En fungerande ekonomisk politik kräver att politiker och riksbanksledning har god information om det rådande ekonomiska läget. Alltför stora tidsfördröjningar i inrapporteringen av data skulle kunna skapa problem om en stimulans kommer för sent och blir procyklisk. I Sverige finns flera tidsfördröjningar i datarapportering, och bland de allvarligare torde gälla hushållens inkomster som politikerna får reda på mer än ett år, och för vissa inkomster över två år, senare. Finansdepartementet borde tillsätta en undersökning av var flaskhalsarna i inkomstrapporteringen finns och hur dessa kan tas bort.
Det finns flera skäl till varför vi vill ha en uppdaterad offentlig statistik över hushållens inkomster. En av Keynes grundtankar med stabiliseringspolitiken var att störningar i privat efterfrågan ska pareras med offentliga åtgärder som verkar i motsatt riktning, vilket därmed stabiliserar konjunktursvängningarna. Men för att så ska kunna ske krävs att beslutsfattarna känner till både när den privata efterfrågestörningen uppstår och hur stor den är. Alla tidsfördröjningar i denna inrapportering minskar stabiliseringspolitikens verkningsgrad, och blir fördröjningarna alltför stora kan stabiliseringspolitiken förbytas i destabiliseringspolitik, dvs bli procyklisk. Noteras bör dock att de automatiska stabilisatorerna fortfarande spelar en huvudroll när det gäller att dämpa konjunktursvängningarna.
Även fördelningspolitiken skulle kunna förbättras av korrekt information om inkomstfördelningen. Exempelvis är det viktigt att följa upp hur olika grupper påverkas av konjunktursvängningar, kriser eller en politisk reform. I den mån vissa grupper behöver extra stöd i ett övergångsskede är det bra om informationen inte når politikerna alltför sent.
Uppgifter om de svenska hushållens inkomster och deras fördelning kommer från flera källor. Det tar tid för dessa uppgifter att rapporteras in. I vissa fall är inte tidsfördröjningen skadlig eftersom den kan handla om att kontrollera kvaliteten i data, men i andra fall är den huvudsakligen negativ. Exakt var fördröjningarna finns är inte helt klarlagt, men här är några av de större källorna:
Tidsfördröjning 1: Arbetsgivarnas inrapportering av kontrolluppgifter. Varje månad betalar arbetsgivare lön till sina anställda. Men denna lön rapporteras inte till Skatteverket, utan detta väntar arbetsgivarna med till slutet av året (årsbesked som även postas hem till löntagarna). Detsamma gäller bankernas rapportering av ränteinkomster. Detta innebär att inkomster som tjänas tidigt under året är okända för myndigheterna tills slutet av året, dvs tidsfördröjningar på flera månader upp till ett år. En utredning av månadsuppgiftslämning gjordes för tre år sedan, men trots goda skäl för en reform verkar ingenting ha skett och frågan är nu hur den nya regeringen ställer sig till en sådan ordning.
Tidsfördröjning 2: Skatteverkets sammanställning av självdeklarationer. Trots att Skatteverket och medborgarna alltså har de flesta uppgifterna vid årets slut eller nästa års början dröjer det till början av maj tills självdeklarationen ska vara inlämnad. Detta datum torde vara historiskt betingat från en tid där man manuellt skulle räkna samman uppgifterna; idag är de flesta deklarationerna okomplicerade och de flesta godkänner dem med ett klick på datorn eller i mobilen. Skatteverkets hantering skapar alltså om en tidsfördröjning på ca ett halvår, och den borde lätt kunna minskas kraftigt.
Tidsfördröjning 3: Andra myndigheters inrapportering. Statistikerna på SCB har många gånger vittnat om att de får vänta länge på Försäkringskassan som ska lämna uppgifter om medborgarnas sjuk- och arbetslöshetsersättning. Detsamma gäller Socialstyrelsens uppgifter om bidrag och understöd. Utan dessa uppgifter kan inte SCB beräkna hushållens disponibla inkomster (förut fanns en preliminär inkomststatistik utan bidrag och ersättningar som kom från SCB några månader tidigare men den var inte korrekt för särskilt låginkomstgrupper). Exakt hur länge SCB väntar vet jag inte, men vi talar även här om tidsfördröjningar på flera månader.
Tidsfördröjning 4: SCBs sammanställning av inkomstuppgifter. När SCB till sist får all information som behövs tar det ytterligare tid att kontrollera data och skapa den aggregerade och fördelade inkomststatistiken. Även detta arbete medför en tidsfördröjning.
När man slår ihop dessa enskilda tidsfördröjningar ser vi varför det dröjer minst ett år, och i vissa fall över två år, innan korrekta inkomstuppgifter når politikerna. De inkomster vi detta år, 2014, tjänar kommer politikerna till del först under första halvåret 2016. De grupper som genomled tuffa tider i början av 2014 får alltså vänta i över två år innan politikerna får upp ögonen för deras situation (och ännu längre på att eventuella åtgärder får verkan). Det känns inte helt värdigt en modern IT-nation som Sverige.
Ekonomistas 
Men titta på rapporterade arbetsgivaravgifter och avdragen skatt då, det släpar bara efter med några veckor. Jag ser arbetsgivaravgifterna när jag gör en kreditkoll på en kund och kan väga in dem i kreditbeslutet, uppgifterna i senaste bokslut kan var 18månader gamla så de är inte alltid så mycket att gå på.
Att vi slapp månadsrapporteringen kan vi tacka Anne Lööf och C för, det var det enda partiet som insåg att den ökade regelbördan hade sänkt småföretagen helt i onödan.
De uppgifterna är inte användbara om du vill ha information om en persons eller ett hushålls inkomst, eftersom de redovisas på företagsnivå.
Dags att damma av förslaget att alla arbetsgivare betalar all lön inkl. alla löneskatter, sociala avgifter, arbetsgivaravgifter och alla andra skatter och avgifter brutto till ett personligt bankkonto, och att skatten dras av banken när pengarna flyttas från detta “skattekonto” till ett transaktionskonto. Banken kan enkelt dra rätt skattebelopp baserat på utbetalat belopp, och behöver inte fundera på om pengarna kom från en eller fem arbetsgivare. Banken ansvarar för att pengar endast kan flyttas från detta skattekonto till annat konto efter att korrekta skatter har dragits.
Arbetsgivarna slipper helt fundera på skattebetalning. De behöver alltså inte hålla reda på skattesatsen för kommunen där den anställde bor, ev. jämkning pga bolån, jämkning pga inkomster från andra arbetsgivare, särskilda skatteregler baserat på arbetstagarens ålder eller en massa andra specialfall.
Med denna lösning blir det något tiotal banker som måste hålla koll på Sveriges löjligt komplicerade skatteregler, istf som idag hundratusentals företag. Svårt att göra en större förenkling för företagen på ett så enkelt sätt.
Och för att knyta an till ämnet: en korrekt rapportering från bankerna till skattemyndigheten skulle rimligen ske varje dag. Det vore svårt att se en lösning som rapporterar snabbare än så.
Att det finns goda skäl till månadsrapportering kan man bara tycka om man väljer att helt bortse från den ökade och oproduktiva regel-, administrations- och systembörda som man mer eller mindre i onödan lägger på arbetsgivarna genom detta. Det är också ovärdigt en modern it-nation att lasta en massa rapporteringsfjams på småföretagare.
Vilka merarbeten skulle det rent konkret innebära för administrativ personal på arbetsplatser med månadsrapportering?
För de allra flesta skulle påverkan av månadsrapportering vara minimal. Man lämnar redan arbetsgivardeklaration månatligen och att särredovisa anställda i den vore ingen stor sak. Alla med fler än en handfull anställda använder redan särskilda löneprogram för att korrekt hantera skatter, avgifter, förmåner, semesterdagar, utlägg med mera utan manuellt arbete och krångel. De här programmen skulle kunna lösa månadsrapportering av kontrolluppgifter med automatik också.
För den som bara har någon enskild anställd och inte använder löneprogram så borde det inte bli någon större börda ändå. Och blir det det kanske man skulle lägga ett par hundralappar på ett program ändå… Jag har två anställda och jag kör ett löneprogram.