När jag för några månader sedan jämförde subventionerat dagis med avdraget för hushållsnära tjänster uppstod en intensiv diskussion. Det spekulerades bland annat i om Socialdemokraterna skulle komma med sin egen version av RUT, fast då i form av direkt subventionerade offentligproducerade hushålltjänster. Dagens DN-utspel av Batljan och Jämtin om fler hushållsnära tjänster i Stockholms tunnelbana är helt i linje med denna spådom.
Det är emellertid oklart om de tänker sig att dessa tjänster ska subventioneras eller inte men en tolkning är att de tänker sig lägre lokalhyror för de företag som passar in i deras mall. Om denna tolkning är korrekt är det svårt att se varför fördelningsprofilen på denna indirekta subvention skulle vara annorlunda än för RUT-avdraget — det kommer fortfarande att vara de relativt välbeställda som främst tar del av dessa tjänster.
En annan tolkning är att man inte alls tänker sig någon subvention men i så fall är dagens utspel ett av de mest innehållslösa hittills i årets valrörelse. Det finns ju i dagsläget gott om mataffärer, kemtvättar, skräddare och skomakare i tunnelbanan. Att Batljan och Jämtin tycker att det gärna kunde vara ännu fler lär knappast få några större konsekvenser för tunnelbanans tjänsteutbud.
Ekonomistas 
“En annan tolkning är att man inte alls tänker sig någon subvention men i så fall är dagens utspel ett av de mest innehållslösa hittills i årets valrörelse.”
Bingo!
Tiden är en av de knappaste tillgångarna för stockholmaren. Vi ägnar mer tid än några andra till att pendla till och från jobb och skola. Det ger mindre tid över till fritid, barnen och vila.
Vi Socialdemokrater har lanserat ett förslag som skulle ge stockholmarna mer tid att leva. SL sitter idag på enorma kommersiella värden som är underutnyttjade. På Gullmarsplans tunnelbanestation ekar lokaler och ytor tomma. Det är, jämte Fridhemsplan, Stockholms tredje största station. Visst finns det kiosker och butiker i SL:s lokaler redan idag men ytorna är dåligt utnyttjade. SL agerar helt enkelt inte affärsmässigt i dessa frågor och går därmed också miste om stora intäkter. SL kan liknas vid ett stort och stelt monopol.
Vi vill nyttja SL:s ytor smartare och bygga in vardagstjänster i kollektivtrafiken. De attraktiva lägen som SL-monopolet reglerar idag behöver avregleras och därmed skapa möjligheter till etableringar för olika typer av tjänsteföretag. Tjänstesektorn behöver växa – både den privata och den offentliga – för att möta upp framtidens behov och krav.
Vi är däremot inte beredda att subventionera den privata tjänstesektorn. Vill vi verkligen betala mer i skatt för att subventionera städning för höginkomsttagare? När vi istället genom ett mer affärsmässigt agerande vad gäller våra gemensamma tillgångar kan öppna upp en marknad som kan växa sig stark genom högre volymer och bättre konkurrens kunna erbjuda ett brett utbud av tjänster till konkurrenskraftiga priser.
Vi är säkra på en sak: Att kunna hämta barnen, matkassen och den rena tvätten direkt utanför spärrarna skulle spara flera timmar för de flesta småbarnsföräldrar och skapa fler jobb i tjänstesektorn samtidigt som vi drar in mer pengar till SL för att få fler tåg i tid och utbyggd tunnelbana. Det är en bättre väg att gå än direkta subventioner.
P.S. I övrigt tackar vi butlern för den fantastiska uppmärksamhet som hjälpt oss att sätta debattens fokus på stockholmarnas värdefulla tid.
Ilija Batljan
Jag utnyttjar inte rot-avdraget för närvarande. Dock undrar jag på vilket sätt jag skulle betala mer i skatt för att min kollega gör det.
Enligt min uppfattning bidrar rot-avdraget till att en tjänst som tidigare köptes svart, eller inte alls, numer köps vitt. Detta inses ex.vis från den mängd företag som vuxit fram sedan rot-avdraget infördes, och den efterfrågan på vita rot-tjänster som jag märker hos mina kolleger och vänner (som bor större än jag och oftare har barn och än mer pressad vardag än jag själv).
Numer köps alltså dessa tjänster vitt, och generar alltså inkomster till de anställda och skatteintäkter, om än subventionerade, till offentlig sektor. Tidigare var dessa tjänster svarta, och genererade osäkra och dåliga inkomster till de som, trots allt, utförde tjänsterna, och noll i skatteintäkter.
Frågan är alltså – hur kan rot-avdraget leda till att jag betalar mer i skatt? Rimligtvis leder ju rot-avdraget att den totala skattebasen växer – pga fler i vitt, beskattningsbart, lönearbete, vilket också ger mer skatteinkomster till den offentliga sektor.
Tacksam för svar.
Jag tar mig friheten att svara. En troligtvis betydande andel av dessa ROT-tjänster var vita redan tidigare varför avdraget minskar skatteintäkterna. Dessutom kommer avdraget att styra över konsumtion till ROT-tjänster från annat och detta andra beskattades.
Mot detta ska ställas att en inte obetydande del av de svarta tjänsterna nu blivit vita. Dessutom kan arbetsutbudet öka när folk som tidigare dragit sig för att köpa svarta tjänster anställer proffs i stället för att snickra själva.
Det är således inte helt enkelt att avgöra om skatteintäkterna ökar eller minskar.
My bad – jag menade just RUT-avdraget, inte ROT. Vad gäller ROT, så förstår jag fullt ditt svar nedan, Jonas. Men jag undrar om inte saken skulle kunna se lite annorlunda ut vad gäller RUT.
Och det var ju också RUT det handlade om i Ilijas kommentar ovan, gällande städning hos höginkomsttagare.
Johan: I Finanspolitiska rådets rapport 2010 (s 190-) diskuterade vi för- och nackdelar med RUT- och ROT-avdragen. Vi tog inte ställning till om dessa avdrag är önskvärda, men vi konstaterade — i linje med vad du skriver — att argumenten för RUT är starkare än för ROT.
Vi skrev: “Sannolikheten för att skattereduktioner ska ha positiva samhällsekonomiska effekter är större, ju närmare substitut hemarbete är för de tjänster som köps på marknaden. Det betyder att argumenten för avdrag för RUT-arbeten, t ex städning, tvätt och gräsklippning som de flesta ganska enkelt kan utföra själva, är betydligt starkare än för ROT-arbeten som ofta kräver specialistkompetens.”
Johan: Man kan föra exakt samma resonemang kring skatteintäkterna med RUT som med ROT. Precis som Martin skriver är det dock troligt att de positiva effekterna är större och de negativa är mindre för RUT än för ROT.
Ilija; vilken intetsägande replik. Vad är det som ni faktiskt vill göra då? Att “avreglera” kommer ju inte nödvändigtvis att leta till att alla potentiella butlers söker sig under jorden? Hur ska ni garantera att de tjänster som ni föreslagit kommer att finnas utan subventioner? Varför finns de inte redan isåfall?
Hur ser behovsanalysen ut, egentligen? Har man tänkt alls?
Vem vill hämta och lämna sina barn på tunnelbanestationen i stället för vid de, ofta grönområdesnära, lägen där våra dagis idag finns? Vem vill byta dagis om man byter jobb (och resväg) eller om man är föräldraledig, eller jobbar hemifrån någon dag i veckan?
Kan någon förklara varför den förbeställda matkassen ska bäras hem från tunnelbanan i stället för att bli hemkörd till dörren som med de existerande tjänster för detta som sedan flera år fungerar bra? Samma sak med tvätten – varför ska den bäras till tunnelbanan när den kan hämtas och lämnas vid dörren hemma?
Varför ska SL bli ytterligare en operatör för mobilt bredband när det redan finns flera fullt fungerande (t.ex. Telia, Telenor, Tre och Tele2)?
Och, om jag förstått rätt, så har de rödgröna under den här mandatperioden motarbetat den sittande majoritetens arbete med att underlätta kommersiell användning av bl.a. t-banestationer. Har man nu plötsligt vänt 180 grader?
Jag tror att det här kommer att bli ihågkommet som ett av de mest avgörande misstagen i en valrörelse som hade kunnat bli jämn. Kanske förlorar de rödgröna även riksdagsvalet på detta – så viktiga är stockholmsväljarna i detta val.
Hoppas i alla fall att de LO-medlemmar som bekostat kampanjen är nöjda med resultatet…
Jag tror också att det kommer att bli ihågkommet som ett av de mest avgörande misstagen i valrörelsen, men jag tror att det blir jämt ändå.
Ilija: Om det är så att SL agerar som en monopolist och inte hyr ut alla lokaler för att på så sätt kunna hålla hyrorna uppe så är det utmärkt att något görs åt detta. Jag skulle tro att de flesta partier skriver under på denna politik även om det innebär att SLs överskott från lokaluthyrningen minskar (en monopolist håller ju uppe hyrorna för att öka vinsten).
Däremot finns det inget i ert “förslag” som säger något om vilka tjänster som kommer att erbjudas i tunnelbanan. Det är lika bra det eftersom marknadskrafterna kommer att se till att de tjänster folk värdesätter kommer att dominera utbudet. Varken du, Carin eller jag har däremot någon exakt kunskap om vilka dessa tjänster kommer att vara. Frågan är varför du och Carin ägnar er åt spekulationer på DN-debatt kring sånt ni inte kan påverka?
Så det var endast det som förslaget handlade om, göra tillgängligt lokaler i vissa tunnelbanestationer? Trodde själv att SL skulle erbjuda tjänsterna i egen regi, genom upphandling av tjänsterna från flera olika privata aktörer. Men det var alltså bara att slå upp butiker i de stationer där det finns utrymme för det idag.
Här på gröna linjen, västerut efter Fridhemsplan, finns knappast någon enda station med stora outnyttjade lokaliteter, möjligtvis själva perrongerna då men de har inte utrymme för butiker.
I stan finns det kanske några stationer som kan utnyttjas bättre och det är väl inget fel med det, men varför utmåla det som en revolution? De skattekilar som nästan omöjliggjort den vita privattjänstemarknaden för vardagstjänster i Sverige ska ju återkomma med (S) förslag.
Om ytterst få lämnar in sin vanliga tvätt till tvättinrättningar idag, som det finns flera redan idag i eller i nära anslutning till T-banestationer, varför skulle fler göra det med ytterligare höjt skattetryck? Vad som i praktiken skulle hända är att fler pressbyrå-liknande kiosker skulle öppna i stationerna, inte “Din tvätt”eller “Din butler”.
Att inte se de hinder som finns för privattjänstemarknaden för vardagstjänster med de skattepålagor som (S) föreslår, är i bästa fall okunskap eller naivitet.
Jonas:
Jämtin är ju kommunpolitiker, som kan påverka beslut om placering av t.ex. dagis högst påtagligt. Samma sak när det gäller bredandet som tydligen ska vara gratis (och konkurrera bort kommersiella operatörer), dvs bekostas på landstingsbudgeten i konkurrens med trafik och t.ex. sjukvård.
De har alltså föreslagit konkreta tjänster som bara kan införas genom politiska beslut. Låt dem inte smita från att ta ansvar för dessa förslag.
Roger: Jag både hoppas och tror att dagis placeras där de bäst behövs, givet de uppenbara platsrestriktioner som finns. Bredband finns så vitt jag märkt redan i tunnelbanan så den stora skillnaden är då att det skulle vara gratis just där. Eftersom de allra flesta redan sitter och håller på med sina iPhones är det knappast något som kommer att påverka någonting. Utspelet verkar med andra ord ha varit tämligen innehållslöst.
Jonas:
Ja, innehållslöst när det gäller positiva effekter, men inte på kostnadssidan. Vad innebär det för landstingets ekonomi om bredband ska subventioneras? Vad innebär det för kommunerna om dagis ska flyttas till tunnelbanestationerna? Inte är det gratis i alla fall.
Svaret behöver utvecklas. Ska lokaliteterna tillgängliggöras, men endast för vissa verksamheter (som olika typer av tjänsteföretag)? Hur skulle priserna på vanlig tvätt pressas ner, så att exempelvis barnfamiljerna skulle kunna utnyttja dem.
Det finns som sagt redan flera tvätterier i tunnelbanestationer, exempelvis St Eriksplan (uppgång Torsgatan). Vad skulle skillnaden bli? Varför lämnar folk inte redan sina smutsiga sängkläder till tvätt i just det tvätteriet?
Just nu verkar hela förslaget mest som resultatet av en brainstorming som kom ut innan det utreddes.
Jag tycker att förslaget är väldigt bra – Om man lättar det lite.
Att möjliggöra nya ytor är ju väldigt intressant ur ett geografisk ekonomiskt synpunkt detta kommer ju leda till att μυ går ner i de lokala miljöerna( I detta fall stockholmsregionen) en ökad centralisering med subventioner för tjänstesektor kommer det ju leda till att fler går med i sektorn vilket kommer ytterligare sänka μυ för just denna sektor.
Det jag dock kan tycka är problematiskt är helhets bilden, försöker man centralisera kommer ABC områdenas funktion att försvinna. Dessutom förstår jag inte varför man inte har kvar RUT som har haft en tydlig positiv effekt.
Det är bra att politiker försöker att hantera de sektorer som lider mest av svartarbete.
Sen måste jag ju säga att kostnadsfri internet tjänst är som Roger anser, dumt. Det är bara en kostnad och saknar funktionalitet i dagens internetsamhälle.
10 minuter till en timmes tid kommer ha en marginell effekt på arbetsförlust. Det är bättre att investera detta i att sl verkligen fungerar så att det inte blir någon arbetsförlust av dessa vanligt förekommande fenomen som kallas “förseningar”
Jag tror knappast att Ilija Batljan kommer att svara på några frågor. Möjligtvis från Jonas Vlachos eftersom han har skrivit blogginlägget.
“SL sitter idag på enorma kommersiella värden som är underutnyttjade. På Gullmarsplans tunnelbanestation ekar lokaler och ytor tomma. Det är, jämte Fridhemsplan, Stockholms tredje största station. Visst finns det kiosker och butiker i SL:s lokaler redan idag men ytorna är dåligt utnyttjade. SL agerar helt enkelt inte affärsmässigt i dessa frågor och går därmed också miste om stora intäkter. SL kan liknas vid ett stort och stelt monopol.”
Bättre argument för privatisering får man leta efter.
Det finns en viktig skillnad mellan RUT och S-förslaget som jag är förvånad över att ekonomer missar.
I det första fallet ersätts en persons självarbete med en persons lönearbete.
Det socialdemokraterna föreslår innebär förhoppningsvis att en hel bunt personers självarbete ersätts med enstaka personers lönearbete. Det är alltså samhällsservice som rationalisering som vi vill subventionera.
Jag tycker det är dags att vi rationaliserar bort självarbetet i så lång utsträckning som möjligt istället för att skyffla runt det till sämre betalda. Det är dags att vi börjar utnyttja effektiv teknik för att frigöra tid hemma, vilket skulle göra tjänsterna betydligt billigare än att anställa en husa och därmed skulle fler (lönearbetande) ha råd med dem. Tex finns det många medelinkomsttagare som drar sig för att handla över nätet helt enkelt för att det är dyrt att få mat hemkört (dessutom finns det en miljöaspekt på det). Kan man däremot beställa kvällens middagsshopping på väg in till jobbet för att sedan hämta ut den färdiga kassen i tunnelbanestationen på vägen hem, då sparar det väldigt mycket tid. Föraktfulla kommentarer om att man inte vill släpa på sin egen mat visar bara på det bilburna samhällets ignorans – väldigt många stockholmare släpar redan på sin egen mat (från dyra småbutiker nära tunnelbanan, med halvtaskigt urval).
Socialdemokraterna har en bra ide på hur vi skulle kunna modernisera Sverige för vanligt folk, men är som vanligt dåliga på att sälja in den. Påpeka att detta, till skillan från RUT, är ett sätt att minska den totala tid som ägnas åt tvätt och mathandling.
Angav inte du att du aldrig varit partipolitisk aktiv/engagerad häromdagen. Nu är du alltså vi med (S).
För övrigt finns det en viktig skillnad mellan RUT och (S)-förslaget – (S)-förslaget kommer aldrig genomföras, i alla fall inte i stor skala.
Personligen är jag RUT-motståndare av den enkla anledningen att det diskriminerar mot livsstilar. Folk som inte har barn och inte behöver hjälp med städning, matlagning hemma, få gräsmattan klippt eller vad det nu används till utan hellre vill lägga pengarna på tex nöjen, krogen och andra personliga tjänster som inte ingår i RUT får ingenting. Varför är städning så mycket bättre än klippning eller taxi?
Hehe, nej jag är faktiskt inte medlem i något politiskt parti. Har aldrig varit så heller 🙂 Denna besatthet av min politiska tillhörighet, som verkligen inte har någonting med diskussionen att göra, den är inte riktigt sund.
Vi som delar av ett samhälle, Ig.
Nymnchen: Som jag ser det innehåller utspelet inget egentligt “förslag”. Snarare är det ett klagomål på hur SL sköter lokaluthyrningen. Jag är inte kapabel att bedöma hurvida det finns fog för denna kritik eller inte men i princip borde problemen kunna åtgärdas med att de ansvariga byts ut. Jag anser inte att detta lilla nubb är något att koka en valsoppa på.
Jag såg det som ett förslag på aktivt samarbete med företag för att skapa allmännyttiga serviceinrättningar i T-banan. Om man tex subventionerar hyran för ett utlämningsställe av internet-matshopping så har man, jmf med RUT, potentiellt besparat folk tid med mindre subventioner, dvs en mer effektiv subvention (som dessutom når folk som inte använder RUT).
Håller med om att förslagen är luddiga och inte verkar riktigt genomtänkta. MEN det återför fokus på ett samhälle i individens tjänst, i kontrast till nuvarande politiska besatthet av individen i samhällets tjänst. Som liberal tycker jag att det är välkommet. Och det skulle innebära rationaliseringar. Principen är sund och det skulle kännas mer fruktbart att diskutera hur man kan utveckla den snarare än avfärda den.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article7634231.ab
Nymchen sager:
“Det finns en viktig skillnad mellan RUT och S-förslaget som jag är förvånad över att ekonomer missar.
I det första fallet ersätts en persons självarbete med en persons lönearbete.”
Varpå jag sager: Va???
Det är väl ändå inte så att alla som använder RUT-avdraget anställer en “husa” på heltid, eller? Snarare är det väl så att det numera finns ett antal företag och personer som erbjuder sina tjänster (“lönearbete” med Nymchen’s språk), till flera olika personer (dvs förhållandet är ett till många pss som för de tjanster S “föreslår”)
Vidare, har jag mycket svårt att förstå hur ett förslag där politiker skall bestämma top-down vilka tjänster folk vill ha kan betraktas som liberalt – snacka om begreppsförvirring.
Jag talar i timmar, inte heltidstjänster. Om du har en tvättinrättning med en anställd som kan tvätta minst 5 personers tvätt på en timme, då är det trots allt mer effektivt än om en RUT-anställd som kommer hem till dig och tvättar din tvätt på en timme.
Politikerna bestämmer inte vilka tjänster du ska använda. De gör dem tillgängliga. Jmf, bara för att sjukhusen erbjuder dialys så betyder inte det att du måste göra en. Detta är en vanlig missuppfattning bland “liberaler”.
E poäng med S-förslaget är att gynna effektivare tjänster, vilka kan utföras billigare så fler har råd med dem. Det driver en utveckling mot ett samhälle med mindre manuellt arbete. Den utvecklingen tycker jag är värd i sig att subventionera, till skillnad från RUT.
(nota bene, folk får gärna köpa tjänster i hemmen! Men då får de betala vad det kostar. Är hushållsnära tjänster relativt dyrare så gynnar det framväxten av mer effektiva, mindre arbetsintensiva lösningar)
Och det var ju precis vad folk gjorde, svart. Varför ska staten lägga sig i vad en tjänst ska kosta genom diverse regler och pålagor?
“då är det trots allt mer effektivt än om en RUT-anställd som kommer hem till dig och tvättar din tvätt på en timme.”
Det brukar vara maskiner som tvättar nuförtiden. Möjligtvis kan den RUT-anställde lägga in tvätten och sätta på maskinen. Sedan kan han/hon göra annat. Ergo, jag är inte så säker på att det ar så oerhort mycket effektivare räknat i timmar heller.
“Politikerna bestämmer inte vilka tjänster du ska använda. De gör dem tillgängliga. Jmf, bara för att sjukhusen erbjuder dialys så betyder inte det att du måste göra en. Detta är en vanlig missuppfattning bland ”liberaler”.
1) Jag ser det som ett stort problem när politiker för våra pengar “erbjuder” tjänster vi inte vill ha. Affärsmässigt risktagande görs bäst med privata medel (såsom historien visat ett otal gånger)
2) även om jag nog tycker att dialys också förmodligen sköts bättre i privat regi (möjligtvis med statlig finansiering) så är det väl ända inte sådär oerhört svårt att se skillnaden mellan att staten erbjuder/subventionerar tvätt och att staten erbjuder/subventionerar dialys
Nymnchen: Jag ser det som att du argumenterar för ett utvidgat RUT-avdrag där tjänsterna inte nödvändigtvis måste utföras i hemmet för att vara avdragsgilla. På så sätt skulle marknadskrafterna på ett bättre sätt kunna avgöra vilka typ av tjänster som bäst motsvarar kundens efterfrågan. Det är en rimlig åsikt men inte på något sätt den som förts fram av Batljan och Jämtin.
Alternativt kan man anse att denna typ av tjänster ska finansieras via direkta subventioner snarare än via avdrag. På så sätt kan man förändra fördelningsprofilen på åtgärden. Dessa tjänster kan sedan antingen produceras av offentliga eller privata aktörer. I mitt inlägg om likheterna mellan RUT och dagis spekulerade jag i att vi snart skulle höra krav på maxtaxa för hushållsnära tjänster. Detta är dock inte heller vad B&J föreslår och politiken skulle rimma illa med den retorik kring RUT som går ut på att vi inte ska subventionera denna typ av jobb via skattsedeln.
Nej, jag argumenterar faktiskt emot RUT av bla den anledningen att det helt enkelt är ett ineffektivt sätt att erbjuda tex tvättning.
Storskaliga lösningar är helt enkelt mer samhällsekonomiskt lönsamma, oavsett om det gäller dagis (kontra vårdnadsbidrag), kollektivtraffik (kontra personbil) eller tvättinrättningar (kontra RUT). Därför ser jag en poäng med att politisk gynna dessa.
Uppenbarligen har inte marknadskrafterna lyckats erbjuda tex utlämning av matvaror köpta på internet i anslutning till tunnelbanan. Då kan vi väl undersöka om det är en service som folk vill ha. Det behöver väl kanske inte handla om direkta subventioner utan om tex att bygga ett kylrum i anslutning till Pressbyrån och skriva om deras hyresavtal så det omfattar utlämning av matkassar. Plats i T-banan där de olika on-line-leverantörerna kan informera om sina tjänster. Vad vet jag, det är väl upp till tjänstemännen att reda ut (och det är förmodligen därför de inte går in på detaljerna i förslaget). Men jag kan säga att jag skulle uppskattat en sådan tjänst.
Maxtaxa tycker jag ska vara reserverat för sådant man inte kan klara sig utan – så maxtaxa på hemtjänst låter väl rimligare.
Visst, det är en nubb i valsoppan. Men bor man i Stockholm så påverkas ens liv av små enkla lösningar som WLAN i T-banan och möjligheten att slippa ge sig in närbutiken efter jobbet.
Medan storskaliga tjänster kan utnyttja stordriftfördelar så är småskaliga mer flexibla. Om olika typer av tjänster erbjuds samma skattelättnader kan marknaden avgöra vilket format som är bäst för olika typer av tjänster. Det är just sånt marknader är väldigt bra på. Däremot tror jag politiker (och bloggare) är väldigt dåliga på det.
Nymnchen:
Om jag måste sortera tvätten hemma – det går knappast att ta med sig allt – för att sedan släpa ned den till tunnelbanan är det väl ingen storskalig lösning? Jag har ju gjort halva jobbet själv.
“Uppenbarligen har inte marknadskrafterna lyckats erbjuda tex utlämning av matvaror köpta på internet i anslutning till tunnelbanan.”
Nej, och det erbjuds inte möjlighet att få nytt gummi på sin bordtennisracket eller slå en hink golfbollar heller. Trots att jag skulle vilja göra båda sakerna på väg hem från jobbet!
Bara för att du efterfrågar någonting som inte erbjuds betyder det inte att marknaden är misslyckad. Och vem vet, kanske kommer allt detta att erbjudas i framtiden om det lönar sig. Rent samhällsekonomiskt då.
Är inte det mobila bredbandet just en storskalig lösning som det finns en välfungerande marknad för? Varför i det här avseendet satsa på “små enkla lösningar” som ålderdomlig WLAN-teknink?
En poäng med politiken är att ge förutsättningar för människor att kunna vara produktiva och ett sätt är att gemensamt och effektivt förenkla vardagssituationer.
Till skillnad från Vlachos så ser jag hur politiken de fakto lyckats utmärk med detta på flera områden (med tex barnomsorg, kollektivtraffik), ofta i samarbete med marknaden.
Jag ska hålla i minnet att Ekonomistas förkastar gemensamma lösningar per definition och därmed helt saknar trovärdighet när det gäller att utvärdera dessa ideer. Annars hade man tro att det fanns ett intresse bland ekonomer att undersöka hur vi skapar ett effektivt och produktivt samhälle, men det framgår nu med all tydlighet att jag har missuppfattat det hela.
Senast jag kollade fungerar både hunddagis och Swebus helt utan politiskt stöd, men de råkar ändå vara den sortens lösningar på människors problem som du tror kräver politisk inblandning för att genomföras. Någon bra förklaring till hur det går till?
Det räcker att du har detta i minnet när du läser mina inlägg. “Ekonomistas har ingen gemensam politisk uppfattning och varje medlem står enskilt för sina inlägg” (från Om Ekonomistas).
Det är väl ganska uppenbart att det är fler än du här som anser att marknadslösningar är ett självändamål, inte ett medel för att förbättra effektivitet och levnadsstandard.
Jag tycker det är jättebra om de ekonomer som ser välstånd som en eventuell bi-effek av marknadslösningar, snarare än syftet, är såhär föredömligt tydliga med det. Då kan ju politiker och vi väljare som prioriterar ett funktionellt samhälle helt bortse från er!
Om det inte finns några uppenbara marknadsmisslyckanden i form av exempelvis naturliga monopol, externa effekter eller informationsproblem mellan producenter och konsumenter så finns det inget som tyder på ett behov av offentliga interventioner. Detta beror inte på att marknadslösningen är ett självändamål utan på att all erfarenhet pekar på att dessa lösningar är betydligt effektivare.
Vad gäller tjänsteproduktion av den relativt enkla typ vi pratar om här är det svårt att se några betydande marknadsmisslyckanden. Den enskilt främsta orsaken till att en del effektivitetshöjande tjänster inte erbjuds på marknaden är därför de skattekilar som producenter och konsumenter möter. Ett sätt att hantera detta skattekilar (vilka är en svårkomlig del av en välfärdsstat) är att erbjuda ett avdrag för vissa tjänster (ex RUT och ROT). Ett annat är att direkt subventionera verksamheten (ex barnomsorg).
Oavsett vilken lösning man väljer så kommer man att råka ut för gränsdragningsproblem och problem med eroderade skattebaser och/eller ökade offentliga utgifter. Ökade utgifter gör att skatterna måste höjas vilket leder till att tjänster utanför de gränser som satts upp kommer att få än större problem — även om dessa tjänster skulle kunna effektivisera tillvaron för många. Motsvarande så måste de skattebaser som inte eroderas om man väljer avdragsvägen höjas vilket i sin tur skapar problem på andra marknader. Detta sänker välfärden då den samhällsekonomiska effektiviteten sjunker.