I veckan börjar en ny termin på Handels(högskolan i Stockholm). Knappt 300 studenter börjar då en av Sveriges mest eftertraktade utbildningar. Ser man på utbildningens historia kommer många av dessa att inom en snar framtid ha viktiga beslutsfattande positioner i samhället. I år möts dessa studenter av ett nytt inslag på sitt schema, kursen Global Challenges.
Utöver de vanliga kurserna i nationalekonomi, statistik, redovisning, marknadsföring etc. kommer studenterna under de två första åren från och med i år, läsa en kurs (eller ett ”spår” som det också kallas då det löper parallellt med övriga ämnen) som inte tar sin utgångspunkt i något av de traditionella kärnämnena. Istället utgår Global Challenges ifrån de många globala utmaningar som världen står inför. Tanken med detta upplägg är att tydliggöra att dessa problem inte sorterar under ett ämnesområde utan i stället kräver insikter och åtgärder som grundar sig i alla ämnen. Omvänt är det förstås en förhoppning att varje enskild kurs kan knyta an till dessa stora framtidsutmaningar och visa hur de kunskaper som lärs ut har relevans för förståelsen och lösningarna av problemen.
Som vanligt finns lite delade meningar kring införandet av denna typ av kurs. Det handlar om allt ifrån farhågor att inte kunna skilja på ”aktivism” och kunskapsförmedling, till tanken att studenter måste lära sig grunder i olika ämnen innan de kan konfronteras med så komplexa frågeställningar som detta handlar om. Dessutom har frågor väckts kring att kursen möjliggjorts genom finansiellt stöd från Global Challenges Foundation.
Som del av den grupp som haft i uppgift att ta fram det första årets innehåll så är jag förstås partisk, men det är min fasta övertygelse att det går att inte bara bredda Handels utbildning genom detta tillägg utan också att en exponering för dessa frågor är ett utmärkt sätt att få studenter att känna ett starkt sug efter den kunskap de även fortsatt kommer få inom ramen för kärnämnena i utbildningen. Normalfördelningens egenskaper jämfört med fördelningar med ”tjocka svansar” hamnar helt enkelt i en lite viktigare dager när man inser att delar av klimatdebatten hänger på förståelse av just detta (som jag skrivit om här). Vad gäller gränsen mellan kunskap och tyckande är det förstås (som alltid) upp till lärarna att hantera detta på ett bra sätt men utöver det är också frågor som det finns olika uppfattning om ytterst lämpliga för att illustrera exakt vad som gör att olika personer kommer till olika slutsatser. Slutligen, vad gäller externt finansiellt stöd så är det förstås viktigt att undervisningens form och innehåll bestäms av skolan och de som undervisar och inte några andra. På den här punkten har Handels en lång historia av stöd från det privata näringslivet så det är knappast någon fundamentalt annorlunda situation i och med det finansiella stödet för denna kurs.
I Dagens Industri intervjuades Johan Rockström, professor i miljövetenskap och chef för Stockholm Recilience Center (och ordförande i Global Challenges kursens Advisory Board) i måndags. Budskapet och rubriken på första sidan var tydliga: ”Miljö är en vd- och styrelsefråga”. Förhoppningen är att denna inriktning ska göra att alla de framtida vd:ar och styrelsemedlemmar och andra som utbildat sig på Handels kommer vara bättre förberedda för att hantera dessa frågor.
Läs mer om Global Challenges här.
Ekonomistas 
Jag (och flera med mig) saknade själv en sådan kurs när jag tog min kandidat i nationalekonomi. Många som studerar detta ämne gör det för att de vill förstå världen, men det är lätt att känna att detta behov inte möts om om läroplanen bara innehåller förenklade antaganden och “stylized facts”, som till en början inte verkar ha någon anknytning till verkligheten. Självklart är det viktigt att förstå grunderna av exempelvis modeller till en början, men jag tror det kan hjälpa både studenterna och ekonomin som akademiskt ämne genom att också inkludera en viss, vad det verkar, mer “kritisk” kurs där verkliga samhällsproblem och lösningsförslag ingår. Så med reservation för att jag bara snabbt kastade ett getöga på kursen, tycker jag det verkar som att det kan göra utbildningen gott.
Låter som om det är delvis inspirerat av upplägget hos Singularity University’s sommarkurser. Det kan nog bli riktigt bra efter lite intrimning! Kul att se detta tänkande även i Sverige.
Jag antar att syftet är att tysta de kritiska rösterna utan att förstöra den riktiga ekonomiutbildningen. Det är ett bra initiativ, och jag tror detta sätt är bättre rent pedagogiskt än att med vänsterhanden slänga in ett extra moment eller en extra kursbok på A-kursen som man gjort med genusfrågorna. Problemet är väl att många kommer uppfatta kursen som onödig. (Om den inte var det, varför klarar sådana här kurser aldrig av att konkurrera om studenter på egen hand?).
På temat “om den inte var det, varför klarar inte sådana här kurser att konkurrera” så tror jag att en anledning kan vara ett starkt “status quo bias” där omfördelning av resurser och omallokering av resurser mellan olika inriktningar gör att det typiskt sett alltid finns “veto-spelare som kan stoppa nya initiativ som detta. Med mindre än att man kan komma med ett förslag där man säger “ingen förlorar något, allt blir kvar som tidigare men vi lägger till något som är bra….”
Och om inte en rejäl summa pengar och en styrelse med Margot Wallström övertygar bakåtsträvaren, så har man även knåpat ihop den här reklamfilmen!
Jag tycker fortfarande era bevekelsegrunder är oklara. Ni kan inte på allvar attraheras av den här inramningen. Inte en chans. Jag gissar att programmet är tänkt att locka till sig en viss sorts unga studenttyper, nyexade från gymnasiet och som med stora ögon ser sig om i världen och funderar på vilken ideell organisation hon ska arbeta i. En typ som annars ställt sig skeptisk till en handelsutbildning, men som enligt Rockström borde fylla styrelserummen.
Det kan vara vällovligt men jag undrar om pitchen i filmen och hemsidan (“Personal development and self exploration are key themes” etc.) är så nedsättande att även gymnasister blir förolämpade.
Jag kan bara prata för mig själv men mina bevekelsegrund är följande; jag tycker att de frågor som tas upp är viktiga, jag tycker att ekonomer har mycket att tillföra i diskussionen om dessa, och jag tycker (som jag antydde i mitt inlägg) att frågorna lämpar sig mycket väl för att skapa intresse kring att faktiskt lära sig massa saker (snarare än att att sälja utbildning som “lär dig nu för att jag säger att det är nyttigt så kan du ställa viktiga frågor senare när du lärt dig lite mer….trust me”).
Alla kursplaner grundas i vad föreläsaren tycker är viktigt och kan något om. Jag utgår från att du hade undervisat om globala frågor även utan dessa sponsorpengar. Det nya här är ju den aktivistiska inramningen, och sponsorpengarna, vilket jag antar föranledde blogginlägget. Du bjuder ju själv in till diskussion om just dessa aspekter i inlägget.
Det är sista delen ditt svarsinlägg ovan som man kan ifrågasätta. Studera.nu innehåller inte kursbeskrivningar där det står “trust me, detta är en bra kurs”, utan det brukar klart och tydligt stå vad kursens lärandemål är, vilken kurslitteratur som används, samt examensform. Vi måste ge denna info enligt högskoleförordningen och bolognaprocessen.
Vad studera.nu vanligtvis INTE innehåller är reklamfilmer med vår utrikesminister. Inte heller brukar finansiärens förmögenhetstillväxt tillmätas särskilt stor vikt när vi förklarar varför ämnet är värt att studera. Det är auktoritetsapeller, “trust me”-singnaler, om jag någonsin sett några.
Varför inte kalla en spade för en spade? HHS har fått lite deg för att införa en kurs och på köpet framstå som mer sympatiska i en viss sorts politikers och debattörers ögon. Det har hänt förut och kommer hända igen. Ingen har dött.
Jag vet inte i vilket läge jag inte kallat “en spade för en spade”. Som du helt riktigt poängterar så är jag tydlig med att “HHS fått lite deg för att införa en kurs” och att detta väckt en del frågor och kritik. En sådan fråga har gällt det kloka i att studenter ställs inför stora frågor så tidigt i sin utbildning. Resonemanget här har varit att de måste lära sig saker först, bara därefter kan de ställas inför större utmaningar. Det var denna typ av resonemang jag syftade på med “trust me” (och naturligtvis inte i vilken utsträckning kursbeskrivningar har tydliga lärandemål, etc.).