Under hösten har jag ondgjort mig över rapporteringen i den morgontidning jag prenumererar på. Jag tycker helt enkelt inte att den på ett bra sätt har bevakat och förklarat skeendena under den migrationspolitiskt intensiva hösten. (För den som vill fördjupa sig i detta skrev Björn Östbring ett läsvärt inlägg om rapporteringen i början av hösten.) Jag har avstått från att diskutera den i mina ögon ensidiga rapporteringen eftersom sådana debatter lätt spårar ur, utan jag har i stället sökt information via andra kanaler, t.ex. den konkurrerande morgontidningen och utländska media, men också direkt från Migrationsverket, SCB och BRÅ. Men ibland har jag inte kunna hålla mig utan beklagat mig för min kollega David Strömberg som sitter i kontoret bredvid. Han är en av Sveriges främsta, men kanske mest medieskygga, medieforskare. Han brukar svara mig att media kanske ger en vinklad bild, men att jag inte borde hetsa upp mig eftersom det förmodligen ändå inte spelar någon större roll i ett samhälle med flera fria, konkurrerande medier.
Vad menar Strömberg med detta? För att få ett svar på den frågan har jag läst hans litteraturgenomgång i 2015 års utgåva av Annual Review of Economics. Han börjar genomgången med att backa bandet till 1930-talet och den propaganda som Hitler och Mussolini använde sig av för att bli valda. Propagandans effekter framstod som oerhört skrämmande och forskare började därför att studera propaganda. Forskarna utgick ursprungligen från “injektionsnålsteorin” som gick ut på att man genom propaganda helt enkelt kan injicera meddelanden i mottagarna som de okritiskt skulle komma att tro på. Den här teorin tillmäter massmedia ett enormt inflytande över människor.
De tidiga studier som gjordes på området tydde dock på att teorin inte stämmer. Det visade sig vara svårt att påvisa att massmedia påverkade hur väljare röstade. I senare studier fokuserade man i stället på vikten av agendasättande och att politiskt röstande skulle kunna påverkas av vilka frågor som togs upp av massmedia. Det gjordes tidigt experimentella studier av agendasättningsteorin där människor slumpmässigt utsattes för nyhetsrapportering som fokuserade på olika frågor. I dessa studier visade det sig att den fråga som nyheterna fokuserat på korrelerade starkare med deras övergripande bedömning av politiska kandidater — men detta påverkade inte vilken politisk kandidat de uppgav störst stöd för!
Inte heller verkar röstningsbeteende påverkas av att ta del av medier som är vinklade till förmån för ett visst parti. I ett fältexperiment erbjöds slumpmässigt en grupp en gratis prenumeration på konservativa Washington Times, en annan grupp liberala Washington Post och en tredje ingen prenumeration alls. Gratisprenumeranternas stöd för repulikanerna respektive demokraterna påverkades dock inte som man skulle kunna tro, utan i stället ökade stödet för demokraterna bland båda grupper gratisprenumeranter (jämfört med de som inte fick någon tidning). Den statistiska styrkan i studien är dock svag, men andra studier tenderar också att hitta att politisk vinklad media inte påverkar hur man röstar. Ett undantag är en uppmärksammad studie av konservativa Fox News som visade att tillgång till denna kanal ökade stödet för republikanerna (sista ordet lär dock inte vara sagt om just denna studie, se Appendix C i denna uppsats för detaljer).
Men är det självklart att samma sak gäller migrations- och integrationsfrågor? Svenska medier anpassar sin rapportering för att inte riskera att stärka främlingsfientlighet, t.ex. genom att inte rapportera etnicitet på brottslingar. Det kan vara frestande att ta ovanstående resonemang som intäkt för att medierna lika väl kan strunta i sådana hänsyn. Studierna som nämns ovan har dock framförallt gjorts i USA och handlar om stöd för republikaner respektive demokrater i ett medielandskap där båda politiska ståndpunkter är väl representerade. När det gäller främlingsfientlighet i svensk kontext kan det därför finnas anledning att vara försiktig.
Ett mycket avskräckande exempel är David Yanagizawa-Drotts studie av propagandas roll under folkmordet i Rwanda. Genom att använda den slumpmässiga radiomottagning som Rwandas topografi resulterar i kunde han studera effekten av att ta del av hatisk radiopropaganda på deltagande i folkmordet. Hans skattning tyder på att 10% färre skulle deltagit i folkmordet om de inte haft tillgång till radiopropaganda. I en studie av pogromer i Nazi-Tyskland fann forskarna i linje med Rwanda-studien att fler deltog i pogromer till följd av radiopropaganda i områden där antisemitismen traditionellt frodats, men de fann också att propagandan minskade deltagandet i områden som historiskt inte varit lika antisemitiska.
Strömbergs slutsats är att massmedia kan ha stora och ibland ödesdigra effekter på beteende i de fall då någon form av koordinering behövs. Det är mindre riskfyllt att delta i ett folkmord om många andra deltar, och det är större chans att en revolt blir framgångsrik ju fler som deltar. Massmedia kan här spela en roll för att koordinera sådant handlade. Behov av koordinering kan dock även uppstå om människor påverkas starkt av sociala normer. Till exempel kanske en del rasister är mer benägna att bränna ner en flyktingförläggning om man läser att andra göra samma sak och upplever att många delar ens rasistiska åsikter. Massmedia skulle kunna tänkas spela en koordinerande roll genom att rapportera om nedbrunna flyktingförläggningar. Faran med mediarapporteringen kanske därför inte i första hand är att den göder främlingsfientlighet, men att den kan riskera att inspirera rasister att gå från ord till handling.
Ekonomistas 
Mycket bra problemformulering! Igår fick jag i en webenkät svara på varför mitt förtroende för DN var lågt. Och det var just det här jag menade. Att DN behandlar mig som om jag inte kan tänka, eller förstå komplexa sammanhang, att jag har egen erfarenhet av många olika områden i livet osv. Jag har skrivit om detta till Peter W. DN fördummar mig, dessutom är det så genomskinligt att de vill att jag ska ha en viss ståndpunkt, att det finns en åsikt som är “rätt”, DN läxar upp mig. Men jag har läst DN i hela mitt liv och har svårt att sluta….Jag önskar att DN skulle upplysa mig, få mig att tänka efter, att DN skulle stimulera mig – och inte att göra mig arg varje dag.
Det där är på pricken vad jag tänkte skriva (om jag hade kunnat formulera mig lika väl.)
Jag utgår från att Robert har samma synpunkter på samma tidning. Jag ska dock erkänna att jag inte följt SvD särskilt noga. Har de hanterat situationen bättre sista året?
Det DN och andra etablerade tidningar pysslar med är inget slumpmässigt agerande.
När Wolodarski tillträdde så meddelade han stolt att DN skulle bedriva en agendasättande journalistik och det är precis vad DN gör och agendan springer naturligtvis ur hur journalister vill beskriva tillvaron.
Tack vare Kent Asp’s undersökningar vet vi att svenska journalister i genomsnitt är röd-gröna i sin politiska uppfattning och när det gäller public service så är slagsidan så kraftig att MP skulle ha egen majoritet i riksdagen om endast dessa journalister finge råda.
Att en sådan slagsida inte skulle slå igenom i nyhetsvärderingen är inte troligt utan sker sannolikt helt utan vare sig tanke eller ansträngning, det är helt naturligt och normalt att skildra världen genom MP-glasögon.
En av deltagarna som reflekterat över hanteringen är Ann-Charlotte Martéus.
http://kvartal.se/artiklar/fran-censor
Ryssland! Något verkar ju ha hänt med ryssar, även de som bor i väst sedan Putin skaffade staten en dominerande och icke-neutral roll i rysk massmedia. Detta är givetvis rent anekdotiskt men de ryssar jag stött på senaste åren verkar ha väldigt svårt för att se kritiskt på Putins agerande på Krim, Georgien, Moldavien mm. Enda undantaget är en god vän som flyttade till Sverige i mellanstadieåldern och bott här i 25 år. Faktum är ju att många svenskar, som inte är gamla sovjetkommunister, börjat visa förståelse för den snedvridna ryska synen på verkligheten. Det är anmärkningsvärt att en av Sveriges två historiska ärkefiender lyckas få folk som borde vara immuna mot dylik påverkan sedan barnsben lyckats så bra med detta. Måste vara en unik framgång. Kan inte tänka mig att något liknande skett sedan första korstågen mot Novgorod under senmedeltiden!
De studier jag tar upp är framförallt gjorda i USA där det finns en brett utbud av medier — att en tidning eller TV-kanal är vinklad tycks där inte ha så stora effekter. Om media är statskontrollerat eller på andra sätt begränsat är effekterna förmodligen större. Här är en studie från just Ryssland som pekar på detta: https://www.aeaweb.org/articles.php?doi=10.1257/aer.101.7.3253.
Intressant inlägg! Skriv gärna mer om det om du har lust!
Jag tycker media oftast ger en förenklad bild av saker och ibland felaktiga bilder. Men det är inte lätt att vara opartisk, ibland kan även forskningsrapporter vara tydligt partiska så det bästa är att använda en stor näve kritiskt tänkande och inse att även jag är partisk i min analys, iaf på något sätt.
Den första frågan är vad man kräver som bevis för påverkan. Intervjusvar kan vara för lite, allmänna val, opinionsyttringar eller någon typ av laglig eller till och med olaglig aktion – något som kräver handling – är bättre mätare.
Men sådana försök är rätt svåra att genomföra.
Det mest omfattande exempel jag känner till är folkomröstningen i Saarområdet 1935 som gällde anslutning till Nazityskland eller till Frankrike, eller fortsatt självständighet under NF. Propagandan var intensiv från alla riktningar. Men de som ville ansluta till Nazityskland vann överlägset. Förklaringen låg enligt samstämmiga analyser i Frankrikes och Saarlandets massarbetslöshet och Nazitysklands Wirtschaftswunder. Jan Myrdal har skrivit om saken rätt många gånger och ämnet borde vara lämpligt även för nationalekonomiska studier. http://klyvnadenstid.se/2015/01/av-jan-myrdal/
Håller med! Jag är en inbiten DN-läsare sen barnsben, och med de följer vissa liberala värderingar. Men i höstas blev jag så arg på framförallt Peter Wolodarski. Det var som att bli behandlad som ett barn. Den där inställningen att vi är “goda” för att vi tar emot många flyktingar förstår jag inte? Vi har ju alltid haft en reglerad invandring, och med det följer en hel del avvägningar av vad som är “rätt” mängd beroende på vilket samhälle vi vill ha, och vad som händer i omvärlden. Men vi kan ju inte låtsas som att de avvägningarna inte behöver göras? Här tycker jag att centern har drivit en hedervärd position, där de säger att vi tar emot en hög andel invandrare mot att vi accepterar en mindre välfärd i samhället. Bättre hade varit att möta deras position och diskutera hur många flyktingar ska vi ta emot och hur ska samhället se ut. Men den diskussionen svek media totalt. Nu börjar det finnas fler nyanser i debatten. Det är bra, men alldeles för sent.
Medan människor inte längre är förvånade varför massmedia tappar trovärdighet. Inte sällan klarar de ens av att läsa av rätt tabell för rätt jämförelse i SCBs tabeller. Det blir så ihåligt så man undrar om de ens ska kalla sig journalister eller för den delen “utbildade”.
Det började med att SVT ljög om från vilka länder flyktingarna kom, sedan så var det vilken utbildningsnivå de hade. För att inte tala om “hur många av dem som förvärvsarbetare”.
Nu är det såklart inte bara SVT utan DN som drivit denna paroll. Ännu idag sitter Peter i SVT morgonsoffa och kommenterar veckan som hänt. Sverige är extremt litet, så litet att det BARA FINNS EN insider-krets inom journalistiken. Bonnier/Schibsted och SVT ingår alla i denna lilla fina krets. Är man godkänd i denna krets så får man inga finare journalistiska uppdrag i Sverige.
Sedan kom följande:
http://staffandanielsson.blogspot.se/2016/02/rut-rapport-25-av-flyktingar-har.html
Ännu har vi en statsminister som står och ljuger om dessa siffrorna över förvärvsfrekvensen bland utrikes födda. Allt medan SVT och DN glatt hejar på. Ljuger är rätt ord, fattas bara att någon tar statsministern till civilt mål i domstol för dessa lögner.
När statsminister inte ens har rätt i sina “faktapåståenden” så ter det sig då inte märkligt att det medföljer ett otroligt lågt förtroende både för politiken och de massmedier som okritiskt fortsätter att rapportera om lögnerna.
Sverige behöver hitta lösningar på de utmaningar samhället står inför. Vi behöver inte sitta fast i träsket till 2018 pga att #faktaresistet statsminister och journalistkår (journalister som är insiders).
Donald J Trumps kampanj i USA ter sig allt mer som Nationalencyklopedin i relation till den hönsgård som Sveriges politik och journalistik numera kommit att representera.
Sandlådan verkar viktigt i dagens politik. Dagens DN debatt visar på det (oj missade utredaren några tilläggsdirektiv) och tjafsande kring effektskatten på kärnkraften. Magdalena “pengarna-behövs-i-statskassan,-men-när-kärnkraften-inte-finns-så-försvinner-ju-intäkterna-i-budgeten-men-det-behöver-inte-jag-ta-hänsyn-till” Andersson
Att DN även frekvent låter Daniel “kandidat i ekonomisk historia” Suhonen uttala sig angående “komplexa ekonomiska problemställningar” på DN-Debatt förser även det hela tidningen med ett löjligt skimmer över sig. Analyserna skulle inte gå godkänt på en NEK-b uppsats pga undermålig analys, men där presenteras de som “sanningar”. I realiteten är de bara hans egna fördomar. DN och SVT i ett nötskal nu för tiden.
Massmedierapporteringen kring flyktingpolitiken har varit och är fortfarande katastrofal. Den är ett lågvattenmärke och det är bl.a. chefredaktörer som Wolodarski ansvarig för, som i sin opportunism uppmuntrat en emotionell rapportering istället för en intellektuell, som hade kunnat problematisera och nyanserat flyktingfrågan och förhoppningsvis gjort oss alla lite klokare.
I utländsk media har det däremot gått att hitta en mer nyanserad rapportering och resonerande analyser av flyktingfrågan, bl.a. av Martin Wolf i Financial Times. I artikeln “The benefits of migration are questionable – Cosmopolitanism is incompatible with our organisation into territorial jurisdictions” öppnar Wolf med orden:
“Iam the child of refugees. My parents came to the UK to escape Hitler. Their arrival saved their lives. More passionate patriots cannot be imagined. It is not surprising that I believe Europe has a moral obligation to protect refugees. But what should one think about immigration more broadly?”.
Wolf avslutar artikeln “Immigration has economic effects. But it also affects the current and future values of a country, including its concern for foreigners. People may legitimately differ on the correct policies.”.
Wolfs sista mening i citatet ovan vore otänkbar i DNs tankevärld, genom den självcensur som är resultatet av Wolodarskis opportunism och moraliserande. Den politiserade rapporteringen är nästan lika skrämmande som den utveckling som Wolodarski ofta varnar för.
DN och andra redaktioner skulle kunna börja att fundera på Wolfs retoriska fråga “what should one think about immigration more broadly?” och hur de kan rapportera kring det – utan att moralisera och politisera på nyhetsplats.
Sanningen är inte bara instrumentell, utan något läsare har preferens för oavsett policyeffekt. Gissningsvis förklaringen till din irritation.
Jag är lite tveksam till slutsatsen att “Inte heller verkar röstningsbeteende påverkas av att ta del av medier som är vinklade till förmån för ett visst parti”. I fältexperimentet skulle det ju dels kunna vara så att ökad kunskap i genomsnitt leder till en ökad benägenhet att rösta demokratiskt, i linje med att väl högutbildade i USA tenderar att rösta mer demokratiskt (i alla fall justerat för inkomst). Alternativt gissar jag att de flesta journalister på båda tidningarna är demokrater, liksom jag förmodar att de flesta journalister på SVD är icke-borgerliga.
Mer allmänt är det ju en ganska svagt “treatment”. De flesta kanske hoppar över ledarsidan helt, och det är förmodligen mindre skillnader avseende själva nyhetsrapporteringen, och de som är lite mer politiskt intresserade har sannolikt flera olika kaneler där de hämtar politisk information. Om man rent hypotetiskt skulle kunna genomföra en treatment där alla mediekanaler (inkl internet) blev påtagligt mer vänster resp höger finner jag det högst sannolikt att det skulle finnas en påtaglig effekt.
Man bör naturligtvis ännu mer allmänt vara mycket försiktig med slutsatsen att det sannolikt inte finns några effekter bara för att man inte hittar några baserat på svaga treatments. Vi kan ju t ex lära oss en del av laboratorieexperiment i psykologi om vår benägenhet till konformitet.
Olof,
Men det är ju för att vi är mer intresserade av naturliga variationer i “treatment” som man inte stannar vid laboratorieexperiment, utan gör fältexperiment. Om naturliga variationer i mediabias — t ex just ledarsidan, som ju ofta nämns som belägg för “borgerlig media” i Sverige — är svaga säger det oss att “påtagliga” hypotetiska effekter i labbet inte är särskilt representativa för de mer sammansatta effekter vi som samhällsvetare är intresserade av.
Man kan ju alltså vända på din invändning och säga att vi tvärt om ska vara försiktiga med slutsatser baserat på (alltför) starka och renodlade behandlingar i labexperiment.
Jag håller med om att treatments är ganska svaga. Som jag förstår litteraturen handlar den också framförallt om hur mycket en mediakanal bland många kan påverka folk och då tycker jag inte det är så konstigt om effekterna faktiskt inte är så stora. Om alla medier är vinklade på ett visst sätt har det säkert större påverkan, vilket en studie från Ryssland tyder på: https://www.aeaweb.org/articles.php?doi=10.1257/aer.101.7.3253.
Absolut, det beror ju naturligtvis på vilka effekter vi är intresserade av. Om vi t ex är intresserade aveffekter av en viss borgerlig ledarsida på genomsnittliga åsikter i en viss fråga så är den ju ganska säkert mycket liten även i verkligheten. Men om vi t ex är intresserade av effekten av att en stor andel av alla journalister röstar på MP eller V, oavsett media (förutom internet), så kan det vara svårt att hitta en tillräckligt stark treatment för att reflektera en sådan effekt. Ibland är det nog då bättre att reflektera utifrån resultat baserade på andra metoder, eller i alla fall parallellt reflektera över sådana resultat. Eller kanske reflektera över den rysslandsstudien du hänvisar till även för ett annat land.
Lustigt det där med sanningen… Som del av vänstern har DN ofta varit “nedlåtande” mot mig. Det beror på att jag inte hållit med om åsikterna som ibland framförs på ledar och nyhetsplats. Detsamma gäller för SvD. Jag misstänker att du utsatts för samma problem jag haft. Att du inte håller med om vad som skrivs, det betyder bara att DN gör som de alltid gör med allt. Det du däremot gör, det är att du spär på bilden av att den här frågan är annorlunda, att det finns en mörkläggning, nån slags moralistisk konspiration. Det här inlägget var intressant och tankfullt och bra. Men din inledning gör mig orolig. För det som händer nu är grundstenar till något annat. Vi kommer inte se en avtrappning av migrationen, varje katastrof som kommer kommer leda till att allt fler flyktingar sprids allt längre i och med ökat globalt välståndet. Det har Peter W fattat. Han har förstått att den här frågan kommer växa trendmässigt och att vi därför måste ha en värdefylld debatt. Det hoppas jag att du fattar med en dag. Till dess kommer DN behandla dig som ett barn, men det har mer med dina åsikter att göra än frågan i sig.
Det jag tar upp i inledningen och länken till Björn Östbring handlar om bevakningen under höstens inledning där jag inte tyckte att händelseutvecklingen förklarades på ett begripligt vis. Men “so what” är ju precis andemeningen i mitt inlägg, jag kan läsa en annan tidning eller så hittar jag informationen på annat vis. Orden “moralistisk konspiration” och “mörkläggning” är dina ordval.
Det kan mycket väl vara så att flyktingmigrationen kommer bli alltmer omfattande över tid. Det kräver både en debatt om värderingar — och här tycker jag framförallt vänstern varit frånvarande (se detta inlägg: https://ekonomistas.se/2014/01/10/orattvis-rattvisesyn/) — men också en diskussion av hur vi måste förändra våra välfärdssystem, om vilken roll nationalstaten ska spela, hur vi hanterar sociala spänningar som kan komma att uppstå m.m. Allt detta är i mitt tycke mycket intressanta och viktiga frågor där jag som konsument av DN inte tycker att de levererar så värst mycket intressant. Detta är min åsikt om DN, du verkar ha en åsikt.
“här tycker jag framförallt vänstern varit frånvarande”
Inlägget du länkar ger inte stöd för att det framförallt är vänstern som är frånvarande i diskussion om global rättvisa.
Bra poäng, det var inte så tydligt — i inlägget jag länkade till skrev jag bara detta på ett väldigt indirekt sätt. Jag nämnde att en livaktig debatt bland liberaler förs, men jag skrev inte uttryckligen att det är tyst på vänsterflanken.
De resultat som förutspås bli en effekt av flyktingkrisen sammanfaller med reformer som förespråkats ganska länge. Som att “förändra våra välfärdssystem” att det tillkommer “sociala spänningar ” att lagstiftning och myndighetsutövning i allt högre grad flyttas upp från nationalstaten och dess representativa demokrati samt att den svenska modellen med kollektivavtal i stället för statligt fastställda minimilöner avvecklas.
Den som inte har obegränsad förmåga att låta sig övertygas av de motstridiga budskapen från de politiskt ansvarigas sida kan komma att tro att det helt enkelt är så att kriserna skapas, eller åtminstone utnyttjas för att kunna skapa den “sense of urgency” som gör att de redan tidigare eftersträvade reformerna kan genomföras.
För att citera SvD:s Fredrik Johansson under rubriken Krisrepris http://www.svd.se/flyktingkrisen-2015-och-kronforsvaret-1992–krisrepris/om/hogermarginalen , skapas nu utrymme för:
“Ett genomgripande reformarbete som tillåter avsevärt större lönespridning, som tar bort regleringar, som liberaliserar bostadsmarknaden och som ytterligare stärker incitamenten för arbete.”
Och för att citera Ekonomistas Johanna Möllerström som även tar upp sina personliga preferenser: “Är det ett problem att högre etnisk heterogenitet och mindre omfördelningsvilja ofta verkar vara korrelerade? Svaret beror på vem man frågar. För sådana som jag, som vill se både en generös immigrationspolitik och en mindre välfärdsstat, är det inte problematiskt alls.”
Den ekonomiska situationen på de traditionella medierna är osäker och man har dragit ned stort på resurserna – så även DN. Det pågår ett chicken race bland de traditionella medierna där varje medieägare ser att framtiden innebär än mindre intäkter och man försöker spara sig fram i hopp om att vara en av de som står kvar när intäkterna planar ut. Tyvärr tror jag och många med mig att de planar ut långt under de nivåer som en traditionell redaktion kostar. I detta chicken race är vinklingar ett sätt för en redaktion att leverera läsare. Det må kosta i trovärdighet och upplevas av de traditionella läsarna som negativt men de som tror att DN ( och andra medier) kommer att gå tillbaka och bli som förr kommer bli besvikna. Jag tror att en konsekvens av denna utveckling blir att vinklingarna blir betraktade som just det: vinklingar och därmed inte betyder så mycket.
Jag håller i stort med dig i din analys, problemet är dock att i den migrationspolitiska frågan har det under lång tid varit ensidigt vinklat i de traditionella medierna och då riskerar man att läsarna känner sig förda bakom ljuset. På senare tid har vi dock sett en viss uppluckring i debatten.
Ja så verkar det vara. Vinklingen är åt ett håll endast i den frågan. Men min hypotes gäller ändå. En övervägande majoritet märker av vinklingen och därmed tappar den sin avsedda effekt.
Det ställer förvisso till problem eftersom läsarna hela tiden får ägna sig åt mer eller mindre kremlologiska tolkningar av texterna – så det skapar andra,indirekta, effekter. Misstro i även andra ämnen och att seriösa debattörer drar sig ur.
Min uppfattning är att Dagens Nyheter ger en skev bild av verkligheten. När de upptäcker fakta som inte passar deras uppfattning tittar de gärna åt ett annat håll. Ser de något som passar in i deras världsbild rapporteras det ibland utan närmare granskning.
Här har vi ett praktiskt exempel:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/tjanar-over-en-halv-miljard-pa-invandringen/
Artikeln kom senare att spridas bland politiker och debattörer på sociala medier. Villigt tog man till sig denna rapport.
Att flera experter sedan visar att rapporten är väldigt missledande verkar man på alla fronter ignorera.
http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/sandviken/rapport-sagas-av-expert
http://www.tino.us/2014/06/sansviken-fiasko-blottar-elitens-okunnighet-om-ekonomi/
Om vinklad information påverkar hur man röstar? En så klen frågeställning till att börja med. Som att folk var enkla glasbehållare som gick att fylla med den ena eller andra färgen?
Som sagt är agendan viktig. Vi vet ju att människor i stress söker orsaken till att det inte känns bra. Medias agenda kanaliserar oron. Syndabockar utses. Sen finns det i alla människor anlag för både egoism och altruism. Stressade människor hänfaller i högre grad till egoism, i synnerhet i förhållande till människor som är olika en själv. Vi kan uppfostras till att altruism är önskad godhet, och att egoism är oönskad ondska men i tider av stress uppstår ett tryck som motverkar den allmänna moralen och när det gått långt så är allt som behövs en agitator, en tändsticka i bensinångan. Sen kan man stå och fundera över om tidningarnas propaganda har effekt. Frågan är om tidningar drivna på marknadsmässig basis kan lugna folks känsla av att världen är hotfull? Om de inte kan det så skapar de en hotfull värld bara genom att stressa befolkningen med nyheter om dåliga, hotfulla företeelser, vilket konkurrerar ut goda lugnande nyheter. Rädslan är agendan som drivs av tidningarnas grundläggande drivkraft: ekonomin.