DN skriver idag att det pågår ett väldigt resursslöseri med vatten i världen. Till exempel nämns världsvattenpristagaren Tony Allans beräkningar som visar att det går åt 140 liter vatten för att producera en kopp kaffe. Det var säkerligen många som satte sitt morgonkaffe i vrångstrupen när de läste tidningen i morse. 140 liter vatten för en kopp kaffe låter onekligen lite slösaktigt, men vad innebär det egentligen att något är “slöseri”? Mängden färskvatten är begränsad, men vatten är fortfarande så billigt att producenter uppenbarligen inte behöver snåla med vattnet. Vad består det slösaktiga i egentligen?
Utifrån nationalekonomisk teori kan man egentligen bara tänka sig en form av slöseri. Detta är att priset på färskvatten är för lågt satt i förhållande till vad som är långsiktigt hållbart. Därmed kan min kaffekonsumtion skada framtida generationer som inte kommer att få tillgång till vatten och av hänsyn till detta kanske jag borde tänka på hur mycket vatten jag egentligen konsumerar.
Även om det finns goda skäl att tro att vatten är felprissatt så misstänker jag dock att det inte är framförallt detta som vi tänker på när vi säger att vi slösar med vatten. Det vi förmodligen upprörs över är att jag utan att blinka kan konsumera 140 liter vatten medan detta skrivs samtidigt som det finns andra som inte har råd med tillräckligt med vatten för att tillfredsställa sina grundläggande behov. Detta är alltså i grund och botten ett uttryck för hur ojämlikt världens resurser är fördelade snarare än en fråga om just vattenförbrukning. Det är den oerhörda globala jämlikheten vi i första han bör blir upprörda över, snarare än de 140 liter vatten jag just “slösade” bort.
Ekonomistas 
Robert: Du skriver: “Utifrån nationalekonomisk teori kan man egentligen bara tänka sig en form av slöseri. Detta är att priset på färskvatten är för lågt satt i förhållande till vad som är långsiktigt hållbart.”
Som jag uppfattar det kan man utifrån nationalekonomisk teori säga att slöseri föreligger om ett givet mål uppnås genom användande av mer resurser än vad som egentligen krävs, dvs. när ineffektivitet föreligger. Men kan verkligen nationalekonomisk teori i sig ange vilket ett mål ska vara? När du talar om hållbar utveckling talar du om ett fördelningsmål (mellan generationer) som i sig inte kan härledas ur ekonomisk teori. Därför finner jag det konstigt att hävda att nationalekonomisk teori kan identifiera en viss vattenkonsumtion idag som slösaktig (i andra fall än när detta vatten produceras genom användande av mer resurser än vad som egentligen krävs).
Niclas, du har helt rätt, tack för klargörandet! Det jag försökte säga med lite vardagligare språkbruk är att slöseri på nationalekonomispråk är detsamma som ineffektivitet, och sådan förekommer först å främst om det finns externaliteter. Ett exempel på en negativ externalitet skulle kunna vara just att vi inte tar hänsyn till framtida generationer — men detta är som du säger en fördelningsfråga mellan generationer och ingen direkt följd av våra fina teorier.
I det här fallet tycker jag slösaktig hänger samman med vad som anses rättvist eller inte. Vissa grupper av människor har tillgång till så mycket mer naturresurser/ekosystemtjänster än andra och använder dem dessutom inte på ett effektivt sätt!
Artikeln nämner inte heller hur mycket av vattnet som återanvänds. Bara för att man t.ex vatnnar kaffebuskarna eller sköljer bönorna innebär inte att det förbrukas helt! Nationalekonomiskt och därmed naturresursmässigt slöseriet i princip nära noll!
Jag håller inte riktigt med i era definitioner av slöseri. Den nationalekonomiska definitionen måste vara samhälllsekonomisk ineffektivitet. Mina erfarenheter från energiområdet pekar på hur felaktigt begreppen används. Det gäller att skilja mellan önskad, tekniskt optimal och samhällsekonomisk effektivitet. Utifrån ett tekniskt perspektiv går det säkert att optimera användningen av vatten, men detta innebär inte att den nödvändigtvis är samhällekonomiskt effektiv. Genom att använda mer vatten än vad som är tekniskt berättigat så kan man begränsa användningen av andra och dyrare resurser. Sen är det en annan femma att alla externa effekter inte är internaliserade, eller att värderingen av framtida generationer är felaktig. Vad som däremot inte hör hit är “rättvisa”. (Däremot om denna rättvisa skulle leda till en samhällsekonomisk kostnad som inte är internaliserad.)
Torsten, jag tror att du har rätt i att vad folk ofta menar med slöseri är att man inte gör vad som är tekniskt möjligt. Det är säkerligen tekniskt möjligt att producera en kopp kaffe med bara några liter vatten, men det skulle förmodligen vara mer kostsamt och förbruka mer av andra resurser. Vad som är tekniskt optimalt är ofta inte privat- eller samhällsekonomiskt effektivt. Detta ligger i bakgrunden i mitt resonemang, men jag borde kanske lyft fram det tydligare.
Här kanske vi tappar tråden, men jag måste framhålla vikten av att hålla kontakt med verkligheten och här har nationalekonomiska akademiker en tomrum att fylla för i media och hos myndigheter och politiker gäller det rent tekniska perspektivet. Mer aktiva nationalekonomer i debatten.
Att diskussionstrådarna tappar tråden är snarare regel än undantag… Hursomhelst tror jag du har rätt och jag hoppas att vi genom Ekonomistas lyckas få in en smula mer NEK-tänk i debatten.
///MS har förvisso redan påpekat detta men det tål att upprepas igen: vatten förbrukas inte, varför det är omöjligt att slösa med vatten. Det finns förvisso lokala problem under vissa perioder med vattentillgång men all statistik om hur fler och fler får tillgång till rent vatten runt om i världen visar tydligt på att “vattenslöseri” är ett ickeproblem.
Det finns förvisso (allvarliga) problem med nedsmutsning och försurning av vatten samt med den energi som går att för att värma upp vatten men det är en helt annan sak.
Emil, att vattnet inte försvinner betyder inte att det inte går att slösa med det. Lokal vattenbrist kan råda även om den globala mängden vatten är oförändrad. Det kan alltså råda lokal brist på dricksvatten, lokal brist på vatten för personlig hygien, odling osv. Hela den lokala vattenbalansen kan rubbas, men jag vet inte hur en nationalekonom hanterar detta..?
Gurkmejan: fullständigt korrekt (som jag också anger i min kommentar). Dock så finns det knappast några större lokala vattenproblem i tex Sverige varför denna form av skräckpropaganda i Sverige är tämligen meningslös samtidigt som den tar fokus från riktiga problem.
Men i dagens globaliserade värld använder svenskar inte bara vatten från Sverige. De 140 liter vatten som går åt för att producera en kopp kaffe kommer ju inte först och främst från Sverige. Svenskar använder alltså inte enbart ”svenska” ekosystemtjänster, utan konsumerar sådana från hela världen. En del ekosystemtjänster finns på marknaden, andra inte. Costanza m.fl. gjorde på 1990-talet en beräkning som visade att bara de 17 mest basala tjänsterna (där ”water supply” och ”water regulation” ingår) är värda minst 33 biljoner amerikanska dollar per år (de flesta är utanför marknaden). Världens samlade BNP var omkring 18 billioner amerikanska dollar när studien gjordes: Costanza, R. et al. (1997), ”The value of the world’s ecosystem services and natural capital”, Nature 387 (6630):253-260.