Innehållet i dagens artikel på DN Debatt är välkänt för trogna Ekonomistas-läsare (se här och här). Eftersom det inte finns någon rapport som vi baserar artikeln på kan det vara läge att här beskriva hur vi gått tillväga för att ta fram underlaget.
För att beräkna andelen elever som går ut med toppbetyg har vi använt registerdata från SCB över avgångna gymnasieelever. Där redovisas avgångsbetyget för respektive elev och vi har helt enkelt tagit fram andelen som har toppbetyg. Det innebär att eventuella betygskompletteringar från Komvux inte syns i statistiken. Den totala andelen elever som i slutändan får 20,0 i snitt är alltså ännu högre än vad vi redovisar.
När vi redovisar andelen elever med toppbetyg per skola är det för tolkningen viktigt att justera för selektionen till dessa skolor. Vi har gjort det med hjälp av elevernas resultat på de nationella proven i årskurs 9 i ämnena matte och engelska. Varför inte svenska, kanske någon undrar? Orsaken är att inte alla skriver samma prov i svenska vilket skulle komplicera analysen.
Hur har vi då justerat? Rent tekniskt har vi kört en regression där den beroende variabeln är en indikator som tar värdet 1 om eleven gått ut gymnasiet med 20,0 i snitt och noll annars. De oberoende variablerna är resultaten på de nationella proven i matte respektive engelska, samt kvadraten av dessa resultat. Dessutom har vi en dummy för respektive skola. Rangordningen för den “justerade” andelen elever med toppbetyg är baserad på denna skoldummy.
Det kan vara värt att poängtera att eleverna på de flesta av toppskolorna verkligen är väldigt duktiga när man ser till resultaten på de nationella proven. Därför är de absoluta värdena på skoldummisarna lägre än de ojusterade medelvärdena på toppskolorna (för Procivitas i Hbg är emellertid skillnaden mycket liten). Detta betyder att en del av den höga andelen toppbetyg kan förklaras av selektionen till dessa skolor men det är anmärkningsvärt att ungefär samma skolor fortfarande ligger i betygstoppen. Givet elevernas ingångsvärden sätter alltså dessa skolor högst avgångsbetyg.
Det största problemet med skoljämförelsen är att olika skolor erbjuder olika typer av program vilket påverkar snittet då de vänder sig till helt olika typer av elever. Till tämligen stor del bör vi dock hantera detta genom att kontrollera för elevernas ingångsvärden. En annan fråga är om man borde ta hänsyn till elevernas avgångsbetyg från nian snarare än de nationella proven. Vi valde att inte göra det då det i princip finns samma problem med betygsinflation i grundskolan som i gymnasiet. Problemet är kanske något mindre eftersom det finns nationella prov som återhållande kraft. Hur som helst är det inte otänkbart att elever som söker till “toppgymnasierna” tidigare gått på grundskolor som specialiserat sig på att ge höga betyg. För att undvika detta valde vi det mest jämförbara mått vi har tillgång till; resultaten på de nationella proven.
Slutligen vill jag framhålla att vi varket kan eller vill ifrågasätta enskilda levers betyg. I stället vill vi peka på ett systemfel i dagens gymnasieskola.
Uppdatering: Här kommer en uppdatering av tabellen som publicerades i DN, med lite fler siffror (SvD12, DS).
| Skola |
Studenter |
% 20,0 |
% ≥ 19,5 |
% ≥ 19,0 |
| Procivitas privata gy, Helsingborg |
101 |
11,9 |
33,7 |
49,5 |
| Viktor Rydberg gy. Djursholm |
134 |
8,2 |
26,9 |
38,8 |
| NT-gymnasiet, Järfälla |
104 |
7,7 |
12,5 |
15,4 |
| Göteborgs Högre Samskola |
141 |
7,1 |
23,4 |
41,8 |
| Enskilda gymnasiet, Sthlm |
86 |
7,0 |
19,8 |
37,2 |
| Växjö Fria Gymnasium |
120 |
6,7 |
18,3 |
21,7 |
| Viktor Rydberg gy. Sthlm |
227 |
6,6 |
21,6 |
36,1 |
| Kungsholmens gy, Sthlm |
297 |
6,4 |
22,9 |
38,4 |
| Sverige |
89237 |
0,8 |
3,0 |
5,6 |
Ekonomistas 
Ett tips till er: Gymnasier där lärarna blir utvärderade (betygsatta) av eleverna har antaligen ännu högre betyg. Vanligt är en skala på 1-5. För att få höga utvärderingssiffror, och därmed bättre förutsättningar för en högre lön, så ger lärarna högre betyg. Jag jobbar på en sådan gymnasieskola, så jag vet.
Tack för en mycket intressant och upplysande artikel i DN. Jag hoppas verkligen att både oppositionen och regeringen noterar hur situationen ser ut och genomför nödvändiga åtgärder för att öka rättssäkerheten i skolsystemet.
Varför har vi betyg? För att berätta för elev och hem hur det går? Alla vet att det är kvalificerat s-snack. Bättre med samtal osv. Diagnoser kan man ha dygnet runt om man vill. Utan att sätta betyg
All den administration, energi, frustration som läggs på betygssättning är GIGANTISK.
Tycker att det är kejsarens nya kläder.
Vilka är argumenten mot att slopa betygen och ha antagningsprov till högskolan?
Tack för uppdateringen.
Ska siffrorna i tabellen summeras så att resultatet blir att 95,1 % av eleverna på Procivitas Hbg hade 19,0 eller mer i avgångsbetyg?
David: Nej, så illa är det inte. >=19 betyder alltså “större än eller lika med 19” och innefattar alla med minst 19,0 i betyg. Hälften av Procivitas elever gick med andra ord ut med minst 19,0 i betyg.
I DN-artikeln står det att ni korrigerar betygstabellen med resultaten på prov i åk 9. Varför gör ni det, borde ni inte korrigera med resultat på prov i gymnasiet?
Janne: Det hade vi gärna gjort om bara resultaten på dessa prov samlats in och gjorts tillgängliga för utvärdering. Men så är det inte. Dessutom vore det bra om proven rättats centralt snarare än lokalt, men så är det inte heller. Anledningen till att vi tar hänsyn till provresultaten är nian är att vi vill justera för selektionen till toppskolorna.
Bra rutet!
Dagens betygssystem är inget mindre än en skandal.
Regeringen borde verkligen ta sig en rejäl funderare
kring era två förslag om betygsbindande nationella prov eller återinförd “gammeldags” studentexamen.
vilken hedervärd insats! och bra saklig kritik av situationen på ett så viktigt område. man kan tycka att de regeringar som utvecklat och infört systemet borde kunnat föreställa sig denna konsekvens, liksom den med tvivelaktiga marknadsföringsmetoder. men de har väl inte varit så intresserade av det. konsekvenser brukar ju inte intressera dem så mycket när de väl bestämt sig.
följden av att det offentligas roll går från att vara utförare till beställare måste bli att dess kontrollerande roll blir desto större. annars kommer sådan här utveckling som ett brev på posten. och det gäller ju inte bara på skolområdet.
jag tror dessvärre inte att våra politiker har integritet eller förstånd nog att fatta de beslut som krävs för att vända situationen. ideologin och lobbyn är dessutom för stark.
Intressant artikel(-serie?). Jag förundras dock över att Jan Björklund är så inkompetent. Varför har han inte ändrat detta tidigare? Kommer han ens reagera på detta problem eller kommer han fortsätta att köra sin retorik där han “argumenterar mot ett spöke”.
Det är beklagligt men det finns så mycket sånt här i Sverige som jag ha lärt mig att leva med. Andra exempel på inkompetent politikerbeslut är bostadsmarknaden där 12%! av Sverige befolkning förväntas bli “utexaminerade” från gymnasiet under dom närmaste 10 åren men samtidigt finns det sedan en tid tillbaka en uppenbar bostadsbrist. Jag ser något liknande miljonprogrammen från 70-talet runt hörnet. Dags att tanka bostadsbolags aktier.
Hej!
Har ni funderat på något sätt att justera för, vad ska man kalla det, “kluster”-effekter(?), dvs att en person med höga resultat på nationella prov i nian kommer att prestera bättre i gymnasiet om denne söker sig till en skola med många andra som har höga resultat på nationella proven. Gruppanda, värderingar, tävlingslik miljö etcetera..
Jonas, varför föreslog ni inte den mest enkla lösningen på detta problem, dvs det system som primärt tillämpas i USA vid antagningen? Att sammanväga betygen plus högskoleprovet?
På så sätt för skolan en mycket bättre uppfattning om eleven. De höga betygen påvisar elevens flit och konsistens, vilja att studera hårt. Högskoleprovet mäter individens förmåga, kunskapsnivå och lämplighet.
I USA har högskolorna mycket högre grad av skänsmässig bedömning vid intagningen än i Sverige, speciellt de privata Universiteten.
Det betyder att I Sverige bör universiteten sättas på egen fullt finansierade av staten opåverkade stiftelser, dvs dess styrelse får inte rekryteras den politiska vägen. De sk. högskolorna borde göras om till vad i USA kallas Community College.
För mig är det mycket naturligt att utveckla lämplighetstester såsom SAT, GRE, LCAT och högskoleprovet så att de blir bättre. Både i USA och Sverige krävs det att de främsta begåvningarna går till högre universitetsstudier, inte de som anses mest behövande eller de som är mest politiskt korrekt.
(Mina båda döttrar gick på Johanssons skola och på Kungsholmens gymnasium.)
Alex,
Tyvärr så har det Amerikanska systemet också stora ”rättvise” problem, bl.a. i det avseendet att tester som SAT (m.fl.) inte objektivt mäter kunskap och förmåga (som de ursprungligen var menade att göra). Inte bara m.a.p. skillnader i resultat beroende på kulturell/socioekonomisk bakgrund, utan – mer centralt här – beroende på de ”coaching” kurser som studenter kan utnyttja för att specifikt höja sina SAT (m.fl.) resultat (om de har råd att gå på dem).
Om man ger de individualla högskolorna antagningsrätten riskerar man att ganska snart hamna i det riktigt stora problemet i Amerikansk högskoleantagning – antagningar baserade ”allt annat än akademisk förmåga” som t.ex. på föräldrars skolgång och donationer (”Alumnus”), idrottslig förmåga o.s.v.
Om man vill att uttagningen till högskolan skall premiera kunskap och begåvning, inklusive elever från hem utan starkt studiestöd (och här ingår även hem där föräldrar håller koll ”men” säger ungefär: ”Fick du 75% rätt på provet – va bra!” och inget mer), så måste det nog till centralt utvärderade betyg av något slag. Studentexamina utförda under en eller några dagar – när en enskild elev kanske råkar vara småsjuk – tycks mig riskabelt som ett rättvist sätt att bedömma kunskap och begåvning – när man, trots all, har tillgång till flera års data (hela gymnasietiden) och där kompetenta lärare (inom rimliga gränser) kan nyansera betyget gentemot ”de centrala proven” baserat på saker som är svåra att mäta genom sådana prov – men som är viktiga för studier – t.ex. laboratorie förmåga o.dyl..
Om vi inte har råd med en fri högskoleintagning så borde vi åtminstonde vara mycket aktsamma att (utveckla och) primiera kunskap och begåvning före socioekonomiska förutsättningar och hemmiljö eller (gymnasie-) skolval, och att, så noga det går, objektivt, mäta de förra.
B-G, de amerikanska SAT är socioekonomiskt neutrala. Den coaching du talar om när det gäller SAT har enligt studier i USA visat sig ge ingen eller mycket ringa effekt, påverkar inte resultaten i märkbart.
Enligt min uppfattning skall aldrig vare sig kön, etnicitet eller socioekonomisk status ligga till grund för någon form av antagning, vare sig till högskola eller arbete. Diskriminering är lika illa oavsett om den är positiv eller negativ.
Att det sannolikt finns begåvningar inom etniska grupper och socioekonomiskt utsatta grupper som av olika anledningar inte når sin rätt potential får addresseras med andra metoder än positiv särbehandling, specialla kvotgrupper vid antagning mm.
För mig är kombinationen av högskoleprov och betyg med lika viktning ett ypperligt sätt att komma bort från betygsinflation samt öka sannolikheten för socioekonomsisk svaga begåvningar att erhålla bra utbildning.
När det gäller SAT debatten rekommenderar jag denna artikel:
The SAT and Its Enemies Fear and loathing in college admissions.
by Andrew Ferguson 05/04/2009, Volume 014, Issue 31
Artikel författaren avslutar mycket insiktsfullt:
“Rent tekniskt har vi kört en regression där den beroende variabeln är en indikator som tar värdet 1 om eleven gått ut gymnasiet med 20,0 i snitt och noll annars.”
Får man fråga vad för typ av regression? Logistisk?
Vi har kört en enkel linjär sannolikhetsmodell.
Bra artikel om angeläget ämne och med gedigen metodik. Mer av den varan på DN-debatt vore önskvärd.
Du menar att ni har kört en vanlig enkel regressionsmodell (OLS)? Varför har ni gjort det om ni har en dikotom beroende variabel?
Grattis till policygenomslaget! Tur att Björklund är lyhörd för goda och medialt välplacerade argument…
Per: Ja, det är uppenbarligen skillnad på att skriva på DN Debatt och på Ekonomistas…
Rickard: Ja, och varför inte? Vi vill bara rensa för bakgrundsfaktorerna och gör det med en relativt flexibel funktionsform. Sedan är det lite knöligare att få fram de fixa skoleffekterna med en logit.
Det är väl en relevant invändning? Ju sämre er antagna funktion fångar formen på sambandet mellan provresultat och sannolikhet att få toppbetyg, desto mindre del av selektionseffekterna lyckas ni rensa ut. Sedan tror inte jag att en logitmodell hade löst problemen, eftersom det förmodligen inte finns några provresultat som på den genomsnittliga skolan ger en hög sannolikhet för toppbetyg. Logitkurvan är därför inte önskvärd. Eller är jag ute och cyklar?
Jag hade nog testat att skapa några dummyvariabler av provresultaten, istället för att hitta den magiska formen. Observationer har ni väl så det räcker till det mesta? Men å andra sidan ligger förstås de huvudsakliga problemen i att provresultaten bara fångar en del av elevernas relevanta egenskaper.
Fast skolorna stämmer bra överens med mina fördomar, så jag tror på allt!
Snurrig: Visst, alla invändningar är vettiga men man kommer inte ifrån att det krävs någon form av funktionsformsantaganden. Testade även med tredje- och fjärdegradspolynom men det var ingen skillnad. Skulle även kunna testa med olika kategorivariabler men det är nog försent nu.
Notera dock att vi inte pekar ut orsaken till de höga betygen på en viss skola, däremot stämmer mönstren väl med vårt teoretiska resonemang. Och det var bristerna i systemet vi ville peka på, inte att försöka sätta dit enstaka skolor.