Är rika verkligen mer själviska?

Det här är ett inlägg av Kajsa Hansson, doktorand i nationalekonomi vid JEDI Lab, Linköpings Universitet. Kajsa är en av fyra yngre nationalekonomer som kommer skriva på Ekonomistas fram till sommaren.

Det finns en ganska utbredd uppfattning att rika människor är mer själviska än andra. Enligt Bibeln ska Jesus till exempel ha sagt att det är ”lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike”. I populärkultur framställs rika människor ofta som mer egoistiska, mindre empatiska och mer oetiska än andra. Även fiktiva karaktärer, så som Joakim von Anka, Cruella de Ville och Karl-Bertil Jonssons pappa, verkar ha svårt att se meningen med lite empati och välgörenhet.

Frågan är hur mycket sanning det egentligen ligger i denna stereotyp? Eftersom det är så många faktorer som skiljer rika från fattiga, och rika från mindre rika, är det en ganska svår fråga att svara på.

En sak som skiljer rika människor från fattiga är de olika val som de ställs inför. Det finns till exempel studier som visar att rika människor ägnar sig mer åt skattefusk, och också att rika människor tycker skattefusk är mer moraliskt acceptabelt. Men detta skulle kunna bero på att rika människor har större möjlighet att fuska eftersom rika personer i större utsträckning är egenföretagare. Är man däremot fattig har man förmodligen ett jobb som betalar en lön, vilket gör att arbetsgivaren rapporterar ens inkomst och skatter. Fattiga har alltså mindre möjligheter att fuska med skatten.

Det som också kan skilja rika från fattiga människor är hur mycket de är i behov av sina pengar. Även om studier har visat att rika människor är mer benägna att bryta mot lagen i vissa avseenden, till exempel när det gäller fortkörning, är det svårt tolka detta som att rika generellt är mer oetiska. Att betala en bot på 2000 kronor behöver inte påverka rika personer så mycket materiellt. En fattig person däremot, skulle kunna få svårt att betala hyran. På samma sätt är det svårt att hävda att rika är mer generösa än fattiga bara för att givande till välgörenhet ökar med inkomsten. Det kan alltså, lite komiskt nog, vara enklare att både agera mer oetiskt och mer osjälviskt om man är rik.

I en artikel som nyligen publicerades i Nature Communications, använde författarna därför en ny metod för att undersöka om rika är mer själviska än fattiga. I fältexperimentet wallraffade Jan Stoop, en av studiens författare, som brevbärare i några månader och delade ut brev i några av de rikaste och fattigaste hushållen i en stad i Nederländerna. Breven var avsiktligt fellevererade och innehöll ett utbetalningskort till Joost (Jans kompis) och ett meddelande från hans morfar. Pengar på ett utbetalningskort kan inte lösas ut av någon annan än den riktiga mottagaren, så hushållen hade inga pengamässiga incitament att behålla brevet. Eftersom brevet var semi-transparent kunde mottagaren tydligt se både meddelandet från Joosts morfar och utbetalningskortet.

Målet var att undersöka vilka hushåll som vidarebefordrade breven i störst utsträckning. Att vidarebefordra ett fellevererat brev är en osjälvisk handling eftersom det krävs att man uppoffrar lite av sin tid för att hjälpa någon annan, utan att det ger en själv någon nytta. Och ansträngningen (i tid räknat) som krävs för att vidarebefordra ett fellevererat brev är samma för alla, oavsett inkomst. Även om alternativkostnaden för att vidarebefordra detta brev kan antas vara högre för de rika hushållen, är tiden och ansträngningen som krävs väldigt liten. Skillnaden i alternativkostnaden mellan de rika och fattiga borde alltså vara mycket små.

Ett semi-transparent brev

I motsats till uppfattningen om att rika är mer själviska, visar studiens resultat att de rika hushållen vidarebefordrade breven till Joost i betydligt större utsträckning än de fattiga hushållen. Författarna kontrollerade även för en rad faktorer som skulle kunna påverka resultaten (t.ex. relativ inkomst i området, hur ofta hushållen tar in posten, distans till mottagarens adress och närmaste postlåda). Hushåll med längre avstånd till en postlåda skickade till exempel tillbaka färre brev. Men även när författarna kontrollerade för detta, visade huvudresultatet att fattiga hushåll skickade tillbaka breven i mindre utsträckning än de rika.

Vissa brev innehöll dessutom 200 kronor i kontanter i stället för ett utbetalningskort, alltså pengar som hushållen kunde använda själva. Även dessa brev skickade de rika hushållen vidare i betydligt högre utsträckning än de fattiga. Trots att man kan anta att de fattiga hushållen behövde pengarna mer, så visar inte heller detta resultat något stöd för att rika är mer själviska än fattiga. 

Det finns, som sagt, många skillnader mellan rika och fattiga. Även i ovanstående fältexperiment finns viktiga skillnader mellan hushållen. Finansiell press, till exempel, kan påverka kognitiv förmåga och därmed förmågan att prioritera och få saker gjorda (som att posta ett brev). Utbildning och social status skulle också kunna vara faktorer kan förklara de exakta mekanismerna bakom detta resultat. Så även om ingen enskild studie kan ge oss ett definitivt svar på frågan om rika är mer själviska än fattiga, är det en intressant studie som står i tydlig kontrast till tidigare psykologiska studier och den stereotypa bilden av rika människor.

Comments

  1. marcuswidengren says:

    Intressant inlägg! Jag tror slutsatsen kan vara korrekt, men däremot tror jag detta argument inte riktigt stämmer: ”Även om alternativkostnaden för att vidarebefordra detta brev kan antas vara högre för de rika hushållen, är tiden och ansträngningen som krävs väldigt liten. Skillnaden i alternativkostnaden mellan de rika och fattiga borde alltså vara mycket små.”

    Man kan nämligen också förmoda att rika har råd med mer fritid, och att fattiga som kanske har två, tre olika jobb för att slita ihop till hyran inte har lika mycket tid över till denna typ av osjälviska handlingar. Så även om den monetära alternativkostnaden förmodligen är högre för rika i absoluta mått, så lever inte rika ”med kniven på strupen” på samma sätt som fattiga. Så den reella alternativkostnaden (dvs relativt en persons inkomstnivå och möjlighet att ha lite tid över) är då förmodligen mycket högre för fattiga.

  2. fredtorssander says:

    Att rika är mer själviska framstår ganska tydligt av deras inställning till fattiga som har behov av arbetsfria inkomster. För sådana gäller enligt socialtjänstlagen att till och med de som i övrigt uppfyller kraven för att få bistånd från från kommunernas socialtjänst ”får fortsatt försörjningsstöd vägras” i fall de inte deltar i praktik. Och som praktik kan räknas även ”sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete”. Några motsvarande krav accepteras icke av förmögna som – med eller utan redovisade behov av detta – får arbetsfria inkomster från ägandet av kapital.

  3. Odilou says:

    Spännande och innovativt upplägg på experimentet. Jag håller med Kajsa om att det ibland kan vara enklare att både agera mer oetiskt och mer osjälviskt om man är rik. Markuswidengren har också en poäng med att alternativkostnaden av ett osjälviskt beteende kan i en mening sägas vara lägre för den rike. Åtminstone kan marginalnyttan i det här fallet vara lägre av den tid och ansträngning som den rike skulle kunna bespara sig genom att -själviskt nog- strunta i att skicka vidare brevet. I experimentet med pengar i brevet är också marginalnyttan av att behålla dem lägre för de mer välbärgade.

    En möjlighet är också att de rika är medvetna om att de i vissa fall kan riskera större förluster om de åker fast för oetiska beteenden. Få lär höja särskilt mycket på ögonbrynen om en uteliggare väljer att behålla tvåhundringen som hen fått i ett feladresserat brev. En arbetande medelklassperson får troligen räkna med en del tyst ogillade och (förhoppningsvis) även uttalade pikar från omgivningen. VD:n på ett börsbolag eller en minister som blir påkommen med att ha behållit ett par hundringar på det sättet riskerar däremot att bli offentligt kölhalad och nationellt förlöjligad. Ibland kan alltså personens sociala och ekonomiska status påverka både omgivningens reaktion och fallhöjden vid oetiskt handlande.

  4. Johan says:

    Intressant ämne överlag. Jag sitter och undrar i vilken utsträckning skillnaden beror på rikedomen i sig. Hur ser det ut om man jämför olika typer av rika personer? Personer som fötts rika eller tagit emot ett stort arv, jämfört med personer som själva skapat sin förmögenhet och gjort en klassresa? Man kan tänka sig att en mer osjälvisk person får svårare att slå sig fram och göra sig rik.

    En annan tanke. Var det verkligen smart att breven var semi-transparenta? Den som uppfattade innehållet, och inte bara kastade brevet, kanske valde att ge pengarna till en tiggare eller något annat välgörande ändamål. Då vore det ju faktiskt mer osjälviskt (men alltjämt oetiskt) att inte vidarebefordra brevet. Man kanske öppnade brevet och kollade upp adressaten, herr Joost, som inte alls verkade ha det särskilt knapert, varpå man på eget bevåg omfördelade pengarna till en mer behövande.

    En fattig person som tar emot ett inbetalningskort adresserat till en rikare person skulle nog inte göra sig världens brådska med att lägga det på lådan igen. Personligen hade jag utan tvekan varit för nyfiken på adressaten för att inte kolla upp personen innan jag eventuellt skickade iväg inbetalningskortet. Om adressaten hade varit Joakim von Anka så hade risken ökat för att det inbetalningskortet inte hade kommit fram. Därmed känns herr Joosts klasstillhörighet högst relevant.

    Att brevet kommer fram känns inte heller som ett självklart mått på altruism. Det blir lite effekte av att tillfället gör tjuven, fast omvänt. Alla hade kunnat stanna för att hjälpa en blind tant över gatan. Även en mördare eller annan skurk (som kan betraktas som osjälvisk). Att få ett feladresserat brev med pengar är en ganska speciell händelse. Många skulle nog reagera instinktivt med att man bara måste skicka det vidare. Jag tycker altruism kräver mer av ett initiativ än att tillfället att göra en god gärning dimper ner i brevlådan.

    • Kajsa Hansson says:

      Precis som du poängterar så kan man tänka sig att hushållens uppfattning om Joosts klasstillhörighet kan spela roll. I studien skickade de därför också brev där Joosts morfar hade skrivit ”Dear Joost, I understand you are still waiting for a social housing apartment to become available and you are having trouble paying your bills. Here is € 20 for you. I know it’s not much, but it is all I can afford”. De fattiga hushållen skickade fortfarande tillbaka färre brev än de rika hushållen.

      Tycker också det varit intressant att studera om de rika har pengar pga arv eller hårt arbete, men inget de kunde mäta i denna studie. Det hade också varit toppen alla rika och fattiga bara hade kunnat byta plats, så vi hade kunnat studera om de anammar varandras beteenden 😉

      • fredtorssander says:

        Det är inte säkert att de som tillhör de rika hushållen ens behöver sortera bort ovidkommande försändelser själva. Sådant kan de kanske, liksom givetvis ev. arbete med vidarebefordran av feladresserat helt säkert lämna åt tjänstefolket? Hur stor del av de rika hade någon typ av tjänstefolk?

  5. Bosse says:

    Jag tycker fälttestet var bra. Det finns så enormt mycket tyckande, känslor och föreställningar i den här frågan. Och de är värdelösa. Men fälttest är avgörande.

    En annan sak som är viktig är att ha propra (avgörbara) definitioner av termerna man använder. Annars kommer man ingen vart.

    En sak som jag tänkte på är att rika människor kan vara mer ansvarskännande. Och det kan vara det som avgör att de är mer benägna att vidarebefordra brevet.
    Så var det väl med Spara. Hon var mer förståndig och ansvarskännande än Slösa. (Sagt som referens utan att vilja luta mig på dessa).

    Rika kan ha sina tillgångar investerade och ha ett intresse eller en insikt om en nödvändighet av att människor agerar något så när ansvarsfullt. Och då är dom själva benägna att vara ansvarsfulla. (Vilket då leder till att de är mer osjälviska).

    Fattiga kan i snitt vara mer som Slösa. De är mer benägna till (att tillgodose sina egna) känsloupplevelser. Därav att dom är fattiga. Dom prioriterar sina egna känsloupplevelser. Och har därmed inget intresse av att vidarebefordra brevet.

    I grunden är det sista ett tungt argument för att fattiga är mer själviska. De konsumerar upp allt för att tillgodose sina egna känsloupplevelser. Vilket bör träffa 100% i definitionen av självisk.

  6. Mattias says:

    Mycket intressant inlägg, tack för detta.
    Jag skulle gissa att en delförklaring till att fattiga i lägre utsträckning skickade vidare brevet till rätt adress har att göra med kunskaper om system och eller språkkunskaper. Det är inte givet att alla (exempelvis nyanlända flyktingar som troligen är överrepresenterade i den fattiga gruppen) vet hur man faktiskt bär sig åt för att skicka vidare ett feladresserat brev (i det nya landet). Exempelvis vet författaren inte hur många i den fattiga gruppen som försökt att skicka vidare/hitta rättmätige ägaren till brevet men inte lyckats. Skulle vara spännande med någon typ av uppföljande enkät/experiment där de medverkande anonymt fick möjlighet att ange varför de agerade som de gjorde (om det gick att hitta ett rimlig metodik och få igenom en etikprövning).

    En annan kommentar är att marginalnyttan av de 200 kronorna i kuvertet naturligtvis är högre i den fattiga gruppen, kanske borde en högre summa används i denna grupp?

  7. Andreas says:

    Relaterat:
    https://www.mynewsdesk.com/se/su/pressreleases/rikedom-uppfattas-som-resultat-av-egoism-3155907
    https://www.nature.com/articles/s41467-021-24519-5#citeas
    ”Higher socioeconomic status does not predict decreased prosocial behavior in a field experiment”

Lämna ett svar till Odilou Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: