En av många intressanta studier som presenterades under ASSA-konferensen i Chicago var en undersökning av värdet av politiska kontakter för amerikanska finansinstitut (se en tidig preliminär version av studien här). Författarkonstallationen bestod bland annat av stjärnor som Daron Acemoglu och IMFs förre chefsekonom Simon Johnson. I studien undersöks hur nomineringen av Tim Geithner till finansminister påverkade aktievärdet för finansföretag som hade starka kopplingar till honom. För att mäta kopplingarna till Geithner har forskarna undersökt besöksloggen under hans tid som chef för NY Fed och resultaten tyder på att företag som besökte honom ofta upplevde en överavkastning på 15 procent när Obama nominerade honom.
Diskussionen kring studien var intressant och Caroline Hoxby lyfte fram att man egentligen borde se Geithner, Larry Summers och Robert Rubin som en och samma kandidat till finansminsterposten; dessa tre var nära lierade med varandra och hade starka kopplingar till i princip samma Wall Street-företag. Enligt vadslagningsfirmorna var sannolikheten för att någon av dessa personer skulle få erbjudandet uppe i 85 procent redan innan Geithners nominering blev officiell. Egentligen påverkades alltså förväntningarna inte särskilt mycket vid tillkännagivandet, varför siffran 15 procent troligen är en kraftig underskattning av det förväntade värdet för finansföretagen att ha kopplingar till den politiska makten.
Hur stort det verkliga värdet blev får framtida forskning utvisa, men mycket tyder på att det var minst sagt stort. Problemet är bara att det kanske var ett pris värt att betala för att förhindra en total finansiell kollaps.
Ekonomistas 
Värdet av politiska kontakter är 0 om staten är liten. Om staten är stor 35-50 % samt reglerar vissa sektorer blir värdet av politiska kontakter en fråga om överlevnad. Ren självbevarelse drift.
År 1776 var USA:s byråkrati lika korrupt som flertalet byråkratier i dagens Afrika. USA lyckades trots detta bli världens starkaste ekonomi och den enda supermakten. Afrika står och stampar. Varför? En mängd möjliga förklaringar men en av de mest väsentliga är att 1776 var statens andel av BNP 2%. Det spelar då ingen roll hur korrupt byråkratin är, den påverkar inte näringslivet och ekonomin överhuvud taget. I Afrika idag är statens andel av ekonomin runt 60%. Politiska kontakter, korporativism, nepotism ock patrimonielka system är legio. Det enda intressanta är att erövra den politiska makten för att belöna de egna och straffa de oppositionella.
Den frågan man bör ställa sig är verkligen gången mot ett korporativistiskt samhällsskick (Crony Capitalism) som belönar politiska kontakter, belönar nepotism framför meritokrati är värt priset för politisk och ekonomisk stabilitet?
Alex har alltså tillförlitliga data på korruprion från 1776. Hatten av! För att rucka lite på den monokausala världsbilden skulle jag vilja inflika att korruption som begrepp bara är meningsfullt i en modern rättsstat. Om våldsmonopolet inte är allmänt accepterat är det naturligtvis uteslutande en definitionsfråga vad som är korruption och vad som inte är det. En brittisk betraktare hade år 1776 förmodligen haft en något annorlunda uppfattning än en amerikansk.