Högre utbildning i Europa: vad kan vi vänta i en ny, konkurrensutsatt era?

Detta är ett gästinlägg av Bo Becker, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.

Vad händer när europeiska universitet alltmer tvingas konkurrera om studenterna, och speciellt om de bästa studenterna? Nu har nationalekonomiprofessor Caroline Hoxby på Stanford analyserat detaljerade data över amerikansk högre utbildning, och här kan man hitta många slående skillnader med Europas system. Pekar Hoxbys lärdomar mot framtiden för Europas högre utbildning?

Universitet är en europeisk uppfinning, och flera av Europas åldringar närmar sig nu sina milleniepartyn: först Bologna (grundat 1088), sen Oxford (1096), och så småningom Sorbonne (1160). Men denna långa institutionella kontinuitet döljer dramatiska skiften, inte minst gällande konkurrens. De tidiga universiteten konkurrerade hårt om studenter som var villiga att korsa hela kontinenten för att få den bästa utbildningen. Polacken Nicolaus Copernicus studerade i Bologna, den blivande kung William den andre av Nederländerna studerade på Oxford i början av 1800-talet, och Sorbonne räknar femtonhundratals-biskopen av Åbo, Arvid Kurki, som alumnus. Bland många skönlitterära figurer som studerade utomlands märks ju också den danske prinsen Hamlet, som varit i Wittenberg.

Nittonhundratalets omfattande expansion av högre utbildning byggde på skatte-finansiering och nationalisering. Varje land hade sitt system, sina diplom och examina och, naturligtvis, sitt lokala undervisningsspråk. Men nu går vi en ny era till mötes. Liksom på andra områden tar globalisering fart också inom högre utbildning. Engelska som undervisningsspråk, ökad global rörlighet och nya (av)regleringar har nu börjat vända trenden. Enligt UNESCO har andelen europeiska studenter som studerar utomlands ökat från 1 procent till 2 procent mellan 1999 och 2013 (och siffrorna är betydligt högre i flera länder).

En central drivkraft är Bolognafördraget, som Sverige skrev på under 1999. Mest direkt påverkar Bolognafördraget konkurrensen via standardisering. I alla länder som följer Bolognasystemet (bl.a. EU, Norge, och Schweiz) ska högre utbildning följa samma format: en 3- eller 4-årig utbildning som leder till en ”bachelor’s degree” (BSc) följt av 1- eller 2-åriga program som leder till en ”master’s degree” (MSc). Harmonisering innebär både att man lätt kan byta lärosäte (och land) mellan nivåerna, och att diplom blir mer lättbegripliga utomlands och därmed mer gångbara på arbetsmarknaden. På Handelshögskolan kommer ungefär hälften av våra studenter på MSc-nivå nu från utländska BSc-program.

Om konkurrensen ökar, vad kan vi vänta att det innebär? Kanske finns det lärdomar att hämta från den tidigare epoken när Copernicus reste till Italien. En annan referenspunkt kan vara (de mycket konkurrens-utsatta) universiteten i USA. Här finns färska resultat: Caroline Hoxby (Stanford) höll årets Martin S. Feldstein-lecture på NBER i Boston om ämnet The Dramatic Economics of the US Market for Higher Education. Hennes suveräna föreläsning rekommenderas i sin helhet. Här följer litet spekulation om vad Hoxbys amerikanska resultat skulle kunna innebära för Europa:

  1. Marginalnyttan av högre utbildning skiljer sig mellan studenter

De blivande studenter som är mest studieberedda (”college ready”) har enligt Hoxby mycket högre marginalnytta av extra resurser än mindre studieberedda studenter. Och marginalnyttan avtar långsamt med kvantitet: det är produktivt för de mest studieberedda studenterna att fortsätta studera länge och med stora resurser. Därmed är den effektiva fördelningen av utbildningsresurser (den som jämställer marginalnyttan av en spenderad dollar mellan olika studenter) mycket ojämn.

Hoxby menar att tillväxteffekterna av att resurserna är koncentrerade på topp-universitet kan vara positiva: där ägnas mycket stora resurser åt att utbilda just de studenter vars framtida produktivitet ökar mest av utbildning.

Detta är dock relativt dåliga nyheter fördelningspolitiskt, eftersom det betyder att breddad högre utbildning inte är ett effektivt sätt att minska ekonomiska klyftor, i alla fall så länge studieberedskapen varierar så mycket som den gör idag.

  1. De bästa studenterna kommer att bli allt rörligare, och kommer att studera där det finns stora resurser

I Hoxbys amerikanska data söker de mest studieberedda gymnasieeleverna till ett stort antal universitet, och väljer omsorgsfullt på en integrerad amerikansk marknad. Integrationen har ökat med tiden: från 1960 till 2010 har andelen av amerikanska studenter som studerar mer än 40 mil från sin hemort ökat från runt 5 procent 1960 till runt 55 procent 2010, och för den mest studieberedda tiondelen från runt 15 procent till runt 95 procent.

Allt fler studenter gör därmed aktiva val på andra dimensioner än närhet till föräldrahemmet. Hoxby visar att elasticiteten vis-a-vis universitetets resurser är hög, både för de rent akademiska (t ex kvaliteten på lärare och forskare) och andra sorters  (lokaler, campus, support-tjänster, o.s.v.).

Det verkar rimligt att anta att de europeiska studenterna, ställda inför en alltmer öppen europeisk marknad för högre utbildning, kommer att följa sina amerikanska motsvarigheter i spåren och göra mycket aktiva val. När de har en hel kontinent av universitet att välja på kommer konkurrensen öka dramatiskt. Speciellt de mest studieberedda studenterna, som är mest mobila och för vilka utbildningsresurser är mest produktiva, kan väntas bli alltmer svårflörtade. Något för svenska politiker och beslutsfattare att fundera på, kanske.

  1. Forskningsinstitut

En speciell europeisk tradition är att koncentrera forskningsresurser, och samla framstående forskare, i institut. Ofta isoleras forskarna helt eller delvis från utbildning, speciellt grundutbildning. Exempel på detta är Max Planck-instituten i Tyskland, Collège de France i Paris, Einaudi (EIEF) i Rom.

Om de amerikanska mönstren upprepas i Europa, kommer de bästa europeiska studenterna att studera vid de universitet som erbjuder resursrika miljöer, vilket i allra högsta grad inkluderar framstående forskare.

Häri ligger en konflikt: ska de bästa forskarna ha minimal studentkontakt (den europeiska institutmodellen) eller ha kontakt med de mest studieberedda studenterna (den amerikanska toppuniversitetsmodellen)? Kommer selektiva universitet tvingas köpa loss akademisk personal från instituten för att kunna konkurrera?

Comments

  1. Marie A says:

    Hoxby?

  2. ragnarbengtsson says:

    Arabisk uppfinning, persisk eller kinesisk. Men inte europeisk uppfinning

    • Bo Becker says:

      Ah, kanske var uppfinning fel ord. Jag ville mest påpeka att det finns en mycket lång historia innan den moderna expansionen av högre utbildning i EU.

      Vilka är de äldre universiteten i mellanöstern och Kina?

      • Tror det är en definitionsfråga. Institutioner för högre inlärning är mycket äldre än tiden för Bologna, förstås. Betänka hinduiska gurukulas, muslimska madrasas, skolor i den konfucianska traditionen, Aristoteles lykeion och andra filosofiska skolor i antika Grekland, etc. Sedan har väl inte dessa institutioner haft akademisk frihet de jure, även fast man kan argumentera för att de hade det i någon väsentlig mening, och de var kanske inte heller permanenta institutioner som bestod över tid och politiska paradigmskiften, något universitet i Bologna kanske bättre beskriver.

  3. Universitet är en europeisk uppfinning, och kan inte vara annat. Ett universistet är och förblir ett medeltida skrå, ett universellt sällskap, där mästarprovet är doktorsavhandlingen. Inga andra kulturer har haft europeisk medeltida organisation och kan per definition inte ha haft universitet. Det fanns inga universitet under antiken och inga i arabvärlden t ex.

    Formellt kom universiteten till början av 1200-talet, men med början tidigare. Skolan i Salerno är tidigare men inte riktigt ett universitet. Bologna kom till först, kanske, Paris strax efter, Oxford som en spin-off från Paris. Bologna startades av lite äldre studenter enligt Bologna-modellen, där universitetet endast bestod av studenterna som lejde lärarna. Lärare tvingades fondera medel för att kunna betala böter ifall de undervisade dåligt.

    Universitetet i Paris startades av lärare i teologi som gick samman. I Parismodellen består universitetet av både lärarna och studenterna, som i Paris var yngre än de i Bologna.

    De pedagogiska uppfinningarna gjordes på 1100-talet, och universiteten formaliserade och frös samtidigt traditionerna. Universiteten bildades dels för att skydda studenter och lärare med egen rättskipning, där kungen, borgarna i staden Paris t ex, samt biskopen i Paris spelades ut mot varandra, alltsammans under påvens beskydd. Men dels bildades också universitetet för att skydda mot konkurrens från lärare som undervisade enskilt.

    Om universitet står det bäst i Hastings Rashdalls bok, reviderad 1935:
    https://www.amazon.co.uk/Universities-Europe-Middle-Ages-Collection/dp/1108018106/ref=sr_1_5?s=books&ie=UTF8&qid=1476819885&sr=1-5&keywords=rashdall+hastings

    För den som läser franska är Michel Rouche’ bok mycket bra:
    https://www.amazon.fr/Histoire-lenseignement-l%C3%A9ducation-Michel-Rouche/dp/226202099X/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1476820007&sr=8-1&keywords=michel+rouche+histoire+de+l%27enseignement

    För den som vill läsa om högre utbildning i arabvärlden rekommenderas denna:
    https://www.amazon.com/Rise-Colleges-George-Makdisi/dp/1482549824

    • Det tycks vara inbäddat i din definition av ett universitet att det är europeiskt och medeltida, vilket känns som en snäv definition av ett universitet. Tittar vi på ordets etymologi så vill vi söka efter någon institution för högre inlärning, vad nu det innebär, som bedrivs av någon grupp av forskare eller lärda. Om något, så verkar inte moderna forskare vara ense om vad som ska beskrivas som ett universitet, men tillämpar vi en outvecklad ordboksdefinition av ordet, så är det prima facie rimligt att bedöma vissa institutioner före 1000-talet som universitet. Hur, t.ex., bortförklarar du att Al Quaraouiyine i Marocko, Fes, som kom till ca 859 och har funnits sedan dess, inte är ett universitet? (Se http://whc.unesco.org/en/list/170.)

      • Från engelska wikipedia:
        The word ”university” is derived from the Latin universitas magistrorum et scholarium, which roughly means ”community of teachers and scholars.” Universities were created by Christian monks during the High Middle Ages.

        Franska wikipedia är lite utförligare:
        Le mot universitas attesté entre 1214 et 1218 en latin médiéval, dans la pratique de juristes, désigne une communauté, une assemblée ou une corporation, ici, de maîtres et/ou d’élèves universitas magistrorum et scolarium, il est emprunté au vocabulaire des organisations marchandes, en particulier des guildes de commerce et corporations régulant des activités de services marchands.

        Det är ett medeltida gille (inte skrå som jag skrev), en förening mellan lärare och studenter. Det är bara ett gille bland andra. Snickare, handelsmän och många andra hade gillen, vilka på latin också skulle vara ”universella sällskap”, universitet.

        Anledningen till att gillen fanns i Europa och ingen annanstans, och inte under antiken, var att gillen hade specifika regler och specifika ”friheter”. Under Rom, och i den islamiska världen gällde samma rättsregler för alla, men så var det inte i Europa. Därför kunde per definition inte gillen skapas i resten av världen.

        Universitet var de första ca 100 åren av sin existens helt privata, och senare i Paris delvis privat ända in mot slutet av 1400-talet (Oxford har alltid varit privat) och något liknande hann inte utvecklas i arabvärlden innan vad som var början på något liknande kvästes av makthavarna. Universiteten i Europa var också fenomen av en helt annan magnitud.

        De troligaste uppgifterna säger att Paris på 1200-talet hade 200 000 invånare och att det fanns 10 000 studenter där som kom från hela Europa. Under karnevalen 1228-29 kom studenter i bråk och blev utkastade från en taverna. De återkom och slog sönder vinfaten. Dagen efter angrep knektar under borgmästaren andra, oskyldiga studenter som spelade något spel utanför murarna och ett antal slogs ihjäl.

        Först krävde universitetet upprättelse. Sedan började det strejka. När det inte hjälpte upphörde Parisuniversitetet. Universitetet var ju bara lärarna och studenterna och de hyrde alla lokaler. Studenterna och lärarna flyttade till andra franska städer och till Oxford. Detta innebar ett enormt ekonomiskt avbräck för staden Paris och en mycket stor prestigeförlust. Universitetet fick till slut upprättelse och aktiviteterna i Paris återupptogs i början av 1231.

        Hastings Rashdalls bok är bra. Carolina i Uppsala har den. Jag lånade den därifrån, men ska nog köpa den så småningom.

  4. Marie A says:

    Caroline Hoxby (inte Susan Athey)?

  5. Att inget sags om internets plats i framtidens utbildning ar slaende.

    For varje dag laggs det upp mer hogkvalitativt innehall pa internet. Konsumtion av detta innehall ar icke-rival. Detta kommer fa stora konsekvenser.

    Jag tror mest att de utbildningarna som ger nan form av licens (typ lakare) kommer efterfragas av studenter

  6. Joakim says:

    Är inte en viktig skillnad som försvårar rörligheten i Europa att det är olika språk och kulturer länder emellan? I små länder som Sverige är det kanske givet att undervisningen på åtminstone master-nivå är på engelska. Men i stora länder som Frankrike, Italien, Spanien och möjligtvis även Tyskland är det nog en klar fördel om man kan språket. Jag har förvisso inte lämnat Sverige i studiesyfte någon gång, men utifrån det jag hört så bör man åtminstone kunna franska om man ska studera i Frankrike.

    • Innan realskolan och studentexamen avskaffades i Sverige 1968 valde man fritt mellan svenska, tyska och engelska läroböcker på svenska tekniska högskolor. Ingenjörer hade lite mindre franska, men på normalt gymnasium och realskola hade man kring sex år av tyska, franska, engelska.

      Det tredje främmande språket togs bort från det nya högstadiet därför att, detta är ju Sverige, det skulle vara orättvist att vissa fick sig till del de tre stora kulturspråken när andra inte ville läsa engelska på högsstadiet. För att det skulle vara ”rättvist” fick de som hade haft nog av engelska och matematik _mer_ engelska och matematik. Se min bok ”Education Unchained” eller Karin Hadenius avhandling ”Jämlikhet och frihet”. Resultatet var det fullständiga kaoset på högstadiet från och med introduktionen av Lgr69.

      Jag läste teknisk fysik med början 1984. Några år tidigare hade man valt en tysk lärobok i något ämne och upptäckte då till sin stora förvåning att alla begynnande teknologer inte behärskade det språket.

      • Joakim says:

        Det är fullt möjligt att allt var bättre förr när det gäller skolan. Oavsett så verkar mer språk inte vara på policyagendan när det gäller tänkbara förändringar. En förändring i detta nu skulle dessutom ge resultat om i bästa fall 10 år. Jag har därför svårt att se relevansen i ditt inlägg när det gäller rörligheten inom Europa för högre utbildning. Det är dessutom oklart om det skulle hjälpa till att minska de kulturella skillnaderna och kunskaperna inom mindre språk. Därmed kvarstår min poäng; Europa kommer aldrig att bli som USA när det gäller sökande till högre utbildning, även om steg i den riktningen försöker tas.

        En sidnot är att Tyska var förstaspråk i svenska skolan fram till skolstarten 1946. Professorernas förvåning över avsaknaden av tyskakunskaper bör därför inte komma som en överraskning för någon, eftersom de själva lärt sig tyska medan studenterna lärt sig engelska och franska i högre utsträckning.

  7. Bo Becker says:

    Joakim – helt sant angående språk och kultur. Jag tror att två faktorer bidrar till att minska språk-och kultur-barriärer mot att utbilda sig utomlands:
    (1) Internet, EU, globalisering, ökat resande etc gör att ungdomar nu är mycket villiga att byta miljö och språk.
    (2) Engelska läromedel dominerar allt mer i många länder. Bologna-harmoniseringen gör att man kan studera i tre år i hemlandet (BSc), och sen två år utomlands (MSc) när man redan behärskat studieteknik, är van vid engelsk-språkiga läromedel, och sugen på nya miljöer.

    Om det gick på medeltiden, går det kanske nu….

    De mest selektiva utbildningarna påverkas först, och de akademiskt starkaste studenterna är mest resvilliga (se Hoxby’s forskning). Jag gissar att trenden kommer att fortgå länge, och alltmer påverka bredare. På Handelshögskolan i Stockholm, därjag arbetar, ser vi detta i hög grad redan.

    ”-_-” – jag håller helt med om IT. Högre utbildning liksom många andra branscher. kommer att påverkas enormt. När? Hur? Spännande frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s