Nytt nummer: Ekonomisk Debatt nr 7 2012

Idag kommer ett nytt nummer av Ekonomisk Debatt ut. I ledarartikeln kritiserar Andreas Bergh majoriteten i Riksbankens direktion för att vara otydlig i sin argumentation. Därefter följer två artiklar från utdelningen av Assar Lindbeck-medaljen vid den nationella konferensen i nationalekonomi tidigare i höstas; först pristagaren Per Strömbergs anförande om riskkapitalfonder och därefter Assar Lindbecks reflektioner kring vilka insikter nationalekonomin gett oss (för den intresserade finns även en debatt kring detta på voxEU). Åsa Löfström undersöker löneskillnader mellan män och kvinnor inom ekonomyrket, och Erik Norrman diskuterar bolagsskattens utformning.

Mikael Elinder och Oscar Erixsons artikel om överlevnadssannolikheter för män och kvinnor vid fartygskatastrofer diskuteras i ett separat inlägg.

Comments

  1. Per S says:

    Låter som ett av de mest intressanta på länge.

  2. Erik Norrmans mycket intressanta artikel ger mig anledning till följande reflexioner.

    Efter en genomgång av

    -bolagsskattens utveckling under de senaste decennierna (en kontinuerlig sänkning av skattesatsen, i regel i förening med breddning av skattebasen både i Sverige och omvärlden),

    -problem med bristande likformighet i dagens bolagsbeskattning (bristande likformighet i behandlingen av lånat och eget kapital,

    -tillgängliga lösningar för likformighet, nämligen antingen dubbelbeskattning av både eget och lånat kapital (CBIT, Comprehensive Business Income Tax) eller enkelbeskattning av både eget och lånat kapital upp till normalavkastning (ACE, Allowance för Corporate Equity) och konsekvenserna av dessa metoder för avkastningskraven på investeringar

    framför han viss kritik mot de utgångspunkter den sittande Företagsskattekommittén har enligt sina direktiv.

    Vad Norrman framför i de förstnämnda punkterna har jag inga invändningar mot eller synpunkter på. Det torde motsvara den gängse uppfattningen på området. I de avslutande avsnitten konstaterar han:

    —Först och främst framstår det som att önskemålet om en sänkt bolagsskattesats är en självklarhet i syfte att attrahera utländska investeringar och vinsthemtagning till Sverige. Vad innebär då egentligen ökade utländska investeringar?

    Han drar den förmodligen helt korrekta slutsatsen att en sänkt bolagsskattesats stimulerar uppköp av svenska befintliga företag (snarare än sk greenfield investments).

    Är det något att beklaga? För verksamhet i Sverige gäller svensk lag. Vad spelar det för roll vem som äger det?

    Vidare skriver han:

    —Ytterligare ett problem med en sänkt bolagsskattesats gäller 3:12-bolagen. — För fåmansföretagen uppstår en ökad spänning mellan beskattning av arbetsinkomst och kapitalavkastning om bolagsskattesatsen sänks. Därför måste antingen en höjning av ägarskatterna eller en sänkning av marginalskatterna på arbete ske.

    Varför skulle sänkt bolagsskatt öka spänningen? Vad har det för betydelse att den utdelade vinsten inte har belastats med bolagsskatt? Den minskade skattekostnaden kommer rimligen på sikt att ätas upp av ökade lönekrav och successivt sjunkande avkastning på de nyinvesteringar som blir följden av den sänkta risknivån på grund av skattens reduktion.

    Vidare

    —Dessutom kommer ägarledda aktiebolag att framstå som formidabla sparbössor med en så låg bolagsskattesats. Vilka företagare kommer att vilja spara i pensionsfonder när man får samma skattesituation i aktiebolag?

    Är det så farligt? Är det inte bara bra att företagens soliditet förstärks och/eller att företagaren sparar till sin egen pensionering? Är inte tillväxt av småföretag något som alla ropar efter? Men det finns onekligen ett problem med sparbösseargumentet: Sedan 1991 beskattar Sverige pensionskapital. Men om sparbösseargumentet är viktigt, går det att beskatta kapital i vilande bolag eller t.o.m. ”överskottskapital” i aktiva bolag på samma sätt som sker i pensionsförsäkringsföretag. Och den dag kapitalet tas ut blir det beskattning på samma sätt som för vanliga pensioner.

    Norrman slutar med att
    —[s]yftet med att reformera bolagsbeskattningen är för det första att öka internationella företags investeringar i Sverige, för det andra att få svenska multinationella företag att skatta för sina vinster här hemma och för det tredje att öka likformigheten i beskattningen av eget och lånat kapital.

    Önskemålet att attrahera utländskt kapital är lätt tillgodosett genom att sänka eller avskaffa bolagsbeskattningen. Hur viktigt är det att svenska multinationella företag beskattas i Sverige? Om de beskattas utomlands därför att de är verksamma där, kommer det ändå inte att betala någon skatt i Sverige, eftersom Sverige i sådant fall efterger sin skatt. Kvar är önskemålet om likformighet i beskattning av eget och lånat kapital. Att beskattningen är olikformig beror på att bolagsvinster beskattas. Avskaffas bolagsbeskattningen upphör olikformigheten. Varför gå över ån efter vatten och först beskatta bolagsvinster för att därefter ta bort effekten därav?

    Den fråga Företagsskattekommittén borde ställa sig är varför det är önskvärt eller ens nödvändigt att beskatta bolagsvinster. Här är ett axplock av den kritik man kan rikta mot bolagsbeskattningen.

    Bolagsskatten ger ”kameralt” endast drygt 5 procent av alla skatter och avgifter. Beloppen varierar starkt och oberäkneligt mellan åren. I realiteten kan man ifrågasätta om bolagsskatten ger något alls. Den skatt som företagen betalar finansieras ur företagens resultat, dvs av företagens kunder, anställda och aktieägare. Till skillnad mot inkomstskatter för fysiska personer går det därför inte att avgöra vem som bekostar företagens skatt. Företagens vinster är ett mått på att företagen varit framgångsrika och ökat sin kapitalbas för att än bättre kunna bidra till välståndsökning, medan fysiska personers inkomst utgör bas för konsumtion och privata förmögenhetsdispositioner. Det är där för fel att motivera beskattning av företagens vinster med att fysiska personer beskattas för sina inkomster.

    Till skillnad mot inkomst av tjänst och kapital, där taxering och uppbörd är i stort sett automatiserade, är skattebasen för näringsverksamhet extremt komplicerad att beräkna och vållar svårbedömda skatteprocesser i domstolarna; i enskilda fall rörande mycket stora belopp, som i värsta fall kan äventyra företagets verksamhet. Reglerna om beskattning av näringsverksamhet blir på grund av sin komplexitet och mångtydighet och beroende av redovisningsregler, som ofta står i motställning till skatterreglerna, föremål för skatteplanering och dispositioner för att undgå eller reducera skatten; ofta vad som uppfattas vara i strid med lagstiftningens syfte, vilket föranleder täta och ingripande förändringar av regelsystemet.

    Till stor del handlar det verkligt stora skatteprocesserna om en kamp mellan berörda stater om beskattningsunderlaget. Genom prissättning, finansieringsstrukturering och komplicerade ägarförhållanden har företagen stora möjligheter att själva avgöra var, när och om vinsterna ska beskattas. Detta har föranlett omfattande motdrag från lagstiftare i skilda länder i form av reglering och krav på dokumentation av transfer pricing, thin capitalisation, CFC-beskattning (ett moderbolag beskattas för utländska dotterbolags vinster) och annan mer eller mindre preciserad (och därmed rättsosäker) skatteflyktslagstiftning.

    Rent bisarrt måste det vara att företag som framgångsrikt utövar sin verksamhet och tillför mänskligheten värdefulla varor, tjänster och andra prestationer påförs en särskild kostnad i form av skatt, medan företag som gör förluster, dvs. fördärvar redan befintliga värden, inte beskattas. Det är svårt att från ekonomisk-teoretisk utgångspunkt motivera bolagsbeskattningens berättigande. I boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik 2007) av Erik Norrman och mig konstaterar vi i sammanfattningen (s. 14 och 15):

    —Slutsatserna av analysen redovisas i kapitel 10. De traditionella samhällsekonomiska, juridiska och politiska argumenten för bolagsskatten bedöms vila på bräcklig grund. Skatten kan ses i ett sammanhang där den påverkar och påverkas av beskattningen av löner och utdelningar. Hur beskattningen slutligt fördelas mellan dessa baser – incidensen – är svårbedömt. På kort sikt pekar mycket på att kapitalägarna bär bolagsskatten medan det på längre sikt saknas skäl för att bolagsskatten över huvud taget skulle påverka fördelningen av produktionsresultatet mellan kapitalägare och löntagare. Analyserna av de ekonomiska effekterna av slopad bolagsskatt pekar på stora vinster för investeringar, statsfinanser m.m., enligt redovisningen i tidigare kapitel.

    Förutsatt att ovanstående problem kan hanteras, skulle i övrigt en borttagen bolagsskatt knappast ge några påtagliga negativa effekter som inte kan bemästras. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande.

    Vad Företagsskattekommittén först borde göra är därför att undersöka vad det är för tvingande omständigheter som föranleder att bolagens vinster över huvud taget måste beskattas.

    • Per S says:

      Ett enkelt svar på frågan är att 5 procent av den offentliga budgeten är mer än utgifterna för försvar och rättsväsende. Det är en rätt saftig skattehöjning eller besparing som ska till för att ersätta det.

      • niclasvirin says:

        Inget bra skäl, Per S. Dessutom ogillar jag att debattera med en anonym motpart.

        Eftersom bolagen inte bekostar sina egna skatter – det är du och jag och alla andra fysiska personer som gör det – är bolagsskatten bara en ovanligt klumpig, omständlig och dyrbar metod att dra in skatter på. Kameralt skulle ett borttagande av kostnadsposten ”bolagsskatt” innebära ett ökat utrymme för löner och utdelning, att beskattas med ca 60 (inklusive sociala avgifter) resp. 30 procent. Dessutom skulle staten slippa stora kostnader för lagstiftaren, Skatteverket, domstolar, polis- och åklagarmyndigheter mm. Så statens butgetmässiga förlust är långt i från vad som motsvaras av 5 procent av budgetens omslutning. Därtill – och framför allt – kommer dynamiska effekter genom ökade investeringar och förbättrat affärsklimat, vilket skapar inkomster och beskattningsunderlag.

        Om man dessutom räknar in kostnaderna för förbrukning av högkvalitativa resurser inom advokat- och konsultvärlden och den akademiska världen, kan man fråga sig om bolagsskatten rent av inte är en samhällsekonomisk belastning.

        Slutligen är skatten genom sin komplexitet en rättssäkerhetsrisk. I dagens tidning kan vi läsa om ett antal pågående skatteprocesser där skattebelopp på hundratals miljoner i de enskilda fallen står på spel. Det är formidabelt att frågan om rätt eller fel i relationen mellan staten och ett företag kan röra sig om sådana belopp. Utgången av mål där sådana belopp står på spel kan vara avgörande för företagens existens.

    • Mats Pettersson says:

      Niclas, känner du till hur mycket staten får in på skattetillägg på grund av tillkommande bolagsskatter?

  3. Per S says:

    Du har säkert rätt i mycket; det mesta som har med krångel att göra kan jurister bättre än jag.

    Vill bara påpeka att budgetförstärkning via skatt på löner och kapitalvinster står i motsättning till dynamiska effekter. Om det offentliga (statiskt) räddar alla skatter via lön och kapitalvinster uppstår inga dynamiska effekter (annat än via eventuell krångelminskning); om avskaffandet helt omsätts i ökad attraktivitet hamnar pengarna i kapitalistfickor och inte i Borgs kista.

    Mer specifikt hamnar pengarna i det senare fallet inte i statsbudgetens tabeller, varför bortfallet kommer att behöva täckas, vilket var min initiala poäng. Det finns goda skäl till att finanspolitiken är restriktiv med att räkna in dynamiska effekter.

    • niclasvirin says:

      Säkert ska man vara försiktig med att räkna in dynamiska effekter. Att det blir dynamiska effekter av skatteförändringar av både bolagsskatter och andra skatter som löneskatter och kapitalvinster kan man nog vara säker på, men riktning och styrka beror på omständigheterna.

  4. Skattekonsulten says:

    Jag håller helt och hållet med Niclas Virin och hans argument för att avskaffa bolagsskatten (efter att ha läst hans blogg). Ett modernt skattesystem torde i mina ögon vara ett system som är enkelt, omhändertar det fiskala intresset (dvs att täcka samhällets gemensamma kostnader) och vara rättssäkert. Att slopa bolagsskatten är helt rätt väg att gå om man vill förenkla, enligt min mening. Jag sitter idag som skattekonsult och har själv svårt att hålla koll på det snåriga regelverket som råder idag med alltifrån underskott till dubbelbeskattning. Jag har dessvärre inte heller någon siffra hur mycket staten får in på skattetillägg men allt som oftast lämnas långa öppna yrkanden för att minimera risken för skattetillägg och någon ska förhoppningsvis också ta ställning till dessa. Motfrågan kan även vara: Hur mycket försvinner i skatt där fel begås (omedvetna eller medvetna) som SKV aldrig upptäcker pga regelverket. Min slutsats är att det smakar mer än det kostar. Dessutom är det handläggningstider om 1-2 år i förvaltningsrätten i skattemål. Det är inte acceptabelt….

    Börja med att slopa bolagsskatten och sedan skulle jag önska att man slopade 3:12 reglerna som inte fyller sitt syfte, utan enbart skapar krångel. Ett förslag är att helt slopa reglerna och låta fåmansdelägare dela ut så mycket de vill till ex 30 % beskattning alt 25 % beskattning. Med dagens regler hör det till ovanligheterna att man tar utdelning över gränsbeloppet, vilket innebär att skatten i merparten av fallen hamnar på 20 %. Inte ens vid försäljningar skattar man något i tjänst (57 %). I de fall man inte har gränsbelopp som täcker försäljningsvinsten skapar man ofta ett träda bolag som får ligga i karens i 5 år efter försäljningen och därefter tas vinsten ut till 25 %. Slopa 3:12 reglerna och sätt skatten till runt 30 %. Detta är jag helt övertygad om skulle leda till mer skatteintäkter och ett lättare regelverk och mindre krångel. Om man ändå tror att fåmansdelägaren skulle strunta i att ta ut lön och endast ta utdelning (vilket var varför 3:12 reglerna kom till) så inför en takregel där alla som tar någonstans 400-500 tkr i kontant lön kan ta obegränsat med utdelning till 30 % och tar man lägre lön får man ett belopp om 2,75 ibb som beskattas till 30 % likt dagens förenklingsregel. Jag är övertygad (utan att ha genomfört några djupare undersökningar) att fåmansdelägaren inte skulle minska ner på utdelningarna bara för att skatten höjs från i praktiken 20 % till 30 %. Jag tror snarare att högre utdelningar kommer tas där gränsbeloppet för delägaren idag är lågt (läs få anställda). Om man vill skapa ett bra klimat för företagare och framtida entreprenörer måste man ha ett lätt regelverk att följa. Regelverket ska inte avskräcka från att starta företag.

    Avslutningsvis måste man givetvis säkerställa att regelverket inte utnyttjas vid ev förenklingar. Allt som oftast är det ett fåtal kreativa konsulter som ligger i gråzoner vilket skapar regeländringar som krånglar till det för den stora massan. Ett bra sätt att minska denna problematik är genom slopad bolagsskatt. Det skulle även vara intressant att kombinera slopad bolagsskatt och slopadee 3:12 regler. Eller vad säger du Niclas Virin?

    Diskussionen borde ligga med fokus på förenklingar kanske rent av en total översyn av skattesystemet a 1990. Hur som helst är slopad bolagsskatt enligt min erfarenhet inget dåligt förslag som torde förkastas utan analyser. Även om jag förmodligen får byta jobb efter den reformen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s