En ny termin har börjat på landets högskolor och universitet och ett par tusen studenter ska studera nationalekonomi. Majoriteten av dessa ska dock inte bli nationalekonomer, utan ämnet läses endast som en del i en annan utbildning som t ex företagsekonom eller lärare.

Varför vill inte fler utbilda sig till nationalekonomer i Sverige? Jag tror att en stor del av svaret ligger i att studenterna har vaga föreställningar om vilka yrken en examinerad nationalekonom får. Hur ser karriärvägarna ut? Hur lätt är det att få jobb som nyexaminerad nationalekonom? Utan tydliga svar på dessa frågor kan man inte förvänta sig att studenter ska våga satsa på en lång och relativt sett krävande utbildning i ämnet.

Lyckligtvis har universiteten nu börjat inse den bristfälliga informationen, och ganska usla marknadsföringen av det egna ämnet, och börjar lansera resultaten från s k alumni-enkäter om vad tidigare studenter nu jobbar med, hur snabbt de fick jobb och vad de tjänar. Här är några glimtar från enkäterna från universiteten i Uppsala, Stockholm och Lund:

• Nationalekonomer får snabbt jobb. En klar majoretet (60-70%) av de nyexaminerade hade jobb inom tre månader och närmare 85-90% inom ett halvår.
• Nationalekonomer får oftast jobb i privat sektor (något överraskande för mig). Andelerna ligger mellan 50% (SU), 62% (UU) och 80% (LU).
• Ingångslönen varierar mellan 25.000 och 30.000 kr (UU och LU – på SU frågar man inte ens om lönen!).

Och för den som aspirerar på en karriär inom finansmarknadsdepartementet, kanske ända fram till chefsposten, kan vi konstatera att såväl den nuvarande departementschefen som den person oppositionen hoppas ska överta posten efter valet är… nationalekonomer.