Som tidigare meddelats har professor Ingemar Hansson gått bort efter en tids sjukdom. Ingemar var en av Sveriges ledande nationalekonomer inom offentlig ekonomi, professor vid Lunds universitet och tidigare statssekreterare och generaldirektör för Konjunkturinstitutet och Skatteverket. Särskilt framträdande var hans viktiga insatser i samband med “århundradets skattereform” 1990-1991.
Det svenska skattesystemet med sin uppdelade beskattningen av arbets- och kapitalinkomster är idag världsberömt, och vissa av världens stora länder (däribland Frankrike) sneglar intresserat på denna svenska/nordiska skattemodell. Ingemar Hansson var sekreterare i den kommitté som under 1980-talet utformade det nya svenska skattesystemet, och har därefter varit en av dess främsta förkämpar.
Ingemars position i den svenska skatteekonomiska diskussionen var unik. Han innehade en professur i nationalekonomi vid Lunds univeristet, men strax efter att han tilldelats den valde han att lämna universitetet för att arbeta med skattereformsutredningen och han kom aldrig tillbaka till universitetet (men professuren var ändå hans). Denna akademiska förankring genomsyrade Ingemars verksamhet under karriären inom offentlig förvaltning. Modelltänkandet låg honom nära och det vetenskapliga förhållningssättet framgick tydligt när man diskuterade med honom.
Under sin tid vid finansdepartementet arbetade Ingemar med flera viktiga finanspolitiska frågor. Han hade en stor roll för saneringen av statsfinanserna i kölvattnet av 90-talskrisen, och det sägs att Ingemar var den enda av finansdepartementes ekonomer som släpptes fram direkt till Göran Persson utan att behöva gå via någon sekreterare.
Ingemar var en av de ledande i arbetet med den stora pensionsreformen och låg dessutom bakom stora delar av den reformerade beskattningen av fåmansbolag som anses ha förbättrat förutsättningarna för företagande under 2000-talet. Frågan är om det finns någon enskild ekonom som har haft större inflytande på svensk finanspolitik under senare decennier.
Inkomstbeskattningens förändrade utformning under Alliansregeringen, och då i synnerhet jobbskatteavdraget, var något som Ingemar omhuldade särskilt. Han var av denna anledning tveksam till de förändringar i beskattningen av pensionsinkomster som genomfördes senare eftersom dessa ju minskade effekten av de incitament till arbete som jobbskatteavdraget medför.
Under sitt sista levnadsår arbetade Ingemar bland annat med skisserna på en ny skattereform, eller kanske snarare än uppjustering av det svenska skattesystemet med avseende på de problem som uppstått sedan 1991. Hans utredning skulle utföras inom ramen för ESO. Grunddragen i Ingemars reformplan presenterade han vid ett möte i våras med Skatteverkets vetenskapliga råd (där vi båda satt med) men tyvärr hann han aldrig skriva ned sina tankar eftersom arbetet hade planerats till efter valet. Detta är synd eftersom där fanns många viktiga tankar och förslag som med stor sannolikhet skulle ha förbättrat Sveriges skattesystem.
Det är en stor förlust att Ingemar nu har gått bort. Tankarna går naturligtvis främst till hans familj, men även vi som fick förmånen att träffa honom genom jobbet kommer att sakna hans positiva attityd och stora skatteekonomiska kunnande.
Ekonomistas 
Så det är ha som ligger bakom det absurda i att man betalar mindre i skatt om man sitter på arslet framför datorn och daydtradar än om man sliter arslet av sig på ett pappersbruk och tjänar samma summa? ingen idol för mig direkt
Den duala beskattningen av arbets- och kapitalinkomster är faktiskt inte så absurd, utan ganska motiverad av flera skäl. Däremot kan dagens nivåskillnader i skattesatser diskuteras, och detta var just något som Ingemar Hansson ville korrigera. I vår konjunkturrådsrapport diskuterar vi dessa frågor ganska ingående. https://www.sns.se/aktuellt/konjunkturradets-rapport-2018-kapitalbeskattningens-forutsattningar-2/
Jag följde länken och läste som hastigast. Ett problem att nu införa en fastighetsskatt som är baserad på fastighetens marknadsvärde, är ett en del individer har kanske 90 % vinst (obeskattad) i sin bostad, medan andra kanske inte har någon vinst alls. För de senare blir en sådan skatt ett slags dubbelbeskattning, medan för de förstnämnda blir skatten mer motiverad. Vore det inte bättre att basera skatten enbart på värdeökningen , så man fick analogi mellan den reavinstskatt som man betalar vid försäljning idag ?
Förlåt, det kanske inte var rätt plats att inleda en diskussion om fastighetsskatt, när ursprunget var en nekrolog. Jag ber om ursäkt.
En mycket stor förlust för Sverige förstås. Ingemar synes mig unik i sin förmågan och sitt brinnande intresse av att förstå hur de principiella, akademiska samhälleliga frågorna bäst bör tacklas kombinerat med en detaljerad kunskap om alla praktikaliteter och begränsningar som naturligtvis också påverkar hur en klok politik i praktiken ser ut.