.

    • Tabell 6 visar tyvärr inte att skillnaderna mellan olika demografiska grupper är statistiskt signifikanta, men det sägs i texten så jag antar att vi får lita på att det är på det viset. Huruvida skillnaderna är stora eller inte är förstås en bedömningsfråga som jag kanske borde lämnat därhän. Om du syftar på att uppsatsen inte visar om könsskillnaderna består när man kontrollerar för andra faktorer så har du helt rätt, det framgår inte av uppsatsen — jag uttryckte mig lite slarvigt i inlägget.

      • Gunnar Brandén says:

        Min poäng var precis som du skriver, att könsskillnader inte finns när man kontrollerar för andra faktorer. Jag tyckte väl att det var lite intressant att det bara liksom, slank med. Att kontrollera för kovariat är för övrigt något man alltid måste göra för att kunna isolera korrelationen mellan två variabler, när dessa samtidigt korrelerar med andra variabler. Inte är det väl lämpligt att göra inferens på annat sätt?

        Vad gäller den lite större frågan om individens tillkortakommanden, den finansiella analfabetismen, så sympatiserar jag med dina åsikter. Samtidigt inbillar jag mig att resten av den nationalekonomiska klubben gör detsamma, så sparkar man inte in öppna dörrar här? Iofs är det intressant att få kunskap om den finansiella analfabetismen i syfte att minimera dess åverkan, men fundamentet till den makroekonomiska forskningen rår nog inte studier av den här typen på. Även om den, som sagt, är intressant ändå.

      • pontus says:

        Det här är faktiskt lite intressant. Lars P. Syll argumenterade tidigare för att högersinnade ekonomer tenderar att ”kontrollera” för diverse alternativa faktorer och på det sätt ”trollar” bort de gap som existerar mellan kön och/eller etniska grupper. Nu behövs plötsligt det motsatta: Om vi inte kontrollerar för rimliga kovarierande faktorer så framstår kvinnor som något mer finansiellt illiterata. Här kan man inte båda äta kakan och ha den kvar.

        (sorry för lite off-topic inlägg)

  4. Johan A says:

    Ett förtydligande: skillnaderna mellan olika demografiska grupper är statistiskt signifikanta (vilket inte överraskar givet det stora antalet individer och de förhållandevis stora skillnaderna i medelvärden). Könsskillnaden består även när man kontrollerar för andra variabler. Detta är dock inte fokus för den här uppsatsen, men jag planerar att följa upp med en studie som tittar närmare på detta.

    • Gunnar Brandén says:

      Enligt tabell 8 och 9 är variabeln ”female” inte statistiskt signifikant i någon av probitmodellerna, och åldersvariabeln är endast signifikant i modellen för att förklara variationen i husägande. (Dock framgår det att punktestimatet för ålder i kvadrat är 0,00.)

      Så vad jag undrar är, var det framkommer i uppsatsen att: ”… skillnaderna mellan olika demografiska grupper är statistiskt signifikanta (vilket inte överraskar givet det stora antalet individer och de förhållandevis stora skillnaderna i medelvärden). Könsskillnaden består även när man kontrollerar för andra variabler.”

      Jag hittar det helt enkelt inte. (Alltså utskrifter av statistiska test)

      Ps. Jag är också lite nyfiken på hur ni tänkte med sex-punktsskalan för de latenta variablerna. Ett poäng för varje rätt svar får man anta, men råder ekvidistans i skalan? Tabell 2 och 3 påvisar extremt skilda nivåer av förklaringsgrad mellan frågorna

  5. Per-Olof Persson says:

    ”I en del nationalekonomisk forskning görs hårresande antagande vad gäller rationalitet och framåtblickande…”

    Formell logik är en värdefri vetenskaplig metodik. Det går endast att härleda sanna slutsatser utifrån helt sanna premisser. Det är inte en sann premiss att människor är rationella. Det är däremot en sann premiss att människor, utifrån sin egen uppfattning, handlar rationellt. Men andra människor kan ha en annan uppfattning om vad som är rationellt.

    Exempelvis kan A anse det vara rationellt att arbeta många arbetstimmar för att tjäna pengar. Men B kan anse det vara rationellt att ha så mycket fritid som möjligt.

    En helt sann premiss är att det mänskliga handlandet inte går att mäta med hjälp av matematik. Därför är det inte vetenskapligt att göra matematiska modeller som ska förutsäga vilket ekonomiskt utfall det mänskliga handlandet kommer att ha i framtiden. Detta astrologi och inte vetenskap.

    • pontus says:

      Men kan man inte härleda approximativa sanningar från approximativt sanna premisser?

      Och frågan är inte om man kan mäta mänskligt handlande matematiskt (vad det nu betyder), utan om man approximativt kan beskriva mänskligt handlande matematiskt.

    • Niklas says:

      En helt sann premiss är att massa (i fysikalisk bemärkelse) är icke-kontinuerlig och diskret. Därför är det inte vetenskapligt att behandla massa som en kontinuerlig storhet eller variabel. Med andra ord är fysik astrologi och inte vetenskap.

  6. Andreas says:

    Rationellt är väl bara ett annat ord för konsekvent (elller ”konsistent” som så många säger..) i nationalekonomiska sammanhang?

  7. Johan A says:

    Gunnar: det framkommer inte i uppsatsen (som fokuserar på andra saker), jag försökte bara svara på frågan huruvida skillnaderna i medelvärden för de olika demografiska grupperna är statistiskt signifikanta. Det korta svaret är ja och det gäller även i en regression med kunskapsmåttet på vänster sida och de olika bakgrundsvariablerna på höger sida. Jag kan lägga till den informationen nästa gång jag uppdaterar pappret på ssrn. Jag håller med dig angående sex-punktsskalan: det kan finnas goda skäl att använda index baserat på faktoranalys i stället. I rapporten till Finansinspektionen gör vi just detta (med samma data) och slutsatserna är snarlika.

  8. Andreas says:

    Åtminstone två av frågorna var jag osäker på (de finns på DI):

    ”På lite längre sikt brukar rörliga bolåneräntor vara lägre än bundna bolåneräntor.”
    (Jag har inget bolån)

    och

    ”Obligationer är värdepapper som löper med fast ränta under viss tid. Om räntan går ner, vad händer med obligationspriserna?”
    (Har aldrig handlat med obligationer)

  9. Jag blev snarare förvånad över hur mycket folk kan. Kan verkligen över en tredjedel på stående fot räkna ut att 200 * 1,1^2 = 242? (Fråga 6, numeracy) Jag svarade spontant 244…

    Har någon jämfört och kollat om svenskar kan mer eller mindre än t.ex. amerikaner?

Trackbacks

  1. […] Östling skriver på Ekonomistas att insikten om att ”financial literacy” är så låg borde få konsekvenser för […]

  2. […] får veta mer om svenskarnas räknefärdighet och finansiella förmåga (både finska frisörer och finansiell förmåga har vi skrivit om tidigare). Dessutom granskas effekterna av pensionsreformen för invandrare och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s