SNS Konjunkturrådsrapport

I går presenterades SNS årliga Konjunkturrådsrapport, Miljö, arbete och kapital — dags för nya samhällskontrakt, författad av Anders Vredin, Runar Brännlund, Lars Ljungqvist, Per Strömberg och Arvid Wallgren. Som titeln antyder spänner rapporten över tre skilda områden. Trots det har man lyckats producera en lättläst och väl sammanhållen skrift som för fram ett antal tänkvärda åsikter. Låt mig nämna och kommentera ett urval av dessa.

Rapporten föreslår att klimatpolitiken bör renodlas. Politiken bör främst bedrivas genom koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter, medan riktade åtgärder (t ex subventioner av miljöbilar) bör avskaffas. Detta är knappast någon kontroversiell åsikt bland ekonomer, men ändå en poäng som är viktig att betona. Under en efterföljande frågestund påpekade John Hassler att koldioxidskatten bör utgå på konsumtion snarare än produktion. Detta är särskilt viktigt om ett litet land som Sverige beskattar utsläppen hårdare än andra länder. Med en skatt på koldioxiden i konsumtionsvarorna undviker vi att produktionen flyttar utomlands för att undvika beskattningen. Resonemanget låter övertygande, även om jag misstänker att det i praktiken kan vara svårt att mäta hur mycket utsläpp som har genererats vid produktionen av importvaror.

Författarna menar vidare att sysselsättningspolitiken kan stärkas. Ett av förslagen är att införa ett omfattande system med välfärdsjobb för arbetsförmögna i ”utanförskapet”. Välfärdsjobben skulle vara en förutsättning för att erhålla ersättningar från välfärdssystemen. Grundtanken med aktivering och motprestationer är god, men jag instämmer i det tvivel som finansminister Anders Borg framförde under presentationen: det är svårt och förmodligen dyrt att hitta dessa välfärdsjobb och dessutom finns en påtaglig risk att för undanträngning av vanliga jobb. Notera också att Eva Mörk häromdagen framförde det diametralt motsatta förslaget, dvs att man ska få en grundersättning utan att kommunen eller arbetsförmedlingen kan kräva en motprestation.

En av rapportens synpunkter på finansmarknadspolitiken är att det krävs en effektivare lagstiftning om hur banker i kris ska hanteras. Av någon anledning tog finansministern tydligt avstånd från det här förslaget (han verkade med oklar argumentation mena att en sådan lagstiftning skulle äventyra de sunda offentliga finanserna). Ett mer intressant uttalande från finansministern rörde det nödlån till Lettland som Sverige och vissa andra länder drev igenom mot IMFs vilja under 2009, och som hindrade Lettland från en nära förestående kollaps. Enligt finansministern räddades på så sätt två svenska banker (Swedbank och SEB) från en utveckling som hade tvingat fram ett statligt övertagande. Denna tolkning av nödlånet är visserligen inte ny, men jag har inte tidigare hört den framföras av finansministern. Och nog hade det varit bra med en tydlig lagstiftning på plats om ett statligt övertagande hade blivit nödvändigt.

Comments

  1. Ett förtydligande: jag föreslår en statlig dagpenning för de som uppfyller Arbetsförmedlingens krav där det ska finnas tydliga sanktionsmöjligheter, men inga krav på motprestationer för det behovsprövade försörjningsstödet

  2. Vad gäller lagstiftningen kring finansiella institutioner i kris är finansministerns ståndpunkt minst sagt märklig. Poängen med ett sådant förfarande är ju att skattebetalarna inte ska stå med notan utan att bankernas aktieägare och kreditgivare själva ska få betala för sina dåliga affärer. Detta är för övrigt inte enbart viktigt för att skydda statskassan utan för att priset på bankernas risktagande bättre ska avspegla den sanna risken i deras investeringar.

  3. Martin K. says:

    Jonas: Finansministerns ståndpunkt är minst sagt grumlig. Inte minst eftersom Swedbank och SEB i Sverige inte svarar för sina dotterbanker i Baltikum. De är separata och där finns klara legal lending limits.

    Det *värsta* som kunde hända svenska SEB och Swedbank 2008-2009 var att deras döttrar gick i konkurs. Men Borg förefaller mena, att svenska staten hade en obligation att rädda banker som de jure inte var svenska. Han agerade med andra ord som LOLR för också lettiska banker.

    Jag skriver lite mer utförligt om detta här:
    http://eastanalysis.wordpress.com/category/lettland/

    Men i övrigt är det få som påpekat detta förhållande. Svensk media har ju varit nästan helt tyst i frågan.

  4. Jag fick hjärtat i halsgropen men en kontroll visar att SNS faktiskt kan stava till ”samhälle.” 😉

Trackbacks

  1. […] eget kapital snarare än insättningar och annan upplåning. Sådana rekommendationer ingick t ex i SNS Konjunkturrådsrapport och i OECDs Sverigerapport. Men hur mycket högre bör kapitalkraven vara? Bör de vara 100 […]

Lämna ett svar till Eva Mörk Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s