Att allt fler skaffar sig smarta telefoner, till exempel iPhone, innebär en stor utmaning för mobiltelefonoperatörerna. Alla som har iPhone sms:ar till exempelvis redan automatiskt gratis till varandra i och med den senaste verisonen av iOS. Samma sak gäller telefoni — med tjänster som Skype, Freephoo och Viber kan man ringa gratis till andra som använder samma tjänst. (Apple skulle mer eller mindre med en knapptryckning kunna göra så att alla med iPhone ringer gratis till varandra.) Mobiltelefonioperatörerna försöker motverka detta genom att avtalsvägen förbjuda oss att använda sådana tjänster, men gissningsvis kommer detta bara tillfälligt att stämma i bäcken. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet kontrollerar operatörerna inte att avtalsvillkoret upplevs. Det är inte ens säkert att det är tekniskt möjligt att helt blockera IP-telefoni. Frågan är också om konsumenterna skulle acceptera att operatörerna övervakar innehållet i datatrafiken. Gissningsvis innebär det här att operatörerna inom en snar framtid bara kommer att kunna ta betalt för datatrafik och inte alls (eller mycket lite) för sms, öppningsavgifter och minutavgifter.
Vad kommer i så fall detta innebära för mobiltelefonoperatörena? Mobiltelefonoperatörerna har hittills lyckats upprätthålla lönsamheten på grund av att det är så få verksamma aktörer och för att efterfrågan ökat så snabbt under lång tid. Ytterligare en faktor är att prissättningen varit väldigt komplicerad och gjort det svårt att jämföra priser, vilket förmodligen hämmat konkurrensen. Men om mobiltelefonianvändandet nu övergår helt till datatrafik och därmed en betydligt mer transparent prissättning borde konkurrensen också skärpas. Detta borde leda till lägre lönsamhet för mobiltelefonoperatörerna, och därmed att de inte kommer vara lika villiga att bygga ut 3G-nätet ytterligare (redan i dagsläget hörs klagomål om att kapaciteten inte räcker till på vissa håll, till exempel i Stockholms kollektivtrafik).
En sak är i alla fall säker. Som konsument skulle jag tänka mig noggrant för innan jag idag tecknar ett 24 månaders mobiltelefoniabonnemang där jag binder mig vid en hög fast kostnad för “fria sms” och “gratis telefonsamtal”. Men vore jag mobiltelefonoperatör skulle jag naturligtvis göra allt jag kunde för att sälja just sådana abonnemang.
Ekonomistas 
Operatörena inser också detta enligt di.se:
Telia Sonera har tagit ett beslut att börja ta betalt för ip-telefoni. Det är ett led i en utveckling där priset för data måste stiga, medan priset för vanlig rösttrafik i telefonen kommer att gå ned, enligt Nyberg.
”Om 80 procent av trafiken i nätet är data så bör 80 procent av intäkterna komma från data”, säger Telia Sonerachefen.
Intressant. Samma sak som Nyberg säger kan ju också uttryckas på följande vis: “Om telefonsamtal står för 20 procent av trafiken, ska de inte så för 80 procent av intäkterna”, vilket verkar vara fallet just nu.
Hur de ska lyckas ta betalt för IP-telefoni förstår jag inte riktigt, annat än för själva datatrafiken förstås. Det borde finnas mängder av sätt att “dölja” att datatrafiken utgör IP-telefoni genom att “tunnla trafiken” genom andra portar och protokoll (som jag lärt mig att det heter). Dessutom undrar jag om konsumenterna i förlängningen kommer acceptera att datatrafik är dyrare när man själv pratar än när man streamar till exempel radio.
En annan utmaning med övergången till IP-telefoni för operatörerna är att det innebär att vi kommer ringa gratis då vi är uppkopplade mot wifi. För egen del pratar jag mest i mobiltelefon hemma och på jobbet och på båda dessa ställen skulle jag i stället kunna ringa via wifi-uppkopplingen. Gissningsvis utgör detta numera en stor del av alla mobilsamtal.
Här är länken till DI-artikeln: http://di.se/Artiklar/2012/3/14/261852/Lars-Nyberg-Tre-kampanjen-inte-hallbar/.
Precis det du skriver om Robert har, så långt jag förstått, varit en stor rädsla hos operatörerna i flera år. Jag minns för några år sedan när jag lunchade med en kille som jobbade med affärsutveckling på en av de största svenska operatörerna, och han var riktigt bekymrad över hur svårt att det var för dem att förverkliga sitt mål (för-)bli innehållsleverantörer och undvika att bli kanal-leverantörer. Det var tydligt att frågan redan då var av hög prioritet för dem. Som privatkund så hoppas jag på motsatt utveckling. Jag hoppas att jag i framtiden kommer att kunna köpa helt ofiltrerad uppkoppling där leverantörerna egentligen bara skiljer sig på fem huvudsakliga prestandamått: bandbredd, latens, täckning, pålitlighet och -förstås- pris.
Men jag skulle gissa att det kommer att ta mer än två år, som du antyder, innan vi kommer dithän. Om inte annat så verkar många av operatörerna ha hjälpligt goda kontakter in mot stater och EU (bla pga en historia som televerk odyl, samt kanske via eftergifter för att skapa allianser med upphovsrättslobbyister). Så det skulle inte förvåna mig om operatörerna kommer lyckas få EU att hjälpa till att “rädda några jobb” i branschen (på konsumenternas bekostnad). Eller att operatörer/nätägare kanske kan få till någon konkurrenshämmande överenskommelse i branschen (en kartell alltså). I alla fall för att försöka förhala utvecklingen du spår ett par år till. Men jag hoppas att jag har fel och din spådom blir rätt!
Tycker det borde finnas plats för en “Ikea-leverantör” på operatörsmarknaden, dvs en operatör som enbart levererar bandbredd, punkt slut. Alla andra tjänster får kunderna hitta på annat håll.
Jag misstänker att ip-telefoni ger ett trafikmönster som är svårt att maskera, så den operatör som tycker att det är en bra idé att jaga sina kunder med blåslampa kan säkert göra det.
Men vad hjälper det? Så länge det finns minst en operatör som tillåter ip-telefoni är det väl inte nåt som hindrar kunderna att välja den (om man inte har operatörslåst).
Jag brukar vanligtvis följa bloggen med stort intresse utan att ha så mycket att tillföra rent sakligt, men äntligen kommer ett inlägg som handlar om teknik och oskicket att låsa in eller utpressa sina kunder.
Angående det rent tekniska så kan kunniga kunder ta sig runt nästan vad som helst, speciellt om de kontrollerar en maskin tillgänglig via internet. Det går till exempel att köra IP över DNS. Man ska vara rätt motiverad (och lite tekniskt kunnig) för att göra sånt dock, så mängden kunder som dels bryter mot sitt avtal och dessutom orkar hålla på mecka för att ringa gratis kommer vara försvinnande litet så det är antagligen billigare för operatören att låta dem vara ifred.
Operatörerna verkar ha lite svårt att bestämma sig för vilken fot de vill stå på. När upphovsrättsindustrin hävdar att operatörerna ska agera poliser och “samarbeta” på frivillig basis (vilket samarbete sen — operatörerna åläggs att göra en massa extra arbete helt gratis i utbyte för .. ingenting) så vill operatörerna hävda att de bara tillhandahåller transport av paket, likt posten, och därför inte kan åläggas ansvar om deras kunder skickar brevbomber.
Å andra sidan är det ack så frestande för operatörerna att talla ur godisskålen genom att bygga ett alldeles eget internet där man låser in användarna till sina egna tjänster som förväntas ge miljardvinster, eller genom att ta lite extra betalt för varje samtal någon ringer på skype. En fördel med den senare modellen är att man då dessutom kan kräva pengar av Skype själva för annars kommer paketen till och från Skype drabbas av dålig förbindelse och mycket otur. Har man 5 minuter över kan jag rekommendera ett TED talk om the 8 billion dollar ipod för att förstå hur mycket pengar det rör sig om.
Piratpartisterna kallar ovanstående modell med egna tjänster från operatören där man inte har tillgång till andra öppna tjänster för kabel-tv-internet: kunden förväntas öppna munnen och ta emot det innehåll som leverantören behagar leverera snarare än vad kunden faktiskt är intresserad av. Den fria konkurrensen inom telekombranschen är inte fullt så fri då det av fysikaliska skäl finns begränsningar på antalet sändare i samma frekvensband vilket realiserats med hjälp av licenser som de fåtalet stora aktörerna köpt dyrt och håller på. Dessutom är det förbannat dyrt att bygga ett telenät, även om man slipper betala för licensen för att man vunnit den på lotto.
Angående att kunderna skulle vägra tillåta operatören eller staten tittar i deras paket: det är precis det datalagringsdirektivet innebär, och tydligen kan man inte ens utvärdera effekterna av direktivet eftersom medlemsstaterna som redan infört det trilskas med att lämna in underlag. FRA-lagen är en annan smällkaramell som bara gällde trafik som passerade rikets gränser och absolut inte svenskar, fast nu ska visst SÄPO också få tillgång till lite FRA-godis.
Precis som Marcus tror jag inte att utvecklingen går att stoppa, men med lite lämplig protektionism går det säkert fördröja utvecklingen med både 10 och 20 år.
Angående att dölja telefontrafik så håller jag helt med dig om att få kommer göra detta om man måste göra det på egen hand, men skulle inte smarta programmerare se till att det sker automatiskt? Skype, Viber och liknande skulle kunna dölja sin trafik genom att automatiskt göra detta åt oss, kanske genom att hela tiden byta sättet som data transporteras på. Men detta kanske är tekniskt orealistiskt?
Om operatörerna lyckas byta från “tillåt allt, förbjud viss trafik” till att “förbjud allt, tillåt bara det vi godkänt” så vore det ju en smärre katastrof för användbarheten — i så fall hoppas jag att Konkurrensverket och PTS kommer göra något åt saken (till exempel genom att tvinga operatörern att öppna sina nät för fler aktörer så konkurrensen fungerar bättre).
Vad som inte nämns här är att det ofta är en ganska stor kvalitetsskillnad på ip-telefoni jämfört med vanlig mobil sådan. Särskilt gällande latens, men även andra hörbara störningar. Tex i kustområden med mycket sommarstugor där röstsamtal fungerar hyggligt men datatrafik fungerar att surfa med men inte mer. Sedan känner jag inte till om operatörerna kan göra prioriteringar mellan data och vanliga röstsamtal?
Det är naturligtvis inget som kommer ändra utvecklingen i stort, men det tydliggöra att det inte bara handlar om ren bandbredd.