Lästips: Om svensk utbildningsforskning

I det senaste numret av Skolvärlden finns en intressant granskning av svensk utbildningsforskning. Den visar bland annat att ytterst få svenska avhandlingar i området behandlar effekterna av pedagogiska arbetssätt; något som rimligen borde vara helt centralt. Vidare skrivs det mesta på svenska och väldigt få forskare publicerar sig internationellt.

Det är därför kanske inte underligt att pedagogiska metoder som i bred skala införts i svensk skola enligt forskningen kan vara rent destruktiva (ex individualiserad undervising och mentorskap) medan dokumenterat verksamma åtgärder ignorerats (ex systematiska utvärderinger av enskilda lärares arbetssätt).

Så kan vi naturligtvis inte ha det, varför det är utmärkt att regeringen planerar en utvärderingsfunktion inom utbildningsområdet. Frågan är bara vem som ska sköta denna utvärdering?

Comments

  1. Anna Ekström says:

    Ja, ett sådant utvärderingsinstitut behövs. Det verkar dock råda delade meningar om vad institutet ska göra; ska det utvärdera metoder och arbetssätt eller inte? Jag tycker det är just metoder och arbetssätt som behöver utvärderas.

  2. Skolan styrs idag av politiska sanningar, vilka är en viktig del i regeringens återvalsstrategi. Att Björklund har konstaterats ha fel i sak mer än en gång (milt uttryckt) är ett förhållande som absolut inte får riskeras förvärras genom instiftandet av ett riktigt utvärderingsinstitut. Om man nu ändå får ett sådant institut så kan man fråga sig vad det kommer att ha för effekt på denna regeringen, som måste vara oöverträffad vad gäller omfattningen av att skita i remissvar som går de egna förslagen emot.

    Skolan är dålig, lärarna är dåliga, eleverna är dåliga, ungdomar är lata, de är giriga (som inte vill arbeta för skitlöner under skitförhållanden), ffa är de latare och mer giriga än tidigare generationer (på vilka inga fläckar fanns), o.s.v. Detta kommuniceras ständigt till yngre generationer. Istället för uppmuntran, uppskattning och vänliga ord är det en ständig nedvärdering. (Tänk er det upplägget i ett företag – vad bra det skulle gå). Då var det nog bättre att skylla på sossarna, men det går liksom inte att göra hur länge som helst. Lärarna får ta över stafettpinnen istället.

    Jag är pessimistisk. Att metoder, arbetssätt och förvaltning i skolan har behövts förbättrats håller jag med om. Särskilt de rena förvaltningsfrågorna i kommunal regi. Men jag undrar om inte själva den idag rådande problembeskrivningen av skolan kommer att bli (eller redan är) ett lika stort eller större hot. Får människor – både elever och lärarare – höra ständigt att skolan är dålig, med dåliga lärare och dåligt presterande elever, så skall man inte tro att det inte kommer ge ett betydande negativt bidrag till både lärar- och elevkultur.

    • Helena says:

      Håller med om att diskussioner kring skolan hamnar ofta i att lärare och elever är lata, och att ‘jag har minsann gått i skolan så jag vet hur det borde vara’. Och just därför uppskattar jag verkligen Jonas inlägg som i mitt tycke är just konstruktiva (inte enbart det här inlägget utan generellt) – ett mycket välkommet bidrag i debatten!

  3. markus says:

    Jag hade nog faktiskt hellre sett att pengarna går till att upprätta rejäla register än till ett utvärderingsinstitut. Fixa en lag motsvarande den som skyddar biodatabankerna på sjukhusen så att elevuppgifter inte dräller runt i tidningarna. Ta sedan och registrera grundläggande data centralt. Var går en viss elev, vem undervisar i vilka ämnen, med vilka resultat.

    Lägg till en bred politisk överenskommelse om att alla framtida reformer ska implementeras på ett sätt som gör dem rejält utvärderingsbara.

    Det tror jag har ger bättre förutsättningar för att skaffa en ny slagsida åt svensk utbildningsforskning än ett institut för utvärdering.

    Som stickspår kan nämnas att metoder och arbetssätt för undervisning inte heller är en särskilt prioriterad del av de lärarutbildningar jag har insikt i.

    Jag har heller ännu inte haft någon skolledare som haft en vision om vad god undervisning är eller för den delen utvärderat mitt arbete efter vad som är min huvudsakliga arbetsuppgift, att undervisa.

    Jag antar att det hänger ihop.

    • Egentligen vet jag att man inte betonat detta på lärar- och skolledarutbildningar men jag blir lika förbluffad varje gång. Vad gör man då?

      Naturligtvis är det så att vetenskapliga sanningar kring dessa frågor förändras över tiden och att det alltid kommer att finnas en betydande osäkerhet (det gäller även exempelvis medicin). Men hur ska man lära sig att ta in och förhålla sig till forskningen om man inte lär sig detta på utbildningen?

      Att bara upprätt register är en god början men det räcker inte och de finns i viss utsträckning finns de redan (dock inte så omfattande som man skulle kunnat hoppas). Det gäller ju att få forskarna att använda sig av materialet också.

    • Helena says:

      Jag tror tvärtom att just externa utvärderingar skulle kunna vara till stor hjälp. Jag har också förvånats över hur otroligt ointresserade många skolledare är över just den pedagogiska biten, men det handlar kanske om att det inte är lika lätt att kommunicera och att det inte efterfrågas högre upp? När jag jobbade som lärare verkade kommunen mest intresserad av att få många elever godkända, om de kunde läsa eller inte när de slutade skolan var liksom inte så viktigt. Att vissa lärare visade actionfilmer varannan vecka var det inte heller någon som sa något om. Och sånt tror jag skulle kunna stävjas om det pedagogiska arbetet följdes upp.

      • markus says:

        Jag tror som du, Helena, att det beror på vad som efterfrågas uppifrån. Godkända betyg, nöjda och välservade föräldrar och en ekonomi i balans är betydligt högre på den listan än vad som pågår i klassrummen.

        Jag föreställer mig att extern utvärdering av verksamheten på en skola skulle vara till hjälp för just den skolan, men att det skulle hjälpa på nationell nivå. Nja, jag vet inte. Om det kombinerades med att staten styrde vår fortbildning till seminarier anordnade av dessa utvärderare så kanske. Annars tror jag agendan skulle fortsätta domineras av praktiska ting som nya datorer och lagstyrda saker som god elevservice.

  4. markus says:

    Mycket tid går ju till den rena ämnesutbildningen. Sen läggs en del tid på mer allmänna saker som lärare bedöms ha nytta av eller någon intressegrupp med stöd av tidsandan lyckats lobba in på utbildningen. Till det första hör saker som utvecklingspsykologi, skolhistoria och skoljuridik och till den andra saker som entreprenörskap, multikulti, allmän IT, genus och hållbar utveckling.

    På universitetet jag gick låg dessutom ämnesinstitutionerna och institutionerna som gav de allmänna lärarkurserna i fejd med varann om vem som skulle släppa till av sin tids-tilldelning till metodik. Ämnesinstitutionerna ville ha sin tid till rena ämnesstudier som skulle kunna samläsas fullt ut med vanliga studenter och institutionerna kring lärarutbildningen ville ha tiden till sina kurser.

    Vare sig hos den ena eller den andra fanns egentligen vare sig kompetens eller intresse (annat än fläckvis) för att ge ämnesmetodik.

    Folk ville helt enkelt undervisa i vad de forskar om.

    Jag blev en del avundsjuk på lågstadielärarna som hade en professor i läsinlärning som vaktade hårt på att deras tid skulle gå till just det.

  5. Cosmoskitten says:

    Anektdotiskt så stämmer den här granskningen väl överens med min begränsade erfarenhet av studier i pedagogik.

    ”ytterst få svenska avhandlingar i området behandlar effekterna av pedagogiska arbetssätt; något som rimligen borde vara helt centralt”

    Jag undrade under en lektion i pedagogik i Lund över vad man visste angående metoder för att lära små barn att läsa. Man må tvista om vad tonvikten bör ligga inom skolan, men att lära barn att läsa är viktigt. Att lära små barn att läsa är dessutom _väldigt_ forskningsbart. Jag undrade lite naivt vad man visste om hur olika metoder för läsinlärning fungerade.

    Jag blev kallad för positivist, med antydningar om att jag hade ett fascistiskt angreppssätt till frågan.

    Personligen så ledde detta till att jag insåg att väldigt många människor hellre tror på heliga myter än att undersöka hur det faktiskt förhåller sig.

    Dagens läge är att det finns väldigt många inom utbildningsforskning som ser de som är intresserade av att lära barn att läsa, som fiender. Det beror inte på att de är ”onda” utan på att det är ett normaltillstånd som för mänskligheten som det är väldigt lätt att falla tillbaka i.

  6. Kräver inte utvärdering (omfattande) dokumentation, apropå diskussionen om möjligheten att överklaga betyg?

    • Den typ av dokumentation som skulle krävas skulle kanske kunna vara användbar men för att det ska funka måste det finnas en infrastruktur som systematiskt samlar in denna information. Det innebär också att denna information måste vara strömlinjeformad för att passa in i en utvärderingsmall av elevernas prestationer. Det är möjligt att det vore en bra idé att lägga en ansenlig del av lärarnas tid på detta — med alla sekundäreffekter det kan få i form av förändrad undervisning och examinationsformer — men innan man tar detta steg föreslår jag ett småskaligt försök.

      • markus says:

        Strömlinjeformningen är ett pedagogiskt problem.

        Det finns en klar motsättning mellan bedömning för lärande (formativ bedömning) och bedömning av lärande (summativ bedömning).

        En viktig del är att bedömning för lärande behöver vara ordentligt detaljerad och kontextualiserad medan bedömning av lärande tvärtom måste strömlinjeformas för att vara användbar. Tyvärr finns det till och med forskning som lutar mot att den annars stora effekten av bedömning för lärande (säg en utförlig kommentar med förbättringsförslag på din uppsats) minskar avsevärt om det ges samtidigt med bedömning av lärande (ett betyg på din uppsats).

        Därför är det lite beklämmande att till exempel se Lotta Edholm (skolborgarråd i Stockholm) kräva större likvärdighet i terminsomdömen av elever, en bedömningsform som enligt läroplanen har en helt formativ funktion och där en strävan mot likvärdighet förmodligen till stor del kolliderar med det syftet.

        Jag tycker alltså att det verkar som att det finns en avvägning där man alltid måste göra ett val angående vilken uppgift (i vilken grad) bedömningen ska fylla. (Men jag tror vi befinner rejält innanför den ”paretokurvan” idag, så det intressanta kanske är att diskutera hur vi tar oss ut på kurvan istället för vilken position på kurvan vi bör sträva efter.)

  7. Niklas Bengtsson says:

    ”Frågan är bara vem som ska sköta denna utvärdering?”

    Du?

    • Jag tänkte snarast att problemet är att de som kan pedagogik inte kan utvärdering medan de som kan utvärdering inte kan pedagogik. Svårt med den kritiska massan med andra ord.

      • markus says:

        Det är enligt min enkla mening sant.

        Jag läser mycket av det som skrivs som svensk skola från myndigheter och universitet.

        IFAU och gänget kring dem står för en oproportionerligt stor del av det som är intressant, men lika uppenbart som det är att man där sitter på ordentliga kunskaper om vilka metoder man kan använda för att nå längre än ”allt beror på och vad det beror på vet vi inte” är att kunskaperna om skolsystemet är jämförelsevis grunda.

      • David Rosenlund says:

        Ämnet pedagogik kan nog bidra med vissa insikter, men den är i allmänhet så pass långt från undervisningspraktiken att den är dåligt lämpad att ta fram ämnesspecifikt bedömningsmaterial. Jag menar att att det är i ämnesdidaktiken det finns möjlighet att utveckla bedömningsmaterial som hittar en fungerande balans mellan validitet och reliabilitet.

      • markus says:

        David: Jo, så är det ju. Jag undrar varför?

        Jag föreställde mig fram till jag började lärarutbildningen att just universitetsämnet pedagogik på något vis skulle vara vad man som lärare behövde kunna. Och det stämde då rakt inte.

        Det är verkligen skillnad på ämnet pedagogik och vad man menar när man i dagligt tal använder ordet pedagogik.

  8. Johan Grönlund says:

    Är mycket tjat om betygen och att de är orättvisa m.m.
    Funderar på vad som hade hänt om man haft vissa krav på att man ska ha G i t.ex. Matte svenska och engelska och utöver det enbart ha intagningsprov. Då blir man ju av med problemet att vissa skolor ger eleverna högre betyg plus att man ger elever ett tydligt incitament att studera de ämnen de faktiskt tycker är om eftersom de då kan få nytta av dem på provet.

  9. AndersY says:

    Extern utvärdering är säkert bra, men hur ser det ut med den interna utvärderingen bland grundskole- och gymnasielärare?
    Som Tekn.Dr., där jag mest sysslat med forskning och konsult hos div. företags forsknings- och utvecklingsavdelningar inom flyg, fordon, vapen och medicinteknik är jag okunnig om lärarnas praktiska arbetssituation och vet därför inte mer än en intresserad lekman, men mitt intryck är att den interna utvärderingen och lärandet är ganska lågt bland lärare, jämfört med mitt eget yrke.

    Som forskare inom ett internationellt gångbart ämne är det oundvikligt att lära av andra när man läser andras artiklar samt besöker konferenser, liksom man får kritik när man själv publicerar något, eller talar på konferenser. Likaså är det ju ganska vanligt med interna kaffeseminarier där man berättar vad man gör, liksom ibland gästspel hos andra institutioner. Likadant hos många forskande företag.

    På utvecklingsavdelningar brukar man även ständigt granska varandras arbete, ha granskningsmöten, o s v, så att man dels undviker att det smyger in fel och dels lär man sig saker av varandra (granskaren har ofta större ansvar för konstruktionen än utfärdaren – jobbigt inom flyg och medicinteknik).

    Men hur är det med lärare? Går man mycket på kollegors lektioner så att man själv kan få tips hur man kan göra, liksom att ge kritik över något som man inte tycker verkar bra? Diskuterar man olika metoder mycket? Kanske även besöker andra skolors lektioner?

    • Jonas Vlachos says:

      Som du kan se i inlägget så är exempelvis den löpande (interna) utvärderingen av lärarnas arbete något som får mycket litet utrymme i svensk skola. Mitt intryck är att den typ av arbete du beskriver är sällsynt i svenska skolor. Detta trots att de utvärderingar som finns tyder på att det är bland de mest effektiva åtgärder som kan vidtas för att höja elevernas kunskapsnivå.

      Jag tror att det hela hänger ihop; i ett skolsystem som präglas av konstruktivt ifrågasättande där i slutänden den empiriska evidensen får fällla avgörandet mellan konkurrerande synsätt så utvecklas verksamheten på olika nivåer.

    • markus says:

      Inte någonstans där jag jobbat har intern utvärdering (av undervisningen) varit satt i system. På en enda skola i ett enda arbetslag fanns det i stor utsträckning. Man besökte varandras lektioner, mötestiden gick till att faktiskt prata om undervisningen. Det var dock inte prioriterat av ledningen utan byggde helt på att lärarna ifråga hade bestämt sig för att det var så de ville jobba, och sökt sig till varandra i den kommunala organisationen.

      (Anekdotiskt var resultaten också mycket goda, året jag arbetade där hade det arbetslaget nior och var en av endast runt 30 skolor i landet där samtliga elever hade slutbetyg i samtliga ämnen.)

      Men det du, Anders, talar om vore drömmen. Att ha tid till att faktiskt utveckla undervisningen, för det är den överlägset roligaste delen av arbetet. Och som lg påpekat många gånger, tid finns, men det är en prioriteringsfråga.

  10. Tyvärr är det så att svenskt skolväsen fått en struktur
    som motverkar förbättringar. Lärarna samarbetar i arbets-
    lag, som alltså inte är ämneslag/ämneskonferenser. Det blir
    oftast ännu fler elevvårdskonferenser. Det finns heller ingen ämnesexpertis på en svensk skola. Alla har lika bra eller dålig utbildning. osv. McKinseyrapporten visade
    att framgångsrika skolsystem byggs på ämnena.
    Denna nya organisation (före 1990 fanns den inte på gymnasiet) utvärderas förstås inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s