Briljant drag av Riksgälden

Att emittera 150 miljarder i nya statsskuldväxlar är ett briljant drag av Riksgälden. Suget bland investerarna efter säkra statspapper har nått en sådan nivå att för få papper finns i omlopp. Genom emitteringen tillfredsställer Riksgälden efterfrågan trots att staten inte har något lånebehov. Vad då göra med pengarna? Jo, dessa placeras i bostadsobligationer vilket minskar bostadsinstitutetens lånekostnader. Detta minskar i sin tur risken för att sektorn kollapsar. Dessutom tjänar staten en slant då avkastningen på bostadsobligationer är högre än på statspapper.

Det finns en risk förknippad med detta, nämligen att instituten trots allt går omkull och staten förlorar sina pengar. Men eftersom staten i ett sånt läge antagligen ändå skulle gå in och rädda långivare är det frågan om manövern i praktiken är förknippad men någon ökad risk alls. I stället blir det pengar till statskassan samtidigt som man stabiliserar det finansiella systemet. Så ska en finansiell kris hanteras! (Vilket bland andra Peter S-W håller med om.)

Vidare lästips i samma ämne: Ekonomistas1, Ekonomistas2, Ekonomistas3

Comments

  1. Hur rimmar egentligen detta med ditt glädjerop tidigare i veckan om att amerikanska centralbanken lät Lehman Brothers gå i konkurs? Riksgäldens beteende kan ju öka risken för moral hazard på motsvarande sätt som du beskrev häromdagen — om bankerna kan räkna med att Riksgälden köper skakiga obligationer när det krisar så ökar ju risken för överdrivet risktagande. Är det förresten inte lite paradoxalt att Riksgälden nu börjar spekulera i just den typ av värdepapper som ursprungligen orsakade finanskrisen? 😉

  2. pontus says:

    Moral hazard uppkommer endast om det finns en förväntan att staten eller centralbanken kommer att upprepa sitt räddningsuppdrag vid en ny framtida kris. Det gäller vare sig de köper upp obligationer från marknaden eller ger direkta lån till det utsatta företaget. Finns det en förväntan att staten kommer köpa upp vingliga obligationer så kommer det att reflekteras i priset. Och det är felaktigt prissatta tillgångar som har skapat krisen från början.

    tror jag.

  3. Nackdelen med bloggande är att man ibland måste vara lite oprecis och vag i kanterna. Som tur är finns det medbloggare som kan be en förtydliga. För det första är det för tidigt att avgöra hurvida man egentligen ska se detta som en moral hazard-skapande räddningsaktion eller helt enkelt ett bra ställe att placera pengarna medan man drar nytta av den stora efterfrågan på statspapper. Alternativet är ju att efterfrågan driver upp priserna på statsobligationer till så höga nivåer så att innehavarna blir intresserade av att sälja vidare. Staten kan då inte dra nytta av sitt goda namn som trygg placering. Bättre då att staten pumpar ut mer obligationer och någonstans måste då pengarna placeras. Det kan då vara lämpligt att göra det på ett sätt som även bidrar till att undvika en akut kris som kanske är omotiverad då vi inte vet något om hur kreditförlusterna i Sverige kommer att utvecklas. Dessutom är positionerna kortsiktiga så det är ingen långsiktig bail-out det är frågan om utan en åtgärd som kan vara lämplig i den extremt volatila och osäkra marknad vi befinner oss i.

    För det andra har jag redan räknat med att staten kommer att fega ur i en riktig krissituation och då rädda långivarna. Det är därför jag anser att risken med draget är obefintlig. Givet detta antagande om att staten ändå kommer att skapa moral hazard verkar det vettigare att göra det på detta sätt.

    Men, som jag var inne på redan innan, detta är en klurig balansgång. Jag blev imponerad av hur smart Riksgälden agerade, även om det kan ha vissa långsiktigt negativa konsekvenser. Dvs det var smart, men kanske inte helt rätt av de skäl ni anger. Finns det någon som inte är ambivalent?

  4. Jag håller med dig om att alla aktörer ändå tror att svenska staten skulle ”fega ur” så att det kanske inte spelar så stor roll. Men ur principiell synvikel finns det en risk att Riskgäldens agerande är värre ur moral hazard-synpunkt än t.ex. statligt övertagande av banker vid kriser. Det senare innebär ju vanligtvis att aktieägarna får lämna i från sig sina aktier (med liten eller ingen ersättning), medan Riksgäldens agerande ju innebär att aktieägarna glatt kan fortsätta äga sin bank och rida ur krisen relativt oberörda.

  5. Risken som härstammar från köpen av bostadsobligationer handlar inte framförallt om en default-risk, utan om en ränterisk. Bostadsobligationerna har längre löptider och ifall räntorna på dessa stiger under den tid riksgälden sitter på dem, kan de göra en förlust på affären.

    Jag kommenterar utförligare riksgäldens agerande här: http://www.slopedcurve.com/roller/makro/entry/riksg%C3%A4lden_kliver_in_efter_orolig

  6. Jag tycker att Sloped Minds analys av det hela är betydligt mer informativ än min. Läs den!

  7. messerschmidt says:

    nu är det ju så att gälden KÖPER INTE bo-obligationer, utan de tar in dem som säkerhet i en omvänd repa. Dvs bankerna kan låna pengar fram till och med 15 okt med dessa som säkerhet. Bara så att vi vet vad vi analyserar….

  8. Tack messerschmidt!

    Jag hade gjort det oförlåtliga misstaget att lita på att affärspressen skriver sanningen utan att själv gå till källan. Tur att någon har lite koll!

    Jag kommer korrigera mitt inlägg.

  9. Nu är en rättelse införd i mitt inlägg, och jag har förändrat analysen. Tack igen för korrigeringen!

  10. pontus says:

    Vill bara tipsa om den här artikeln som jag tycker var mycket bra: http://faculty.chicagogsb.edu/luigi.zingales/Why_Paulson_is_wrong.pdf

    Och vilken avslutning!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s