Idag diskuterar undertecknad tillsammans med Ekonomistas-Daniel alliansens budgetproposition (eller vad som läckt ut hittills) i en artikel i veckomagasinet Fokus.
Ökat fokus på arbetsgivarna, ökad styrning av kommunerna och brist på incitament i forskningsfinansieringen är tre trender som vi tycker oss skönja i budgeten.
*** UPPDATERING: På SvD Brännpunkt skriver Lars Rask från Stiftelsen för strategisk forskning att de nya pengarna i forskningsbudgeten borde användas för kvalitetsförbättringar och inte kvantitetsförstärkningar. Detta är precis vad vi skrev i vår krönika, och vi gläder oss åt att det finns fler i forskarsamhället som delar denna åsikt.
Ekonomistas 
En spontan kommentar till artikeln.
Är nog riktigt att man åter bör centralisera besluten om skolas finansiering till staten.
Frågan är också hur man ändrar lönesättningen för lärarna så att duktiga lärare belönas.
En idé från USA är sk. Charter schools där man decentraliserar undervisning och lönestruktur
till den enskilda skolan. Problemet i amerikanska high schools är bl.a ett stort antal av dropouts.
Kombination av centralisering och decentralisering med andra ord.
Lyssnade på en intressant föreläsning av Caroline Hoxby för ett tag sedan:
http://siepr.stanford.edu/news/HoxbyEducationFull.wmv
Ingen expert på skolfrågor bara några spontana kommentarer.
Men det här med forskningsfinansiering; att kunna förlänga finansieringsperioder kan väl förbättra stocken med duktiga forskare? Jag vet flera grymt duktiga nyblivna doktorer som valt bort forskningsvärlden just pga av osäkerheten. Att det är svårt att få en tillsvidareanställning. De menar att det är bättre att söka sig utanför universitetsvärlden för då kan de få tillsvidareanställningar (och bättre lön). Det är väl inte nödvändigtvis bra för forskningen att veta att du har kosing i bara ett år framöver? Kravet blir att prestera riktigt bra på den tiden eller att dra. Tror iaf att det är lite av ett problem… men jag kan såklart ha fel.