Boktips: Ojämlikhetens anatomi

Förra året utkom Per Molander med boken ”Ojämlikhets anatomi” (Weyer förlag). Hur inkomster och förmögenheter skapas och hur deras fördelning mellan samhällets invånare ser ut och bestäms har alltid intresserat ekonomer. Sedan Thomas Pikettys bok Capital in the Twenty-First Century publicerades har dock diskussionerna intensifierats. På så sätt kunde knappast Molanders bok ha publicerats mer lägligt: Nu blir den ytterligare ett inlägg i den dagsaktuella debatten om ekonomisk jämlikhet och ojämlikhet. Jag diskuterar boken i senaste numret av tidsskriften Ekonomisk Debatt. Som jag skriver där så tycker jag att mycket saknas i Molanders verklighetsbeskrivning. Till exempel så ligger fokus uteslutande på det relativa perspektivet (tjänar en viss person mer eller mindre än andra?) på ett sätt som gör att det som är långt viktigare för de flesta människor (absolut inkomst, levnadsstandard och välfärd snarare än relativ) försvinner helt. Trots det är boken definitivt läsvärd – och den är dessutom föredömligt kort och kärnfull.

Comments

  1. Micke says:

    ” Till exempel så ligger fokus uteslutande på det relativa perspektivet (…) på ett sätt som gör att det som är långt viktigare för de flesta människor (…)”

    Jag har, sent om sider, förstått att det är precis den här frågan som skiljer högern från vänstern. Jag har precis som Johanna utgått från att om alla får det bättre så är det en förbättring som alla uppskattar, men så ser helt enkelt inte vänstern på saken. För dem är det de relativa skillnaderna som räknas. De blir genuint upprörda när den relativa barnfattigdomen ökar, även om förklaringen är att ett antal människor som tidigare inte arbetade nu gör det.

    Vänstern hävdar att stora sociala skillnader sliter isär samhället, även i de fall då de fattigaste har en absolut levnadsstandard som är rimligt god.

    Det här är värdeomdömen som man kan ha olika åsikter om. Det är helt enkelt inte korrekt att säga att de absoluta skillnaderna ”är långt viktigare för de flesta människor” (även om jag personligen delar den åsikten.)

    • Johanna Möllerström says:

      Jag hade framförallt ett globalt perspektiv när jag skrev det. För människor som lever i länder som är långt fattigare än vad t.ex. Sverige är så är jag övertygad om att det till väldigt stor del är irrelevant för dem hur de förhåller sig till oss i t.ex. Sverige. Vad som däremot påverkar deras vardag och upplevda välfärd extremt mycket är absoluta förbättringar i deras egna levnadsvillkor.

  2. Björn Abelsson says:

    Jag är inte säker på att absolut välfärd är viktigare än relativ dito. Vi är sociala varelser och lever i nära kontakter med andra. Innan det fanns superstora platt-tv tror jag inte att många tyckte att deras 25-tums tjocktv behövde bytas mot något bättre. Men när man ser grannar och vänner tapetsera väggarna med led- eller plasmaskärmar vill man såklart kunna göra det själv också.

    I absoluta termer har (nästan) alla i Sverige tillräckligt hög inkomst, levnadsstandard och välfärd. Men när ”alla” andra har råd att åka till Thailand varje vinter kan man känna sig rätt fattig om man själv inte har den möjligheten.

    • Andreas SO says:

      Vem är lyckligast: Är det person 1) som tjänar 50 000 kr i månaden i ett samhälle som har en genomsnittsinkomst på 150 000 kr eller person 2) som tjänar 5 000 kr i månaden i ett samhälle där genomsnittsinkomsten är 7 000 kr?
      Svaret är väl rimligtvis person 1 trots att den personen är ”relativt” fattigare än person 2.

  3. Jonas Jäthing says:

    Relativt eller absolut – visst har det betydelse att se hur vissa glider fram utan några synbarliga problem medan man själv sliter häcken av sig för att få ihop till till ett acceptabelt minimum för sig själv och sina barn. Detta acceptabla minimum är väldigt olika, alltså är det relativt. Man ska nog respektera att olika människor har olika syn på vad som är viktigast, ju längre ner på den relativa skalan man befinner sig ju större betydelse tror jag den relativa inkomstskillnaden har.
    Men attityden till andras rikedom tror jag har ännu större betydelse. Det är inte ovanligt att man i media ser hur välbärgade människors rikedom framställs som orättfärdig. Som om de välbärgade lurat till sig sin rikedom. Denna attityd skapar nog väsentligt mer social oro än den relativa skillnaden i sig.

  4. Jonas Jäthing says:

    Nationalekonomer har fått utstå mycket spott och spe för analyser baserade på den fiktiva ”economic man”, en fiktiv person som bedömer risker och möjligheter på ett sätt som ingen verklig person gör. Resonemangen om ojämlikhet, relativ eller absolut, riskerar att gå in på liknande banor och utsättas för samma nedsättande uppfattningar av omvärlden om man inte närmar sig människorna som de faktiskt är. På förlagets hemsida erbjuds läsaren möjlighet att läsa ett kapitel ut boken. På boksida 11 finner man följande mening: ” En av de viktigaste traditionerna ser samhällsbyggandet som ett socialt kontrakt, enligt vilket en samling individer ger upp en del av sin naturgivna frihet för att samtidigt bli delaktiga i frukterna av den sociala gemenskapen.”
    Den naturgivna friheten är en chimär – människor är flockdjur. Naturen har inte gett oss en frihet, tvärtom, vi har en naturgiven bundenhet till flocken, till ett socialt sammanhang. Analysen av var vi står och hur vi ska bete oss ligger djupt inbäddad i vår mest grundläggande instinkt den som gör oss till just människor – flockinstinkten. Det är denna instinkt som gör så att många av oss gör som vi blir tillsagda och bygger hus, serverar restauranggäster med mera medan andra leder och fördelar arbetet på olika nivåer.
    Ingen analys av jämlikhet och ojämlikhet kan äga någon relevans utan att sättas i relation till denna grundläggande instinkt.

    • Micke says:

      Det kan finnas anledning att vara en smula försiktig med socialetnologiska slutsatser, av ungefär samma skäl som för kritiken mot ”economic man”.

      I synnerhet bör det konstateras att om man tittar på människan som djur och jämför med schimpanser och gorillor, så är den grupp man tillhör en grupp om ca 15-150 individer. Det är oändligt långt från ett samhälle med miljoner individer, majoriteten sådana som vi aldrig har träffat eller kommer att träffa. Det är friheten att inte bry sig om denna stora grupp som man ger upp, inte kontakten med ”stammen” om 150 individer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s