Om den positiva sidan av att inte veta vad man handlar med

rough20diamondsNär världens ledande diamantföretag De Beers säljer diamanter i grossistledet så görs detta i form av förseglade påsar för vilka man uppger innehållets vikt och en viss kvalitetsbetäckning. Däremot får man som köpare inte inspektera påsens innehåll. Detta kan förstås tyckas lite märkligt men förklaringen är relativt enkel. För det första skulle handeln gå mycket långsammare om varje köpare skulle inspektera innehållet i detalj, men dessutom skulle detta leda till ett så kallat adverse selection problem då diamanter som inte blev utvalda till en början måste antas vara av sämre kvalitet än de som såldes först. Detta skulle i sin tur kunna leda till att diamanterna som blev kvar till sist vid varje auktion skulle kunna vara svårsålda. Det faktum att De Beers, som säljer cirka 40 procent av världens diamanter, kan förmoda att de kommer att vilja sälja till samma köpare igen (och igen) och därför är rädda om sitt rykte gör att de har all anledning till att ge korrekt information om påsarnas innehåll. På detta sätt uppnås smidiga transaktioner där köparna (oavsett i vilken ordning de köper diamanterna) har symmetrisk information. I detta fall ingen information.

Jämför nu detta med så kallade repurchase agreements (eller repos), det vill säga de transaktioner där en part ”lånar” pengar av en annan genom att ”sälja” en säkerhet, samtidigt som man kommer överens om att denna ska köpas tillbaka av säljaren vid ett senare tillfälle. Denna typ av kontrakt har varit kärnan i skuggbank-systemet, där enorma belopp har omsatts dagligen. Då poängen typiskt sett inte varit att köpa och sälja något utan genom dessa transaktioner skapa möjligheter till ”insättningar” (som på banken men utan att göra det på banken) så har det varit av mindre vikt vad exakt säkerheten består av. En påse med en viss rating (gärna AAA) duger bra.

Poängen? Jo, bristen på transparens skapar inte i sig illikviditet på en marknad. Problem uppstår vid asymmetrisk informationen. Att alla har all relevant information fungerar förstås bra men det gör också att alla har ingen information. Detta är bara en av många tänkvärda aspekter kring att förstå den ekonomiska krisen som kom fram i en presentation av Bengt Holmström, professor vid MIT, på Handels i onsdags. Mycket av det han sa finns att läsa i en kommentar han skrivit på en artikel av Gary Corton som i sin tur innehåller vad han tyckte var kärnan i att förstå krisen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s