Insikten att de flesta av oss har problem med aspekter av beslutsfattande är inte i sig ett argument för att politiker ska hjälpa till med beslutet genom att “knuffa” oss i rätt riktning. Som Tim Harford noterade i en artikel i veckan så finns en viktig skillnad mellan om vi beter oss som Odysseus eller mer som Homer Simpson. Varnad av Kirke inser Odysseus att han inte kommer kunna motstå Sirenernas sång och binder sig vid masten. Varnad av Marge gör Homer Simpson ingenting, ofta med katastrofalt resultat. Båda lider uppenbarligen av tidsinkonsistens men med den viktiga skillnaden att Odysseus känner sig själv och agerar så att han binder upp sig vid ett visst framtida beteende medan Homer inte lyckas med detta.
Ulrike Malmendier och Stefano DellaVigna har visat att Odysseus-typer inte behöver någon hjälp från staten medan Homer med hjälp av en välfärdsmaximerande social planerare kan få det väsentligt bättre. Men här i ligger ett av problemen. Gissningsvis är de flesta av oss som Odysseus ibland och som Homer ibland. Om vi tror att ta konsekvenserna av vårt handlande lär oss att oftare bli som Odysseus snarare än som Homer så kan en aldrig så välvillig hjälp vara ett hinder i denna process.
Ekonomistas 
Med tanke på att hela Odysseus’ expedition gick under med ett undantag (han själv) verkar det klart att den typen av ledare skall man akta sig för.
Man kan också fråga sig vilka det är vars locksånger politikerna inte skall lyssna till? För att ta ett exempel ur nutiden: är det bossarna för stora finansinstitutioner som ägnar sig åt våghalsig och bedräglig utlåning, eller det småfolk som går på bankernas … tja, skall vi kalla den sirénsång också kanske?
ett problem är väl att det ibland är lite väl sent att lära sig. när man väl går i pension är det lite väl sent att ångra att man inte pensionssparade. hur ofta ett beslut tas (eller oftare kanske inte tas), när konsekvenserna av beslutet faller ut och konsekvensernas storlek bör rimligen ligga i vågskålarna när man debatterar statliga eller allmänna åtaganden. särskilt mot bakgrund av andra beteendemässiga fenomen som moral hazard och liknande.
Om man i sin åtanke har att Homer Simpson visserligen ser världen ur ett annat perspektiv kan vi se en klar vision på hur Odysseus såg sin idealvärld. Björn Nilsson, kaffe på torsdag?