Igår hölls Nobelföreläsningar av årets ekonomipristagare, Dale Mortensen, Peter Diamond och Christopher Pissarides. Intressant var att alla tre valde att visa samma graf över sambandet mellan arbetslöshet och vakanser på den amerikanska arbetsmarknaden.
Grafen (från Robert Shimers webbsidor) visar hur vakanserna föll och arbetslösheten steg under den nuvarande lågkonjunkturens inledning. Denna utveckling är konsistent med en rörelse nedåt längsmed en befintlig s k Beveridgekurva. En sådan utveckling är normal vid ett efterfrågefall i en lågkonjunktur.
Det intressanta med grafen är den avslutande vertikala rörelsen uppåt i grafen. Vakanserna har ökat under det senaste året utan att arbetslösheten har fallit. Denna utveckling tyder på att Beveridgekurvan har skiftat utåt, vilket skulle betyda att arbetsmarknaden har blivit mindre effektiv, dvs att matchningen mellan arbetssökande och lediga arbeten fungerar sämre.
Än så länge är detta förstås endast en hypotes indikerad av ett fåtal datapunkter. Men det finns tänkbara förklaringar till en sämre fungerande arbetsmarknad. En sådan fördes nyligen fram av Adam Posen vid ett seminarium anordnat av SNS. Att amerikanska hushåll är beredda att flytta från regioner med hög arbetslöshet brukar anges som en viktig förklaring till att den amerikanska arbetsmarknaden tidigare har varit mer effektiv än de europeiska arbetsmarknaderna. Men enligt Posen har det kraftiga fallet i amerikanska huspriser medfört att rörligheten nu har minskat eftersom hushållen i de värst drabbade regionerna inte har råd att sälja huset och lösa in sina bolån. Om hans förklaring stämmer kan vi vänta oss hög amerikansk arbetslöshet tills det skett en återhämtning (kanske med hjälp av högre inflation) av fastighetspriserna.
Ekonomistas 
Intressant, men jag trodde att det amerikanska systemet där man kan lämna över nycklarna, lånen och problemen till bankerna inte skulle minska rörligheten så mycket. I Europa borde det vara en större faktor (men här är iofs rörligheten låg redan från början.)
Jag hade gissat att det beror på ett skifte från lågkvalificerade arbeten till högkvalificerade. För varje lågkvalificerat arbete finns det många kandidater, men så är det inte för högkvalificerade arbeten, även om en väldigt stor del av befolkningen har hög utbildning, eftersom man inte nödvändigtvis har relevant utbildning.
Enligt Posen är det betydligt svårare att “lämna över nycklarna” och överge bolånen än hur det ofta framställs i media. Jag vet inte om han har rätt. En alternativ men relaterad förklaring skulle kunna vara att man inte vill sälja huset när marknaden är pressad av en stor mängd tvångsförsäljningar i områden med hög arbetslöshet.
Det är tänkbart att du har rätt om övergången från låg- till högkvalificerade arbeten, men jag är inte övertygad. För det första bör en sådan övergång ske gradvis snarare än plötsligt, även om en lågkonjunktur kan påskynda processen. För det andra tyder inte data på att nedgången är begränsad till lågkvalificerade arbeten. Snarare tror jag att det är tvärtom — sysselsättningen i lågkvalificerade servicearbeten verkar ha upprätthållits bättre än i de flesta anda sektorerna.
Jag tycker att ditt resonemang låter rimligt, Micke. Det finns sannolikt mer än en förklaring men bristen på behörig arbetskraft bör bli större när kunskapskraven ökar.
Det jag tror är förklaringen till den sämre matchningen är att arbetslöshetsförsäkringen i USA gjorts mycket mer “generös” än tidigare. För detta talar att systemet mer specifikt tillåter ersättning mycket längre än tidigare (upp till nära 2 år, mot för tidigare bara 6 månader) samtidigt som man sett en kraftig ökning av andelen långtidsarbetslösa:
http://www.investors.com/NewsAndAnalysis/Article/556254/201012081850/Are-We-Subsidizing-Unemployment-.htm