Rättvisemärkt innebär att odlare som uppfyller vissa krav får mer betalt för sina grödor. Det fungerar alltså som ett produktionsbundet bistånd. Problemet med en sådan biståndsmodell är att den knappast kan lyfta levnadsstandarden för producenterna. Anledningen är att det högre priset på kaffet, bananerna eller tebladen kommer att locka till sig fler producenter. Avkastningen pressas då ner tills det inte längre är mer lönsamt att producera rättvisemärkt än annat.
Att det nu kommer rapporter om att rättvisemärkta odlare bara kan sälja en del av sin skörd till högre priser är därför precis vad man kan förvänta sig. Överetableringen i sektorn leder fram till ett utbudsöverskott. I slutändan är det svårt att se någon påtaglig förbättring för någon.
Men inte heller någon försämring, kanske någon invänder. Njae, ett problem är att en större andel av arbetskraften kommer att vara anställd i den råvaruproducerande sektorn. Biståndsmodeller som resulterar i den typen av inlåsningseffekter är knappast särskilt lyckade.
Rättvisemärkning innehåller även annat än högre priser (fackliga rättigheter, miljöhänsyn etc) som många kanske uppskattar. Trots detta tror jag mina frivilliga biståndspengar gör bättre nytta på annat håll.
Tips: Se även Bergh om Rättvisemärkt.
Ekonomistas 
Det finns ett annat problem med rättvisemärkt, nämligen själva essensen i konceptet – dyrare produkter -> mindre efterfrågan -> färre anställde hos producenten = högre arbetslöshet. Varför är det “rättvisare” med högre än med lägre arbetslöshet, i synnerhet när det typiskt drabbar tredje världen?
Viljan att göra gott är aldrig en garant för gott resultat.
Rättvisemärkta blir de varor där arbetsgivarna kan ge arbetarna bättre löner etc. Att de kan få bättre lön måste också betyda att företaget göt en högre vinst eftersom lönerna betalas med vinsten. De företag som inte gör så stora vinster kan heller inte betala så hög lön. Det betyder att rika företag tjänar på rättvisemärkt medan de fattigare förlorar. Det innebär också att de fattiga företagen med de fattiga arbetarna får vara kvar i fattigdom. Att kalla detta för ”rättvisemärkt” är fel, det borde heta ”orättvisemärkt” istället.
Personligen köper jag aldrig produkter som är rättvisemärkta eller kravmärkta.
Ja utifrån en teoretisk “effektiv” marknadsmodell så stämmer säkert dina slutsatser, dvs i teorin, men modellen missar många av de positiva effekterna (och den debatten trodde jag var livlig bland ekonomer i dessa tider, men inte här tydligen). Nu är ju fair trade främst ett försök att testa marknadsanpassning sett utifrån sociala rörelsers perspektiv dvs man försöker skapa socialt, kulturellt och miljömässigt hållbara miljöer för småbönder i syd. Och man har sett positiva resultat, det högre priset har skapat ett säkrare och stabilare leverne för många inblandade. Vi pratar om marginaliserade småbönder som får äganderätt över jordbruket och skall leda till ekonomisk självständighet.
Däremot kan man kritisera fair trade på andra grunder, tex om man skall cementera de ojämlika nord/syd-relationerna där syd producerar råvaror som vi använder och processerar. Eller om skall marknadsanpassa överhuvudtaget: marknadens vänliga hand har visat sig ha väldigt svårt för att lösa sociala problem. Men om man skall konsumera råvaror från syd så vet man att om man köper fairtrade så garanteras att bönderna som producerade varan får betalt ok och kan leva drägligt. Kanske kan man tycka det är värt lite mer.
Dessutom betvivlar jag inlåsningseffekterna. Folket i syd blir inåsta av mycket (i-ländernas syn på frihandel, liberaliseringar etc) men just i fråga om fairtradebönder så har nästan alla konverterat från icke-fairtrade. Varför skulle just fairtrade stämplen låsa in dem i råvaruproduktionen?
Och vad är det som säger att Läkare utan gränser eller SOS barnbyar är bättre på att lösa sociala problem i syd? Det är självklart subjektivt, men den sortens bistånd som innebär att vi “åker ner och hjälper stackarna” har visat sig cementera mer än långsiktigt hjälpa till (som den tidigare världsbanksekonomen William Easterly beskriver i “The white mans burden”). En av de största orsakerna till att vi har en extremt ojämlik värld är att de utvecklade länderna inte behandlar de mindre utvecklade länderna med samma respekt eller inte involverar dem i världshandlen. Och då är iallfall fairtrade ett försök att bjuda in folket i syd. Att ge dem en chans att skapa förutsättningar för ett drägligt liv.
LG: Det där beror på efterfrågeelasticiteterna (och korspriselasticiteterna mellan olika varor). Även om det högre priset för kaffe naturligtvis gör att man måste köpa mindre av ngt kan mycket väl köpa mer från uländer även till det högre priset. Men mindre av ngt blir det ju. Huruvida detta leder till arbetslöshet är även det en öppen fråga. En risk är att arbetsgivarna börjar “cream-skinna”, dvs väljer de bästa av de möjliga anställda vilket kan sänka möjligheterna för de riktigt svaga grupperna. Denna risk är särskilt stor om de attraktivare jobben lockar till sig högproduktiv arbetskraft från andra sektorer.
Wall: Nej, löner betalas inte med vinsten. Vinsten är det som blir kvar av intäkterna efter att produktionskostnaderna betalts. Vad företagen tvingas betala i lön beror på marknaden i stort. Fra de anställdas marginalproduktivitet,
Jonas: Den enkla teoretiska modell jag resonerar utifrån har en tydlig empirisk prediktion: överetablering som driver ner avkastningen. Nu visar det sig att detta också händer i praktiken. Jag skulle vilja ha lite tydligare resonemang om vilka marknadsmisslyckanden din modell antar, annars blir det ju lite svårt att argumentera. Hela min poäng är att det är svårt/omöjligt att långsiktigt höja folks levadsstandard genom att betala mer för de varor de producerar. Ditt resonemang om att Fair Trade är bra då det ger högre levnadsstandard är alltså lite beside the point. Rimligen bör du argumentera för varför mitt argument inte håller, inte bara skriva att jag har fel.
Vad gäller val av biståndsorganisationer kan man naturligtvis diskutera det i oändlighet. Jag valde dessa som symboler för bistånd till hälsa och utbildning. Sådana investeringar verkar långsiktigt kunna höja människors produktivitet vilket möjliggör högre levnadsstandard. Att du ser detta som ett sätt att kortsiktigt “hjälpa stackarna” medan du ser subventioner till dem som jobbar på plantage som en långsiktig investering i en drägligare tillvaro är ytterst märkligt. Du får gärna förklara hur du menar.
Visst är det synd att det finns handelshinder mot varor från fattiga länder. Jag tror dock inte att ett avskffande av dessa skulle lösa alla problem i fattiga länder. Det krävs nog även lite politiska förändringar på hemmaplan också.
Björn: Nej, det är så sant.
“Hela min poäng är att det svårt/omöjligt att långsiktigt höja folks levnadsstandard genom att betala mer för de varor de producerar” Varför? Om man inte utgår från det antagandet så faller argumentet. Bara för att du går med på dina egna antaganden behöver inte betyda att de är sanna. Det är lite som cirkelargumentet runt “effektiva marknader”. De är ju effektiva, dvs “bra” per defintion, i sina egna antaganden. Att faitrade höjer levnadsstandarden är enligt mig definitivt inte besdie the point. Tvärtom. Det är själva poängen. Däremot kan det vara svårt att beskriva modellmässigt, men där kämpar som sagt neken i motvind.
Diskussionen runt bistånd är, om man lyfter blicken, inte speciellt kontroversiell. Det har visat sig att i-ländernas biståndsaktiviteter de senaste 50 åren har varit relativt verkningslösa för att minska det de skall: fattigdom och ekonomiska ojämlikheter. En slutsats av detta har varit att det kan vara nödvändigt att själva låta mindre ekonomiskt utvecklade länder att få hjälp “att hjälpa sig själva” dvs stödja lokalbefolkning att skapa sin egen tillvaro istället för att “vi” skall åka dit och göra det för dem. Du kan se det som “ytterst märkligt”, men jag gör det inte.
En sista reflektion: jag antar att Ekonomistas vill ha kommentarer på sin blogg. Men tydligen måste man följa ett specifika argumentationsregler, där tex Jonas Vlachos till och med ger mig råd om hur jag “bör argumentera”. Det är inte en speciellt uppmuntrande eller behaglig ton. Kritik eller reflektioner kan vara systemkritiska, och följer per definition inte den kritiserade modellens regler. Men jag inser att den sortens reflektioner passar tydligen inte in på Ekonomistasbloggen.
Jonas: Naturligtvis vill vi ha kommentarer och jag ber om ursäkt om du uppfattade min ton som mästrande. Jag blev en aning irriterad då det du beskriver som ett antagande faktiskt är en slutsats av en analys. En slutsats som dessutom verkar ha empiriskt fog för sig.
Det hela påminner om analysen kring dricks på restauranger. Om alla börjar ge dricks får personalen det initialt bättre. Att de får det bättre gör dock att fler vill arbeta på restaurang. Lönerna bjuds då ner (i förhållande till vad de annars skulle blivit) tills jämvikten på marknaden kommit åter. Då kommer personalen inte att ha fått det bättre än i en situation utan dricks men kommer ändå att uppfatta det som att dricksen är viktig för deras levnadsstandard.
Jag är väl medveten om kritiken mot biståndet men den mynnar inte ut i slutsatsen att allt bistånd är verkningslöst. Däremot säger den att formen för biståndet är extremt viktig. Därför ifrågasätter jag fairtrade som förefaller vara en ineffektiv metod för att höja levnadsstandarden och i värsta fall kan den motverka sitt eget syfte. Om du kritiserar bistånd i största allmänhet förstår jag inte varför just fairtrade skulle vara en fredad zon. Det är det jag finner “ytterst märkligt”.
Ok. Kan bara tillägga att jag är definitivt inte emot bistånd generellt (vill gärna att vi satsar MER), men sysnen på bistånd från i-länderna. Den får ofta en “stackars dem” attityd vilket är både osmakligt och förmodligen även del av problemet, inte lösningen. Dessutom måste man ändra strukturen på biståndet, och som jag nämnde innan ge mer “engagerande” bistånd, inte bara skicka pengar. Uppskattar ditt svar f.ö.
Kan inte rättvisemärkt komma att fungera ungefär som en lönekartell och höja den generella lönenivån i landet. När arbetarna lägger ner sina verktyg och rusar mot åkrarna och de höga lönerna, kommer inte då arbetsgivarna i andra sektorer (tex skofabrikerna) tvingas höja lönerna för att dra tillbaka arbetskraften. Västvärldens outsourcing-till-tredjevärlden-affärsidé bygger ju på att produktiviteten är lägre i tredje världen men att löneanspråken är ännu lägre. Detta kommer naturligtvis leda till lite minskade marginaler i dessa sektorer, vilket kommer göra aktieägarna i väst mindre rika. Men på något sätt är det väll tanken med global rättvisa. Profit ska komma ur effektivitet inte ur lönedumpning. Hög lönenivå i ett land leder visserligen till en del arbetslöshet men ännu mer till att man tvingas höja produktiviteten.
Men.
Kommer inte slutresultatet av fairtrade snarare bli att vi i väst konsumerar lite mindre (bra för miljön) betalar lön mer i den nivån vi skulle betalt en person som gjorde jobbet i väst med den produktiviteten. En extrem inflation i 3:e världen (vilket höjer deras efterfrågan på konsumtionsprodukter, dåligt för miljön, men bra för världshandeln), vilket kommer öka sysselsättningen vilket kommer öka behovet av effektivisering, vilket kommer höja technivån, vilket gör att 3:e världen inom en snar framtid skapar lika mycket FoU/capita vilket utrotar död och sjukdom.
Dricksanalogin faller eftersom restaurangägare inte sätter lönerna politiskt utan marknadsmässigt. En fairtradeare kommer ju inte sänka lönerna för att fler vill jobba. Han kommer säga “jag är ledsen du kan inte få jobb här förrän efterfrågan på våra produkter ökar”.
Lönekarteller har nackdelen att de skapar arbetslöshet. Dessutom krävs det någon mekanism för att hindra hugade arbetare att strömma till (därav företeelser som strejkvakter). Faritrade har inga sådana möjligheter och säger därför “vi kommer bara att köpa upp 25 procent av din skörd”. Eftersom det kostar att få fairtradecertifiering kommer dessa 25 procent att ungefärligen väga upp de ökande kostnaderna.
Egentligen tror jag fairtrade är — och kommer att förbli — en så marginell företeelse att den inte kommer att orsaka några stora problem. Däremot är det en väldigt farlig syn att “profit ska komma ur effektivitet inte ur lönenivå”. Fattiga människor är fattiga därför att deras produktivitet är låg. Skulle vi dubbla lönerna skulle många bli arbetslösa. Som Krugman säger: Bad jobs at bad wages are better than no jobs at all.
Kan man tänka sig att det vid en ökning av antalet kunder i “väst” som handlar fair-trade-produkter även finns utrymme för fler fair-trade-odlare? Då är det fler som tjänar mer pengar och kan handla mer varor vilket gynnar även andra näringar i producenternas närhet?
David: Visst kan man tänka sig sådana scenarier men under antagandet att fairtradesektorn kommer att förbli en relativt liten del av ekonomin är det svårt att föreställa sig några större effekter. De bästa biståndsprojketen förefaller vara de som långsiktigt höjer produktiviteten: det kan handla om investeringar i hälsa och utbildning, infrastruktur eller kreditgivning. Att ge sig direkt in och försöka bedriva utvecklingspolitik genom justera varupriser är med största sannolikhet ineffektivt. Detta sagt innehåller fairtrade-konceptet en del sådana aspekter. Jag förstår inte varför man inte enbart fokuserar på dessa.
Sedan förstpr jag inte heller varför man just ska donera pengar via sina råvaruinköp. Att ha en dyr och komplicerad certifieringsprocess som dessutom gör att en hel del av pengarna försvinner på vägen verkar onödigt. Fairtrade brukar tala om att avskaffa mellanhänder. Kanske man även kritiskt borde granska sin egen roll som mellanhand för donationer.
David: En sak till. Om fairtrade visar bli väldigt omfattande kommer det att öka utbudet av respektive vara vilket torde pressa världsmarknadspriserna.
Fairtrade delar ut certifikat till de som uppfyller deras kriterium. Dessa certifikat fungerar som strejkvakter. Hur skulle man för övrigt kunna lönekonkurera om att få hög lön? Det är möjligt att fairtrade delar ut fler certifikat än vad det finns marknad för. Det verkar inte särskilt smart. Bättre vore då att höja kraven för att på så sätt hålla antalet producenter i nivå med konsumenterna. Men att folk strömmar till behöver ju inte ett stort problem. Tillgång föder efterfrågan. Jag tänker offentliga upphandlingar… ^^
Om det vore så att man i 3:e världen fick lägre lön enbart i proportion till deras lägre produktivitet så fanns det ju ingen mening med att förlägga jobb till tredje världen. Då kunde vi ju lika gärna göra jobbet i väst med våra högre löner och vår högre produktivitet. Finns det en möjlighet att du i det här sammanhanget tautologiskt kopplar din produktivitetsdefinition till pris? Och är det inte snarare så att låg produktivitet kommer ur låg lönenivå? Vem bryr sig om att automatisera när en arbetare kostar mindre än en dollar om dagen.
Avlant: Om Fairtrade hade hållit tillbaka utbudet av sina certifikat så hade inte flertalet av de certifierade bönderna haft problem att sälja sina varor till det högre priset (ur slutsatserna till den rapport SvD refererar ovan). Som jag redan sagt föder ökad efterfrågan ökat utbud. Om vi på olika sätt (upphandlingar etc) köper varor till fairtrade-priser kommer det även att avspegla sig på vår totala efterfråga. Mer pengar på (fairtrade) kaffe, mindre på apelsiner. Även om vi är rika blir vi ju inte rikare bara för att en del av det vi köper är rättvisemärkt. Därför kommer märkningen att gynna vissa och missgynna andra.
För övrigt är det ytterst tveksamt att svenska kommuner ägnar sig åt biståndsverksamhet genom att låta sig fairtrade-certfieras. Att bedriva en vettig biståndspolitik är komplicerat och denna kompetens finns knappast på kommunal nivå. Att den biståndsmodell kommunerna verkar gilla har uppenbara svagheter är ett tecken på denna inkompetens.
Vad gäller din teori som teknologisk förändring så kan den ha visst fog för sig. Faktum är att den lanserades redan 1932 av John Hicks. Därmed är det inte klart att den stämmer med verkligheten. Medan hypotesen bygger på att teknologisk förändring kommer att vara komplementär till relativt knappa produktionsresurser finns det mycket som tyder på att teknologisk förändring snarare tenderar att vara komplementär till de produktionsresurser som det finns relativt mycket av (se ex denna översiktsartikel).
Nu undrar jag om vi verkligen skulle vilja testa din hypotes i verkligheten? Vi fördubblar helt enkelt reallönerna, låter arbetslösheten skjuta i höjden och lutar oss tillbaka (fast någon typ av strejkvakter behövs nog). Den misär som breder sig ut omkring oss är ingenting att oroa sig för. I sinom tid kommer ju den teknologiska förändringen att se till att produktiviteten höjts så mycket att alla kan få jobb. När den tiden är kommen kommer också strejkvakterna gladeligen att lämna sina poster och släppa in alla som vill på arbetsplatserna.
“Om det vore så att man i 3:e världen fick lägre lön enbart i proportion till deras lägre produktivitet så fanns det ju ingen mening med att förlägga jobb till tredje världen.”
Det later bestickande men ar faktiskt fel. Produktiviten i u-landerna ar lagre men inte lika mycket lagre pa alla omraden. Eftersom lonen satts efter deras genomsnittliga produktivitetsniva snarare an produktiviteten i en enskild bransch kan det vara lonsamt att forlagga industrier dar som i de branscher dar de ar produktiva jamfort med den genomsnittliga produktivitetsnivan.
För att följa upp Johans kommentar. Om det nu inte fanns produktivitetsskillnader som motiverar löneskillnader, varför är inte all produktion sedan länge förlagd till låglöneländer?
Jonas:
Du har rätt angående hur fairtrade fungerar. Min invändning var att slutsatsen i din blogg var mer av slaget “lägg ner skiten” än “fairtrade överproducerar certifikat”/”når ut till för få”.
Det blir nog färre appelsiner för oss, men desto fler appelsiner för arbetarna på kaffeplantagen. Dvs. att någon annan än västerlänningar har pengarna betyder inte att de inte används.
Fast när 3:e världens levnadsstandard ökar kommer efterfrågan på västerländska varor att stiga vilket gör oss i väst rikare vilket gör att vi kan köpa våra appelsiner i alla fall.
Komunerna köper sig den kompetensen av Fairtrade. Det är något tautologiskt att ha som huvudsaklig kritik mot fairtrade att de har fler producenter än konsumenter. Och sedan kritisera stora konsumentgrupper för att de går över till fairtrade.
‘Förmågan att komma upp med innovationer’ och ‘incitament för att implementera etablerad teknik’ är knappast jämförbart. Det saknas inte kunskap om hur man kan höja produktiviteten i 3:e världens fabriker. Det är bara inte lönsamt med dyr västerländsk automationsutrustning när de arbetare den kan komma att ersätta kostar en spotstyvel.
Johan:
Inte ens i Sverige sätter man lön efter genomsnittlig produktivitet (även om vi försökte på tiden för den solidariska lönesättningen). Orsaken till att lönerna är låga i 3:e världen är att levnadskostanderna är låga, eftersom levnadstandarden är låg. Ingen (som inte är skuldsatt) tar ett arbete under sin levnadskostnad och därför blir det defacto minimilönen. I brist på konkurens sätter företagen löner som de vill. Genom att höja löneförväntningen i jordbrukssektorn kommer priserna på jordbruksvaror att stiga och därmed tvingas industriarbetarna att kräva högre löner. Eller bli bönder.
Jonas:
Allting som går att outsorca är ju i princip outsorcat. Det är bara när transportkostnader, ledtider, riskerna för kapitalet i länder med låg istutionell kvalité, komunikationssvårigheter, svenskt=bra tänkande, allmän lathet står i vägen som detta inte sker.
Avlant: har lite bråttom, men min poäng är att överproduktionen av fairtrade inte kommer att lösas genom att fler går över till att köpa fairtrade. Det kommer bara att leda till att ännu fler blir fairtrade-producenter. Eftersom vi inte får mer resurser av att betala mer för kaffet kommer vi att konsumera mindre av ngt annat, vilket kommer att drabba dessa producenter. Vi vet inte exakt vilka detta ärmen de skulle kunna vara fattiga apelsinproducenter. Sedan är det konstigt att du å ena sidan ser vår konsumtion som välståndshöjande och å andra sidan som välståndssänkande. Det är svårt att förstå varför inte apelsinproducenternas välbefinnade tillmäts någon vikt i din värld.
Om inte landets produktivitet har någon inverkan på lönen är det underligt att det fins en extremt satrk koppling mellan produktivitet och löner på landnivå. Vad gäller outsourcing så är mycket av det du beskriver sånt som påverkar produktiviteten negativt. Det finns exempelvis ett väldigt starkt samband mellan produktivitet och institutionell kvalitet.
Först Jonas:
Välstånd är mer än höga löner. Det är en väldigt ensidig och materiell syn på välstånd.
Lite lustig diskussion tycker jag. Problemet är väl inte så mycket Fairtrade systemet, som faktiskt bara är ett försök att betala bönder rättvisa löner och få dem bort från inlåsningen av mellanhänder.
Det stora problemet är väl dels dessa transnationella företag som har monopol på inköpen av produkter och som sedan exporterar dessa utan att varken bönder eller landet får så mycket av vinsten. Dels att markfördelningen är extremt orättvist snedfördelad, där ett fåtal procent av befolkningen äger större delarna av marken.
Jordreformer och kooperativ där bönder kan sälja direkt till konsumenten, kanske i första hand till regionen och landet och i andra hand till export, tror jag är en viktig första lösning på hunger och fattigdom. Det är av mat, tex jordbruk, vi lever i första hand, där måste vi börja.
Det är i alla fall vad jordbrukarna själva oftast vill om man bemödar sig med att lyssna på deras krav. Européer har ju fortfarande en tendens till att vilja komma med lösningar oftast fastlåsta i ett marknadsliberalt tankesätt. Det kanske inte alltid fungerar.
Man får inte heller glömma två andra negativa aspekter. Själva rättvisemärkningen kostar pengar. Så en del av överpriset går till det. (ett argument för att “skänka” pengar på annat sätt)
Det kan också bli så att mycket kompetenta personer byter till ett jobb som har faritradelöner. (En egenföretagare eller läkare börjar plocka bananer.) Inte så bra för utvecklingen.