Åsikterna om huruvida stora löne- och/eller förmögenhetsskillnader mellan människor i ett samhälle är bra eller dåligt går vitt isär. Enigheten är större när det gäller att hårt arbete bör löna sig: såväl de som förespråkar mer som de som förespråkar mindre ekonomiska skillnader i samhället tycker att en hög mobilitet är bra. Den som jobbar smart och hårt bör alltså klättra uppåt medan den latare bör trilla nedåt. Även om det är oklart om det verkligen är så, så verkar den allmänna uppfattningen vara att denna mobilitet i samhället har minskat. Och många blickar mot barns uppväxtvillkor för en förklaring.
Föräldrar idag spenderar mer tid än någonsin med sina barn, och tiden de spenderar är ”bättre” investerad, i den bemärkelse att de interagerar mer med sina barn – leker istället för övervakar, pratar med istället för pratar till, osv. Studier från USA visar att en genomsnittlig heltidsarbetande mamma numera spenderar mer tid med att interagera med sina barn än en genomsnittlig hemmamamma gjorde på 1950-talet. Det är positivt eftersom barn som får mer sådan kvalitetstid med sina föräldrar klarar sig bättre i livet.
Men skillnaden jämfört med förr är inte bara att de allra flesta föräldrar spenderar mer tid med sina barn, utan också att skillnaderna mellan hög- och lågutbildade föräldrars beteende har ökat kraftigt. På 1970-talet gjorde föräldrarnas utbildningsnivå ingen större skillnad: till exempel så spenderade mammor såväl med som utan högskoleutbildning ungefär 15 minuter per dag med ”utvecklande aktiviteter” tillsammans med sina barn. Idag är situationen en annan: mammor utan högskoleutbilning ägnar ungefär 35 minuter om dagen åt sådana aktiviteter, men för högskoleutbildade mammor är det 60 minuter. (Den här datan är också från USA.)
Konsekvensen blir att de högutbildades barn får ytterligare en fördel framför andra barn eftersom den här typen av interaktion med föräldrarna stimulerar såväl språkutveckling, social mognad och annan inlärning. Det kan göra att ekonomiska skillnader fortplantas i högre grad mellan generationer, och gör att devisen ”välj dina föräldrar med omsorg” känns bara alltför sann.
Ekonomistas 
Är denna skillnad ens dålig? Begåvning har väl en stark genetisk faktor (tror ni har skrivit om det tidigare på Ekonomistas) och då är det väl utmärkt att de som är lätta att diskriminera “fram” (dvs de med framgångsrika föräldrar – det är lätt att mäta om en förälder är framgångsrik, det tar 10-15-20 år att märka om ett barn har en dold potential) får extra uppmärksamhet och träning under sin barndom, får gå i segregerade skolor osv?
Trodde ekonomer strävade efter effektivt resursutnyttjande..?
Den egna ambitionen och motivationen står för en allt större del av ens slutgiltiga resultat. För de som behöver en större andel extern motivation behöver med omsorg valt sina föräldrar så att de kan stå för denna externa motivation. För skolan har uppenbart inte längre förmågan att låta strukturen och disciplinen stå för denna motivation.
Sedan finns det såklart några strålande undantag.
http://www.svd.se/disciplin-och-regler-bakom-goda-studieresultat
För mig är det hög tid att göra skolan till ett samarbete mellan elev och lärare, där man tävlar om att klara av externa tester istället för att låta svårtolkade betyg med millimeterrättvisa (med 1 meter felmarginal för varje elev) skapa en partiell ordningsrelation för antagning till högre studier.
Att vi sedan vet väldigt lite om barnets utveckling över lång tid beroende på aggregerade marginalnyttor, som minuter kvalitetstid med föräldrarna då man är liten, är däremot ett annat problem.
I Sverige diskuteras gärna att barn som gått på dagis presterar bättre i skolan än de som inte gått på dagis. Vill man vara lite elak så tog det också 10-12 år från det att vi nådde en allt högre andel (75-80% av barnen) på dagis innan vi så började tappa i PISA.
“såväl de som förespråkar mer som de som förespråkar mindre ekonomiska skillnader i samhället tycker att en hög mobilitet är bra. Den som jobbar smart och hårt bör alltså klättra uppåt medan den latare bör trilla nedåt.”
Hur definierar du “lathet”? Spelar variation i genetiska anlag för olika förmågor någon roll i den definitionen?
Bra fråga – här definierar jag det inte alls, men i litteraturen om “luck vs performance” är det en stor fråga huruvida beteenden som följer av genetiska anlag bör betraktas som huvudsakligen “luck” eller “performance”.
Du definierar det inte nej men du tycker tydligen att det är en relevant term att använda i sammanhanget (varför annars använda den?). Då är det väl rimligt att be dig precisera vilken definition av “lathet” du tycker är relevant här?
Det finns väl hur mycket forskning som helst som visar att samhällen med mindre förmögenhets- och löneskillnader är bättre samhällen med lägre arbetslöshet, mindre kriminalitet, mindre av sociala problem och utanförskap, större deltagande i samhällsutvecklingen etc. Det är ingen åsikt utan har vederlagts i omfattande forskning.