Maktelitens positioner granskade

Idag (7/2-11) presenterade LO sin senaste rapport om elitens inkomster i Sverige, vilket också uppmärksammades på DN Debatt. Rapporten kartlägger ca 200 maktpositioner i samhället i termer av inkomst, och relaterar dessa till en genomsnittlig industriarbetarlön. Jag bjöds in till LO:s seminarium för att kommentera rapporten och diskutera vilka slutsatser som kan dras.

Man bör hålla in minnet att rapportens syfte inte är vetenskapligt utan att skapa debatt. Detta syns naturligtvis tydligt när man beaktar det faktum att de trender i inkomstskillnader som studeras inte tar hänsyn till att positioner innehas av olika personer med olika bakgrund (kön, ålder, utbildning, förmögenhet etc) vilket skapar problem i jämförbarhet. Å andra sidan har fokuset på positioner en trevlig egenskap i det att man konstanthåller (i princip) för en rad andra faktorer som styr lön, t ex arbetsbeskrivning, ansvar eller meritkrav.

Resultatet är slående robust i förhållande till mer konventionella mått på inkomstojämlikhet. Bilden nedan visar antalet arbetarlöner som maktelitens inkomst motsvarar och topprocentens inkomstandel i hela befolkningen (vilket baseras på data som Jesper Roine och jag tagit fram). Trots LO:s sneda och diskutabla urval lyckas man intressant nog ändå fånga in en trend som gäller för samhället i stort.

image

Men hur är det då med tolkningen av de ökande inkomstskillnaderna? Här tycker jag LO är påtagligt defensivt, men det gäller å andra sidan även nationalekonomiforskningen i stort. Att globaliseringen, dvs att (som Katrine Kielos påpekade) J K Rowlings globala framgångar gör henne mångdubbelt rikare än Charles Dickens, och teknologisk utveckling, t ex att finansiella transaktioner kan utföras var som helst i världen, har stor betydelse är ganska klart. Men hur stor? Inkomstskillnader skapar även morötter för dem som inte befinner sig i toppen. På detta sätt går hela ekonomin framåt när de i ledningen presterar väl, och belönas för det.

Men vet vi att så verkligen sker?  Det kanske lika gärna handlar om företag som inte har koll på vad vd får i lön, eller som är rädda för att just deras vd tjänar mindre än genomsnittet och därför ständigt höjer lönen för att undvika det. Eller handlar det helt enkelt om att samhällets granskning av toppen och dess inkomster försvagats, vilket i sin tur orsakats av förändrade samhällsnormer gentemot ojämlikhet i stort? (För en diskussion kring dessa och andra orsaker, se t ex här)

Även om den senaste finanskrisen synligen minskat inkomstskillnaderna är det svårt att tänka sig att detta kommer att hålla i sig. Forskning som Jonas Vlachos, Jesper Roine och jag själv gjort visar att toppens inkomster är nära kopplad till hela ekonomins utveckling. Därför är det troligt att i takt med ekonomins återhämtning och kanske rentav abnormt stora tillväxttal kommande år kommer även toppinkomsternas andelar att öka. Den som lever får se.

Comments

  1. Tore Ellingsen says:

    Det är något märkligt med siffrorna. Såvitt jag förstår tjänar en industriarbetare knappt 25000 i månaden (12.200.000/41)/12. Då verkar det orimligt att, för att citera artikeln:

    ”Den byråkratiska eliten – här ingår bland annat generaldirektörer, chefsekonomer och andra höga chefer inom statlig och privat verksamhet – hade 2009 en genomsnittlig inkomst på 8,0 industriarbetarlöner. Den demokratiska eliten – folkvalda i regering, riksdag och folkrörelser – hade i genomsnitt en inkomst på 4,4 industriarbetarlöner.”

    Vilka generaldirektörer tjänar 200.000 i månaden? Och vilka riksdagsledamöter, eller företrädare för folkrörelser, tjänar mer än 100.000 i månaden? Det verkar som att den byråkratiska och demokratiska eliten måste vara mycket selektivt utvalda – eller att det är dags att byta jobb.

  2. Tore, det du noterar visar svårigheten att prata om en ”byråkratisk elit” som en grupp. Givetvis föreligger stora selektionsproblem. På sidan 16 i rapporten skriver man dock att sju av de 97 personerna i denna elitgrupp har mycket stora inkomster. Dessa är VD:n i Vattenfall (48 arbetarlöner), Telia (51), Posten (60), Teknikföretagen (41), chefred på DN resp DI (47 resp 24), samt kungen (med en kapitalinkomst motsvarande 22 arbetarlöner).

    Utan dessa sju motsvarar den byråkratiska eliten 5,3 arbetarlöner, dvs 1.325.000 kr per år, dvs ca 110.000 kr/månaden. Fortfarande högt, men tillrckligt högt för att vilja byta jobb?

  3. Finns det någon studie som undersökt inkomstskillnadernas ökning i förhållande till ”fondkapitalismens” tillväxt? Den nedåtgående kurvan för inkomstskillnader bryts tydligt mot en uppåtgående kring 1982, dvs då aktiefonderna nyligen etablerats med stöd av ny skattegynnand lagstiftning, se t.ex. http://www.fondbolagen.se/upload/30_ar_studie.pdf.

    Aktiefondernas ledningar har uttryckligen avstått från styrelsereprensentation i de företag fonderna äger aktier i; på goda grunder, eftersom de inte kan veta hur länge fonddelägarna vill ha placeringar i individuella företag.

    Vilka utövar ägarinflytande när en stor del av aktieägarkollektivet abdikerat? Företagsledningarna. Och personer som står i nära relation till företagsledningarna, dvs f.d. företagsledare som numera är styrelseproffs.

    Om aktieägare som i första hand är intresserade av utdelningar inte utövar sin ägarmakt, kommer andra att göra det. Även dramatiska ökningar av ersättningar till företagsledningar ger obetydliga effekter på utdelning per aktie. Aktieägarna orkar därför inte hålla emot lönekraven – eller snarare löneerbjudanden. Företagsledare brukar ofta hänvisa till att det är styrelsen som erbjudit lönen, och styrelsen brukar hänvisa till internationella förhållanden.

    Dessutom blir aktieägarkollektivet inte tillfrågat. Och vilka aktieägare orkar stå upp på en bolagsstämma och kräva lönesänkningar för företagsledningen?

    Ändå borde uppnåendet av målet att bli vd för ett börsnoterat företag i sig vara tillräcklig belöning för den mest äre- och penninggiriga person. Vilka alternativ finns? Landshövding? Statsminister? Svenskar som blivit företagsledare i internationella storföretag kan räknas på ena handens fingrar. Skulle en vd i ett svenskt storföretag inte göra sitt yppersta även för en årslön på några enstaka miljoner kronor? Vem vill få ett rykte av att ha gjort ett dåligt jobb som vd i ett storföretag av den ynkliga anledningen att lönen var låg?

    Nu är anden släppt ur flaskan och det är omöjligt att tvinga den tillbaka. Jag tror att det var fondsystemet som drog ur korken. Förmodligen i kombination med de extremt höga marginalskatter som då gällde.

  4. Tore:
    Om jag minns rätt (länken till rapporten är just nu död) så räknar LO även in kapitalinkomster i sin sammanställning. Det är därför siffrorna blir så höga.

  5. Flute, faktum är att det inte är stor skillnad mellan tjänsteinkomsten och den sammanräknade inkomsten för de flesta i urvalet. Skillnaden är faktiskt remarkabelt liten. Jag vet inte hur lönekontrakten ser ut, men i den mån vd får bonus är detta något som oftast betalas ut som lön (dock utan att ge pensionsrätt).

    Jag har uppdaterat den brutna länken.

  6. Vad hände kring 1980? Ekonomins utveckling var ju god även innan dess, så något annat måste ha hänt som medfört att ekonomisk framgång korrelerar på det sätt du beskriver efter det.

    • Om detta har hundratals, jag kanske tusentals, akademiska uppsatser skrivits under de senaste två decennierna. Tyvärr finns inga definitiva svar.

      De populäraste förklaringarna kretsar kring globalisering och teknologisk förändring. Som en följd av 1970-talets strukturkriser sattes en rad politiska förändringsprocesser igång. Avregleringar, omregleringar, skattereformer. Samtidigt inträffade en (delivs endogen) teknologisk utveckling inom IKT, dvs information och data, som påverkat arbetsmarknaden, finanssektorn fundamentalt.

      Vissa hävdar att dessa utvecklingar framför allt gynnat personer med viss utbildning, vilket ökat spridningen i löne- och inkomstfördelningen. Det har helt enkelt blivit mer lönsamt att vara smart och rätt utbildad.

      Mjukare faktorer som förskjutningar i normsystem, dvs en ökad samhällelig acceptans för ökade inkomstskillnader, har också förts fram.

      Jag länkade i inlägget till en uppsats av Tony Atkinson, Thomas Piketty och Emmanuel Saez som diskuterar dessa frågor mer ingående. Där hittar du även andra referenser på samma tema.

      • Tack för svar! Förklaringar som rör globaliseringen var jag medveten om, men det är knepigt att hålla sig uppdaterad när man inte rör sig inom fältet.

Trackbacks

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Fahd Askander, Ekonomistas. Ekonomistas said: Maktelitens positioner granskade http://wp.me/pcbq2-2dx […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s