Jag antar att argumentet för statliga stöd till bilindustrin är att kapitalmarknaderna fungerar så dåligt att de inte förmår skilja goda investeringar från dåliga. Anledningen till det torde i så fall vara att det är så mycket genuin osäkerhet i ekonomin att man inte ens kan räkna på riskerna. Så kan det vara, men i så fall är den faktiskt genuint osäker även för regeringen.
Bilnationalism med utländskt ägande
Dessutom har banksektorn redan fått garantier av staten vilket gör att någon aggregerad osäkerhet som inte är kopplad till den företags- och branschspecifika osäkerheten borde ha hanterats. Alltså anser regeringen att den trots detta är bättre lämpad att göra dessa bedömningar om bilbranschens framtid än marknaden. Hybris.
Visst, diverse fackförbund, lokalpolitiker och universitetsrektorer påstår sig vara övertygade om att bilindustrin har en framtid och att detta kommer att vara en bra affär för staten. Frågan är då bara varför dessa intressen inte själva hostar nytt kapital? Om det nu är så en så bombsäker investering är det väl bara att använda strejkkassor och pensionskapital till att lägga ett bud på Volvo PV. Ford skulle säkert sälja.
Det enda argumentet bakom stödpaketet som är en aning vettigt är att alla andra gör samma sak. Men det är värt att minnas att EU skapades för att hålla regeringar i schack vad gäller denna typ av subventionskrig. Och om man nu tvunget ska gå in med stöd så borde det göras i form av preferensaktier. Som förslaget är skänker vi nu skattepengar till Fords och GMs aktieägare. Detta försöker regeringen motarbeta genom att försöka ställa krav på att investeringar sker i Sverige. Vilket i sin tur innebär att man försöker hindra Ford och GM från att fatta optimala beslut om sina investeringar.
Behöver jag ens skriva att detta minskar sannolikheten att staten får tillbaks sina pengar?
Ekonomistas 
köp volvo och saab för dom pengarna.
Håller fullständigt med! Det är som när man spelar poker! Man ska aldrig slänga friska pengar efter dåliga!
Det hadde varit bättre om staten köpt och förvaltat de båda bolagen till dess att bättre tider stundar. Förmodligen ett säkrare sätt att få tillbaks pengarna med ränta, men det strider väl med ideologin.
Mats, Mats, Mats
Hela ditt argument bygger på att Volvo och SAAB enbart har problem pga finanskrisen, och i förlängningen att deras ägare bara har problem pga finanskrisen. Nu är det ju inte så, SAAB har gått med förlust i typ 15 år. Ford och GM har inte direkt rosat marknaden de senaste 3-4 åren (dvs när det var högkonjunktur). Volvo har väl förvisso gått bättre men har samtidigt haft ett modellprogram som varit beroende av Ford och som har varit stora bilar för vilka efterfrågan sjönk för ett par år sedan. Alltså beror inte Volvos och SAABs problem på finanskrisen även om denna förvisso har förtydligat dem. Alas, en förvaltning leder ingen vart, vad som behövs är en omstrukturering, vilket staten ju inte direkt är någon specialist på…
Ändå så att finanskrisen utlöst en akut kris hos GM och till viss del hos Ford.
En rekonstruktion enligt chapter 11 innebär också stora risker pga finanskrisen.
Många menar att en traditionell rekonstruktion därför inte är möjlig utan risken är stor för en likvidation. Vem vill köpa en ny bil av GM om kreditmarknaderna är frysta och företaget är i konkurs? Sen har vi spridningseffekterna i den övriga fordonssektorn hos underleverantörer och detaljister.
Tror staten kunde spela en positiv roll att överbrygga denna osäkerhet och matcha företagens tillgångar med kapitalägare med långsiktiga affärsplaner. Inte en optimal lösning, men i dagens verklighet gäller det att hitta den minst dåliga lösningen.
Erik:
Nej, finanskrisen har inte utlöst någon akut kris hos Ford, de är oroliga för att deras leverantörer skall få problem om GM och Chrysler går i konkurs, själv bör de klara sig utan någon bail-out. Däremot har finanskrisen accentuerat den kris som redan fanns hos GM och Chrysler. GM har nu tex i ett par år försökt lösa denna kris genom att bla försöka förhandla fram nya lösningar med facket (som man till viss del lyckats med då tom facket har insett att det vart på väg att gå riktigt illa…). GM och Chrysler håller på att gå i konkurs för att de är dåligt skötta företag inte för att det är finanskris.
Emil
Vilken slutsats drar du?
Att GM bör gå i en chapter 11 konkurs? Det vore det naturliga i en normal situation.
Frågan är om dagens situation är normal? Har finanskrisen skapat en unik situation?
Om så är fallet kan det vara en poäng att pröva okonventionella lösningar.
GM:s ledning kan mycket väl få sparken i ett sånt scenario.
Erik: ja, chapter 11 känns väl som en alldeles utmärkt lösning, och ja GM’s ledning bör nog få sparken (vilket de väl bör få utan en statlig intervention…).
En chapter 11 kan leda till att företaget styckas och de effektiva delarna överlever medan de ineffektiva delarna äntligen kan skäras av. Slutsats: det finns ingen anledning att önska att GM finns kvar men det finns all anledning att önska att de värdefulla delarna av GM tas tillvara istället för att behöva släpa runt på ett ineffektivt företag utan framtid
Jag tror de flesta håller med om att chapter 11 är en önskvärd lösning. Problemet är väl att det i dagens finansiella klimat inte är säkert att det går att få tillstånd en sådan lösning. Alltså finns det en risk att även värdefulla delar av bilindustrin läggs ner. I slutänden handlar det om vi vågar förlita oss på marknaderna i dagsläget och — om inte — huruvida vi vågar förlita oss på de politiska lösingar som presenteras.
Samma sak gäller väl för övrigt den svenska bilindustrin och jag måste säga att jag känner mig något mindre tvärsäker idag än när jag skrev inlägget. Kanske är det värt att ta risken med statliga garantier i dagsläget. Kanske är de dessutom att föredra framför statligt ägande då garantierna är lättare att tidsbegränsa. Däremot är det inte önskvärt att politikerna ger sig in och försöker bestämma vilken riktning företagens verksamhet ska ta och vilka investeringar de ska göra. Vill man exempelvis att staten ska stimulera produktionen av miljöbilar bör man använda styrmedel snarare än att själv driva bilfabriker.
Problemen med försöken att styra Volvos och Saabs framtid är inte bara att politikerna med största sannolikhet är inkompetenta på detta område. Det skapar även osäkerhet om under vilka villkor verksamheten drivs och vem som bestämmer. Eftersom poängen med garantierna är att minska osäkerheten är detta kontraproduktivt och ökar problemen att hitta finansiering på marknaden.