I vad som närmast blivit en återkommande ritual meddelade Skolverket häromdagen att det nationella provet — denna gång i svenska — läckt och spridits på sociala medier. Skolverkets respons är att råda rektorer som tror att proven spridits till deras elever att använda sig av de ersättningsprov som finns. Problemet med denna respons är att det är svårt att se vilka incitament rektorerna har att följa detta råd.
Situationen kan illustreras spelteoretiskt. Vi tänker oss att skolans främsta mål är att leverera goda resultat, inte minst relativt andra skolor. Värdet av att prestera bättre än en konkurrerande skola sätter jag därför till tre (3) medan kostnaden av att prestera sämre är minus tre (-3). Har skolorna samma resultat så får de båda noll i prestationspoäng. Provet har dessutom ett informationsvärde som är högre om eleverna inte fått ta del av provet i förhand. Värdet för skolan av ett rättvisande prov får bli ett (1) poäng.
Om provet spridits till alla elever vore det bättre om alla skolor gjorde ersättningsprovet. Ingen av skolorna har då förbättrat sin relativa position, men de har ett rättvisande prov att lära av. Båda skolorna får alltså avkastningen ett och vi hamnar i det övre vänstra hörnet av spelmatrisen nedan.
Om skola B skriver ersättningsprovet så kommer emellertid skola A att kunna uppvisa ett bättre resultat genom att låta eleverna skriva det det vanliga provet som de fått se på förhand. Provet förlorar visserligen sitt informationsvärde för skola A, men värdet av relativt goda provresultat är högre. Om skola B väljer det vanliga provet så är bäst för skola A göra likadant eftersom konkurrensnackdelen av att välja ersättningsprovet är större än dess informationsvärde. När båda skolorna väljer det vanliga provet blir avkastningen noll för båda skolorna eftersom de då uppnår samma resultat, samtidigt som provets informationsvärde är lågt.
Skola B befinner sig i en helt symmetrisk situation: oavsett om skola A väljer det vanliga provet eller ersättningsprovet så kommer skola B att få en högre avkastning av att välja det vanliga provet. Jämvikten i detta spel är därför att alla skolor håller fast vid ursprungsprovet, trots att det förlorat sitt informationsvärde. Även om skolorna i princip skulle föredra att alla använde ersättningsprovet så leder alltså den individuella rationaliteten dem till att använda det prov som på förhand spridits bland eleverna.
Situationen är naturligtvis ett exempel på det klassiska spelet fångarnas dilemma. Det är inte lätt att ta sig ur en sådan jämvikt, framförallt inte när motspelarna är en stor mängd andra skolor som alla befinner sig i samma situation. Det finns därför all anledning att tro att mycket få skolor kommer att använda sig av ersättningsprovet även om rektorerna misstänker att ursprungsprovet spridits bland de egna eleverna.
Eleverna befinner sig i en likartad situation; om alla andra tar del av provet har även den mest rättrådige av elever svårt att avstå eftersom det bara för kostnader med sig. Genom att inte stävja fusket och att insistera på att ersättningsprovet ska användas, försätter därför Skolverket både elever och rektorer i en situation där de får kompromissa med det egna samvetet.
En invändning mot detta resonemang kan vara att skolorna inte bara tävlar med resultat och att det också finns en yrkesheder. Visst, men samtidigt är resultaten på de nationella proven viktig valuta i den konkurrens som präglar det svenska skolsystemet. Dessutom ska resultaten på de nationella proven särskilt beaktas vid den för eleverna — skolornas kunder — ack så viktiga betygssättningen. Budskapet som förmedlas genom att låta skolorna själva besluta om ersättningsprov är därför att den som vill vara rättrådig inte har någonting för det.
Fritt ur minnet citerar jag ur Joseph Hellers berömda krigsroman Moment 22. Låt någon annan dö! utbrister (anti)hjälten Yossarian när han vill rädda livhanken genom att slippa nästa stridsuppdrag. Men hur skulle det gå om alla på vår sida resonerade på detta sätt? svarar förbandets överste.
Tja, replikerar Yossarian, i så fall vore jag en förbannad idiot om inte jag också gjorde det, eller hur?
Ekonomistas 
Instämmer i din analys Jonas. Kan bara bekräfta från verkligheten, med en liten anekdot. Min son, som går i 9:an, har precis skrivit de 2 senaste svenskaproven denna vecka, berättade att den skola han går i, hade valt ersättningsprovet, medan de två grannskolorna hade valt att behålla originalprovet. I stort alla han känner hade tillgång till originalprovet, och hade förberett sig därefter: pluggat på argument för och emot kött, som tydligen var ett (det enda?) uppsatsämne som kunde väljas. Nu blev det ett annat ämne för honom och alla i hans skola, och han var mycket besviken. 🙂
Prov ett (läsförståelse) tidigare i veckan hade också läckt på nätet. Det var flervalsalternativ, så den som memorerat alla rätta kryssen spikade proven. En förslagen elev, enligt min son, hade ristat in alla svaren på små chokladdragerade kinapuffar, och kunde enkelt se svaret på varje fråga (Fråga 2: B, Fråga 7: A, osv) innan hen stoppade dem i munnen. Denne elev fick HELT SÄKERT alla rätt på det provet.
Så kan det gå till 2018 när Skolverket agerar och elever (och skolor) reagerar därefter.
> En invändning mot detta resonemang kan vara att skolorna inte bara
> tävlar med resultat och att det också finns en yrkesheder.
Man undrar: har inte Skolverket någon yrkesheder?
Jag har många gånger slagits av att Skolverket verkar betrakta rektorer och lärare som ämbetsmän snarare än aktörer på en konkurrensutsatt marknad, vilket tyder på att de inte förstått skolans verklighet. Skolverket är dock inte ensamma om detta utan även många politiker verkar ha svårt att förstå vilket system vi skapat.
Bra inlägg och den kommentaren du gör här om att varken Skolverket eller politiker i gemen förstår sig på det system de skapat och förvaltar är en ständig källa till frustration.
Frågan är dock om de som verkligen behöver förstå detta hjälps av din framställning? För oss som är tränade i spelteoreriskt tänkande och som ser på systemet just med dessa glasögon är det obegripligt att de som har inflytande över systemet verkar helt blinda för konkurrensens konsekvenser (för att använda ett numer bevingat uttryck).
Att lyckad med den pedagogiska insats som du försöker göra här är nog bland det viktigaste saker jag kan tänka mig relaterat till syftet att skapa ett bättre skolsystem.
Är inte den liberala doktrinen att marknaden löser alla problem?
Marknaden löser problem därför det är vad den får betalt för. Och i allmänhet gillar folk att få betalt.
Dock är det så i det här fallet att det är det offentliga som reglerar, styr och genomför. Och det offentliga har inte så mycket mer incitament än att hålla sig väl med överheten ovanför. Därför har vi också det brister vi har.
Hade privat sektor skött utbildningssektorn hade troligen följande inträffat:
* Ett benchmarkinginstitut hade startats. Det hade genomfört tester och rankat deltagande skolor.
* Skolorna hade haft ett intresse av att deltaga då det ger en form av marknadsföring. Och att inte delta kan uppfattas som suspekt. En sådan skola hade ratats av framtida elever.
* Institutet hade lagt möda på att säkra att ingen information om tester kan läcka i förväg. T ex kan tillgång för deltagande skolor till deltester ges endast några minuter innan test start. Sedan måste svaren scannas omgående. Alternativt så görs testerna över nätet. Och frågorna exponeras successivt.
* Institutet kan också monitorera elevers, lärares och skolors resultat över tiden. En drastisk avvikelse kan leda till att institutet kräver en kompletterande test för att reducera risk för eventuella oegentligheter.
Allt detta kan naturligtvis det offentliga också göra. Men där lär incitamenten saknas.
Och med en benchmarking så har skolorna ett incitament att hela tiden söka förbättring och effektivisering. Desto högre i ranking desto ”bättre” elever kan de sålla ut i sin antagning.
Troligen går vi mot en globalisering av postgymnasial utbildning, och även gymnasial. Det blir globala utbildningsföretag med den dugligaste personalen som tar över mer och mer av världens utbildning. När vi arbetsgivare hellre anställer personer med utbildning från dessa globala utbildningsföretag finns ingen anledning längre, för elever med ambitioner, att besöka offentligt styrda utbildningsanstalter. Kvar hos de senare blir initiativlösa och de med Lenin som förebild.
Det borde inte vara så svårt att hindra proven läcka ut.
Vad med prov som släpps till skolorna på nätet, just innan provet startar?
Eller att rektor hämtar proven samma morgon som de skall skrivas?
Och självklart skall alla elever i hela Sverige skriva samtidigt.