Margareta Winbergs kraftfulla kvoteringshot

För några år sedan publicerades en uppmärksammad studie som visade att en kvoteringslag som infördes 2005 i Norge lett till försämrad lönsamhet för de bolag som påverkades av lagen, ett resultat som dock har omkullkastats av senare studier. Frågan om kvotering till bolagsstyrelser har varit högt på den politiska dagordningen från och till även i Sverige. Allra närmast en svensk kvoteringslag var vi kanske i samband med att Margareta Winberg var vice statsminister och jämställdhetsminister. Margareta Winbergs skarpa hot om kvotering år 2002 blev aldrig lag, men blotta hotet om lagstiftning tycks ha haft stor effekt.

När jag undervisar mina spelteoristudenter brukar jag påpeka vikten av att ett hot måste vara trovärdigt för att ha effekt. Att verkställa ett hot är kostsamt både för den som bestraffas och bestraffaren, och hot har därför ett inneboende trovärdighetsproblem. (Varje förälder som hotat barnen med indragen efterrätt förstår vad jag pratar om.) Men hur kan den som hotar göra det trovärdigt att man faktiskt kommer verkställa hotet? Ett sätt kan vara att delegera beslutet till en person som har starka ideologiska skäl att faktiskt vilja verkställa hotet. Om Göran Persson hade hotat med kvotering kanske hotet inte upplevts som trovärdigt, men när feministen Margareta Winberg gör det är det mer trovärdigt.

I en ännu opublicerad studie av Björn Tyrefors Hinnerich och Joakim Jansson visas att Winbergs hot 2002 hade stor effekt. Margareta Winberg hotade med en kvoteringslag om inte andelen kvinnor i bolagsstyrelser ökade från ca 5% till 25% år 2006. Winbergs uppsatta mål uppnåddes inte, men som figuren nedan visar ledde hotet till en ökning av antalet kvinnliga styrelseledamöter.  När noterade bolag jämförs med onoterade bolag i samma bransch (som inte påverkades av hotet) skattar författarna att hotet ledde till en åtta procentenheters ökning av andelen kvinnliga styrelseledamöter, och också till ökad lönsamhet. Studien pekar alltså mot att kvotering till bolagsstyrelser kan leda till en mer jämställd representation i styrelser utan att det drabbar företagens lönsamhet negativt. Studien kommer därmed säkerligen bli ett slagträ i den svenska debatten.

Som synes av figuren ovan nåddes inte Winbergs mål på 25 procent kvinnliga styrelseledamöter och ett lagförslag förberedes 2006, men det blev ingen kvoteringslag eftersom socialdemokraterna förlorade regeringsmakten. År 2010 hotade Anders Borg återigen med kvotering, men det hotet visade sig inte vara trovärdigt (moderatstämman slog bakut åter därefter) och tycks följdaktligen ha haft liten effekt på andelen kvinnliga styrelseledamöter.

Den här studien har uppenbar policyrelevans och den är också intressant eftersom den illustrerar att inte bara lagstiftning, utan även hot om lagstiftning kan ha stor effekt. Den som nöjer sig med detta kan sluta läsa här, men för egen del funderar jag på en liten spelteoretisk pusselbit inte riktigt får på plats.

Jag är lite överraskad över att hotet hade såpass stor effekt. Margareta Winbergs hotade med en slags kollektiv bestraffning — alla bolag hotades med samma lagstifning om inte den genomsnittliga andelen kvinnor i styrelser uppgick tlll 25 procent. Men att utforma hotet på detta vis gör det frestande att åka snålskjuts på de andra och låta dem göra anpassningen för att nå upp till det genomsnittliga målet. Denna utformning av hotet är visserligen naturlig i sammanhanget, men det riskerar att göra att hotet får mindre effekt.

Det hade varit intressant att höra diskussionerna bland ägare och i styrelserummen för att utröna varför hotet trots detta var så effektfullt. Kanske förekom det någon slags samarbete mellan noterade bolag? Eller så bedömdes sannolikheten att lagen skulle införas vara såpass stor att det är lika bra att påbörja anpassningen på en gång för att inte behöva byta ut för stora delar av styrelsen vid samma tidpunkt och för att kunna rekrytera de bästa kvinnorna i tid? Eller så är denna typ av hot effektiva för att de kan ha en slags normbildande funktion. Att till exempel hota svenska folket med sockerskatt om efterrättskonsumtionen inte minskar med 10% borde vara helt verkningslöst. En enskild medborgares efterrättskonsumtion har ingen betydelse för genomsnittet, men möjligtvis skulle ändå ett hot vara verkningsfullt genom att skapa en norm kring att en minskning av efterrättskonsumtionen är önskvärd och att det är fel att inte dra sitt strå till stacken för att nå upp till det gemensamma målet.

Comments

  1. Mikael says:

    ”… kvoteringen ledde också till ökad lönsamhet.”

    Intressant. Visar studien detta?

  2. Jag vänder mig mot påståendet ”som figuren nedan visar ledde hotet till en ökning av antalet kvinnliga styrelseledamöter”. Figuren visar andelen, och för att dra slutsatser om antalet behövs ytterligare information som inte presenterats i artikeln.

  3. Daniel Spiro says:

    Jag håller helt och hållet med om invändingen att hotet inte är trovärdet pga free-rider-problemet. Har inte läst artikeln, möjligt att författarna diskuterar en mekanism där free-riding ingår men som ändå producerar resultaten. Jag noterar dock att pappret inte innehåller en teoretisk modell. En förklaring av resultaten verkar tillräckligt intrikat, enligt de resonemang Robert tar upp, att ett verbalt spelteoretiskt resonemang inte räcker. Det här verkar m.a.o. vara ett ypperligt exempel på ett papper där en enkel teoretisk modell kan höja artikelns värde avsevärt.
    Själv tror jag på förklaringen att företagen förstår att målet inte kommer nås (pga free-riding), att man därmed förväntar att lagen införs och börjar försöka anpassa sig/kapa åt sig de bästa kvinnliga kandidaterna tidigt. Jag tror det är en jämvikt eftersom free-riding sätter igång så fort man förväntar sig att målet nås (då blir det ingen lag). Alltså borde den enda(?) jämvikten vara att företagen rekryterar så att de har precis under 25% kvinnor och att lagen införs. Men det återstår som sagt att visa detta mer formellt enligt min mening. Framförallt brister denna förklaring i att reformen faktiskt inte infördes (det gör även spelet utan free-riding), så någon slags sannolikhet för politikerns typ bör väl tas med.
    Daniel Spiro

    • Intressanta poänger! Jag dristar mig inte till att våga instämma om jämviktsresonemanget stämmer eller ej, skulle behöva sitta ned med papper och penna en stund för att reda ut det.

    • David says:

      En alternativ jämvikt kan kanske vara att företagen ser sannolikheten att lagen införs som beroende av andelen kvinnor i styrelserna. Därmed anställer man kvinnor tills det förväntade värdet är lika med alternativkostnaden (det diskonterade nuvärdet av att behålla en mer kvalificerad man, givet risken av att då eventuellt behöva anställa en mindre produktiv kvinna i framtiden än vad man hade kunnat anställa idag, om lagen införs).

  4. Hannes says:

    Sonderade av med insider, och om man ser de senaste 10 åren tycks bedömningen vara att det är en blandning av alla tre.

    På punkt två figurerar kvotering i bakgrunden som en slags koordinerande mekanism som gör att alla förstår att den ”krävda” (i bred bemärkelse) andelen kvinnor kommer att öka över tid. När man inser att andelen kvinnor måste röra sig uppåt över tiden skapar det ett incitament att anställa tidigt, just för att man vill få de bästa.

    Men det finns också mer eller mindre explicita normer som kompletterar. Bolagskoden rekommenderar 35% för 2017 och 40% för 2020. Samhällsdebatten spelar också en roll.

    Om jag tolkar detta rätt gör kvotering och normer att den förväntade andelen kvinnor väntas öka, vilket gör att andelen kvinnor blir en metrik för hur ”modern” man är som företag, vilket värderas av företag.

    Koordinering mellan företag finns möjligen till viss del. Alla sitter ju på varandras styrelse så det finns en implicit förståelse att det här ”måste fixas”, och ett kollektivt ansvar för näringslivets riktning.

  5. gruelse says:

    Styrelsearbete är i de flesta svenska högteknologiska bolagsstyrelser könlöst. Därför är könskvotering till dessa bolagsstyrelser i det stora hela ett hot mot meritokratiska principer. Könskvoterade styrelser riskerar således att inte kunna välja optimalt rätt kompetens.

    För ca tio år sedan var jag på Ericssons årsstämma. Gudrun Schyman, som inför årsstämman ägde en Ericsson-aktie, äntrade talarstolen i samband med att den nya styrelsen skulle väljas. När hon ordade utifrån ett innantilläsande manuskript, var hennes medietränade kaxighet, som man är van vid, långt borta. Hon påstod att styrelsen skulle ta tillvara erfarenheterna och kompetensen från 50 % av befolkningen, dvs från det täcka könet. Hon tyckte inte att könssammansättningen i Ericssons styrelse speglade detta, vilket då skulle vara till nackdel för Ericsson, enligt henne.

    VD Carl-Henric Svanberg och styrelseordförande Michael Treschow svarade med att de gärna såge fler kvinnor i styrelserna. Men för att råda bot på det problem så borde fler kvinnor nå de högre operativa chefsnivåerna, vilka är viktiga rekryteringsbaser för styrelseposter. Att det är så få kvinnor på operativa chefsposter går tillbaka på att det är en så låg andel kvinnor som blir civilingenjörer inom Elektroteknik och Teknisk fysik, enligt Svanberg och Treschow. Så roten till kvinnounderskottet på styrelsenivå ligger i att det är så flickor som väljer att utbilda sig till civilingenjörer, främst inom Elektroteknik och Teknisk fysik. Den låga andelen kvinnor i styrelserna är således ett utbildnings- och samhällsproblem, och inte i första hand ett bolagsstyrelseproblem.

  6. Farhia says:

    Ökningen i figuren börjar väl redan före 2002?

  7. Richard Carlsson says:

    Var inne på SCB (http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__UF__UF0506/Utbildning/table/tableViewLayout1/?rxid=082a0a27-62a2-4ea7-b86c-ab2c8bebab14) och tittade på hur många män och kvinnor det finns som har 3 år eller mer eftergymnasial utbildning. 1985 var det 217 k män och 191 k kvinnor. 1996 nåddes jämnvikt med ca 295 k män och 295 k kvinnor. 2014 var det 590 k män och 833 k kvinnor.

    Att en mycket stor andel av ökningen av kvinnor i styrelserummet beror på hot om könskvotering låter mycket rimligt, dock tror jag att en ökning hade skett oavsett pga det ökade antalet kvinnliga högutbildade och vidare har sannolikt dessa båda faktorer stöttat varandra.

    Frågan om lönsamhet har jag svårare att bedöma. Går det verkligen att säga att ökad lönsamhet beror på mer kvinnor (som ett resultat av kvoteringshot), eller beror det på den ökade utbildningsnivån?

Trackbacks

  1. […] inlägg om effekterna av kvoteringshotet häromdagen fick mig att tänka på andra situationer som har liknande karaktär, och mera specifikt på […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s