Den klassiska politiska konjunkturcykeln drivs av att en sittande regering inför ett val stimulerar ekonomin (eller gör andra populära saker) för att väljare ska koppla den goda konjunkturen till deras kompetenta ledarskap. Empiriskt tar sig detta uttryck i uppgångar inför val följt av nedgångar efter val (som i exemplet med de Vitryska lönerna som jag skrev om härom veckan).
I ljuset av detta ter sig bilden nedan lite märklig. Den illustrerar tillväxten i kapitalinvesteringar (gross capital formation growth) i Kina i relation centralkommitténs möte (de röda linjerna i figuren) som hålls vart femte år. Dessa möten är det tillfälle då politiker tillsätts och befordras. Bilden visar tydligt att ”tillväxtgenererande investeringar” skjuter i höjden efter dessa kommittémöten.
I ett fascinerande papper av Yinan Li (som är doktorand vid IIES på Stockholms universitet) förklaras detta mönster som resultatet av en intressekonflikt mellan centralmakten och lokala politiker. Kort består problemet i följande: Lokala politiker har delegerats beslutanderätten över ekonomiska frågor i sina respektive provinser. Centralmakten vill se tillväxt i provinserna och de som är framgångsrika belönas vid centralkommitténs möten baserat på deras resultat under den föregående perioden. Detta skapar starka incitament för lokalpolitikerna att omedelbart när de tillträder initiera tillväxtskapande investeringar. Okoordinerad tävlan mellan provinser leder dock till överhettning och inflation som blir ett bekymmer för centralmakten som intervenerar genom att t ex styra kreditgivning och stoppa påbörjade projekt. När så inflationen går ner igen och ekonomin lugnat sig går beslutanderätten tillbaka till provinsnivå och det hela börjar om.
Genom att utnyttja det faktum att det finns åldersregler för om en provinspolitiker kan fortsätta sin karriär visar Yinan att ivern att driva upp den regionala tillväxten drivs av karriärskäl. Politiker som på grund av ålderrestriktionen inte kan fortsätta efter nästa centralkommittémöte driver helt enkelt inte upp tillväxten i sina regioner på det sätt som de med återvalsmöjligheter.
Möjligen kan man i bilden se att cyklerna efter de senaste centralkommittémötena inte varit lika påtagliga så kanske finns det ett element av lärande i processen. 2012 är nästa möte, efter det får vi se.
Ekonomistas 
Om det är politikerna som fattar investeringsbesluten bör det uppkomma massiva felinvesteringar som så småningom skapar ekonomiska kriser. Felinvesteringarna måste därefter avvecklas under krisskedet.
Investeringar måste vara långsiktigt ekonomiskt lönsamma. Exempelvis finns det nybyggda städer i Kina som inte har några invånare. Dessa städer kommer kanske att med tiden förfalla till ruiner.
The problems are due to the fact the the incentive for promote growth is too strong, i.e. local leaders with better growth performance are promoted and promotion is associated with more power and more privilege. But on the other hand, this incentive system can help a country come out from the poverty trap quite fast, because for most developing countries, (local) government is usually the obstacle for development.
Obviously, the current mode of growth driven by investment is not sustainable. The Chinese central government has been talking about the transition to R&D driven growth. As far as I can see, there are three problems of the transition. Firstly, R&D takes much longer time than investment and the term of the local leader is only five years. Secondly, it is hard to compare the R&D performance of the local leaders. Thirdly and most importantly, the environment for R&D may not be good due to the fact that government is deeply involved in economic activities.
But again on the other hand, all the problems are potentially the opportunities to Swedish firms. Outsourcing R&D to the Swedish firms, which have comparative (or absolute) advantage in it, might be a smart and feasible solution.