Gästinlägg: Ursprungets sociala mobilitet

Detta är ett gästinlägg av Thor Berger, Wallanderstipendiat i ekonomisk historia vid Lunds Universitet samt Per Engzell, fil dr i sociologi från Institutet för social forskning och postdok vid Oxfords universitet

Forskningen om intergenerationell rörlighet – hur inkomst och andra aspekter av ekonomisk status går i arv från generation till generation – har fått ett uppsving på senare år. Inte minst beror detta på en oro att den ökande ojämlikheten kommer göra det svårare för barn från mindre bemedlade bakgrunder att klättra ekonomiskt och socialt. Jämförande studier av inkomstmobilitet verkar ge fog för dessa farhågor: som beskrivits tidigare på Ekonomistas är inkomstöverföringen starkast i ojämlika samhällen som USA och Storbritannien och svagare i de skandinaviska välfärdsstaterna. Detta samband har blivit känt som Great Gatsby-kurvan.

Ny forskning visar dock att denna typ av jämförelser av länder kan dölja stor variation i rörlighet även inom ett och samma land. I en uppmärksammad studie visar Harvardprofessorn Raj Chetty och kollegor att inkomströrligheten varierar nästan lika mycket inom USA som den gör mellan länder. Medan vissa platser i USA uppvisar mobilitetsnivåer i paritet med Skandinavien, är andra platser bland de minst rörliga i den utvecklade världen. Möjliga förklaringar som framhållits till denna regionala variation är faktorer som familjestruktur, ojämlikhet, socialt kapital och skolinvesteringar.

För att förstå de dramatiska regionala skillnader i ojämlikhet och inkomströrlighet som präglar dagens USA behövs dock ett historiskt perspektiv. Främst är det viktigt att komma ihåg att USA är ett land som formats av immigration. Under decennierna innan Första Världskrigets utbrott korsade mer än 30 miljoner européer Atlanten med förhoppningar om ett bättre liv. Dessa immigrantgrupper bosatte sig ofta i regionala enklaver, som består än idag. När amerikaner själva identifierar sina rötter så speglar detta tydligt immigranternas bosättningsmönster för mer än 100 år sedan: skandinaver och tyskar återfinns i Mellanvästern, medan t ex fransmän och italienare återfinns i de nordöstra delarna av landet (se karta).

engzell_map

Uppvisar dessa platser i USA där ättlingar till olika europeiska immigrantgrupper bor systematiska likheter med de länder som deras förfäder emigrerade ifrån? I en nyligen utkommen studie i Proceedings of the National Academy of Sciences (publicerad, gratisversion) visar vi att så är fallet. Exempelvis är det skandinavtäta delar av mellanvästern som toppar ligan vad gäller jämlikhet och mobilitet. Motsvarande visar sig för varje europeisk befolkningsgrupp vi studerar: inkomströrligheten är t ex som lägst för områden där befolkningen har italienska eller brittiska anor. Detta blir tydligt i figuren nedan som visar att Great Gatsby-kurvan uppstår både när man jämför europeiska länder och när man jämför ”syntetiska” europeiska länder inom USA.

engzell_gatsby

Kan dessa skillnader tas som intäkt för skillnader i inkomströrlighet mellan platser inom USA, snarare än mellan ättlingar till olika europeiska immigrantgrupper? Svaret på denna fråga är sannolikt ja, eftersom även den svarta befolkningen i dessa områden uppvisar samma mönster av inkomströrlighet. Vidare stöd får denna tes då vi studerar skillnader i utfall för barn i familjer som flyttat under uppväxten och därmed i olika utsträckning exponerats för områden där t ex brittiska och skandinaviska ättlingar bor. Med andra ord verkar det som att europeiska immigrantgrupper präglat lokala sedvänjor och institutioner, och att dessa i sin tur formar vilka möjligheter som kommer mindre väl bemedlade barn tillgodo.

Amerika är unikt i det att 1800-talets immigranter bröt ny mark längs fronten, i områden som saknade moderna ekonomiska och sociala institutioner. Historiker vittnar om hur fundamentala institutioner som fattigvård, skola och sjukvård lokalt kom att organiseras med grund i kyrkogemenskaper eller andra civila sammanslutningar. Vi visar att områden där ättlingar till olika europeiska immigrantgrupper bor idag också uppvisar en rad skillnader i sådana lokala institutioner. Mer mobila områden i Mellanvästern har exempelvis drivit igenom mer omfattande inkomststöd till arbetande ensamstående föräldrar än resten av landet. På samma sätt är beskattningen mer progressiv och det finns bättre tillgång till kvalitativ, offentligt finansierad högre utbildning. I flera dimensioner är alltså områden i USA där skandinaviska ättlingar bor ett ”Skandinavien i miniatyr”.

Även om det är väldokumenterat att ekonomiska och sociala preferenser formas av migranters ursprung och kan ärvas i flera generationer, bidrar vår studie med nya insikter kring hur sådana preferenser kan forma regional ekonomisk och social utveckling. Vår studie bidrar därför med ett viktigt exempel på hur grundläggande skillnader i synen på hur samhället bör organiseras långsiktigt kan påverka platser, politik, och individers livschanser.

Comments

  1. Mattias Esbjörnsson says:

    Det är intressanta resultat! Flera funderingar väcks.

    Är det så att ojämlikhet och rörlighet under 1800-talet skilde sig enligt samma mönster mellan europeiska länder som vi kan se idag?(och kan alltså dessa dåtida mönster förklara nutida mönster i USA?)

    Sverige under 1800-talet var ju högst annorlunda mot dagens samhälle: allmän rösträtt, religionsfrihet och välfärdssamhälle saknades t ex. Ska man ändå förstå det som att ett frö fanns till det moderna välfärdssamhället? Vad bestod det fröet av i så fall?

    En annan fundering gäller representativiteten hos emigranterna i relation till sina ursprungsbefolkningar. Man kan tänka sig att vissa grupper, som bar med dig särskilda egenskaper och värderingar, var mer benägna att emigrera. Hur påverkar det tolkningarna av resultaten?

    • Thor Berger says:

      När det gäller frågan om historiska nivåer av ojämlikhet och rörlighet så är det tyvärr så att den existerande forskningen inte ger helt entydiga svar. Det mesta pekar på att Sverige var (minst) lika ojämlikt som andra Europeiska länder runt sekelskiftet. När det gäller den sociala rörligheten är forskningen dock mer begränsad och har mest berört enskilda församlingar eller delar av landet. Enskilda studier finns som pekar på att mobiliteten historiskt var högre i USA än i England, medan det omvända gäller idag. Historiska jämförelser av Europeiska länder är dock svåra att göra. Vi håller för närvarande på med ett projekt där vi explicit jämför den sociala rörligheten i Sverige då och nu, just för att belysa denna fråga.

      När det gäller din andra fråga så är det viktigt att poängtera att vår studie inte identifierar underliggande mekanismer. Våra resultat är dock konsistenta med hypotesen att olika emigrantgrupper hade olika preferenser som först senare – när t ex etablerandet av en välfärdsstat blev aktuellt – formade lokala och regionala institutioner. Denna tolkning får visst stöd av andra studier som visar att ättlingar till olika Europeiska immigrantgrupper i USA tenderar att uppvisa liknande preferenser som befolkningen i ursprungslandet. Vi håller för närvarande på med en historisk studie som följer de områden där skandinaviska immigranter bosatte sig över tid. Förhoppningsvis ger detta en djupare förståelse för när (och varför) de skillnader vi observerar idag uppstod.

      Slutligen så har du helt rätt i att det fanns en betydande selektion. Emigranterna skiljde sig i flera dimensioner (som t ex inkomst, klass, och yrke) från befolkningen som helhet. Ny forskning pekar också på att de var mer “individualistiska”. I viss mån förändrades denna selektion över tid baserat på t ex konjunkturen (lönerna) på båda sidor Atlanten och kostnaden för resan. Dock är det viktigt att betona att dessa selektionsmönster inte bör påverka en relativ jämförelse av platser inom USA som domineras av ättlingar till olika immigrantgrupper (om vi antar att t ex inkomst eller individualism påverkade den relativa sannolikheten att emigrera från olika länder på samma vis).

  2. Lars-Ove says:

    Intressant!
    Men vid tiden för den stora utvandringen så var väl inte Sverige ett land som präglades av jämlikhet och inkomstmobilitet? Spelar situationen vid utvandringen störst roll, eller är det senare utveckling i ursprungslandet som har störst betydelse för resultaten i studien?

    • Thor Berger says:

      Sverige var vid tiden för utvandringen ett ojämlikt land. Huruvida det också var ett land med låg social rörlighet finns det inga definitiva belägg för – sannolikt var rörligheten dock betydligt lägre jämfört med perioden efter Andra Världskriget. En intressant hypotes är därmed att de skillnader vi observerar när vi jämför områden dominerade av skandinaviska ättlingar inom dagens USA uppstod någon gång under 1900-talet, kanske samtidigt som vi ser en ökad jämlikhet och mobilitet också i Sverige. Vår studie ger inga definitiva svar där, men som nämnts ovan så arbetar vi på en uppföljningsstudie där vi tittar på detta.

  3. Erik Svensson says:

    För den som läst sin Max Weber så kommer ju inte detta direkt som en överraskning. Men intressant att kunna verifiera samband mellan ursprungsland och syntetiskt land över tid. Snyggt.

    Det väcker också rätt så intressanta frågor kring vår samtida migration. Där görs ju i regel gällande att skillnader mellan migranter och värdlandets tidigare befolkning kommer att suddas ut över tid. Det här tyder ju på motsatsen. Om samma mönster håller i Sverige idag så är det ju minst sagt dåliga nyheter.

    • Thor Berger says:

      Man bör vara väldigt försiktig med att dra slutsatser om effekterna av dagens migrationsflöden baserat på vår studie. En viktig skillnad är att t ex de svenska immigranterna ofta bosatte sig i områden som var i princip helt obefolkade och därmed kom att forma dessa platser i betydande utsträckning. Även om forskning visar att preferenser och värderingar är något individer bär med sig även även efter att de invandrat till nya länder, visar forskning också att dessa tenderar att konvergera med lokalbefolkningens över tid. Det unika i fallet USA är att de regionala enklaver som bildades av t ex skandinaviska och tyska emigranter i så stor utsträckning kom att domineras av ättlingar till dessa grupper över de nästkommande 100 åren, vilket därmed delvis kan förklara de geografiska skillnader som observeras fortfarande idag.

      • Martin says:

        Låter tveksamt att USA utmärker sig av låg regional rörlighet. Snarare är det mycket vanligare att flytta stora avstånd mellan delstater i USA än i Europeiska länder (där Sverige har något högre rörlighet än det Europeiska medelvärdet), i alla fall under efterkrigstiden.

        Det är naturligtvis en empirisk fråga (som jag aldrig sett undersökas direkt), men jag skulle förvänta mig att den geografiska kopplingen till vart dina släktingar bodde 100 år tidigare är internationellt sätt unikt svag i USA, snarare än unikt stark.

        Om ”kulturer” kan leva kvar, trots att individerna själva förflyttar sig, är det naturligtvis i sig ett intressant resultat dock.

    • Anders Lindbäck says:

      USA är ett land med stark identitetspolitik. Där arvet efter vilket land släktingarna härstammar ifrån har stor betydelse för många amerikaner. De är inte bara amerikaner utan italienska amerikaner etc.

      Denna identitetspolitik leder till att folk följer vad som händer i sitt ”hemland” och därmed tar inspiration och får med sig nya kulturella värderingar från sitt gamla kulturella hemland. Så de som är svenskättlingar ser på vad som händer i Sverige och agerar på liknande sätt.

      Dvs nationalism är hämmande för integration.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s